"Right here, right now
there is no other place I want to be
Right here, right now
watching the world wake up from history"
Det där var inte sant. Jag kan tänka mig hundratals platser jag hellre skulle befinna mig på här och nu. De flesta av de platserna ligger runt Medelhavet. Av nån märklig anledning dök Jesus Jones gamla hit från 1991 tillbaka till mitt huvud häromdan. Hur det gick till är en gåta. Jag blev i alla fall tvungen att leta upp vaxet och till min förvåning är det en låt som fortfarande står sig rätt bra. Fast i sanningens namn var aldrig de där baseballkepsarna särskilt snygga. Nåt man idag kan le lite generat åt. Precis som många grabbar kommer att göra om några år när de ser bilder på sig själva där de har dojor med kardborreband. Jesus, vad de kommer att skämmas.
***
En del nyheter gör en lite mer ledsen än andra, till exempel att SF nu har monopol på biomarknaden. Samtidigt har jag inget att gnälla över. När gick jag på bio senast? Det är så länge sen att jag faktiskt har glömt bort det. Jag minns inte ens vilken film det var. I själva verket har det att göra med ett medvetet val från min sida: Jag går inte på bio. Och det är inget konstigt med det. Ända sen videons intrång i vår vardag har folk blivit allt mer själviska under sina biobesök, det ska snackas en jävla massa under förtext och film och sen mobiltelefonen blev var mans egendom har det spårat ut fullständigt. Vill jag se en rulle väntar jag fogligt tills att den finns på dvd. Trots att jag inte har byggt en hembio, utan fortfarande sitter och glor på en alldeles vanlig dumburk. Att sen några av mina bästa filmminnen kommer från mörkret i en biosalong är nu bara ren och skär nostalgi. SF:s slogan 'Film är bäst på bio' var knappt sann när nån fyndig typ hittade på den. Eller så glömde de kanske fortsättning 'utan andra människor'.
Visar inlägg med etikett Jesus Jones. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jesus Jones. Visa alla inlägg
onsdag 11 juli 2007
söndag 8 juli 2007
Rocken räddar inte ett skit
"A woman on the radio talked about revolution
when it's already passed her by
Bob Dylan didn't have this to sing about you
you know it feels good to be alive"
Mänskligheten står inför sin största utmaning nånsin; att se till att planeten är beboelig även för kommande generationer. Men går det att vara nåt annat än ambivalent till Live Earth som företeelse? Återigen ska en gigantisk rockåpopgala rädda mänskligheten. Jag garvade rätt ordentligt när jag läste Andres Lokkos ironiska krönika i Svenskan häromdan. Självklart har han en rätt fet poäng när han skriver:
"Det är ju ett välkänt faktum att rock alltid har varit det absolut effektivaste botemedlet för precis allt som någonsin drabbat mänskligheten. Genom århundraden har rocken på egen hand utrotat alla former av apartheid, aids, barnarbete och världssvält."
För självklart är det inte så. Rocken räddar inte ett skit, mer än kanske på ett personligt plan. Ansvaret för den här planeten kan liknas vid ansvaret för arbetsmiljön. I arbetsmiljölagen § 1a står det: "Arbetsgivare och arbetstagare skall samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö." Byt ut 'Arbetsgivare' mot politiker, 'arbetstagare' mot medborgare och stryk 'arbets' i sista ordet och vi får ett juste ideal att arbeta utifrån, "Politiker och medborgare skall samverka för att åstadkomma en god miljö". Visst låter det najs. Sen kan man fortsätta och skriva om § 2 till följande:
"Politikerna skall vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att planeten utsätts för utsläpp eller föroreningar. En utgångspunkt ska därvid vara att allt sådant som kan leda till utsläpp eller föroreningar skall ändras eller ersättas så att risken för utsläpp eller föroreningar undanröjs."
Hur det ansvaret ska se ut är också klarlagt i § 2 a:
"Politikerna skall systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som leder till att miljön uppfyller föreskrivna krav på en god miljö. De skall utreda skador, fortlöpande undersöka riskerna i den mänskliga verksamheten och vidta de åtgärder som föranleds av detta. Åtgärder som inte kan vidtas omedelbart skall tidsplaneras.
