"35 + 9 + 15 = 60" Sveriges finansminister

"A way, a way
You've got it they say
How do they know
When they've never seen it?"

Fram tills idag har jag inte trott på Björklund och hans snack om den svenska flumskolan. Men DN:s fotograf, Anders Wiklund, har nog bevisat att den fanns på sina platser under sjuttiotalet. Tydligen i Norrköpingstrakten. Det är onekligen en smått fascinerande tanke att ett lands finansminister inte kan räkna till sextio.

Uppståndelser hör påsken till, jag hade annat för mig

"Bang bang you're dead
Oh I'm so easily lead
Bang bang you're dead
Put all the rumours to bed
Bang bang you're dead"

Okej då, våren är här och vi kör väl ett tag till då. Det var skönt och välbehövligt med en bloggträda. Särskilt när jag bestämde mig för att inte bry mig. Samtidigt utanför mitt fönster fanns det en massa saker att kommentera. Fastän att det kliade i fingrarna rätt ordentligt när spridda sosseröster ville lägga skulden för opinionsraset på Wanja lyckades jag lägga band på mig. Bloggande handlar om lust. Inte tvång. Jag är glad för förståelsen och peppen från mina bloggkompisar, stort tack! Ni vet själva hur det är. En vacker dag skulle jag gärna se er på riktigt över en matbit med något gott att dricka till. Jag är övertygad om att det skulle bli en minnesvärd kväll.

***

I söndags var det dags för Surlyn att lämna vinterträdan för en tur på Södertörn. Funderade ett tag på att hänga på några cyklister som skulle ta en tiomilare ner över Södertälje och Mörkö. Tack och lov tog jag reson. Tio mil hade jag aldrig klarat. Kroppen var seg, men tog sig runt. Sen har jag hamnat i ett dilemma: Efter mallisresan och bekantskapen med den betydligt lättare Cube Agree:n känns det som om jag kommer att bli tvungen att borra ett hål till i plånboken. Jag har inte pengarna utan det får bli en liten avbetalningsplan. Andra nödvändigheter - som en ny dator - får helt enkelt vänta. Det är dags att ha lite skoj nu när vårvärmen snart står för dörren.

***

Såg ni Paris Roubaix? Inte!?! Skyll er själva. Det var ultimat sportdramatik.

***

Apropå cykling, visste du att en svenska just nu är bäst i världen? Hon heter Emma Johansson. Hon tog silver i OS. Stockholmsdrakarna belönade hennes insats med varsin notis. TV4-Sporten missade det helt i morgonsändningen. Skäms, tamejfan.

***

Om den allsvenska premiären har jag inte mycket att säga. Sällan har den känts så osexig, svindyra biljetter till medioker fotboll. Hellre ser jag IK Tellus på Aspuddens IP alla dar i veckan.

***

På fredag ska jag se Only Ones på Hornstulls Strand. Jag har ett knepigt förhållande till Only Ones. När det begav sig tyckte jag att sångare, Peter Perett, bara var en hyfsad Lou Reed-kopia. Idag kan jag uppskatta dem mer. Men nu retar jag mig i stället på de onödigt långa gitarrsolona. Vi får hoppas på att John Perry håller igen en smula. Gör han inte det så hittar ni mig i den bortre baren drickandes Brooklyn.

Dax att bli ego

"Telling tales of drunkenness and cruelty.
Now Im sitting here/
The state of the roofs is a pity though
Generations all cramped with their kids in tow/
No chance to emigrate,
Im deep in debt and now its much too late..."

