"All over the news spread fast
They're dirty, they're filthy
They ain't gonna last!"
Innan frukost hade jag ett knippe låtar i skallen. Jag vaknade av The Clashs 'Complete Control'. När jag klev ur sängen kom Billy Braggs 'Sexuality' farande från ingenstans. Det gjorde mig så glad att jag tänkte, "ah, här har jag fredagshälsningen till ansiktsboksvännerna". Ända sen jag sajnade upp mig där har jag varje fredag skickat en låt från YouTube som helghälsning. Sexuality fick mig att tänka på när jag såg Billy Bragg på Kolingsborg i mitten av åttiotalet och han lirade 'Police & Thieves' - som jag självklart fick i skallen medan jag irrade runt i köket - och som han presenterade som en Clash-låt. Jag kunde inte hålla mig utan vrålade allt vad jag kunde: "Junior Murvin wrote that tune!". Billy replikerade blixtsnabbt: "I'm sorry Joe, you're right". Medan kaffet kokade kom 'Capital Radio' in skallen. Sen vaknade dottern och började sjunga hela Mamma Mia-potpurriet och då dog min jukebox. Den oproportionella andelen Clash-låtar har naturligtvis sin förklaring i att det är de låtarna vi repar just nu.
Väl framme på jobbet tänkte jag slänga iväg hälsningen innan dagens sysslor tog vid. Efter några om och men hittade jag videon. Tryckte på play. Videon drar igång och allt är tyst. Då ser jag en liten Notice:
"This video contains an audio track that has not been authorised by WMG. The audio has been disabled."
Efter en försvarlig mängd svordomar gav jag upp. Skivbolagen är så fjärran från sina kunder att de endast förtjänar en sak: Sin egen snara död.
Men det fanns något obehagligt ironiskt i det hela. Första gången jag möter en av skivbolagen censurerad video, är det en Billy Bragg-låt. En person jag förknippar med kamp för yttrandefrihet och antikapitalism. Jag gick in på www.billybragg.com och letade upp mailadressen till hans management och skrev ett riktigt surt brev. Det ska bli intressant att läsa svaret. Om jag får något.
Visar inlägg med etikett kapitalism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kapitalism. Visa alla inlägg
fredag 13 mars 2009
tisdag 9 december 2008
Union Sundown
"Today they say that we are free,
Only to be chained in poverty.
Good God, I think it's illiteracy;
It's only a machine that makes money"
Det är märkligt, vi går in i en djup lågkonjunktur, varslen står som spön i backen; finansmarknaderna världen över hålls uppe av statliga garantier och närmare två årtionden av nyliberal ekonomisk teoretisk hegemoni har övergått till ett närmast ljudlöst mumlande och helt plötsligt får en keynesian Nobelpriset i ekonomi. Paul Krugman är liberal, tro inget annat. Men han är den där gamla typen av liberaler, ni vet dem som folkpartiet gömt undan på historiska museet, en sån som tror att staten har ett större ansvar än att tända och släcka lyset om natten. Och det är faktiskt rätt befriande och underhållande att läsa Paul Krugmans blogg då och då. Inte för att han propagerar för världsrevolutionen eller kapitalismens död, även om man efter att ha legat under den nyliberala filten kan förledas tro det, utan för en ansvarsfull ekonomisk politik. Och det är inte kattskit i dessa tider.
Bob Dylans 'Union Sundown' känns nästan mer aktuell idag än när den kom ut 1983.
Only to be chained in poverty.
Good God, I think it's illiteracy;
It's only a machine that makes money"
Det är märkligt, vi går in i en djup lågkonjunktur, varslen står som spön i backen; finansmarknaderna världen över hålls uppe av statliga garantier och närmare två årtionden av nyliberal ekonomisk teoretisk hegemoni har övergått till ett närmast ljudlöst mumlande och helt plötsligt får en keynesian Nobelpriset i ekonomi. Paul Krugman är liberal, tro inget annat. Men han är den där gamla typen av liberaler, ni vet dem som folkpartiet gömt undan på historiska museet, en sån som tror att staten har ett större ansvar än att tända och släcka lyset om natten. Och det är faktiskt rätt befriande och underhållande att läsa Paul Krugmans blogg då och då. Inte för att han propagerar för världsrevolutionen eller kapitalismens död, även om man efter att ha legat under den nyliberala filten kan förledas tro det, utan för en ansvarsfull ekonomisk politik. Och det är inte kattskit i dessa tider.
Bob Dylans 'Union Sundown' känns nästan mer aktuell idag än när den kom ut 1983.
tisdag 4 november 2008
Vredens druvor
"Cos it's gonna take a nitcomb to get rid of me
Cos I just realized that it was meant to be
I'm standing at the sale of the shoes of bankrupt men"
I början av nittiotalet sa jag upp mig från ett relativt välbetalt jobb, tänkte göra som så många polare gjort tidigare genom åren, softa ett tag på a-kassa och fundera över vad jag ville med mitt liv. Jag hade knappt påbörjat min frivilliga arbetslöshet för än nittiotalskrisen slog till med full kraft. Hade du inte gymnasiekompetens fanns det inte ens ett städjobb att få, det var den bistra realiteten. Samtidigt tog borgerliga nationalekonomer tillfället i akt och skyllde arbetslösheten på LAS, MBL och en allt för hög a-kassa. På så vis lyckades de flytta skulden för en kris från en självklar del av det kapitalistiska systemet till den arbetslöse. Mer eller mindre rättframt sa de att hungriga människor jagar bäst. De där galna professorerna som fick spaltkilometers utrymme på debattsidorna fick mig att börja plugga. Målet var en professur så att jag också kunde få torgföra mina åsikter, i stället för vetenskapliga rön, i media. Nu blev det inte så. Barn kom emellan. Och i sanningens namn hade jag mycket svårt för luften i den akademiska världen, den kändes mig unken.
