Glädjedans

Roger Milla dansade in i våra vardagsrum under VM 1990. Du kan se ett exempel i första klippet här:



Igår dansade Sandor Wagner in. Lite mer tyskt kanske:

Bryt ihop och kom igen

"You move and you groove when you lose what you lose,
and you lose what you groove and your moving away
And you move what you groove when you prove what
you lose and you lose what you choose
And your moving away"

När jag kom hem igår var jag mör som en utbankad schnitzel. Det sjöng i öronen efter repet. Och hela kroppen var slut efter att ytterligare 8.7 mil avverkats på Cayo. Det var en sån där härlig trötthet som man helst av allt skulle vilja suga på i ett par dar. Upp som en sol ner som en pannkaka lyder ju ett talesätt. I morse när väckarklockan ringde var lusten totalt försvunnen. Jag var bara trött. Jävligt trött. Kanske beror det på att jag i förra veckan hade glott i almanackan och glatts åt att även måndagen var röd. Fyra dars ledigt var precis vad jag behövde! Uppvaknandet var hårt och brutalt. Jag hade fel uppslag i kalendern och hade inte närmre reflekterat över datumen. Jag var kvar i påskhelgen. Det är bara att bryta ihop och komma igen.

***

Ett set börjar ta form. Igår testade vi ett set med sju låtar. 16 minuter och 8 sekunder senare var det klart. Det börjar bli riktigt tajt. Vi är nästan överens om vilka låtar som ska liras. Problemet är att det finns ett gäng givna låtar, sen vill några lägga till ytterligare favoriter. Och så skulle vi kunna hålla på i all oändlighet. Vilket naturligtvis skulle göra giget fullständigt olidligt. Min devis är att inte spela längre än nödvändigt. Sju låtar är precis över den gränsen.

***

Bajen torskade handbollsmatchen igår. Trist, javisst. Men tre SM-guld på rad är inte kattskit. Bryt ihop och kom igen.

***

Messis chip till Henry var inte så tokig. Repris på onsdag vore inte helt fel. Gärna med samma siffror. Fast å andra sidan, jag kan köpa 0-1 också.

Dåligt samvete

"I caught a glimpse from the dreams of children
I got a feeling of optimism
But woke up to a grey and lonely picture
The streets below left me feeling dirty, and
I was alone, no one was there"

Fånigt, men jag hade dåligt samvete i fredags morse för att jag inte jobbade. Tack och lov gick det över så fort jag kom ut på vägarna. Det blev 8.7 mil på nya cykeln. Intrycket av att ha köpt en Mercedes förstärktes. På gott och ont. Den kan kännas lite stel och tung. Men reagerar fint på både acceleration och styrning. Cayon gör vad du vill att den ska göra. Det onda känns fortfarande i baken. Och idag ska rumpan härdas med ytterligare mil.

***

2-6 och jag missade kalaset.

***

Wanja Lundby-Wedin snackade tydligen bonusar i Sundbyberg. Det vore bättre om hon hade gjort det i styrelserummen i stället.

***

Vad Mona snackade om har jag redan glömt.

***

Henry inledde återtåget. Och jag missade det. Fan.

***

Är inte ens säker på om Lasse Ohly sa nåt alls på 1 maj.

***

The Jam ligger på skivtallriken:

Uppståndelser hör påsken till, jag hade annat för mig

"Bang bang you're dead
Oh I'm so easily lead
Bang bang you're dead
Put all the rumours to bed
Bang bang you're dead"

Okej då, våren är här och vi kör väl ett tag till då. Det var skönt och välbehövligt med en bloggträda. Särskilt när jag bestämde mig för att inte bry mig. Samtidigt utanför mitt fönster fanns det en massa saker att kommentera. Fastän att det kliade i fingrarna rätt ordentligt när spridda sosseröster ville lägga skulden för opinionsraset på Wanja lyckades jag lägga band på mig. Bloggande handlar om lust. Inte tvång. Jag är glad för förståelsen och peppen från mina bloggkompisar, stort tack! Ni vet själva hur det är. En vacker dag skulle jag gärna se er på riktigt över en matbit med något gott att dricka till. Jag är övertygad om att det skulle bli en minnesvärd kväll.

