"My girls mad at me
Been on the telephone for an hour
We hardly said a word
I tried and tried but I could not be heard"
Ok, i diskussionen om huruvida Lokko censurerade Lessing eller ej kan man konstatera att det finns, minst, tre texter utifrån samma situation eller huvudartikel. I papperstidningen, finns den berömda svordomen med. I den artikel som toppade ettan på nätupplagan fanns den inte med. När diskussionens vågor börjar svalla på min kommentarstråd, letar jag lite till i Svenskans nättidning och hittar en annan artikel och där fanns svordomen med, översatt, vilket den inte var i papperstidningen.
Jag kan bara förhålla mig till de saker jag läser, inget annat. Jag läste artikeln som toppade nätupplagan. Och utifrån den var rubriken befogad. Eftersom att det var huvudnyheten. Om det nu är en redigerare som slaktat texter utan större känsla för sak och person är det bara att beklaga. Självfallet bör Lokko ha en ursäkt, av sin arbetsgivare. Inte av mig.
***
Manu Chao lirade på Hovet igår och jag var där. Det svängde väl rätt rejält ibland. Jo, jag dansade. Men det blev till slut väldigt tjatigt. Tyvärr använder bandet sig av endast tre växlar: Oipunk, reggaegung och reggaegitarrkomp. Nämen förlåt, det var ett stänk salsa och en liten rumba också, båda med oipunk i sig. Det blir på tok för trist under två timmar. Kvällen avslutades på Imperiet i skatteskrapan.
Visar inlägg med etikett Andres Lokko. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Andres Lokko. Visa alla inlägg
måndag 15 oktober 2007
Lokko är värd en ursäkt - av Svenskan
Etiketter:
Andres Lokko,
Madness,
Manu Chao,
Media,
Mediekritik,
Musik
söndag 8 juli 2007
Rocken räddar inte ett skit
"A woman on the radio talked about revolution
when it's already passed her by
Bob Dylan didn't have this to sing about you
you know it feels good to be alive"
Mänskligheten står inför sin största utmaning nånsin; att se till att planeten är beboelig även för kommande generationer. Men går det att vara nåt annat än ambivalent till Live Earth som företeelse? Återigen ska en gigantisk rockåpopgala rädda mänskligheten. Jag garvade rätt ordentligt när jag läste Andres Lokkos ironiska krönika i Svenskan häromdan. Självklart har han en rätt fet poäng när han skriver:
"Det är ju ett välkänt faktum att rock alltid har varit det absolut effektivaste botemedlet för precis allt som någonsin drabbat mänskligheten. Genom århundraden har rocken på egen hand utrotat alla former av apartheid, aids, barnarbete och världssvält."
För självklart är det inte så. Rocken räddar inte ett skit, mer än kanske på ett personligt plan. Ansvaret för den här planeten kan liknas vid ansvaret för arbetsmiljön. I arbetsmiljölagen § 1a står det: "Arbetsgivare och arbetstagare skall samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö." Byt ut 'Arbetsgivare' mot politiker, 'arbetstagare' mot medborgare och stryk 'arbets' i sista ordet och vi får ett juste ideal att arbeta utifrån, "Politiker och medborgare skall samverka för att åstadkomma en god miljö". Visst låter det najs. Sen kan man fortsätta och skriva om § 2 till följande:
"Politikerna skall vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att planeten utsätts för utsläpp eller föroreningar. En utgångspunkt ska därvid vara att allt sådant som kan leda till utsläpp eller föroreningar skall ändras eller ersättas så att risken för utsläpp eller föroreningar undanröjs."
Hur det ansvaret ska se ut är också klarlagt i § 2 a:
"Politikerna skall systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som leder till att miljön uppfyller föreskrivna krav på en god miljö. De skall utreda skador, fortlöpande undersöka riskerna i den mänskliga verksamheten och vidta de åtgärder som föranleds av detta. Åtgärder som inte kan vidtas omedelbart skall tidsplaneras.
Politikerna skall i den utsträckning verksamheten kräver dokumentera miljön och arbetet med denna. Handlingsplaner skall därvid upprättas."