En rätt hektisk arbetsvecka går mot sitt slut. Allt för mycket tid har gått åt till att vänta eller städa efter andras oförmåga att göra det de ska och därtill rädda saker från att bli intetsägande. Precis när jag var färdig och andades ut i går eftermiddag fick jag ett positivt samtal. En av de tolv tidningar som jag i torsdags skickade en större artikel till ringde och ville ha in den i januarinumret. Av samtalet att döma hade redaktören inte ens läst artikeln, utan bara följebrevet. Om fler tar in den beror nog till stor del på hur viktig redaktören tycker att ensamrätten till materialet är. En ensamrätt som de av olika skäl inte kommer att få. Utan att gå in på artikelns innehåll var det ett kul knäck göra; att intervjua och fota engagerade, tänkande, människor renar mig en smula från min cynism. Faktiskt så till den milda grad att jag erbjöd redaktionerna artikeln gratis. Nåja, inte riktigt. För att få använda den ska de sätta in ett belopp, efter eget samvete, på en i mina ögon viktig stiftelses konto. Herregud, vad har jag gjort? Tänk om hälften av blaskorna vill ha artikeln! Vilken semesterresa jag och dottern hade kunnat göra. I fortsättning får jag lov att bara intervjua fullskaliga egoister så att jag utan samvete kan sälja artiklarna för egen räkning.

(v) hade fel och rätt på samma dag

"To lonely nights uptown.
Don't let them bring you down,
Lonely nights uptown,
Don't let them bring us down, no"

Tänka sig, igår hade svt-text två artiklar om vänsterpartiet. I sak hade partiet både fel och rätt på samma dag. Förövrigt inte helt ovanligt när det gäller vänstertiet. Den ena handlade om att Lars Ohly kräver att de religiösa samfunden viger homosexuella. Varför då, undrar jag. Vi har religions- och organisationsfrihet i det här landet. Tror ett gäng hedenhösare fortfarande på en avundsjuk massmördare till Gud samtidigt som de dessutom är övertygade om att homosexualitet är en styggelse så är det den sektens frihet att tycka det. Vill en facklig organisation utesluta nazister för att nazismen är emot stadgarnas portalparagraf om alla människors lika värde är det facket frihet att utesluta nassar. I stället för att kräva saker av sekter är det bättre att staten utfärdar vigslar så får samfunden frälsa vilka de vill. Efteråt.

Sen har vänsterpartiet rätt i sin syn när det gäller skattefrågan. Det kan inte vara så att när en borgerlig regering har sänkt skatten på ett område ska den skattesänkningen vara statfäst i lag. Politik handlar om fördelning av resurser och synen på var de resurserna gör mest nytta. Önskar man mindre klyftor i samhället, ja då får man acceptera högre skatter. Inget samhälle har än så länge lyckats bedriva en klassutjämnande politik med ett lågt skattetryck.

Orosmoln

"Hails to the chancers
As boredom kills like cancer"

Ett par snabba ord innan matlagningen drar igång. Just nu är det fullt ös på jobbet och några som lovat leverera gör det inte, ringer heller inte och ber om ursäkt, varpå de får välförtjänta skopor ovett av undertecknad. På torsdag kommer dessutom domen, hur många tjänster som ska skäras bort av kostnadsskäl. Det är med andra ord inte så där jättemuntra miner bland jobbarpolarna. Hur det blir med mina olika jobb har jag ingen aning om och orkar heller inte spekulera.

När arbetsförhållandena är så osäkra gäller det att utnytta de fördelar vi har. Vi har en timmes friskvårdstid i veckan. Jag och en kollega drog till Friskis och tog en halvtimmes av arbetstiden i anslutning till lunchen för spinna på varsin träningscykel. Det var andra gången för mig och första för polaren. Jobbigt som fan. Och svettigt. Men efteråt gick vi tillbaks till jobbet med mungiporna lite högre upp än på ditvägen. På torsdag blir det sjukjympa. Ja, ja, jag vet att sjukgymnasten har friskskrivit mig, men jobbet måste fortsättas med den här åldrande kroppen. Jag inbillar mig att jag på sikt kommer att orka mer och må bättre då. Och blir jag arbetslös framöver lär jag nog behöva all ork i världen.

