Dumheter

"Sometimes I don't know right from wrong
I find it easy to fall
It's hard when I been up all night long
That's when I want you most of all"

Jag läste i LO-tidningen att den gamla kommunisten Per Sundgren har skrivit en bok där han driver tesen att nån arbetarkultur aldrig har existerat. Innan jag totalt sågar hans tes, ska jag väl kasta in en brasklapp om att jag inte läst boken och troligen inte heller kommer att göra det. Men är det så att han driver den tesen pissar han på Moa Martinssons grav. Och det har han väl all rätt i världen att göra, men det blir grunt och historielöst. Mer anmärkningsvärt är att Sundgren tydligen sätter likhetstecken mellan borgerlig upplysningskultur och arbetarkultur. Han tar för givet att den måste vara intellektuellt upplyftande och helst upplysande. Men är det så? Nej, självklart inte. Vad Sundgren missar, medvetet eller ej, är dansen. Arbetare samlades ofta till dans vid nån vägkorsning på allmänningen på lördagkvällarna. Går man till läggen kan man läsa om slagsmål och polisingripanden. Med populärkulturens inträde kom först jazzen. Vad, kamrat Sundgren, ska vi kalla den? Borgerlig finkultur eller amerikansk arbetar/slavkultur? Och bluesen? Rythm 'n' Bluesen? Countryn? Rock 'n' Rollen? Soulen? Popen? Punken? Hip Hopen? Ingen arbetarkultur? Nej, säkert inte.