Leka affär

"Christine Christine
Where have you been?
What have you seen with your lies of green?"

I Svenska intervjuas Teflonpannan Odell, han är mest nöjd med sitt utförsäljningsarbete av de gemensamt ägda företagen. Det är inte utan att man undrar vilken av försäljningarna han är mest nöjd med, med tanke på att inget bolag sålts än. Sen bör man nog fråga sig om klokskapen i att sälja vinstgenererande företag i dessa tider. Men det är ju inget som bekymrar Odell, han tycker bara att det är roligt att leka affär.

Så tycks den borgerliga majoriteten i Stadshuset valt att verkställa hotet om försäljning av allmännyttan till privat fastighetsägare eftersom att hyresgästerna på Norra järvafältet inte velat/haft råd att köpa sin lägenheter. En fråga poppar omedelbart upp: Ska även privatvärdarna få köpa stadens egendom till samma reapris som hyresgästerna blev erbjudna? En annan fråga av mer etiskt slag: Tänker Donna Alvendal låta hyresgästerna behålla sina köplatser i byteskön hos de allmännyttiga bolagen?

Nyheten som inte är en nyhet

"Bräng brääääng
bräbräbrää brääääng"

Men snälla rara. Hur kan en människa leva i Sverige 2008 utan att veta om att det finns samhällsklasser? Torsten Kai-Larsen som arbetar med att sälja ut allmännyttan i Stockholm är besviken över att alla inte har råd att köpa sina lägenheter i miljonprogramsområdena. God morgon Torsten!

Självklart kan inte banker låna ut pengar om de misstänker att individen inte klarar av att bära lånet. I förorternas flerfamiljshus är det många som inte har den kreditvärdigheten som behövs för att köpa sina lägenheter. Skälet är enkelt; de tillhör en samhällsklass som inte tjänar inte tillräckligt bra. Och med tanke på renoveringsbehoven i många av fastigheterna handlar det inte bara om vilket pris ett köp kan tänkas ha idag, utan om vilka renoveringar bostadsrättsföreningen måste göra inom en snar framtid och vilken inverkan det kommer att ha på avgiften. Inte sällan är nybildade bostadsrättsföreningar tvungna att höja avgiften med åtskilliga procentenheter åren efter ett övertagande för att klara av både kontinuerligt underhåll och renovering. Merkostnader som låginkomsttagare inte har råd med. För dem är det både billigare och säkrare att bo i hyreshus. Det här nu inga nyheter. Det är självklarheter som både Hyresgästföreningen, fackliga organisationer, socialdemokraterna och vänsterpartiet har poängterat sedan valen i slutet på nittiotalet då debatten om utförsäljningen började.

Att den politiska majoriteten i Stadhuset inte vill se det handlar om de är så förblindade av tanken på skattesänkningar och det som ska finansiera dem. Det vill säga realisationen på stadens tillgångar.

Sen är det inte ovanligt att människor lever i sina kokonger och blundar för hur verkligheten ter sig för andra människor. Särskilt för dem som har det sämre. Men det är väl inte så konstigt, väljer vi att se, säger vårt samvete oss att vi måste bry oss. Hellre då att blunda.

***

Det som står överst i det här inlägget är hårdrocksversionen av Mange Schmidts Giftig som jag hade i skallen i morse när jag vaknade. Den var inget vidare.