Vi har alltså alla ett ansvar för den här planetens framtid. Men huvudansvaret ligger på politikerna att stifta de lagar som behövs, se till att de efterlevs, att straffsanktionerna för miljöbrott blir kännbara, skapa en miljövänlig infrastruktur och ge medborgarna de redskap de behöver för att ta sitt ansvar.
Live Earth då. Tja, om den får några tusen mäniskor till att vakna upp och aktivera sig så att den folkliga blåslampan i politikernas röv får en större låga, ja då var den nog rätt okej ändå. Eller hur Andres?
***
I gårdagens DN fick jag ett fick jag ett sorgligt besked. Att Dee Dee Ramone var död visste jag, att Joey Ramone har gjort Dee Dee sällskap visste jag också, men att Bo Ramone var död sen ett år tillbaka visste jag faktiskt inte.
when it's already passed her by
Bob Dylan didn't have this to sing about you
you know it feels good to be alive"
Mänskligheten står inför sin största utmaning nånsin; att se till att planeten är beboelig även för kommande generationer. Men går det att vara nåt annat än ambivalent till Live Earth som företeelse? Återigen ska en gigantisk rockåpopgala rädda mänskligheten. Jag garvade rätt ordentligt när jag läste Andres Lokkos ironiska krönika i Svenskan häromdan. Självklart har han en rätt fet poäng när han skriver:
"Det är ju ett välkänt faktum att rock alltid har varit det absolut effektivaste botemedlet för precis allt som någonsin drabbat mänskligheten. Genom århundraden har rocken på egen hand utrotat alla former av apartheid, aids, barnarbete och världssvält."
För självklart är det inte så. Rocken räddar inte ett skit, mer än kanske på ett personligt plan. Ansvaret för den här planeten kan liknas vid ansvaret för arbetsmiljön. I arbetsmiljölagen § 1a står det: "Arbetsgivare och arbetstagare skall samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö." Byt ut 'Arbetsgivare' mot politiker, 'arbetstagare' mot medborgare och stryk 'arbets' i sista ordet och vi får ett juste ideal att arbeta utifrån, "Politiker och medborgare skall samverka för att åstadkomma en god miljö". Visst låter det najs. Sen kan man fortsätta och skriva om § 2 till följande:
"Politikerna skall vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att planeten utsätts för utsläpp eller föroreningar. En utgångspunkt ska därvid vara att allt sådant som kan leda till utsläpp eller föroreningar skall ändras eller ersättas så att risken för utsläpp eller föroreningar undanröjs."
Hur det ansvaret ska se ut är också klarlagt i § 2 a:
"Politikerna skall systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som leder till att miljön uppfyller föreskrivna krav på en god miljö. De skall utreda skador, fortlöpande undersöka riskerna i den mänskliga verksamheten och vidta de åtgärder som föranleds av detta. Åtgärder som inte kan vidtas omedelbart skall tidsplaneras.
Politikerna skall i den utsträckning verksamheten kräver dokumentera miljön och arbetet med denna. Handlingsplaner skall därvid upprättas."
Vi har alltså alla ett ansvar för den här planetens framtid. Men huvudansvaret ligger på politikerna att stifta de lagar som behövs, se till att de efterlevs, att straffsanktionerna för miljöbrott blir kännbara, skapa en miljövänlig infrastruktur och ge medborgarna de redskap de behöver för att ta sitt ansvar.
Live Earth då. Tja, om den får några tusen mäniskor till att vakna upp och aktivera sig så att den folkliga blåslampan i politikernas röv får en större låga, ja då var den nog rätt okej ändå. Eller hur Andres?
***
I gårdagens DN fick jag ett fick jag ett sorgligt besked. Att Dee Dee Ramone var död visste jag, att Joey Ramone har gjort Dee Dee sällskap visste jag också, men att Bo Ramone var död sen ett år tillbaka visste jag faktiskt inte.
Etiketter:
Andres Lokko,
Jesus Jones,
klimatfrågor,
Live Earth,
miljö,
politik
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)