***

I söndags var det dags för Surlyn att lämna vinterträdan för en tur på Södertörn. Funderade ett tag på att hänga på några cyklister som skulle ta en tiomilare ner över Södertälje och Mörkö. Tack och lov tog jag reson. Tio mil hade jag aldrig klarat. Kroppen var seg, men tog sig runt. Sen har jag hamnat i ett dilemma: Efter mallisresan och bekantskapen med den betydligt lättare Cube Agree:n känns det som om jag kommer att bli tvungen att borra ett hål till i plånboken. Jag har inte pengarna utan det får bli en liten avbetalningsplan. Andra nödvändigheter - som en ny dator - får helt enkelt vänta. Det är dags att ha lite skoj nu när vårvärmen snart står för dörren.

***

Såg ni Paris Roubaix? Inte!?! Skyll er själva. Det var ultimat sportdramatik.

***

Apropå cykling, visste du att en svenska just nu är bäst i världen? Hon heter Emma Johansson. Hon tog silver i OS. Stockholmsdrakarna belönade hennes insats med varsin notis. TV4-Sporten missade det helt i morgonsändningen. Skäms, tamejfan.

***

Om den allsvenska premiären har jag inte mycket att säga. Sällan har den känts så osexig, svindyra biljetter till medioker fotboll. Hellre ser jag IK Tellus på Aspuddens IP alla dar i veckan.

***

På fredag ska jag se Only Ones på Hornstulls Strand. Jag har ett knepigt förhållande till Only Ones. När det begav sig tyckte jag att sångare, Peter Perett, bara var en hyfsad Lou Reed-kopia. Idag kan jag uppskatta dem mer. Men nu retar jag mig i stället på de onödigt långa gitarrsolona. Vi får hoppas på att John Perry håller igen en smula. Gör han inte det så hittar ni mig i den bortre baren drickandes Brooklyn.

Reflektioner

"You guys are just wonderful, you know that!
But we're never gonna get on the radio like this"

Igår kväll satt landstingsrådet Birgitta Rydberg i tv och sade att häktningen av barnläkaren var ett justitiemord. Är det verkligen ett landstingsråds uppgift att recensera en pågående rättsprocess. Skuldfrågan är i det här fallet oväsentlig. Jag tycker inte det. Att ett fall prövas rättsligt om det finns misstanke om brott är väl bra? Justitiemord är det om barnläkaren fälls för dråp, trots att det hon gjort görs dagligen på palliativa avdelningar landet runt.

***

Idag var Ylva Thörn i tidningen. Min första tanke var, jag undrar vad hon gör nu. I bildtexten framgick det att hon fortfarande är ordförande för Kommunal, Sveriges största fackförbund.

***

Bilden på Victoria Svensson uppflugen i Lotta Schelins famn tycker jag är vacker. Jag vet inte hur många matcher Victoria Svensson har lirat mot Tyskland och torskat. Den glädje som bilden sprudlar av unnar jag verkligen henne och landslaget. Bravo! Nu när spöket är avlivat får ni gärna köra över dom i ett eller ett par mästerskap också.

***

Utanför fönstret snöar det. Prognosen för lördag är 16 grader och sol. På Mallis alltså...

Santa Maradona

"Don't fall apart on me tonight
I don't think that I could handle it"

Diego Maradona återvänder till fotbollen som förbundskapten för Argentina. Stämmer nyheten önskar jag den lille store trollkarlen all lycka i världen.



Tack Korrektivet för att du hittade Manu Chao-videon.

Onödigt uppvaknande

"se dig för lillebror, här kommer lyckan"

Jag vaknade vid fyra och kunde inte somna om, trots att Discovery visade nåt program om karpfiske. Nu är jag inte bara trött av förstörd nattsömn, jag är stel i kroppen och löparknäet har kommit tillbaka. Jag anade redan innan jag gick iväg till fotbollsplanen i går eftermiddag att det kanske inte var det absolut smartaste jag kunde hitta på. Men kul var det, även om vårt lag tappade rejält på slutet. Och av nån märklig anledning smakade Paulanerna efteråt alldeles utmärkt. Kanske blev det till och med en bira för mycket eftersom att vi började snacka om att starta ett band ihop. Förvisso ett coverband, men ändå. Inspirationskällan till bandet är Phil Spectors devis; dubblera allt! Bygg en musikalisk vägg. Till och med så här dan efter tycker jag att tanken är riktigt tilltalande. Eller så är jag bara på väg att bli jävligt uttråkad.

