Vredens druvor

"Cos it's gonna take a nitcomb to get rid of me
Cos I just realized that it was meant to be
I'm standing at the sale of the shoes of bankrupt men"

I början av nittiotalet sa jag upp mig från ett relativt välbetalt jobb, tänkte göra som så många polare gjort tidigare genom åren, softa ett tag på a-kassa och fundera över vad jag ville med mitt liv. Jag hade knappt påbörjat min frivilliga arbetslöshet för än nittiotalskrisen slog till med full kraft. Hade du inte gymnasiekompetens fanns det inte ens ett städjobb att få, det var den bistra realiteten. Samtidigt tog borgerliga nationalekonomer tillfället i akt och skyllde arbetslösheten på LAS, MBL och en allt för hög a-kassa. På så vis lyckades de flytta skulden för en kris från en självklar del av det kapitalistiska systemet till den arbetslöse. Mer eller mindre rättframt sa de att hungriga människor jagar bäst. De där galna professorerna som fick spaltkilometers utrymme på debattsidorna fick mig att börja plugga. Målet var en professur så att jag också kunde få torgföra mina åsikter, i stället för vetenskapliga rön, i media. Nu blev det inte så. Barn kom emellan. Och i sanningens namn hade jag mycket svårt för luften i den akademiska världen, den kändes mig unken.

Vi går nu in i en ny kris och jag är jävligt oroad över vilka konsekvenser den kommer att få. Blir den långvarig lär klassklyftorna eskalera i en fart vi nog inte trodde var möjlig i det här landet. Skälen är enkla: A-kasseförsäkringen är inte indexerad, vilket innebär att de 80 procenten, som inte ens var 80 procent då, är långt från 80 procent av lön idag; a-kasseersättningen trappas successivt ned efter tid; a-kassersättningen har fått en bortre parentes, har du tur kommer du in på en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, lönen för den kommer att vara som din a-kassa, när du sen åter blir arbetslös beräknas din a-kassa utifrån vad du hade under åtgärden. Studier räknas inte längre som en arbetsperiod, det geniala i att kristider kan vara tider för kunskapslyft -inte bara för individen utan för hela samhället- och klassresor har minimerats. Alla dessa försämringar i a-kassan är vår nuvarande regering skyldig till. Lägg därtill en försämrad sjukförsäkring och mörkret breder ut sig.

Ökade klyftor i ett samhälle skapar ett hårdare samhällsklimat. Redan nu förfasas vi över tillgången till vapen och ett allt råare våld. Vi får det samhälle vi förtjänar. Väljer vi partier som medvetet ökar klassklyftorna får vi också tas med allt fler (be-)svikna människor som känner att deras möjligheter att förverkliga sina drömmar är nära nog noll och intet. Människor vars framtidsmöjligheter kraftigt begränsas kommer inte bara stå vid sidan och titta på när de rika förlustar sig, de kommer att ta sin del av kakan, med eller utan våld. Så är det. Men det behöver inte vara så. Ondskan är inte genetisk eller etnisk, ondskan skapas av andra människor. Av dig och mig.

Följ pengarna

"Someday you'll meet your rocking chair
'Cos that's where were spinning
There's no point to wanna comb your hair
When it's grey and thinning"

Det finns inget annat ord än klasspolitik för att beskriva vad regeringen ägnar sig åt nu. Från 1 januari 2008 ökas antalet karensdagar från fem till sju dagar; Vi betalar sen årsskiftet allt mer för att få tillgång till arbetslöshetsförsäkringen, å andra sidan försämrar regeringen innehållet i den. Hade ett vanligt försäkringsbolag gjort samma sak hade de snabbt varit utan kunder. Vi är surrade vid masten. Vid ett års sjukskrivning sänks ersättningen till 75 procent. De som är sjuka och arbetslösa ska jagas till arbete. De arbetslösa ska förmås att ta lågbetalda arbeten för att sätta press på de fackliga organisationerna. De som är sjuka och låginkomsttagare, vilket är den största gruppen, ska svältas ut i arbetslivet igen oavsett vilka krämpor hon eller han dras med. Det är fan i mig skamligt.

Att sedan en pajas som socialborgarrådet i Stockholm, Ulf Kristersson, har mage att i City förneka att vallöftena om jobbgarantin handlade om riktiga jobb är på gränsen till dråpligt; "Det var det här jag menade hela tiden", säger han om att socialbidragstagare ska tvingas in i åtgärder. Nu ska moderaterna i Stockholm alltså bedriva en politik som de kritiserade den förra majoriteten för innan valet. Då fanns det ingen hejd på raljerandet över "låtsasjobben"och "bidragssverige". Ulf Kristersson, jag vet att du inte menade vad du påstår att du menade. Men du, välkommen till verkligheten. Mitt råd till dig: Knip käft, när du inte vet vad du snackar om. Det blir inte så pinsamt då.

Vad politiken går ut på? Det finns en journalistisk devis: Följ pengarna. Swedbank publicerade en rapport som visar att inkomstklyftorna i Sverige har ökat krafigt sedan nyår.

***

I Sanktan tog tjejerna sin första seger i derbyt "hemma" med 4-1. Det var stort kramkalas efter.

Ett osmakligt hafsverk

"And we talk about friends and we talk about records, talk about life and we’ll talk about death, and we dance in the living room, dance on the sidewalks, dance in the movies, dance at the festivals, dance, dance
No men ever really dance like this"

En kvarts miljon människor har lämnat sin a-kassa sen årsskiftet, visar siffror från Inspektionen för arbetslöshetsförsäkring. I stället för att lämna den fackliga organisationen har många valt att lämna a-kassan. Förhoppningsvis har alla dem som nu gått ur a-kassan så bra kollektivavtal att deras uppsägningstid överensstämmer med den karenstid som finns för att kunna tillräkna sig a-kassa vid arbetslöshet. I annat fall gamblar de med en hög insats.

Det går inte att komma ifrån att regeringens försämringar i arbetslöhetsförsäkringen inte bara är osmaklig, den framstår allt mer som ett hafsverk. A-kassorna ska själva stå för den fördyring i ökad administration som det nya regelverket innebär, samtidigt som det visar sig att höjning gjort att försäkringen är överfinansierad. Vidare är allt fler som drabbas av arbetslöshet underförsäkrade, det vill säga att de inte får ut 80 procent av sin tidigare lön.

Vi som jobbar och riskerar att bli arbetslösa pröjsar nu mer än dubbelt så mycket för en försäkring som är betydligt sämre.

Ändå har vi som har ett jobb det förhållandevis bra. Våra avgiftshöjningar går ju till att betala våra skattesänkningar. Men då vi ska inte glömma bort att de som drabbats värst är de sjuka och arbetslösa som får betala avgiftshöjningarna, men inte får skatteavdragen. Osmakligt var ordet sa Bull.