Vi går nu in i en ny kris och jag är jävligt oroad över vilka konsekvenser den kommer att få. Blir den långvarig lär klassklyftorna eskalera i en fart vi nog inte trodde var möjlig i det här landet. Skälen är enkla: A-kasseförsäkringen är inte indexerad, vilket innebär att de 80 procenten, som inte ens var 80 procent då, är långt från 80 procent av lön idag; a-kasseersättningen trappas successivt ned efter tid; a-kassersättningen har fått en bortre parentes, har du tur kommer du in på en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, lönen för den kommer att vara som din a-kassa, när du sen åter blir arbetslös beräknas din a-kassa utifrån vad du hade under åtgärden. Studier räknas inte längre som en arbetsperiod, det geniala i att kristider kan vara tider för kunskapslyft -inte bara för individen utan för hela samhället- och klassresor har minimerats. Alla dessa försämringar i a-kassan är vår nuvarande regering skyldig till. Lägg därtill en försämrad sjukförsäkring och mörkret breder ut sig.
Ökade klyftor i ett samhälle skapar ett hårdare samhällsklimat. Redan nu förfasas vi över tillgången till vapen och ett allt råare våld. Vi får det samhälle vi förtjänar. Väljer vi partier som medvetet ökar klassklyftorna får vi också tas med allt fler (be-)svikna människor som känner att deras möjligheter att förverkliga sina drömmar är nära nog noll och intet. Människor vars framtidsmöjligheter kraftigt begränsas kommer inte bara stå vid sidan och titta på när de rika förlustar sig, de kommer att ta sin del av kakan, med eller utan våld. Så är det. Men det behöver inte vara så. Ondskan är inte genetisk eller etnisk, ondskan skapas av andra människor. Av dig och mig.
Cos I just realized that it was meant to be
I'm standing at the sale of the shoes of bankrupt men"
I början av nittiotalet sa jag upp mig från ett relativt välbetalt jobb, tänkte göra som så många polare gjort tidigare genom åren, softa ett tag på a-kassa och fundera över vad jag ville med mitt liv. Jag hade knappt påbörjat min frivilliga arbetslöshet för än nittiotalskrisen slog till med full kraft. Hade du inte gymnasiekompetens fanns det inte ens ett städjobb att få, det var den bistra realiteten. Samtidigt tog borgerliga nationalekonomer tillfället i akt och skyllde arbetslösheten på LAS, MBL och en allt för hög a-kassa. På så vis lyckades de flytta skulden för en kris från en självklar del av det kapitalistiska systemet till den arbetslöse. Mer eller mindre rättframt sa de att hungriga människor jagar bäst. De där galna professorerna som fick spaltkilometers utrymme på debattsidorna fick mig att börja plugga. Målet var en professur så att jag också kunde få torgföra mina åsikter, i stället för vetenskapliga rön, i media. Nu blev det inte så. Barn kom emellan. Och i sanningens namn hade jag mycket svårt för luften i den akademiska världen, den kändes mig unken.
Vi går nu in i en ny kris och jag är jävligt oroad över vilka konsekvenser den kommer att få. Blir den långvarig lär klassklyftorna eskalera i en fart vi nog inte trodde var möjlig i det här landet. Skälen är enkla: A-kasseförsäkringen är inte indexerad, vilket innebär att de 80 procenten, som inte ens var 80 procent då, är långt från 80 procent av lön idag; a-kasseersättningen trappas successivt ned efter tid; a-kassersättningen har fått en bortre parentes, har du tur kommer du in på en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, lönen för den kommer att vara som din a-kassa, när du sen åter blir arbetslös beräknas din a-kassa utifrån vad du hade under åtgärden. Studier räknas inte längre som en arbetsperiod, det geniala i att kristider kan vara tider för kunskapslyft -inte bara för individen utan för hela samhället- och klassresor har minimerats. Alla dessa försämringar i a-kassan är vår nuvarande regering skyldig till. Lägg därtill en försämrad sjukförsäkring och mörkret breder ut sig.
Ökade klyftor i ett samhälle skapar ett hårdare samhällsklimat. Redan nu förfasas vi över tillgången till vapen och ett allt råare våld. Vi får det samhälle vi förtjänar. Väljer vi partier som medvetet ökar klassklyftorna får vi också tas med allt fler (be-)svikna människor som känner att deras möjligheter att förverkliga sina drömmar är nära nog noll och intet. Människor vars framtidsmöjligheter kraftigt begränsas kommer inte bara stå vid sidan och titta på när de rika förlustar sig, de kommer att ta sin del av kakan, med eller utan våld. Så är det. Men det behöver inte vara så. Ondskan är inte genetisk eller etnisk, ondskan skapas av andra människor. Av dig och mig.
måndag 27 oktober 2008
Ur led är tiden
"I lived my dream today I lived it yesterday
And I'll be living yours tomorrow
So don't look at me that way!"
Så var det dags igen för årets nyheter om de privata friskolornas aktieutdelningar. Enligt Rapport delades det ut 84 miljoner kronor till aktieägarna förra året. Pengar som kommer från våra skatter. Det är klart att man kan moralisera över det, men är det så att vi nu har accepterat ett system med privatägda skolor så är det väl närmast en självklarhet att de här företagen försöker drivas med mesta möjliga vinst, det är liksom hela poängen med att marknadsanpassa skolsystemet. Om du läser den här rapporten om Walthers Gymnasium kanske du också tycker att det är osmakligt att företaget återigen ger en aktieutdelning på mångmiljonbelopp. Själv tycker jag att hela friskolereformen är fullständigt åt helvete och snarast förpassas på historiens skräphög. Det räcker inte med några kosmetiska ingrepp för att få fason på det hela. I ett framtida, mer upplyst samhälle, kommer historikerna undra varför politiker lät sekter och samfund sköta utbildningen. En högst adekvat fråga. Men vare sig vår nuvarande eller en kommande regering kommer att ändra på tingens ordning. Såvida det inte blir ett folkligt tryck i frågan. Men även här är jag pessimist eftersom föräldrarna har lämnat över makten i skolfrågorna till lärare, rektorer och skolföretagen. Och vi får den verklighet vi förtjänar.
And I'll be living yours tomorrow
So don't look at me that way!"
