Frihet & ansvar

"You and me were free
We do as we please, yeah
From morning,
till the end of the day"

Jag irriteras nåt fruktansvärt över alla självutnämnda konstpoliser som har växt upp som svampar ur jorden de senaste dagarna. På jobbet var det ett jävla liv om konstfack och de två elever som nu har uppmärksammats i media. "Det är fan i mig inte konst", utbrast en jobbarpolare uppbragt. Det konstnärliga i en videoinstallation hade även kulturministern mage att sätta sig till doms över. Tydligen vill de borgerliga politikerna kalla in konstfacks rektor på förhör också. Jag tycker det är vidrigt. Det vilar nåt fascistiskt över ett samhälle som lägger sig i var gränserna för det konstnärliga går. Konstens uppgift är inte sällan att undersöka ett samhälles tabun, hyckleri och baksidor. Därmed sagt saknar inte konstnärer straffansvar. Utan att veta säkert anar jag att det är här det har gått snett på konstfack. Handledarna tycks ha missat att diskutera grundläggande etiska frågor med eleverna. Att en konstnär måste stå för sitt verk. Även om det i lagens ögon kan vara brottsligt. Konstnären måste fråga sig om han eller hon vågar ta konsekvenserna för sitt verk. På samma sätt som miljö- eller medborgarrättsaktivister historiskt tagit sina straff bör en konstnär fråga sig, är verket värt att ta ett fängelsestraff för. Om inte, kan inte konstnärskapet i sig erbjuda något skydd i juridisk mening.