Tröst

"Sweeter than a honey bee, yeah, baby been sweet on me
Sweeter than a honey bee, yeah, my queen bee"

I morse var alla moment i morgonjympan lika jobbiga. Överhuvudtaget köndes det som om det borde ha varit en sån där söndagmorgon du vet då man vaknar tidigt och går upp, käkar frukost, läser tidningen och sen går och lägger sig igen. Men nu när jag tittar ut genom fönstret längtar jag faktiskt mer till Södertörns vägar än till min egen säng. Jag önskar att min kropp inte åldrades och att den gick med på att göra det jag vill att den ska göra utan att en massa skitskavanker hindrar mig. Jag vill kunna ge allt på en fotbollsplan igen, vill kunna genomföra cykelsemesterprojektet tillsammans med min jobbarkompis. Just idag känns de planerna väldigt fjärran. Det gör mig ledsen. Därför tröstar jag mig med Toumani Diabaté och Taj Mahal:

Vad saknas?

"You talk, you talk a good game
Wish I could talk the same"

Det har ju snackats hit och dit om ett nytt Söderstadion sen gud var liten pojk. Jag tog upp frågan inför valet 1998 med stockholmspolitikerna under en valdebatt på Kvarnen. Än har inget hänt. Om jag minns rätt var det väl Axén-Olin som var sist ute och sa att nu ska det byggas. Sen dess är det tyst som i graven. I söndags kom jag på varför. Ta en titt på bilden. Bilden är ett utsnitt från stadens byggplaner som finns till allmän beskådan på Kulturhuset. Är det inte nåt som saknas.

Train in Vain

"the sun won't shine my way again
lucky moon was on the wane
oh I'll never see a star again
in the pouring pouring rain"

Jag vaknade klockan 05.23 i morse av att regnet slog mot fönsterbläcken. Nästan omedelbart hörde jag i mitt huvud Joe Strummer nynna på Pouring Rain. Satte på tv:n och såg hur Michael Phelps och det amerikanska simlaget krossade ytterligare ett världsrekord. Det är lite läskigt med hur mycket som världsrekorden krossas i simbassängerna borta i Peking. Jag har lite svårt att ta till mig att ett material kan betyda så mycket.

***

SJ går från klarhet till klarhet. I fredags morse skickade jag en fråga via deras webbformulär till dem. Tror ni att jag hann få nåt svar innan jag gick hem från jobbet? I min enfald tänkte jag att de kanske hade fått tummen ur röven över helgen. Icke då. Skickade en liten syrlig påminnelse för en och en halv timme sen. Men inget händer. Tanken bakom webbformulär är väl ändå att det ska gå fort och att kunderna ska slippa sitta och vänta i nån kö med en lur i handen. Men frågan är om inte det är att föredra framför obefintlig service över nätet. Kan inte riksdagen göra nåt åt eländet? Lite tydliga gröna ägardirektiv om jag får be. Använd miljöaspekten till att reducera biljettpriserna. Cyklar välkomna på alla linjer. Alltid. Kräv av SJ att de ska hålla en klar och tydlig prissättning. Utan auktionstrams. Kräv att SJ:s informationsavdelning utbildas till att bli världen mest serviceinriktade. Helst innan söndag.

***

I kväll lirar Bajen borta mot Sundsvall. Jag kommer fortfarande ihåg hamburgarna jag glufsade i mig under en fullständigt ointressant match hösten 2001. I kväll hoppas jag dock på att norrlandsfönstret spikas igen.

Dags att testa gränserna?