Så var det dags igen för årets nyheter om de privata friskolornas aktieutdelningar. Enligt Rapport delades det ut 84 miljoner kronor till aktieägarna förra året. Pengar som kommer från våra skatter. Det är klart att man kan moralisera över det, men är det så att vi nu har accepterat ett system med privatägda skolor så är det väl närmast en självklarhet att de här företagen försöker drivas med mesta möjliga vinst, det är liksom hela poängen med att marknadsanpassa skolsystemet. Om du läser den här rapporten om Walthers Gymnasium kanske du också tycker att det är osmakligt att företaget återigen ger en aktieutdelning på mångmiljonbelopp. Själv tycker jag att hela friskolereformen är fullständigt åt helvete och snarast förpassas på historiens skräphög. Det räcker inte med några kosmetiska ingrepp för att få fason på det hela. I ett framtida, mer upplyst samhälle, kommer historikerna undra varför politiker lät sekter och samfund sköta utbildningen. En högst adekvat fråga. Men vare sig vår nuvarande eller en kommande regering kommer att ändra på tingens ordning. Såvida det inte blir ett folkligt tryck i frågan. Men även här är jag pessimist eftersom föräldrarna har lämnat över makten i skolfrågorna till lärare, rektorer och skolföretagen. Och vi får den verklighet vi förtjänar.
torsdag 23 oktober 2008
Kristider
"either I'm too sensitive
or else I'm gettin' soft"
Jag drömde om han som gjorde mig mest besviken i våras. Vi har faktiskt inte träffats sen dess, trots att vi har barn i samma klass. Jag kan tydligen fortfarande inte släppa hans svek och jag har drömt om honom tidigare, men då har det ofta utmynnat i nån form av otrevligheter. I natt var det däremot spänt när vi sågs. Jag försökte ignorera honom, men av nån anledning blev vi tvungna att samtala, om vad och varför har jag glömt, och det blev inte uppgörelse i solnedgången, utan bara lite positivt jobbigt. För så är det, jag gillade honom verkligen. Och det är väl därför sveket känns så mycket mer.
***
Igår friskförklarade sjukgymnasten mig och mina knän och gav mig rådet att fortsätta cykla och styrketräna benen. Kul råd när vintern nu står i farstun och vägarna är fulla av blöta löv. Det innebär att det inte längre finns några undanflykter, vill jag genomföra sommarens planer är det bara att pallra mig iväg till Friskis & Svettis eller nåt liknande. Jag måste erkänna att tanken gör mig jättenervös. Gym och de som går på dem har jag aldrig känt mig befryndad med. Det är en helt annan värld i mina ögon. Jag är ju han som slutar lyssna och beställer en öl till när folk pratar vikter och kalorier. Ska jag bli en av dem? Läskigt.
***
Tydligen var det inget större fel på de svenska bankerna i alla fall. De har gjort fantastiska vinster, om än inte lika stora som i fjol. Swedbank som många har velat få till en enda stort svart hål har en rörelsevinst på 3 113 miljoner kronor. Snacka om kris! SEB ska tydligen sätta igång ett sparpaket då deras vinst bara handlar om 2 010 miljoner kronor. Dom sumpade visst 677 miljoner i Lehman Brothers-konkursen och då är det ju klart att de anställda får ta smällen, inte han eller hon som var direkt ansvarig. Sen lär väl kunderna få pröjsa nån ny liten avgift också så är den förlusten snart ur världen.
or else I'm gettin' soft"
Jag drömde om han som gjorde mig mest besviken i våras. Vi har faktiskt inte träffats sen dess, trots att vi har barn i samma klass. Jag kan tydligen fortfarande inte släppa hans svek och jag har drömt om honom tidigare, men då har det ofta utmynnat i nån form av otrevligheter. I natt var det däremot spänt när vi sågs. Jag försökte ignorera honom, men av nån anledning blev vi tvungna att samtala, om vad och varför har jag glömt, och det blev inte uppgörelse i solnedgången, utan bara lite positivt jobbigt. För så är det, jag gillade honom verkligen. Och det är väl därför sveket känns så mycket mer.
***
Igår friskförklarade sjukgymnasten mig och mina knän och gav mig rådet att fortsätta cykla och styrketräna benen. Kul råd när vintern nu står i farstun och vägarna är fulla av blöta löv. Det innebär att det inte längre finns några undanflykter, vill jag genomföra sommarens planer är det bara att pallra mig iväg till Friskis & Svettis eller nåt liknande. Jag måste erkänna att tanken gör mig jättenervös. Gym och de som går på dem har jag aldrig känt mig befryndad med. Det är en helt annan värld i mina ögon. Jag är ju han som slutar lyssna och beställer en öl till när folk pratar vikter och kalorier. Ska jag bli en av dem? Läskigt.
***
Tydligen var det inget större fel på de svenska bankerna i alla fall. De har gjort fantastiska vinster, om än inte lika stora som i fjol. Swedbank som många har velat få till en enda stort svart hål har en rörelsevinst på 3 113 miljoner kronor. Snacka om kris! SEB ska tydligen sätta igång ett sparpaket då deras vinst bara handlar om 2 010 miljoner kronor. Dom sumpade visst 677 miljoner i Lehman Brothers-konkursen och då är det ju klart att de anställda får ta smällen, inte han eller hon som var direkt ansvarig. Sen lär väl kunderna få pröjsa nån ny liten avgift också så är den förlusten snart ur världen.
torsdag 16 oktober 2008
En väckarklocka till Bryssel
"Ya running and ya running
And ya running away.
Ya running and ya running,
But ya can't run away from yourself"
Knappt hade trycksvärtan torkat i gårdagens DN förrän ledarsidans malliga utrop: Europa kan, blev till ett: Europa kan - understundom. Att rädda banker kan Europas politiker enas om och det är väl bra om räddningen innebär ett övertagande av kontrollen och inte bara av skulderna. Även industrin lovas nu hjälp från EU. Men att enas om att minska utsläppen som hotar mänsklighetens framtid tycks vara svårare. "Nej, det blir för dyrt!", "Klimatmålen hotar tillväxten!", "Åtgärderna blir för tunga för vår industri!" är orden som idag hörs från EU.
Kan inte nån skicka en väckarklocka (modell Hesa Fredrik) till det pågående toppmötet i Bryssel. Vissa politiker måste ha kvartat rätt rejält de senaste tio åren då larmrapporterna har avlöst varandra lika regelbundet som slottsvakten. Vad de här pajasarna tydligen inte ser att de nu har chansen att ställa om och också tjäna på det. Ty de länder vars industri satsar på miljötekniska lösningar kommer att kunna kapitalisera på dessa lösningar då de kommer att behövas i hela världen.
