"Damn all these beautiful girls
They only wanna do your dirt
They'll have you suicidal, suicidal
When they say it's over"
Glenn, ja jag vet att han envisas med att kalla sig Peter men han rensar fisk och då heter man Glenn, i Halmstad har kastat ut en utmaning jag inte kan nobba: Åtta saker jag inte tänker ge en chans. Som med alla listor är det ju antalet som är det knepiga; bara åtta saker? Jesus, jag skulle på rak arm kunna lista hundra. Men okidoki, vi samlar väl tankarna och konstaterar att vi inte är immuna mot trender, vi hatar dem nämligen, så på första plats har vi:
1. Foppatoffeln. Att överhuvudtaget behöva förklara varför jag inte kommer att ge denna vidriga plasttingest en chans är att förolämpa dig käre läsare. Därför låter vi bli.
2. Krogköer. Aldrig mer. Jag har redan avtjänat allt för lång tid i krogköer och är det nåt jag vet så är det att inte en enda krog har varit värd den tid jag har tvingats stå och frysa för att komma in.
3. Borgerliga partier. Jag kommer aldrig nånsin att rösta på ett borgerligt parti. Inte ens i protest mot Mona, Lasse och vad nu de två miljömupparna heter. Hellre sofflocket. Egoideologier äcklar mig, så är det bara.
4. Religion. Min morfar var agnostiker, vilket kan tyckas vara en sund hållning. Själv är jag av åsikten att människan har ett behov att ingå i en större helhet och därför gör vad som helst för att mystifiera en sådan helhet. Och det är ju just det, att allt hokus pokus som gör folk stjärnögda borde göra oss rädda, för det strör grus i våra ögon så att vår förmåga att se klart minskas. Av det enkla skälet tänker jag inte bekänna mig till nån religion.
5. Göteborg. Nix, aldrig nånsin att jag skulle flytta dit. Stan lider av ett gigantiskt storebrorskomplex gentemot Stockholm. Och om jag flyttade dit skulle min dyrbara tid på denna jord bara upptas av en massa tjafs om min dialekt och hur mycket ”bättre Götet är” om man jämför. Lägg av! Ni fattar ingenting, för att travestera en sillstrypare.
6. Malmö. Av samma skäl som ovan. Men jag har på senare år kommit att uppskatta Malmö mer.
7. Hårdrockare. Kommer aldrig nånsin att ske. Hårdrockare är svenssons. Jo, det är förvisso jag också numera, men hårdrockare är det till mentaliteten.
8. Rasist. Jag kommer alltid att hata alla idioter. Jag kommer fortsätta att låta bli att bry mig om dem jag inte vill bry mig om. Jag kommer att falla för och älska alla älskvärda.
***
Risken tyck förresten överhängande att jag om en vecka slutar läsa Glenns inlägg. Jag befarar att han kommer att vara så där vidrigt dryg som bara de där på baksidan kan vara när de har tittat för djupt ned i en pokal.
Visar inlägg med etikett Sean Kingston. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sean Kingston. Visa alla inlägg
måndag 22 oktober 2007
tisdag 2 oktober 2007
Thank You For The Music - igen
"Damn all these beautiful girls
They only wanna do your dirt
They'll have you suicidal, suicidal
When they say it's over"
Det var länge sen jag tyckte nån hip-hop svängde, men dottern har sjungit Sean Kingston i en veckas tid nu och jo, jag tycker att 'Beutiful Girls' är helt ok, förmodligen för att verserna är raggainspirerade. Och för Doo Wopen. Och Motownorkestreringen. Sen går det inte att komma ifrån att refrängen är ett riktigt häftplåster.
***
Vad använder du för nycklar för att förklara världen? Jag tror att jag främst använder två; musik och skönlitteratur. Händelser, tillstånd och känslor i mitt liv brukar jag ofta hitta referenser till i låttexter. I samtal, oavsett vad de handlar om, poppar den ena textfrasen efter den andra upp i mitt huvud som lägger samtalet på plats. Inte sällan är jag tvungen att bita mig i tungan för att inte börja sjunga låtarna. Hade jag gett efter för impulserna hade jag väl suttit inspärrad vid det här laget. Helt klart hade jag nog fått sparken.