Politikerna skall i den utsträckning verksamheten kräver dokumentera miljön och arbetet med denna. Handlingsplaner skall därvid upprättas."
Vi har alltså alla ett ansvar för den här planetens framtid. Men huvudansvaret ligger på politikerna att stifta de lagar som behövs, se till att de efterlevs, att straffsanktionerna för miljöbrott blir kännbara, skapa en miljövänlig infrastruktur och ge medborgarna de redskap de behöver för att ta sitt ansvar.
Live Earth då. Tja, om den får några tusen mäniskor till att vakna upp och aktivera sig så att den folkliga blåslampan i politikernas röv får en större låga, ja då var den nog rätt okej ändå. Eller hur Andres?
***
I gårdagens DN fick jag ett fick jag ett sorgligt besked. Att Dee Dee Ramone var död visste jag, att Joey Ramone har gjort Dee Dee sällskap visste jag också, men att Bo Ramone var död sen ett år tillbaka visste jag faktiskt inte.
when it's already passed her by
Bob Dylan didn't have this to sing about you
you know it feels good to be alive"
Mänskligheten står inför sin största utmaning nånsin; att se till att planeten är beboelig även för kommande generationer. Men går det att vara nåt annat än ambivalent till Live Earth som företeelse? Återigen ska en gigantisk rockåpopgala rädda mänskligheten. Jag garvade rätt ordentligt när jag läste Andres Lokkos ironiska krönika i Svenskan häromdan. Självklart har han en rätt fet poäng när han skriver:
"Det är ju ett välkänt faktum att rock alltid har varit det absolut effektivaste botemedlet för precis allt som någonsin drabbat mänskligheten. Genom århundraden har rocken på egen hand utrotat alla former av apartheid, aids, barnarbete och världssvält."
För självklart är det inte så. Rocken räddar inte ett skit, mer än kanske på ett personligt plan. Ansvaret för den här planeten kan liknas vid ansvaret för arbetsmiljön. I arbetsmiljölagen § 1a står det: "Arbetsgivare och arbetstagare skall samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö." Byt ut 'Arbetsgivare' mot politiker, 'arbetstagare' mot medborgare och stryk 'arbets' i sista ordet och vi får ett juste ideal att arbeta utifrån, "Politiker och medborgare skall samverka för att åstadkomma en god miljö". Visst låter det najs. Sen kan man fortsätta och skriva om § 2 till följande:
"Politikerna skall vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att planeten utsätts för utsläpp eller föroreningar. En utgångspunkt ska därvid vara att allt sådant som kan leda till utsläpp eller föroreningar skall ändras eller ersättas så att risken för utsläpp eller föroreningar undanröjs."
Hur det ansvaret ska se ut är också klarlagt i § 2 a:
"Politikerna skall systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som leder till att miljön uppfyller föreskrivna krav på en god miljö. De skall utreda skador, fortlöpande undersöka riskerna i den mänskliga verksamheten och vidta de åtgärder som föranleds av detta. Åtgärder som inte kan vidtas omedelbart skall tidsplaneras.
Politikerna skall i den utsträckning verksamheten kräver dokumentera miljön och arbetet med denna. Handlingsplaner skall därvid upprättas."
Vi har alltså alla ett ansvar för den här planetens framtid. Men huvudansvaret ligger på politikerna att stifta de lagar som behövs, se till att de efterlevs, att straffsanktionerna för miljöbrott blir kännbara, skapa en miljövänlig infrastruktur och ge medborgarna de redskap de behöver för att ta sitt ansvar.
Live Earth då. Tja, om den får några tusen mäniskor till att vakna upp och aktivera sig så att den folkliga blåslampan i politikernas röv får en större låga, ja då var den nog rätt okej ändå. Eller hur Andres?
***
I gårdagens DN fick jag ett fick jag ett sorgligt besked. Att Dee Dee Ramone var död visste jag, att Joey Ramone har gjort Dee Dee sällskap visste jag också, men att Bo Ramone var död sen ett år tillbaka visste jag faktiskt inte.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