Men nej då, vad som ligger tio år fram i tiden tycks vara ett allt för långt perspektiv för dagens politiker. Antingen är de rädda att inte stå med på inbjudningslistan nästa gång deras nationella industrimagnater bjuder på lunch eller kanske inser de att miljömässigt hållbara lösningar inte är förenliga med ständigt sänkta skatter och då finns ju risken att medelklassen röstar på andra politiker som sänker skatter så att de får det bättre. Arbetarklassen har för länge sen tröttnat och skiter i valurnan eller proteströstar på vilka dårar som helst som pekar finger och skriker att problemet har en etnisk lösning i stället för en ekonomisk.
***
Den vackra höstbilden är tänkt att fungera som en motvikt till textens syrlighet. Ifall nån nu undrade.
torsdag 14 augusti 2008
Too Much Monkey Business
"Va e're som stinker så jävligt"
Det finns de som hävdar att privatiseringar inom vården ökar effektiviseringen. Och det kan säkert ha sin riktighet när det gäller mindre vårdinrättningar. Samtidigt är det minst sagt märkligt att de chefer som ena dan uppenbarligen inte klarade av att effektivisera, nästa dag klarar av det, då stålarna landar i egen ficka. I dag skriver Svenskan om ett minst sagt hårresande exempel, Maria beroendecentrum som förra året hade en aktieutdelning på 84 miljoner kronor. Vd, Lotta Ormarken, säger:
- Vi går med vinst för att vi slimmat organisationen och har en hängiven personal.
Jag tror säkert att de har en hängiven personal. Men det är inte utan att jag frågar mig hur en verksamhet av Maria beroendecentrums slag kan slimmas ned med 84 miljoner. Jag får inte ihop det. Att ett företag som dem på årsbasis kan göra en vinst på 84 miljoner inom vården är faktiskt hårresande. Det handlar trots allt om pengar som du och jag har betalat in via skatt.
Av och till kommer rapporter om hur svårt det är för missbrukare att kunna komma in på vårdinrättningar. De långa kötiderna leder inte sällan till att det är för sent. För att uttrycka saken bildligt: Missbrukaren dog i väntrummet. Hur många fler vårdplatser skulle 84 miljoner kunna ge?
Dessvärre är inte Maria beroendecentrum det enda företaget inom missbruksvården som gör mångmiljonvinster. Jag tror inte ett dugg på att den vård som erbjuds idag är den kostnadseffektivaste eller ens den bästa. Jag tror att missbruksvården behöver en ordentlig genomsyn och därefter ett nationellt program som sätter missbrukar intressen i centrum och inte vårdbolagens.
Sist jag såg min gamle kompis J satt han fortfarande väntrummet. Kanske sitter han där än. Kanske ligger han på Södra kyrkogården.
***
Förresten, är det nån som vet om SJ har gått i konkurs? Jag menar, det har nu gått sex dagar sen jag ställde en fråga via deras webbformulär första gången. I måndags ställde jag samma fråga en gång till. Det enda som har hänt hittills är att jag har fått deras autosvar om att de mottagit frågan. Min fråga gällde hur många cyklar de kommer att acceptera på avgången till Uppsala från Stockholm klockan 07.11, då starten på på välgörenhetsloppet Ride of Hope går klockan 09.00 på söndag morgon. Nu sitter jag inte i skiten, jag har fixat skjuts. Men trots det är jag nyfiken på vad jag får för svar och framför allt NÄR SJ kommer att leverera ett svar. Vad tror du?
Det finns de som hävdar att privatiseringar inom vården ökar effektiviseringen. Och det kan säkert ha sin riktighet när det gäller mindre vårdinrättningar. Samtidigt är det minst sagt märkligt att de chefer som ena dan uppenbarligen inte klarade av att effektivisera, nästa dag klarar av det, då stålarna landar i egen ficka. I dag skriver Svenskan om ett minst sagt hårresande exempel, Maria beroendecentrum som förra året hade en aktieutdelning på 84 miljoner kronor. Vd, Lotta Ormarken, säger:
- Vi går med vinst för att vi slimmat organisationen och har en hängiven personal.
Jag tror säkert att de har en hängiven personal. Men det är inte utan att jag frågar mig hur en verksamhet av Maria beroendecentrums slag kan slimmas ned med 84 miljoner. Jag får inte ihop det. Att ett företag som dem på årsbasis kan göra en vinst på 84 miljoner inom vården är faktiskt hårresande. Det handlar trots allt om pengar som du och jag har betalat in via skatt.
Av och till kommer rapporter om hur svårt det är för missbrukare att kunna komma in på vårdinrättningar. De långa kötiderna leder inte sällan till att det är för sent. För att uttrycka saken bildligt: Missbrukaren dog i väntrummet. Hur många fler vårdplatser skulle 84 miljoner kunna ge?
Dessvärre är inte Maria beroendecentrum det enda företaget inom missbruksvården som gör mångmiljonvinster. Jag tror inte ett dugg på att den vård som erbjuds idag är den kostnadseffektivaste eller ens den bästa. Jag tror att missbruksvården behöver en ordentlig genomsyn och därefter ett nationellt program som sätter missbrukar intressen i centrum och inte vårdbolagens.
Sist jag såg min gamle kompis J satt han fortfarande väntrummet. Kanske sitter han där än. Kanske ligger han på Södra kyrkogården.
***
Förresten, är det nån som vet om SJ har gått i konkurs? Jag menar, det har nu gått sex dagar sen jag ställde en fråga via deras webbformulär första gången. I måndags ställde jag samma fråga en gång till. Det enda som har hänt hittills är att jag har fått deras autosvar om att de mottagit frågan. Min fråga gällde hur många cyklar de kommer att acceptera på avgången till Uppsala från Stockholm klockan 07.11, då starten på på välgörenhetsloppet Ride of Hope går klockan 09.00 på söndag morgon. Nu sitter jag inte i skiten, jag har fixat skjuts. Men trots det är jag nyfiken på vad jag får för svar och framför allt NÄR SJ kommer att leverera ett svar. Vad tror du?
onsdag 13 augusti 2008
Tack, det räcker nu
"If you say there ain't no way that I could know
If you say I aim too high from down below
Well, say you're not 'cause when I'm gone
You'll be callin' but I won't be at the phone"
Jag börjar tröttna. Bra låtar hamnar i reklam. Låtarna hamnar i mitt huvud. I morse var det Lykke Li. I morgon säljer väl Bob Dylan läppstift med The Times They Are A-Changin'. Och jag kommer att nynna med som en duktig idiot. Men jag förstår fortfarande inte hur reklamarna tänker. Borde inte en produkt sälja bättre med Christer Sjögren än med Bob Dylan? Men som jag varit inne på tidigare är det väl reklamarnas egen hiphetsfaktor på Spyan som avgör vilka låtar som landar i reklamen. Inte folkligheten.
