"nåra e noll å andra ett"
Idag beslutar riksdagen troligen om förändrade regler i sjukskrivningsprocessen och sjukförsäkringssystemet. Sjukpenningen kommer att tidbegränsas till högst 364 dagar. Arbetsförmågan ska prövas i tre steg, i stället för i den nuvarande sjustegsmodellen. Arbetsgivaransvaret för rehabilitering tas bort. Det finns en omvänd logik här. Myndigheterna ska jaga ut de sjuka i arbetslivet, alternativt till socialbidragstagande. Men myndigheterna har inga möjligheter att sätta press på stora arbetsgivare att ta sitt sociala ansvar och försöka hitta alternativa arbetsuppgifter till en som har slitits ut. Med tanke på att många människor faktiskt blir sjuka av sina arbeten är det osmakligt att dessa arbetsgivare nu helt frias från ansvar. Särskilt beklämmande är det när det handlar om arbetsgivare som stat, kommun och landsting. En distriktsläkare vid namn Bengt Järhult har skrivit en mycket tydlig insändare i Svenskan som beskriver vad förändringarna handlar om och vilka konsekvenser de kommer att få. Läs den.
***
Rubriken och underrubriken kommer från Stefan Sundströms låt 'Babyland'.
Visar inlägg med etikett Stefan Sundstöm. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Stefan Sundstöm. Visa alla inlägg
onsdag 4 juni 2008
torsdag 22 mars 2007
Retfullt eko
"Kärleken i mitt liv - kom tillbaks"
Som ett retfullt eko hör jag Sundströms stämma i refrängen på Har någon sett Sabina när jag vaknar. Varken han eller Sabina tycks vilja överge mig för tillfället och tydligen ska det markeras lite lagom retsamt: - Ha, ha titta han längtar efter Lucinda. Kärleken i mitt liv, kom tillbaks. Ha, ha, ha.
Jajamensan, att jag gör! Tänk att få höra smärtsamt vackra Overtime medan huvudet fortfarande ligger kvar på kudden i stället för Stefan, som kärlekskrankt vrålar om att Sabina ska komma tillbaks. Frågan är om jag kan komma på en mer tilltalande start på dan.
Nej. Just nu kan faktiskt inte det.
Som ett retfullt eko hör jag Sundströms stämma i refrängen på Har någon sett Sabina när jag vaknar. Varken han eller Sabina tycks vilja överge mig för tillfället och tydligen ska det markeras lite lagom retsamt: - Ha, ha titta han längtar efter Lucinda. Kärleken i mitt liv, kom tillbaks. Ha, ha, ha.
Jajamensan, att jag gör! Tänk att få höra smärtsamt vackra Overtime medan huvudet fortfarande ligger kvar på kudden i stället för Stefan, som kärlekskrankt vrålar om att Sabina ska komma tillbaks. Frågan är om jag kan komma på en mer tilltalande start på dan.
Nej. Just nu kan faktiskt inte det.
Etiketter:
Lucinda Williams,
Musik,
Stefan Sundstöm
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)