Uppoffringar

"I play my part and you play your game
You give love a bad name"

Fy fan! Textsnutten här ovan är från en Bon Jovi-låt. Vad var oddsen på att vakna med dem i huvudet? 'You Give Love A Bad Name' har ekat i skallen i snart två timmar. Vidrigt. S kunde naturligtvis inte dölja sin förtjusning som den gamla mjukishårdrockaren hon nu en gång är. I min bok, som man nu även säger på svenska, tillhör den musikkategorin nog bland de tristaste jag vet. Hand i hand med modern r 'n' b är det nog omöjligt att hitta mer sterila musikgenrer, skulle möjligtvis vara tysk reggae. Att You Give Love A Bad Name överhuvudtaget kom in i skallen skyller jag på Idol. Helg med dottern innebär vissa uppoffringar, en av dem stavas Idol. Nu orkar jag inte längre. Jag måste jag omedelbart tvätta öronen med lite Dirty Pretty Things.

Ha en skön söndag!

Seg morgon

"Bang bang you’re dead
Oh I’m so easily lead
Bang bang you’re dead
Put all the rumours to bed"

I morse var det en trög start på dan. Ingen morgontidning. Ingen dotter att väcka. Satt där vid frukostbordet, såg ut i grådiset, och längtade mig blå efter M. Även om jag tycker bäst om tysta mornar saknade jag hennes undringar, tankar och närvaro så att det nästan gjorde fysiskt ont i mig.

Tunnelbanan var överfull efter ett inställt tåg. Orkade inte med tjattret och trängseln utan gick av vid Gamla Stan för en promenad längs vattnet. Samtidigt började grådiset ge vika för stråk av blå himmel. Det är märkvärdigt vad synen av vatten kan skänka mig lugn.

Utanför fönstret reflekteras solen i bilarnas backspeglar. Det blir nog en bra dag ändå. Inte så konstigt kanske då en vän har bjudit med mig på öl- & whiskeymässan i eftermiddag. Många godsaker att prova, både från lokala svenska bryggerier liksom en del från engelska övärlden samt från staterna. Misstänker att besöket kräver en viss planering. Kul ska det hursomhelst bli.

Kulturhelg

"To lonely nights uptown.
Don't let them bring you down"

Igår gick jag med dottern och en kompis till henne på bio och såg Wall-E. Filmen är en kärlekshistoria som även handlar om konsumtionssamhället och om hur människorna blev tvungna att lämna en förstörd jord. Kvar lämnades robotar som skulle städa upp så att människorna ska kunna återvända. Med jämna mellanrum skickas rymdraketer ner med robotar som scannar jorden efter växtlighet. Vid ett sånt besök uppstår ljuv musik mellan två robotar. Innan filmen var det som vanligt mängder med reklam, och mitt i all den reklamen finns det naturligtvis reklam för leksaken Wall-E. Som barnen lekt färdigt med om ett år. Som sen hamnar på samma sopberg som filmen handlar om. Snacka om dubbla budskap. Wall-E var en fin film, men bäst av allt var förfilmen från Pixar:



I morse testade jag Surlyn, som har blivit så fin med sina nya Campagnolokomponenter, med mina nya pedaler och pjuck. De har gjort ett bra jobb på Sportson i Kurvan. Växlarna smög i så som de aldrig tidigare gjort. Och med nya dojorna flög jag upp för backarna. Körde bara en pytterunda för att känna hur det kändes. Nu ska bara knäna bli hela och fina igen så att jag kan slänga mig ner på Södertörn. Som jag längtar.

I eftermiddags tog jag mig förbi Kulturhuset och såg två fotoutställningar, Gunnar Smolianskys, som jag tack och lov hann se innan den togs ned, och Nan Goldins. Nan Goldins utställning är inget för den som har svårt för livet. Här knullas, slåss, gråts och tröstas det i en salig röra. Och människor dör. På riktigt. I AIDS, av överdoser och cancer. Är du inte rädd för att se livet som det kan se ut. Bege dig då till Kulturhuset. Ta dig tid att sitta ner och kolla in slideshowen. Det är både du och Nan Goldin värd.