If you say I aim too high from down below
Well, say you're not 'cause when I'm gone
You'll be callin' but I won't be at the phone"
Jag börjar tröttna. Bra låtar hamnar i reklam. Låtarna hamnar i mitt huvud. I morse var det Lykke Li. I morgon säljer väl Bob Dylan läppstift med The Times They Are A-Changin'. Och jag kommer att nynna med som en duktig idiot. Men jag förstår fortfarande inte hur reklamarna tänker. Borde inte en produkt sälja bättre med Christer Sjögren än med Bob Dylan? Men som jag varit inne på tidigare är det väl reklamarnas egen hiphetsfaktor på Spyan som avgör vilka låtar som landar i reklamen. Inte folkligheten.
***
Jag har haft lite mycket att göra så jag har inte hunnit berätta om det vackra sommarskyfallet vi hade i tio minuter i måndags. Så här såg det ut:
You gotta run, run, run
Många bäckar små...
***
Apropå kommunikation, tror ni SJ har svarat än?
måndag 28 juli 2008
I Was Definitely (Not) Made For These Times
Det var väntat. Efter en veckas intensivt följande av Eurosports sändningar från TdF kunde det inte gå på nåt annat sätt. Jag reagerade på den redan första gången de visade den. Tänkte att; hmm, den här kommer jag att vakna upp med, det är liksom en sån låt. Jag snackar om musiken till Volvos reklam för C30. Att det är Annika Norlin a.k.a Hello Saferide som gjort låten tog jag reda på alldeles nyss. Samtidigt var det redan från början nåt jag kände igen. Jag hoppas att Annika fick fett mycket deg för rättigheterna. Tack och lov är det inte reklam för nån stadsjeep, utan Volvos "miljöbil". Miljöaspekten är tydligen att kunden kan välja om han eller hon vill ha en bensin- eller etanoldriven bil, det vill säga C30 finns som både och. Snacka om miljöbil!
måndag 10 december 2007
Nu ere jul igen, nu ere jul igen, nu ere jul igen, nu ere jul igen, nu ere jul igen, nu ere jul igen...
"cornered the boy kicked out at the world,
the world kicked back alot fuckin' harder..."
På bloggar och på ansiktsboken börjar julkommersen göra sig påmind. Det shoppas hej vilt till barn och släkt och fan och hans moster. Själv är jag näst intill paralyserad. Jag är en tråkig jävel. Det enda jag gillar med julen är julbordet och Karl-Bertil Jonsson. Klappar och gran har jag inte mycket till övers för och julstjärnorna sitter uppe året runt. Men så var det där med att ha barn. Klart att dottern ska ha julklappar, så är det bara, man vill ju inte skapa ett mobbingoffer, men vad hon ska få är totalt höljt i dunkel. Förra året fick hon en akustisk gitarr, den hänger fint på väggen. En massa dataspel förutsätter en bättre dator, så det går bort. Bratz är ute, tack och lov, och vad som är inne har jag inte en susning om. Smink står på önskelistan, men jag har jävligt svårt att gå och köpa smink till en åttaåring. Mjuka paket. Mm, eller hur. Där skiljer det sig inte mellan killar och tjejer. Mjuka klappar är trista klappar. Det är inte utan att jag känner mig som Lena Nyman i Hasse och Tage-sketchen: "Putte ska inte ha några kulor. Putte ska ha en banan." Fast det blir nog en Casio leksakssynth och en bok i slutändan. De vuxna? De får inga klappar, de får njuta av mina sarkasmer och mitt smaskande.
***
Tre dagar kvar: Gör din årsbästalista!
Välkommen att haka på: Vilka var ditt års 12 bästa och viktigaste låtar. Gammalt eller nytt spelar ingen roll. Som vanligt blir det roligare om läsaren får en förklaring till varför du har diggat just dina låtar. Färdiga listor publiceras den 13 december på var och ens blogg.
the world kicked back alot fuckin' harder..."
På bloggar och på ansiktsboken börjar julkommersen göra sig påmind. Det shoppas hej vilt till barn och släkt och fan och hans moster. Själv är jag näst intill paralyserad. Jag är en tråkig jävel. Det enda jag gillar med julen är julbordet och Karl-Bertil Jonsson. Klappar och gran har jag inte mycket till övers för och julstjärnorna sitter uppe året runt. Men så var det där med att ha barn. Klart att dottern ska ha julklappar, så är det bara, man vill ju inte skapa ett mobbingoffer, men vad hon ska få är totalt höljt i dunkel. Förra året fick hon en akustisk gitarr, den hänger fint på väggen. En massa dataspel förutsätter en bättre dator, så det går bort. Bratz är ute, tack och lov, och vad som är inne har jag inte en susning om. Smink står på önskelistan, men jag har jävligt svårt att gå och köpa smink till en åttaåring. Mjuka paket. Mm, eller hur. Där skiljer det sig inte mellan killar och tjejer. Mjuka klappar är trista klappar. Det är inte utan att jag känner mig som Lena Nyman i Hasse och Tage-sketchen: "Putte ska inte ha några kulor. Putte ska ha en banan." Fast det blir nog en Casio leksakssynth och en bok i slutändan. De vuxna? De får inga klappar, de får njuta av mina sarkasmer och mitt smaskande.
***
Tre dagar kvar: Gör din årsbästalista!
