Långhelg

"I’m master skag trendy thought I knew just what to do,

I was only seventeen and I was out screwing the brew"

Bredvid mig står en mugg nybryggd espresso, en halv tumme Jameson i ett brett whiskeyglas och en liten mörk chokladbit. I hörlurarna toastar Mickey Dread. Helgen har börjat. Det har varit lite hektiskt i veckan, en deadline som kröp inpå. Men resultaten av mitt yrkesmässiga amatörfotograferande fick mig att slå frivolter i korridorerna på jobbet häromdan; jag hade tur, inte en gång utan fyra! Något jag har sugit ordentligt på när motgångarna har hopat sig i telefonen.

I morgon väntar en barnförbjuden sillmiddag hemma hos B med en skara vänner som jag träffar på tok för sällan. Vad som ska bli extra roligt är att en vän från Dackefejden -anno 1978- kommer. Vi har blivit "friends" på fejan och har haft mejlkontakt så jag stänkte iväg en fråga om P hade hade lust att komma och äta några sillbitar stillsamt nedsköljda med en eller annan snaps. Det hade hon. Vilket tyder på en hel del mod med tanke på att P egentligen inte känner mig eller de fyra andra herrarna som kommer. Fast hur fel kan det bli när du stoppar in sex personer i en lägenhet vars musikaliska bakgrund är likartad och som fortfarande gör sig gällande på ett eller annat sätt och som förutom musiken när ett hyfsat stort intresse för gröna kritade gräsmattor där 22 människor leker med en boll? Nej, tänkte väl det. Mer oroande är att jag bokat tvättstugan till lördag morgon och att en familjemiddag väntar allt för tidigt på eftermiddagen. Ty middagar hemma hos B plägar bli blöta tillställningar som slutar framför skivspelaren allsångssjungandes till Dylan eller Strummer. Sen slocknar ljuset och B får ett bord till att ställa ölen på.

Pete levererar

"What use am I to anyone?
Fucked, forlorn, frozen,
Beneath the summer
Don’t sing along"

Skriva nåt om landskampen? Näe, skulle inte tro det. Sånt är slöseri med bokstäver. Det är i såna här stunder jag är glad över att jag inte är sportjournalist. Förstå att behöva uppfinna ett helt nytt språk och alfabet. Egentligen är det samma sak när ens lag vinner, hur klär du det ord utan att känslan förtas?

Jag så matchen hemma hos Marathonmannen. B lagade pasta med kyckling och bacon med en av sina patenterade sallader till. De roliga med B:s sallader är att de är så goda att jag alltid käkar minst lika mycket av grönfodret som av det den serveras till. Jag släpade med mig en kasse pilsner och nu blir det reklamfilm:

Jaha, så har de gjort det i år igen. Oppigårds bryggeri fortsätter att imponera stort. Det var elakt att börja med deras Winter Ale. Brakspear Oxford Gold (som har en humla på kapsylen) funkade någorlunda direkt efter Oppigårds, men att sitta med fyra Starobrno efter det var bara löjligt. Aldrig tidigare har en tjeckisk öl smakat så metalliskt och så illa.

Som vanligt när B och jag träffas var det mycket snack om musik och eftersom Marathonmannen ville ha lite tips på ny musik snackade vi en del om musikåret. Att det på nåt sätt började med Jamie T och slutade med Kate Nash var B och jag överens om. Sen var det dags för kanintricket:

- Har du hört The View?

- Näe, jag tror inte det.

- Ok, vänta så ska du få höra, säger jag och surfar in på deras hemsida genom tv:n. Efter ett par låtar är B lika såld som jag visste att han skulle bli.

Sen kom vi in på Babyshambles i allmänhet och Pete i synnerhet. Både B och jag är grymt imponerade av senaste låten Delivery, som B anser har klara Kinks-kopplingar utan att den för den skull plagierar, snarare tar traditionen och skruvar till den efter Petes huvud. Döm själva:

Slåtterölet är äntligen tillbaka!

I ren och skär glädje måste jag tipsa er om att denna goda öl från Oppigårdens bryggeri i Dalarna nu finns på systemet. Den första flaskan gjorde sig bra till en enkel rätt bestående av kokt skinka med färskpotatis, legymsallad, sockerärter och pickles. Därefter paus med lite tyska toner; Spaten. Nu är det dags att njuta av den andra flaskan utan tillbehör.

Skål!

Bira bira bira - Bärs bärs bärs

"Ain't no sunshine when she's gone.
It's not warm when she's away.
Ain't no sunshine when she's gone
And she's always gone too long anytime she goes away."

Aaaah. Smaken av Oppigårdens Old Town Ale sitter nästan kvar i munnen än idag. Jag och R gick efter jobbet till Tegnérs Gömställe och trots att de inte skulle öppna förrän vid fem släpptes vi in när de hörde att vi bara tänkte prova några av ölsorterna de har (R trodde att det trevliga bemötandet hade nåt att göra med den grönvita halsduken som bartendern hade). Krogen har specialiserat sig på svenska ölsorter från mindre bryggerier. Så i stället för att bara tjonga in varsin halvliter bira valde R och jag att dela på varje bärs. Ett klokt val om känner sig osäker, för en del bärs är minst sagt smakrika. Vi gick ut lite försiktigt och tog in en flaska Pickla Pils. För att vara en prisbelönt Pils tyckte R och jag att den var lite tam. Vi gick raskt över på nästa bira, Skebo Bruksbryggd. En 'saftig' bira för varma sommardagar, barnen tar ett glas saft och du en Skebo och fåglarna kvittrar. Från Skebo tog vi oss sen över bron till Öland, väl där hällde vi upp Långe Jan i våra glas, nosade lite, tog varsin slurk och satt sen som fån och undrade vad det var för smaker vi fått i munnen. Det var rökigt och som nyslutatd rökare fick jag också en förnimmelse av tobak. Lattjo. Innan det var dags att bryta upp avslutade vi som sagt testet med Oppigårdens Old Town Ale och vilken bira! Smakrik och fyllig, utan att förhäva sig. Att Oppigårdens bryggeri kan göra öl visste jag sen tidigare, deras Slåtteröl är ett säsongsöl och i höstas var det utmärkt. Deras vanliga ale har dock en beska som är lite för sträv för min smak.

***

Jo, sa jag förresten att de spelade Bill Withers på gömstället? Det gjorde dom. Inte konstigt att man vaknar med honom i huvudet.

***

Idag kan det bli SM-guld. Igen.