Gotscho kissing Gilles (deceased), 1993. © All rights reserved by Nan Goldin

Alla goda ting är tre

Det var kanske lite mer utmaning i mitt liv som behövdes för att saker och ting skulle ramla in. Efter en grymt högeffektiv förmiddag, trots nån timmes nervdarr efter att ansökan gått iväg, och ett par rappa timmar efter lunch bestämde jag mig för att ta ut komp. Stack till Sportson i Kurvan och hämtade Surlyn som har blivit löjligt fin med sina nya delar. Passade på att köpa cykeldpjuck med tillhörande pedaler samtidigt. De nya växlarna funkade utmärkt. Väl hemma gick jag och fiskade ut, ett par månader försenat, paket från Portland med min schuckra höstkollektion cykelpaltor, bestående av ett stycke lammullströja (100% lammull) och ett par cykelbudsbyxor. Ordet, Freewheelin, på cykeltröjan är naturligtvis inspirerat av Bob Dylans platta från 1963. 1963 är förövrigt en mycket god årgång. Du borde prova den nån gång. Hemma låg också mitt paket från Ginza med Babyshambles, The Who och Dirty Pretty Things. Kort sagt; en bra dag.

Left, Right

"While the queen of england sits on her throne,
Off bingo cards and chicken bones.
Don't drink yourself to a lonely death,
In casinos on crystal meth"

Socialdemokraternas valanalys tycks ha fått dem att tro att de för att återta regeringsmakten 2010 måste närma sig moderaterna. Jag tror att de har fel. Valnederlaget för två år sedan bar ett namn: Göran Persson. Folk var helt enkelt skittrötta på att se och höra karln. Han var ett sänke. Till saken hör att under hans regeringstid ökade klassklyftorna. Vilket vanliga sosseväljare mycket väl kände av. Det var alltså inte bristen på högerpolitik som avgjorde valet, utan snarare bristen på vänsterpolitik i kombination med en pamp som fått storhetsvanssine. Att sossarnas kanslihushöger nu komenderar högerut march var inte oväntat. Men lika fullt deprimerande. Tack och lov tänds nu ljus i mörkret.

Och från mig kommer naturligtvis ett citat från en musiker, Tom Robinson:

"If left is right
Then right is wrong
You better decide
Which side You're on"

***

Morgoncitatet kom från Dirty Pretty Things halvnya låt "Tired of England":

Fridays Angels

Jag brukar ha svårt för starköl, men i går smalt mitt hjärta. Jag var förbi OT på Söder för att jag hade läst på Oppigårds hemsida att OT tagit in ett par tunnor av Slåtterölen, Late Summer Alen och Summer Twisten. Antingen var de redan slut eller så är de satta på väntelistan. Alldeles oavsett hade de inte nån av Oppigårds öl på fat. Efter några om och men föreslog bartendern att jag skulle prova en Red Seal Ale. Den fanns inte på fat, utan på flaska. Och den var inte grattis. Men Red Sea Ale är en fantastiskt god öl. Doften av skummet var väldigt blommig, men smaken; mmmmmmmm. Så går du förbi bolaget idag och du råkar se en ensam röd säl sitta där på hyllan. Ta hem den. Du kommer inte att ångra dig. Jag lovar.

***

Igår käkade jag lunch med en gammal punkpolare i hennes butik. Medans vi satt där mumsandes sushi vid disken strömmade Libertines andra platta ut ur högtalarna. Den var bra. Vissa låtar är helt fantastiska. T hade ingen koll på vare sig Libertines eller på Petes och Carls efterföljande band. Väl tillbaka på kontoret surfade jag in på Babyshambles MySpace-sida och även Dirty Pretty Things och skickade länkarna till henne. Sen varvade jag deras låtar resten av eftermiddagen. Det tycker jag att du också kan göra. Klicka bara på namnen och du hittar rätt.

Men hallå!

"Baby, do you understand me now
Sometimes I feel a little mad
But don't you know that no one alive
Can always be an angel"

Jag har bara en fråga: Varför har ni inte tipsat om den här låten tidigare, va, Va, VA?



Låten är kalas, videon kass och sexistisk. Låten vinner ändå. Undrar förresten om texten handlar om Pete D?