En väckarklocka till Bryssel

"Ya running and ya running
And ya running away.
Ya running and ya running,
But ya can't run away from yourself"

Knappt hade trycksvärtan torkat i gårdagens DN förrän ledarsidans malliga utrop: Europa kan, blev till ett: Europa kan - understundom. Att rädda banker kan Europas politiker enas om och det är väl bra om räddningen innebär ett övertagande av kontrollen och inte bara av skulderna. Även industrin lovas nu hjälp från EU. Men att enas om att minska utsläppen som hotar mänsklighetens framtid tycks vara svårare. "Nej, det blir för dyrt!", "Klimatmålen hotar tillväxten!", "Åtgärderna blir för tunga för vår industri!" är orden som idag hörs från EU.

Kan inte nån skicka en väckarklocka (modell Hesa Fredrik) till det pågående toppmötet i Bryssel. Vissa politiker måste ha kvartat rätt rejält de senaste tio åren då larmrapporterna har avlöst varandra lika regelbundet som slottsvakten. Vad de här pajasarna tydligen inte ser att de nu har chansen att ställa om och också tjäna på det. Ty de länder vars industri satsar på miljötekniska lösningar kommer att kunna kapitalisera på dessa lösningar då de kommer att behövas i hela världen.

Men nej då, vad som ligger tio år fram i tiden tycks vara ett allt för långt perspektiv för dagens politiker. Antingen är de rädda att inte stå med på inbjudningslistan nästa gång deras nationella industrimagnater bjuder på lunch eller kanske inser de att miljömässigt hållbara lösningar inte är förenliga med ständigt sänkta skatter och då finns ju risken att medelklassen röstar på andra politiker som sänker skatter så att de får det bättre. Arbetarklassen har för länge sen tröttnat och skiter i valurnan eller proteströstar på vilka dårar som helst som pekar finger och skriker att problemet har en etnisk lösning i stället för en ekonomisk.

***

Den vackra höstbilden är tänkt att fungera som en motvikt till textens syrlighet. Ifall nån nu undrade.

Två grader varmare, något att hoppas på?

"Why you being a dickhead for?
Stop being a dickhead
Why you being a dickhead for?
You're just fucking up situations"

Igår orkade jag inte skriva. Lusten dog med DN:s förstasida liggande på köksbordet som på hela ettan hade en illustration om klimathotet: En hand som vrider på ett spisvred som markerar gradantal. Inget fel i det. Det är uppenbart att folk fortfarande inte tror att den västerländska livsstilen påverkar miljön negativt, så nog behöver vi upplysas alltid. Men sen kom inkonsekvensen. I en av puffarna ovanför huvudnyheten: "Bästa fyndshoppingen i London. DN Resor." Det är just den här typen av livsstil som inte längre funkar. Att flyga kors och tvärs över jorden är ingen gudabenådad rättighet, det är en lyx som förvisso allt fler västerlänningar får råd med, men som kostar ofantligt mycket i miljöpåverkan. Ska en förändring komma till stånd måste transportnäringen själva bära kostnaderna för sina utsläpp. Som det är nu subventioneras en ohållbar livsstil. För att citera Markus F i en debatt efter hans inlägg Vad fan är hög standard:

"Tro det eller ej, men jag är född på en tid då backpacking i Asien ansågs som ett stort äventyr, inte som någon form av rättighet. Faktiskt var det så att flygbiljetter var så pass dyra att Trans-Sibiriska järnvägen genom Sovjet med var det bästa alternativet. Så gammal är jag.

Jag är också uppväxt under oljekrisen när OPEC drog åt kranarna så att det fanns bensinransoneringskort i Sverige. Så jag vet att när den bistra ekonomin drar åt så har man inget val."

Idag fortsatte DN:s klimatserie med vad som händer när temperaturen stiger med två grader. Karin Bojs skriver: "Totalt hotas uppemot en tredjedel av världens växt- och djurarter av utrotning när den globala medeltemperaturen stiger över två grader." Innebörden är för människan är också glasklar, miljontals människor kommer att få det ohyggligt svårt med sin vattenförsörjning. Rubriken till Karin Bojs artikel blir därför minst sagt bisarr i sammanhanget: "Än finns hopp om två grader".