Välkommen att haka på: Vilka var ditt års 12 bästa och viktigaste låtar. Gammalt eller nytt spelar ingen roll. Som vanligt blir det roligare om läsaren får en förklaring till varför du har diggat just dina låtar. Färdiga listor publiceras den 13 december på var och ens blogg.
torsdag 22 november 2007
Det ser mörkt ut
"Thinking of poems of poverty
Sitting with a tight clenched wrist, thinking how to gain authority
Oh what a soft touch of a boy
He’d wander with pride to sell and keep visions to his self"
Jag måste erkänna att jag blundar, jo för det mesta gör jag nog det. Jag ser och läser rubrikerna, förstår innebörden, så är det faktiskt, jag gör mindre justeringar i mitt liv, men läser inte in mig på ämnet, trots att det nog handlar om vår överlevnad. Jag är nog som du. Klimatfrågan skrämmer skiten ur oss, samtidigt är vi så bekväma att vi inte gärna ändrar vår livsstil allt för mycket. Vi hoppas på att nån annan ska ta itu med frågan. Sorry, men det kommer aldrig att hända. Åtminstone så länge vi, du och jag också, sätter igång och protesterar på allvar. Visst det är skithäftigt att se Greenpeace aktioner på tv, men Greenpeace och deras aktioner kommer aldrig själva att förändra något. Att se aktionerna på tv kan möjligen få oss att slänga in en hundring på deras konto, inte mer, sen fortsätter vi vår ökenvandring med ett något lättare samvete. När det som verkligen behövs och som kanske skulle förändra något nu är gigantisk folklig resning, i hela västvärlden, som unisont säger: Stop! In The Name Of Love. Men här kommer det riktigt trista; en sån resning kommer inte att ske.
Med det sagt ska man inte skita i det personliga ansvaret.
Sitting with a tight clenched wrist, thinking how to gain authority
Oh what a soft touch of a boy
He’d wander with pride to sell and keep visions to his self"
Jag måste erkänna att jag blundar, jo för det mesta gör jag nog det. Jag ser och läser rubrikerna, förstår innebörden, så är det faktiskt, jag gör mindre justeringar i mitt liv, men läser inte in mig på ämnet, trots att det nog handlar om vår överlevnad. Jag är nog som du. Klimatfrågan skrämmer skiten ur oss, samtidigt är vi så bekväma att vi inte gärna ändrar vår livsstil allt för mycket. Vi hoppas på att nån annan ska ta itu med frågan. Sorry, men det kommer aldrig att hända. Åtminstone så länge vi, du och jag också, sätter igång och protesterar på allvar. Visst det är skithäftigt att se Greenpeace aktioner på tv, men Greenpeace och deras aktioner kommer aldrig själva att förändra något. Att se aktionerna på tv kan möjligen få oss att slänga in en hundring på deras konto, inte mer, sen fortsätter vi vår ökenvandring med ett något lättare samvete. När det som verkligen behövs och som kanske skulle förändra något nu är gigantisk folklig resning, i hela västvärlden, som unisont säger: Stop! In The Name Of Love. Men här kommer det riktigt trista; en sån resning kommer inte att ske.
Med det sagt ska man inte skita i det personliga ansvaret.
lördag 27 oktober 2007
En dubbelmoralists bekännelse
"Leaning against the railing of a Lake Charles bridge
Overlooking the river, leaning over the edge
He asked me, "Baby, would you jump into the water with me?"
I told him, "No way, baby, that's your own death, you see""
Vilken ynnest; ännu en morgon med Lucinda. Det bekräftar min tes om att lite av min sjukdom kan styras. Lyssnar jag mycket på en viss typ av musik återspeglas det i morgonjukeboxen. De senaste dagarna har det varit Lucinda-dagar. Hennes senaste plattor passar utmärkt i höstvädret; det är sprött, trasigt och vackert. Låtarna ofta mörka och handlar ofta om trasiga relationer mellan "skadade" människor. På nåt sätt känner jag igen mig där. Inte i våldet som går igen i flera av hennes låtar, men i tomheten och sökandet efter värme och bekräftelse. Tyvärr kommer jag inte att se henne när hon besöker stan. De bästa biljetterna hade nån typ av mattvång och att sitta bland en massa mätta och salongsberusade människor och lyssna på Lucinda Williams känns inte riktigt rätt. Det blir lite som att se Linton Kwesi Johnson på moderaternas partistämma.
***
Det verkar som om Naomi Klein har skrivit ännu en tegelsten man blir tvungen att läsa. Jag uppskattade verkligen 'No Logo' för det grundliga researcharbete hon hade gjort. Att på en rapp journalistisk prosa berätta hur klädföretagen flyttar hela produktionsanläggningar mellan länder för att ständigt pressa priset tror jag var en av förklaringarna till succén. Även om våra konsumtionsmönster inte har förändrats särskilt mycket sedan boken kom ut har dock 'No Logo' inneburit att förståelsen för Rättvisemärkningen av varor ökat. Det sätts idag lite mer press på storföretagen att agera etiskt, även om det fortfarande är en lång väg och ett hårt arbete att få dem att acceptera oberoende fackföreningar inom produktionsanläggningarnas väggar. Även här kan vi göra medvetna val, om vi vill. Skrev han som precis beställt jeans och en jacka från USA...
***
Nu får vi lägga ned, dottern pockar på uppmärksamhet. Eller rättare; vill ha datorn.
Overlooking the river, leaning over the edge
He asked me, "Baby, would you jump into the water with me?"
I told him, "No way, baby, that's your own death, you see""
Vilken ynnest; ännu en morgon med Lucinda. Det bekräftar min tes om att lite av min sjukdom kan styras. Lyssnar jag mycket på en viss typ av musik återspeglas det i morgonjukeboxen. De senaste dagarna har det varit Lucinda-dagar. Hennes senaste plattor passar utmärkt i höstvädret; det är sprött, trasigt och vackert. Låtarna ofta mörka och handlar ofta om trasiga relationer mellan "skadade" människor. På nåt sätt känner jag igen mig där. Inte i våldet som går igen i flera av hennes låtar, men i tomheten och sökandet efter värme och bekräftelse. Tyvärr kommer jag inte att se henne när hon besöker stan. De bästa biljetterna hade nån typ av mattvång och att sitta bland en massa mätta och salongsberusade människor och lyssna på Lucinda Williams känns inte riktigt rätt. Det blir lite som att se Linton Kwesi Johnson på moderaternas partistämma.