När jag är på väg till eller från jobbet kryssar mellan horsepundarna vid centralen kommer ofta två låtar upp i skallen, dels Ebbas 'Heroinister och kontorister' och the Waterboys 'Old England'. Likheterna mellan låtarna är slående:
"journalists are dignified and everyone is civilised
and children stare with heroin eyes, heroin eyes, heroin eyes"
"kavajer & slipsar där vi hittar liken.
I Stockholms hjärta flera tusen
heroinister & strikta kontorister"
När jag tvivlar på mig själv eller på relationer, ja då kommer låtarna farande som ur en skenande jukebox. Ledsen eller glad, spelar ingen roll. Låtarkivet hittar alltid nåt som passar till just den situationen. Och passar inte låten in, blir det bara en extra twist på tillvaron.
Politik eller relationer. Hur komplexa eller intrikata problemen än kan vara, så kan du ge dig på att nån har skalat av lager efter lager av strunt för att i en låt komma fram till kärnan. Nåt som du kan ta fasta på och som kan förklara vad det hela handlar om.
Och försöker någon blända dig, eller blanda bort korten, kan du alltid tänka:
"The stars are the greatest thing you've ever seen"
***
Skulle jag ha lirat mot ett lag i så fula tröjor (länkarna öppnas på egen risk) hade jag också torskat. Jag hade hade förmodligen sprungit runt och blundat hela matchen för att slippa se eländet.
***
"Å när Bajen losar har vi ingen sorg..."
They only wanna do your dirt
They'll have you suicidal, suicidal
When they say it's over"
Det var länge sen jag tyckte nån hip-hop svängde, men dottern har sjungit Sean Kingston i en veckas tid nu och jo, jag tycker att 'Beutiful Girls' är helt ok, förmodligen för att verserna är raggainspirerade. Och för Doo Wopen. Och Motownorkestreringen. Sen går det inte att komma ifrån att refrängen är ett riktigt häftplåster.
***
Vad använder du för nycklar för att förklara världen? Jag tror att jag främst använder två; musik och skönlitteratur. Händelser, tillstånd och känslor i mitt liv brukar jag ofta hitta referenser till i låttexter. I samtal, oavsett vad de handlar om, poppar den ena textfrasen efter den andra upp i mitt huvud som lägger samtalet på plats. Inte sällan är jag tvungen att bita mig i tungan för att inte börja sjunga låtarna. Hade jag gett efter för impulserna hade jag väl suttit inspärrad vid det här laget. Helt klart hade jag nog fått sparken.
När jag är på väg till eller från jobbet kryssar mellan horsepundarna vid centralen kommer ofta två låtar upp i skallen, dels Ebbas 'Heroinister och kontorister' och the Waterboys 'Old England'. Likheterna mellan låtarna är slående:
"journalists are dignified and everyone is civilised
and children stare with heroin eyes, heroin eyes, heroin eyes"
"kavajer & slipsar där vi hittar liken.
I Stockholms hjärta flera tusen
heroinister & strikta kontorister"
När jag tvivlar på mig själv eller på relationer, ja då kommer låtarna farande som ur en skenande jukebox. Ledsen eller glad, spelar ingen roll. Låtarkivet hittar alltid nåt som passar till just den situationen. Och passar inte låten in, blir det bara en extra twist på tillvaron.
Politik eller relationer. Hur komplexa eller intrikata problemen än kan vara, så kan du ge dig på att nån har skalat av lager efter lager av strunt för att i en låt komma fram till kärnan. Nåt som du kan ta fasta på och som kan förklara vad det hela handlar om.
Och försöker någon blända dig, eller blanda bort korten, kan du alltid tänka:
"The stars are the greatest thing you've ever seen"
***
Skulle jag ha lirat mot ett lag i så fula tröjor (länkarna öppnas på egen risk) hade jag också torskat. Jag hade hade förmodligen sprungit runt och blundat hela matchen för att slippa se eländet.
***
"Å när Bajen losar har vi ingen sorg..."
Etiketter:
Bajen,
Ebba Grön,
fotboll,
Kenta,
Musik,
R.E.M,
Sean Kingston,
The Waterboys
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)