Donna Alvendal har ett erbjudande du inte kan stå emot

"Jag söker lite tröst så jag talar ut
Jag köper fina bröst å jag talar ut
Jag känner mig så kränkt så jag talar ut
Jag har inte riktigt tänkt men jag talar ut"

Så var hon i farten igen Kristina Alvendal. För lite mer än en månad sen dök nyheten upp om att Stockholms stad skulle nasa iväg en del av sina lägenheter i förorterna till privatvärdar, då förnekade hon allt. Igår visade det sig att det var sant. Precis som vid tidigare bostadsrättsomvandlingar yrar hon nu om allmännyttans dominerande ställning. Det är inte utan att man undrar om de privata fastighetsägarna ska få köpa beståndet till samma reapris som dem som omvandlar till bostadsrätter? Kristina Alvendal säger dock att hon vill se seriösa fastighetsägare som kan satsa på säkerheten i förorterna. Frågar man de boende vill de nog hellre ha kvar sina köplatser i de interna köerna. Köplatser de nu kommer att få se flyga iväg lika lättvindigt som Kristina Alvendals dementier. Samtidigt är det något maffialikt över tillvägagångssättet. Länge förnekade moderaterna att de skulle sälja ut allmännyttan till privatvärdar. Utförsäljningen handlade endast om omvandlingar till bostadsrätter, för att de skulle "bli en jämnare fördelning av boendeformerna". När majoriteten i Stadhuset inte lyckades sälja in idéen om att köpa sina lägenheter till de boende använder man sig nu av utpressning. "Köper inte ni lägenheterna så säljer vi dem ändå". I DN säger Kristina Alvendal följande:

- Om de boende vill bilda bostadsrättsförening och köpa sina hus har de första tjing.

Hur var det Don Corleone sa? "Antingen får jag din namnteckning på kontraktet. Eller din hjärna".

***

En dag kvar: Gör din årsbästalista!

Skit i jobbet. Fundera över musiken som gjort året drägligare i stället. Gör din årsbästalista: Vilka var ditt års 12 bästa och viktigaste låtar. Gammalt eller nytt spelar ingen roll. Som vanligt blir det roligare om läsaren får en förklaring till varför du har diggat just dina låtar. Färdiga listor publiceras den 13 december på var och ens blogg.

Kapitulation

"You get under my skin
I don't find it irritating
You always play to win
I don't need rehabilitating"

Jaha, så har man kapitulerat. Dottern och jag ska gå och se Armhålan Salo på fredag. Och ska sanningen fram, så är jag nog lite road. Jo det är jag. Jag har nåt avlägset minne från min egen barndom då jag var i Östersunds folkets park och såg Abba, eller om det var Rockfolket, hur imponerad jag blev av ljuset, ljudet och kläderna. Det räckte ju med att titta sig omkring för att förstå att det som var på scen var löftet om nåt roligare än ett liv med gällivarehäng, jeansjacka och träskor i all evighet. Och hur mycket Salo tjuvar från det tidiga 1970-talet så måste jag ändå ge honom cred för att han vågar gå hela vägen, sen förefaller han av de intervjuer jag ha hört med honom ha huvudet någorlunda på skaft. Så sämre idoler än The Ark kan nog en åttaårig tjej ha.

***

Jag är som bekant ingen stor fan av att gå på bio, men nu tror jag nog att jag kommer pallra mig iväg för att se This is England. Av de intervjuer med regissören, Shane Meadows, jag läst blir jag inte mindre nyfiken. Historien är till stora delar självbiografisk och inspelad utan manus, men med en tydlig idé tyder på en hel del mod eller dumdristighet. Det kan bära eller brista. Men jag minns ju själv när skinheadkulturen kom till Sverige och ska villigt erkänna att det inte är några trevligare minnen. Jag minns hur besviken jag blev på Peppe (R.I.P) efter att jag fått spö av hans polare för att han inte vågade gå i mellan eller ta snacket med polarna om hur de borde bete sig, utan kapitulerade för våldet.

***

Jag hörde på Radio Stockholm i morse att utförsäljningen av allmännyttan på Järvafältet inte riktigt går som borgarrådet tänkt sig. Däremot finns det snart inte en enda kommunal lägenhet i Stockholms innerstad. Något hon naturligvis försökte tona ned. För i retoriken har det alltid hetat att allmännyttans dominerande ställning ska minska. De har aldrig sagt att allmännyttan ska utplånas, vilket nu är effekten i innerstan.