***
Det verkar som om Naomi Klein har skrivit ännu en tegelsten man blir tvungen att läsa. Jag uppskattade verkligen 'No Logo' för det grundliga researcharbete hon hade gjort. Att på en rapp journalistisk prosa berätta hur klädföretagen flyttar hela produktionsanläggningar mellan länder för att ständigt pressa priset tror jag var en av förklaringarna till succén. Även om våra konsumtionsmönster inte har förändrats särskilt mycket sedan boken kom ut har dock 'No Logo' inneburit att förståelsen för Rättvisemärkningen av varor ökat. Det sätts idag lite mer press på storföretagen att agera etiskt, även om det fortfarande är en lång väg och ett hårt arbete att få dem att acceptera oberoende fackföreningar inom produktionsanläggningarnas väggar. Även här kan vi göra medvetna val, om vi vill. Skrev han som precis beställt jeans och en jacka från USA...
***
Nu får vi lägga ned, dottern pockar på uppmärksamhet. Eller rättare; vill ha datorn.
torsdag 11 oktober 2007
Songs of Freedom
"Emancipate yourselves from mental slavery;
None but ourselves can free our minds"
Idag var det tufft att ta sig upp ur sängen, kudden höll fast huvudet och täcket slingrade sig runt kroppen som en boaorm i färd med att kalasa på sitt byte och det här bytet hade gärna låtit sig smaka. Men sen tog konventionerna vid och upp stolpade jag. Drog igång mokabryggaren (sorry, mr Korrektiv, men jag använder också mokabryggare för att få liv i maskineriet) och gick in till dottern för att få liv i henne. Hon är bara åtta bast och trynar som en hel tonåring. Hur det ska bli när hon väl blir tonåring törs jag inte ens tänka på.
***
Kommer ni ihåg när man skulle välja pensionssparande? I brevlådan låg helt plötsligt ett gigantiskt kuvert med en massa namn på fondbolag som man aldrig tidigare hade hört talas om; det var den nya valfriheten: "Varsågod! Klanta till det ordentligt för egna pengar och på egen risk. Vi, staten, tar gärna så lite ansvar för dig som medborgare som möjligt." Bland alla fondbolag var det ett litet antal som berömde sig för att vara "etiska", lite dyrare, men bättre för samvetet. Borde vara en god affärsidé i ett land där cirka halva befolkningen röstar på sossarna, miljöpartiet och vänstern kan man tycka. Nu blev det väl ingen rusning till de fonderna, trots aggressiv marknadsföring. Kanske var det tur. Ty nu visar det sig att dessa fonder i innehåll inte nämnvärt skiljer sig från de andra (oetiska) fonderna. En annan är inte så där jätteförvånad. Ska du få maximal utdelning säger logiken att du inte kan dalta; kör sönder människor och miljö, de kostnaderna är bara jordnötter om du vill få ut så mycket som möjligt så snabbt som möjligt. Vilket är kvartalskapitalismen grundidé. Vill du ha en förändring till stånd? Då får du nog lyfta på arslet och börja göra nåt själv.
None but ourselves can free our minds"
Idag var det tufft att ta sig upp ur sängen, kudden höll fast huvudet och täcket slingrade sig runt kroppen som en boaorm i färd med att kalasa på sitt byte och det här bytet hade gärna låtit sig smaka. Men sen tog konventionerna vid och upp stolpade jag. Drog igång mokabryggaren (sorry, mr Korrektiv, men jag använder också mokabryggare för att få liv i maskineriet) och gick in till dottern för att få liv i henne. Hon är bara åtta bast och trynar som en hel tonåring. Hur det ska bli när hon väl blir tonåring törs jag inte ens tänka på.
***
Kommer ni ihåg när man skulle välja pensionssparande? I brevlådan låg helt plötsligt ett gigantiskt kuvert med en massa namn på fondbolag som man aldrig tidigare hade hört talas om; det var den nya valfriheten: "Varsågod! Klanta till det ordentligt för egna pengar och på egen risk. Vi, staten, tar gärna så lite ansvar för dig som medborgare som möjligt." Bland alla fondbolag var det ett litet antal som berömde sig för att vara "etiska", lite dyrare, men bättre för samvetet. Borde vara en god affärsidé i ett land där cirka halva befolkningen röstar på sossarna, miljöpartiet och vänstern kan man tycka. Nu blev det väl ingen rusning till de fonderna, trots aggressiv marknadsföring. Kanske var det tur. Ty nu visar det sig att dessa fonder i innehåll inte nämnvärt skiljer sig från de andra (oetiska) fonderna. En annan är inte så där jätteförvånad. Ska du få maximal utdelning säger logiken att du inte kan dalta; kör sönder människor och miljö, de kostnaderna är bara jordnötter om du vill få ut så mycket som möjligt så snabbt som möjligt. Vilket är kvartalskapitalismen grundidé. Vill du ha en förändring till stånd? Då får du nog lyfta på arslet och börja göra nåt själv.
torsdag 2 augusti 2007
Propagandajippot som misslyckades
"Now we're back on the train oh,
Back on the chain gang"
Jag tror att det här blir en bra dag. Den började i alla fall bra. Nyheten om att den nyliberala bondeförbundaren Fredrick Federleys salladsbar konkat gjorde det betydligt mycket lättare att hoppa upp ur sängen och sätta på kaffe. Att driva företag förpliktigar, det är inte bara en gudagiven rättighet utan det tillkommer skyldigheter också. Fredrick Federley och Dominika Peczynski startade sin salladsbar som ett rent propagandajippo. "Vi ska inte ha några kollektivavtal" var den viktigaste affärsidén. Och om det är så är det ju lätt att man blir så förblindad av sin egen mission att man missar att kolla upp vissa fundamentala saker i en affärsuppgörelse. Dessutom måste även en salladsbar vara besjälad för att gästerna ska uppskatta den. Eftersom att de själva har "150 andra heltidsarbeten" var det förmodligen anställda som fick ta smällen. Anställda som jag förmodar inte hade 150 andra heltidsarbeten för då skulle de nog inte jobba för firma Kling och Klang. Så nu vältras allt över på staten som ska betala Kling och Klangs skulder. Tyvärr visar konkursen på att det är för lätt för oseriösa företagare att kasta sig in i restaurangbranschen.
***
1-0. Vilken framspelning. Vilket mål.
***
Kasta in saker på plan när man leder matchen. Vilka stolpskott.
***
Och även om man låg under så är det inte sannolikt att inkastade föremål ändrar resultatet till klubbens fördel. Någonsin.