"Isn't it rich, isn't it queer
Losing my timing this late in my career
But where are the clowns - send in the clowns (there ought to be clowns)
Well maybe next year"

Grå, grå, grå. Inte de bästa förutsättningarna för att "göra nåt somrigt". Det känns som projektet börjar bli otursförföljt. Antalet soldagar under produktionsdagarna kan räknas på ena handens fingrar. Och när de väl inträffat har intervjuobjekten lyst med sin frånvaro. Hade semestern varit lika grå skulle jag anat en personlig konspiration mot mig från Guds sida. Sätter allt hopp till nästa vecka.

***

På tal om otursförföljd, cykelmeken har inte ringt än vilket innebär att hoppet om att få cykla en nyrenoverad Surly den 17 augusti tynar bort i takt med varje timmes uteblivet samtal. Egentligen är det ingen större fara på taket, men det vore skönt om växlarna skötte sig klanderfritt och kedjan roterade där den ska rotera i stället för vid sidan av. Petitesser! Se positivt på det hela. Idag inleds cykelreorna...

Satt framför datorn och letade efter en ny Södertörnsrunda igår. Hittade en som jag tror kan bli hur bra som helst. Jag har redan cyklat så gott som hela vägen, fast på andra rundor. Problemet är att jag inte vet om ryggen pallar cirka 10 mil än. Hittills klarar den omkring sex mil. Vilket är tre mer än för ett år sedan, då Västerhaninge - Ösmo gjorde ryggen så stel att jag nästan skrek i de sista backarna. Idag tror jag att ryggen klarar längre turer än sex mil, men då handlar det om att verkligen hitta mitt eget tempo och inte jaga nån annans. Nästa söndag lär jag bli varse. Men det vore skönt att testa gränserna redan i helgen.

***

Och när vi ändå är inne på otur, vad ska man säga om damlandslaget i fotboll? Inte en premiärseger på jag vet inte hur länge, var det tio bast? Det kan man kalla otur!

Ett skönt samtal

"Violence, violence
It's the only thing that'll make you see sense
Violence, violence
It's the only thing that'll make you see sense"

T ringde igår. Jag fick svårt att hålla mig för skratt. Dels för att hon ringde och det lät på henne som om livet hittat tillbaka till henne. Dels för att hon som vanligt ringde och behövde lite hjälp. Jag vet inte om jag var till så stor hjälp, men det var skönt att höra hennes skånska och att pratas vid ett tag. Vi höll oss till nuet, det är ju trots allt i det vi lever. Jag lät alla frågor bero. Kanske blir det tid till dem en annan dag, kanske inte.

***

4-3. Den segern var dyrköpt.

***

Fyra arbetsdar kvar till semestern. Jag har inte planerat ett dugg. Funderar på att ta med dottern på lite äventyr längs Sörmlandsleden. En övernattning under bar himmel. Ändå tvekar jag lite. Jag är så långt från en lantis man kan komma; det växer asfalt mellan mina tår. Att smälla upp tält och koka käk i stormkök finns inte i min världsbild. Om det blir av får det bli torkat kött, bröd och vatten. Och kanske nåt godis.

***

Fantastiskt att utbrytningen höll igår. Som jag ser det berodde det på två saker: Att utbrytarna körde för varandra hela vägen till sista kilometermärket; att lagen i klungan inte kunde samarbeta.

***

När alla nu är eniga om att Petter Andersson borde få plats i landslaget, kan vi omedelbart räkna bort honom. Lagerbäck faller endast till föga för mediastormar om det handlar om Henrik Larsson. Inte annars.

***

Efter dagens tempoetapp skulle det förvåna mig mycket om Feillu har kvar den gula ledartröjan.

Random

"L'enfer du Nord: Paris - Roubaix (Tour de France, Tour de France)
La Cote d'Azur et Saint Tropez (Tour de France, Tour de France)
Les Alpes et les Pyrennees (Tour de France, Tour de France)
Derniere etape Champs-Elysees (Tour de France, Tour de France)"

Huvudvärk när jag slår upp ögonen är i min värld ingen bra start på dan. Tack och lov har jag fått sova mina sex och en halv timme. När det började bli svettigt på tricken vid Slussen bestämde jag mig för att hoppa av vid Gamla Stan och gå över Riddarholmen och Järnvägsbron över till Vasagatan. Det brukar kunna fläkta lite längs den vägen. Inte idag.

