Kulturhelg

"To lonely nights uptown.
Don't let them bring you down"

Igår gick jag med dottern och en kompis till henne på bio och såg Wall-E. Filmen är en kärlekshistoria som även handlar om konsumtionssamhället och om hur människorna blev tvungna att lämna en förstörd jord. Kvar lämnades robotar som skulle städa upp så att människorna ska kunna återvända. Med jämna mellanrum skickas rymdraketer ner med robotar som scannar jorden efter växtlighet. Vid ett sånt besök uppstår ljuv musik mellan två robotar. Innan filmen var det som vanligt mängder med reklam, och mitt i all den reklamen finns det naturligtvis reklam för leksaken Wall-E. Som barnen lekt färdigt med om ett år. Som sen hamnar på samma sopberg som filmen handlar om. Snacka om dubbla budskap. Wall-E var en fin film, men bäst av allt var förfilmen från Pixar:



I morse testade jag Surlyn, som har blivit så fin med sina nya Campagnolokomponenter, med mina nya pedaler och pjuck. De har gjort ett bra jobb på Sportson i Kurvan. Växlarna smög i så som de aldrig tidigare gjort. Och med nya dojorna flög jag upp för backarna. Körde bara en pytterunda för att känna hur det kändes. Nu ska bara knäna bli hela och fina igen så att jag kan slänga mig ner på Södertörn. Som jag längtar.

I eftermiddags tog jag mig förbi Kulturhuset och såg två fotoutställningar, Gunnar Smolianskys, som jag tack och lov hann se innan den togs ned, och Nan Goldins. Nan Goldins utställning är inget för den som har svårt för livet. Här knullas, slåss, gråts och tröstas det i en salig röra. Och människor dör. På riktigt. I AIDS, av överdoser och cancer. Är du inte rädd för att se livet som det kan se ut. Bege dig då till Kulturhuset. Ta dig tid att sitta ner och kolla in slideshowen. Det är både du och Nan Goldin värd.

Gotscho kissing Gilles (deceased), 1993. © All rights reserved by Nan Goldin

Grattis Göteborg

Råkar du befinna dig i trakterna av Göteborg från och med måndag fram till den 13 januari ska du baxa dig iväg till Hasselblads Center. Där ställer Hasselbladspristagaren Nan Goldin ut sina bilder. 1989 träffade jag Nan tillsammans med Hatte Stiwenius som var den som tog hit henne då. Eftersom jag gick på DN:s grafiska skola kunde jag fixa affischer gratis till utställningen och slideshowen. Hatte och jag sprang runt och affischerade på alla ställen där vi trodde det fanns människor som kunde vara intresserade. Titeln, The Ballad Of Sexual Dependency, hjälpte väl till lite grann att fylla biografen till slideshowen. Det var en mäktig diabildsvisning, den grep tag i mig och ruskade runt mig. Jag vet inte om Nan kör nån slideshow den här gången, gör hon det så gå dit. Gör hon det inte ska du som är i trakterna ändå ta dig till Hasselblad Center. Det kommer det att vara värt.

Bilden ovanför är tagen av Nan Goldin.