Back on the chain gang"
Jag tror att det här blir en bra dag. Den började i alla fall bra. Nyheten om att den nyliberala bondeförbundaren Fredrick Federleys salladsbar konkat gjorde det betydligt mycket lättare att hoppa upp ur sängen och sätta på kaffe. Att driva företag förpliktigar, det är inte bara en gudagiven rättighet utan det tillkommer skyldigheter också. Fredrick Federley och Dominika Peczynski startade sin salladsbar som ett rent propagandajippo. "Vi ska inte ha några kollektivavtal" var den viktigaste affärsidén. Och om det är så är det ju lätt att man blir så förblindad av sin egen mission att man missar att kolla upp vissa fundamentala saker i en affärsuppgörelse. Dessutom måste även en salladsbar vara besjälad för att gästerna ska uppskatta den. Eftersom att de själva har "150 andra heltidsarbeten" var det förmodligen anställda som fick ta smällen. Anställda som jag förmodar inte hade 150 andra heltidsarbeten för då skulle de nog inte jobba för firma Kling och Klang. Så nu vältras allt över på staten som ska betala Kling och Klangs skulder. Tyvärr visar konkursen på att det är för lätt för oseriösa företagare att kasta sig in i restaurangbranschen.
***
1-0. Vilken framspelning. Vilket mål.
***
Kasta in saker på plan när man leder matchen. Vilka stolpskott.
***
Och även om man låg under så är det inte sannolikt att inkastade föremål ändrar resultatet till klubbens fördel. Någonsin.
fredag 27 juli 2007
Snoddasmorgon
"Hälsa dom där hemma,
hälsa far och mor,
hälsa gröna hagen,
hälsa lille bror"
hälsa far och mor,
hälsa gröna hagen,
hälsa lille bror"
Så var det dags för en Snoddasmorgon. I en timmes tid har melodin gnagt inne i skallen. Föga förvånande var det morgontoalettbesöket som krystade fram ovanstående rader. En riktig Allsång-på-Skansen-låt. Varför får man en sån i skallen när man inte ens ser programmet? Vem som skrev och framförde låten har jag ingen aning om, men jag misstänker att Jah i Malmö har full koll. Till och med på skivetiketten.
***
På kommentarstråden till förra inlägget konstaterar Ankan han också hade massor av knasiga drömmar när han var ute i obygden på semestern. Själv blev jag hemsökt av ett ex. Hon återvände två dar på raken, den andra natten medverkade hon i samma dröm som S som hon vänstrade med. Det är 17 år sen vi bröt upp. Och fem år sen vi sågs senast.
***
I min föreställningsvärld dricker jag tjeckisk öl av två skäl; den är god och man vill ju stödja små bryggerier som gör godsaker. Tji fick jag. Det öl jag helst dricker på 3V ägs av SABMiller som även har Gambrinus. SABMiller är ett av världens största brygerriföretag. Min andra favvobira, Staropramen, ägs av världens största öltillverkare, belgiska Inbev. Livsmedelsindustrin blir allt mer monopoliserad. Frågan är om det inte är dags att börja dricka tyskt.
***
Skönheten ni ser på bilden är en Kona Jake 2008 som jag funderar på att köpa.
torsdag 19 juli 2007
Armagideon Times
"She's so untouchable, she's so untouchable
she's so untouchable, but I can touch"
FN:s klimatrapport kritiserades av egna forskare eftersom att de ansåg att det gått politik i slutrapporten. De ansåg att forskningsresultat som betonade situtionens allvar tonades ned. Men vissa saker går inte att gömma. Ny forskning visar att glaciärerna smälter snabbare än vad FN:s klimatpanel beräknade, vilket kommer att leda till både torka och översvämningar. Dessutom visar de att glaciärernas nedsmältning kommer att påverka havsnivån mer än vad som tidigare ansetts. Mänskligheten tycks sitta i en formel 1-bil som i högsta hastighet är på väg in i en bergvägg. Några bromsar finns inte, eftersom att de är för dyra att tillverka eller anses störa körupplevelsen. För att uttrycka saken på ren svenska. I ett kapitalistiskt samhälle kan marknaden inte reglera miljöintresset självt så länge det inte finns en konkurrensfördel i det. Regeringarna är lamslagna eftersom att industrin hotar med att flytta produktionen om det kommer lagar som reglerar att produktionen ska vara ekologiskt hållbar. Därför kommer den ena tandlösa kompromissen efter den andra. Tack vare USA och Australien har patienten hittills ordinerats Albyl för cancern. Australien och USA står tillsammans för 30 procent av de globala utsläppen. Och domedagspartyt fortsätter i oförminskad styrka. Tack George och John och alla ni andra som tycker att partyt ska fortsätta. Ni kan väl slå oss en signal när ni har nyktrat till. Vi hjälper gärna till med att vända skutan så att även våra barn kan få njuta av utsikten på däck.
she's so untouchable, but I can touch"
FN:s klimatrapport kritiserades av egna forskare eftersom att de ansåg att det gått politik i slutrapporten. De ansåg att forskningsresultat som betonade situtionens allvar tonades ned. Men vissa saker går inte att gömma. Ny forskning visar att glaciärerna smälter snabbare än vad FN:s klimatpanel beräknade, vilket kommer att leda till både torka och översvämningar. Dessutom visar de att glaciärernas nedsmältning kommer att påverka havsnivån mer än vad som tidigare ansetts. Mänskligheten tycks sitta i en formel 1-bil som i högsta hastighet är på väg in i en bergvägg. Några bromsar finns inte, eftersom att de är för dyra att tillverka eller anses störa körupplevelsen. För att uttrycka saken på ren svenska. I ett kapitalistiskt samhälle kan marknaden inte reglera miljöintresset självt så länge det inte finns en konkurrensfördel i det. Regeringarna är lamslagna eftersom att industrin hotar med att flytta produktionen om det kommer lagar som reglerar att produktionen ska vara ekologiskt hållbar. Därför kommer den ena tandlösa kompromissen efter den andra. Tack vare USA och Australien har patienten hittills ordinerats Albyl för cancern. Australien och USA står tillsammans för 30 procent av de globala utsläppen. Och domedagspartyt fortsätter i oförminskad styrka. Tack George och John och alla ni andra som tycker att partyt ska fortsätta. Ni kan väl slå oss en signal när ni har nyktrat till. Vi hjälper gärna till med att vända skutan så att även våra barn kan få njuta av utsikten på däck.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