***

Jag har hamnat i ett litet dilemma. I morgon kväll har jag bjudit in Marathonmannen så att han kan tömma min dator och installera om alltihop i ett fåfängt försök att få fanstyget att fungera problemfritt. Alldeles nyss såg jag att det är förhandsvisning av filmen Dream of Life som är en dokumentär om Patti Smith. Att dricka ett par bärs på nån just uteservering och sen slinka in på Debaser Medis och se en film i ett par timmar och sen skölja ner upplevelsen med ytterligare ett par bärs låter faktiskt som ett alldeles utmärkt fredagsnöje. Hur göra? Kan jag ställa lite mat och några öl i kylen till Marathonmannen och önska honom lycka till? Får fundera på det här.

***

Bajens backlinje mot Halmstad: En anfallare, två mittfältare och en debutant.

***

Igår satt jag hemma med hörlurar och lyssnade på The Jams Setting Sons. Jag häpnar fortfarande över vilken fantastisk platta det är. Och får fortfarande rysningar av Private Hell. Jag fattar inte hur en 21-årig Paul Weller kunde skriva den texten.

***

Ramis skada kom lite väl olägligt.

***

Två dar kvar.



***

Solen skiner.

Pöbelfika

"Into the valley
Betrothed and divine
Realisations no virtue
But who can define"

The Skids till frukostkaffet, vem hade kunnat ana det? Inte jag. Kanske var det för att jag äntligen lyckades sova sju timmar på raken som hårddisken grävde fram "Into the Valley".

***

Jag lyckades med konststycket att hamna i en märklig diskussion med några av mina kollegor vid morgonfikat. De var upprörda över att Anders Eklund inte klassades som allvarligt psykiskt störd. Vilket jag anser är en fullt berättigad upprördhet eftersom att utlåtandet indirekt säger att människor utan psykiska störningar begår den typen av brott. Vilket naturligtvis inte är fallet. Sen spårade diskussionen ur. Kollegorna hemföll till pöbelmentalitet och ansåg att det bästa straffet skulle vara fängelse för honom, gärna bland medfångar som skulle våldta och mörda honom. Att försöka föra en principiell diskussion om brott, straff, sjukdom och vård lät sig inte göras. Helt plötsligt satt jag omgiven av tre förespråkare av dödsstraff. Argumentet att dödstraffet är det ultimativa straffet - en oskyldigt dömd kan aldrig väckas till liv - bet inte. "Ja men om man vet att nån e skyldig", "har man begått såna handlingar förtjänar man att dö", lät det. Kanske det. Men då måste det stå bortom alla rimliga tvivel. Och det finns det inte mycket här i världen som verkligen gör. Ett rättssamhälle kan aldrig någonsin ha rätten att döda en oskyldig medborgare. Så enkelt är det. Hursomhelst var pratet obehagligt. Eftersom att jag kraftigt ifrågasatte deras argument fick jag höra "men vad är det med dig?".

***

Idag lirar Bajen mot Halmstad. Utan en enda ordinarie back.

***

I söndags var jag ute med Marathonmannen på en liten tur. Jag lyckades bita mig fast vid hans bakhjul större delen av sträckan.

***

Mot Malmö senast gick det vägen med bara en ordinarie back.

***

Marathonmannen var bakis. Det var inte jag.

Snoddasmorgon

"Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?"

Det skulle kanske vara underhållande med en ironisk text om Henke Larssons återkomst till landslaget efter att ha vaknat och fått Lina Sandells psalm i huvudet, men jag avstår. Beskedet från förbundskaptenerna kändes inte direkt oväntat. Samtidigt blir jag lite brydd, i truppen har vi sex spelare från allsvenskan. Antingen har statusen på allsvenskan höjts avsevärt utan att nån har berättat det för mig eller så har statusen på våra utlandsproffs sjunkit, kraftigt. Lägg därtill att flera av utlandsproffsen lyfter sin lön i b-lag i stället för i startelvan och oron ökar än mer. Nåja, det blir nog till att vända sig till högre makter den 10 juni och sjunga med i 'Blott en dag ett ögonblick i sänder' i alla fall.