Det finns ytterligare en sak som irriterar mig med DN:s serie, i papperstidningen, och det är de uteblivna råden. Vad du och jag kan göra rent praktiskt för att minska vår negativa miljöpåverkan. Risken är ju överhängande att man bara blundar när det inte presenteras några valmöjligheter. På nätet kan vi däremot ställa frågor till DN:s klimatpanel. Ok, jag har bara en fråga: Vad fan gör vi åt saken? Vore tacksam för ett svar över hela förstasidan i morgondagens tidning.

***

Det var först under frukostbestyren som jukeboxen drog igång med två låtar. Först Kate Nashs 'Dickhead' och sen med T Rex 'Mambo Sun'. Med de två låtarna kan det knappast bli tydligare att min mentala jukebox kan manipuleras; båda låtarna har gått varma hos mig över helgen.

Rocken räddar inte ett skit

"A woman on the radio talked about revolution
when it's already passed her by
Bob Dylan didn't have this to sing about you
you know it feels good to be alive"

Mänskligheten står inför sin största utmaning nånsin; att se till att planeten är beboelig även för kommande generationer. Men går det att vara nåt annat än ambivalent till Live Earth som företeelse? Återigen ska en gigantisk rockåpopgala rädda mänskligheten. Jag garvade rätt ordentligt när jag läste Andres Lokkos ironiska krönika i Svenskan häromdan. Självklart har han en rätt fet poäng när han skriver:

"Det är ju ett välkänt faktum att rock alltid har varit det absolut effektivaste botemedlet för precis allt som någonsin drabbat mänskligheten. Genom århundraden har rocken på egen hand utrotat alla former av apartheid, aids, barnarbete och världssvält."

För självklart är det inte så. Rocken räddar inte ett skit, mer än kanske på ett personligt plan. Ansvaret för den här planeten kan liknas vid ansvaret för arbetsmiljön. I arbetsmiljölagen § 1a står det: "Arbetsgivare och arbetstagare skall samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö." Byt ut 'Arbetsgivare' mot politiker, 'arbetstagare' mot medborgare och stryk 'arbets' i sista ordet och vi får ett juste ideal att arbeta utifrån, "Politiker och medborgare skall samverka för att åstadkomma en god miljö". Visst låter det najs. Sen kan man fortsätta och skriva om § 2 till följande:

"Politikerna skall vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att planeten utsätts för utsläpp eller föroreningar. En utgångspunkt ska därvid vara att allt sådant som kan leda till utsläpp eller föroreningar skall ändras eller ersättas så att risken för utsläpp eller föroreningar undanröjs."

Hur det ansvaret ska se ut är också klarlagt i § 2 a:

"Politikerna skall systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som leder till att miljön uppfyller föreskrivna krav på en god miljö. De skall utreda skador, fortlöpande undersöka riskerna i den mänskliga verksamheten och vidta de åtgärder som föranleds av detta. Åtgärder som inte kan vidtas omedelbart skall tidsplaneras.

Politikerna skall i den utsträckning verksamheten kräver dokumentera miljön och arbetet med denna. Handlingsplaner skall därvid upprättas."

Vi har alltså alla ett ansvar för den här planetens framtid. Men huvudansvaret ligger på politikerna att stifta de lagar som behövs, se till att de efterlevs, att straffsanktionerna för miljöbrott blir kännbara, skapa en miljövänlig infrastruktur och ge medborgarna de redskap de behöver för att ta sitt ansvar.

Live Earth då. Tja, om den får några tusen mäniskor till att vakna upp och aktivera sig så att den folkliga blåslampan i politikernas röv får en större låga, ja då var den nog rätt okej ändå. Eller hur Andres?

***

I gårdagens DN fick jag ett fick jag ett sorgligt besked. Att Dee Dee Ramone var död visste jag, att Joey Ramone har gjort Dee Dee sällskap visste jag också, men att Bo Ramone var död sen ett år tillbaka visste jag faktiskt inte.