D-Day + 1

"Thursday night, everything's fine, except you've got that look in your eye
when I'm tellin' a story and you find it boring,
you're thinking of something to say.
You'll go along with it then drop it and humiliate me infront of our friends"

För en vecka sen drömde jag en knäpp dröm om Pistols. I morse vaknade jag svettig över att Svenskan gav mig och Thomas ett erbjudande att sitta i nån jury som skulle bedöma bilder från schlagerfestivalen. Inte för att jag skulle ha nåt emot att jobba med Thomas, inte alls, men vad är det för fel på vanliga mardrömmar där nån galning jagar en genom ett hamnområde med kniv? Bedöma bilder från en schlagerfestival. Tack för erbjudandet, men det går bort.

***

80:e minuten, Davies 1-1.

***

Jag suger fortfarande på söndagens aktiviteter i det strålande vädret. Bredvid mig ligger en hög med arbete och min blick irrar hela tiden längtansfullt ut genom fönstret. Hoppas att helgen bjussar på samma sköna väder. Då kör jag en repris. Både lördag och söndag.

***

93:e minuten, Dadomo 2-1.

***

"Go, go techno D-day, go techno D-day
Sometimes you have to get out of reach
It was a techno D-day, a techno D-day
And this is all about free speech"

Liket lever

"And here she comes again
And I'm sitting on my hands
And she sings to me that siren song
Here she comes again and I'm biting my lip
But it won't be long"

Idag har jag träningsvärk. I kinderna. Det var länge sen jag log och skrattade så mycket som igår. På cykelturen tillsammans med Markus log jag nästan konstant i fyra timmar. Det var en sån skön tur att jag nästan garvade mig upp för backarna. Vi tog det lugnt och körde medvetet lite vilse för att se om vi hittade nån bra väg från Södertäljevägen norröver och det gjorde vi. En tjälskadad historia som efter nån kilometer blev lite bättre. Vägen gick förbi den lilla sjön Ådran. Träden vid sjön avslöjade att en bäverkoloni har sitt bo där. Hade jag svettocyklat med Marathonmannen hade jag nog hoppat i, temperaturen var klart badbar (och det kommer från en tvättäkta badkruka). Nu räckte det med att doppa huvudet. Lite senare gjorde vi ett stopp vid Sundby Gård för lekamlig spis och Grudes Litografiska Museum och stentryckeri för själslig spis. Markus gav när vi skildes vid Älvsjö ett halvt erkännande till att asfalt inte alltid är nåt att hata. Väl hemma dåsade jag till framför Girot. Sen var det dags för lite kvällsfotboll med gubbgänget. Mot all förmodan återuppstod liket, vilket var kul. Garven avlöste varann i parti och minut. Nån skönfotboll bjöds det sannerligen inte på. Biran som sköljde ned grusdammet efteråt smakade naturligtvis förträffligt. Om liket fortsätter att sprattla får vi se. Vi har kört i åtta år nu och att få fira tioårsjubileum vore inte så dumt. Idag har jag lika mycket träningsvärk i kinder som i lår. Och det känns bara skönt.

Gravöl

"Jag kommer inte älska dig
för resten av livet
Vill inte leva med tungan hängades utanför
och tycka synd om mig själv"

Det blev ingen fotboll igårkväll heller. Det är nog dags att runda av. Ställa undan pjucken. Passa bollen vidare. Det blev åtta år av social fotboll. Social fotboll går ut på att lira boll ett par timmar och sen gå på krogen och snacka skit ett par timmar. Kanske åka till Barcelona, Lissabon eller nån annan stad för att kolla in fotboll. Ofta har det varit kul som fan, ibland bråkigt och högljut, sällan tråkigt. Jag har fått några nya vänner och några nygamla som jag inte hade umgåtts med på år och dar, men som gillade idéen och hängde på. Lägger vi ned nu kommer en del av dem att försvinna, andra inte. En del av dem som försvinner kommer jag att sakna. Andra mindre. En eller annan kanske följer med Marathonmannen och mig ut på landsvägarna. För det är nåt speciellt med att ägna sig åt nån idrottsaktivitet tillsammans och sen sitta och gagga på en krog. Ölen blir godare och vännerna vackrare. Låter det romantiskt? Tja, kanske det. Men så är det faktiskt.

Kiss Me Deadly

"Thinking of poems of poverty
Sitting with a tight clenched wrist, thinking how to gain authority"

Igår hade kusinerna från andra sidan Slussen derby. Inte helt otippat blev det boxning också. Tydligen assisterad av vakter och polis. Vad som verkligen hände lär det tvistas om till dödagar. Men helt uppenbart fortsätter element i klackarna att spika på fotbollsfesternas kista. Jag har upplevt den här tillbakagången i läktarkultur på Söderstadion och tycker att den är så förbannat tråkig att jag av bland annat det skälet inte längre går på matcherna. Bajens klack var en gång i tiden Sveriges i särklass bästa och fyndigaste klack. Nu vete fan.

Jag har läst många som ställer sig helt oförstående till varför grabbarna fajtas. Andra kommer med jättelånga sociologiska förklaringsmodeller. Jag är ganska säker på att det handlar om två saker: Du hittar ett gäng som "ställer upp" och kickar. Det senare är inte alls oviktigt. Billy Idol och Tony James beskrev det alldeles på pricken i 'Kiss Me Deadly':

"Another battle was won and lost
Down The Bishops End last night
Spotlights pick the kids in triumph
With a thousand scarves in flight, see how they run
Spring from the terraces in black and white
Young and old into the fight
Having fun
In South West Six
With violence for a fix
Kiss me, deadly, tonight"

Här hemma Söder om Söder hängde några vilsna gnagarcasuals i tjugoårsåldern utanför min port i solskenet och drack bira. Och det hade jag väl kunnat ha överseende med, men när jag de pissar nedanför min balkong säger jag självfallet ifrån. Mer intressant var att två av hjonen ställer sig vid en parkbänk mellan två höghus och drar varsin lina. Jag menar, hur tänker man då? Som om det ynkliga buskaget som kringgärdar parkbänkarna ska dölja att man tar knark, eller?


***

Förra veckan klurade jag på om jag gillade Duffys hitlåt eller inte. Min tveksamhet bottnar bland annat i en lite för uttänkt paketering. Den här veckans grubbel är av samma slag. The Last Shadow Puppets (skrev puppies först...) är veckans hajp. Men är det inte lite One Step Forward, Two Steps Backward, som Prince Jazzbo toastade i mitten på sjuttiotalet?

Jag ger er båda versionerna, först den jag själv gillar bäst:



Sen den som är på plattan och som mina funderingar egentligen gäller:

SvFF talar med kluven tunga

"A smash of glass and the rumble of boots -
An electric train and a ripped up 'phone booth -
Paint splattered walls and the cry of a tomcat -
Lights going out and a kick in the balls -
that's entertainment"

"I vanliga fall hade bötesbeloppet blivit mycket högre än 25 000 kronor, men disciplinnämnden väljer att gå en annan väg.

- AIK som föreningen har verkligen ansträngt sig för att vidta åtgärder mot sådant här - och ändå lyckas det inte, säger disciplinnämndens ordförande Kenneth Tallinger till TT."

Svenska Dagbladet 2008 04 20

I början av den här månaden presenterade regeringens utredare ett lagörslag om hårdare straff mot ordningsstörningar i samband med idrottsevenemang. "Ett förbud mot att kasta in föremål på spelplanen eller område som gränsar till spelplanen eller liknande plats dit allmänheten inte har tillträde. Straffpåföljd: dagsböter och upp till fängelse i sex månader." Sune Hellströmer välkomnade lagförslaget med orden: - Det är en väsentlig skärpning och en viktig åtgärd för att förbättra säkerheten för alla som kommer till våra matcher.

Samtidigt har Fotbollförbundet skärpt stadgarna kring ordningsfrågor. Det snackades mycket om hårdare tag och nolltolerans. Nu blev det i stället gungfly på direkten.

Är det nån som blev förvånad?