"se dig för lillebror, här kommer lyckan"
Jag vaknade vid fyra och kunde inte somna om, trots att Discovery visade nåt program om karpfiske. Nu är jag inte bara trött av förstörd nattsömn, jag är stel i kroppen och löparknäet har kommit tillbaka. Jag anade redan innan jag gick iväg till fotbollsplanen i går eftermiddag att det kanske inte var det absolut smartaste jag kunde hitta på. Men kul var det, även om vårt lag tappade rejält på slutet. Och av nån märklig anledning smakade Paulanerna efteråt alldeles utmärkt. Kanske blev det till och med en bira för mycket eftersom att vi började snacka om att starta ett band ihop. Förvisso ett coverband, men ändå. Inspirationskällan till bandet är Phil Spectors devis; dubblera allt! Bygg en musikalisk vägg. Till och med så här dan efter tycker jag att tanken är riktigt tilltalande. Eller så är jag bara på väg att bli jävligt uttråkad.
Visar inlägg med etikett Smärta. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Smärta. Visa alla inlägg
måndag 20 oktober 2008
fredag 17 oktober 2008
Tröst
"Sweeter than a honey bee, yeah, baby been sweet on me
Sweeter than a honey bee, yeah, my queen bee"
I morse var alla moment i morgonjympan lika jobbiga. Överhuvudtaget köndes det som om det borde ha varit en sån där söndagmorgon du vet då man vaknar tidigt och går upp, käkar frukost, läser tidningen och sen går och lägger sig igen. Men nu när jag tittar ut genom fönstret längtar jag faktiskt mer till Södertörns vägar än till min egen säng. Jag önskar att min kropp inte åldrades och att den gick med på att göra det jag vill att den ska göra utan att en massa skitskavanker hindrar mig. Jag vill kunna ge allt på en fotbollsplan igen, vill kunna genomföra cykelsemesterprojektet tillsammans med min jobbarkompis. Just idag känns de planerna väldigt fjärran. Det gör mig ledsen. Därför tröstar jag mig med Toumani Diabaté och Taj Mahal:
söndag 7 september 2008
Ajajaj
För en vecka sen cyklade jag Sörmlandstrampet och fick rejält ont i knäna. Värken gick bort i veckan så jag tyckte att det var dags för lite rehab på min 2,5 mils-runda. Gick inget vidare. Jag kom inte ens halvvägs förrän känningarna i högerknäet kom tillbaka. Lyckades ta mig runt. När det började värka ordentligt tänkte jag bara på att jag klarade ta mig hem förra helgen och att det då gjorde ont i båda knäna. En ispåse har nu fått ner smärtan. Dags att uppsöka läkare.
***
Jag är blödig. Jag blev rörd när jag läste historien om Libertines på Wikipedia. Här har jag kortat ner det som gjorde mig lite tårögd. Efteråt hittade jag en liveversion av 'Can't Stand Me Now' på YouTube. Den visar inte bara en människa i upplösning (skrämmande lik Sid Vicious) utan också slutet på ett förhållande.
2003–2004: Second album and the end of The Libertines
Pete Doherty continued to play with Babyshambles whilst The Libertines (without Doherty) completed tour commitments in Japan. Distraught and angry, Doherty burgled Carl Barât's flat taking several items and being subsequently arrested. On 11 August, he pleaded guilty at the preliminary hearing to the charge of burglary.
On 7 September, 2003, Judge Roger Davies sentenced Doherty to 6 months in prison. He served his sentence in Wandsworth prison. This sentence was later reduced on appeal by Judge Derek Inman to two months. Barât was waiting for Doherty outside the prison when he was released.
Mick Jones returned as producer for the second attempt to record the second album. However, Doherty had returned to his old ways and habits, so relationships were strained. Security hired for the protection of Doherty and Barât often had to be used to keep them from fighting. The album had been finished and Doherty left the mixing and dubbing to the others; he would never return to the studios with The Libertines.
On 14 May 2004 he was admitted to The Priory, a high-profile retreat, in an attempt to beat his addictions. He left there early, returned but then left again a week later on June 7. Doherty's rehab was, once again, unsuccessful. He abandoned the monastery and went to Bangkok to find drugs.
The Libertines did not let Doherty play with them but promised "When he cleans up his addictions he will be immediately welcomed back into the band". However, Doherty had managed to achieve growing success and fame with his new venture, Babyshambles, which further reduced the likelihood of reconciliation. Meanwhile, The Libertines were still releasing fresh material. The new single "Can't Stand Me Now", which detailed the breakdown of the ailing frontmen's once seemingly cast iron friendship, and illustrated the love/hate relationship between Doherty and Barât was released on 9 August, and charted at #2. The song included Doherty asking a question - 'Have we enough to keep it together?'. Their eponymous second album was released in late August and topped the album chart. Their final single, "What Became of the Likely Lads" reached #9.
Hämtat från Wikipedia
***
Jag är blödig. Jag blev rörd när jag läste historien om Libertines på Wikipedia. Här har jag kortat ner det som gjorde mig lite tårögd. Efteråt hittade jag en liveversion av 'Can't Stand Me Now' på YouTube. Den visar inte bara en människa i upplösning (skrämmande lik Sid Vicious) utan också slutet på ett förhållande.
2003–2004: Second album and the end of The Libertines
Pete Doherty continued to play with Babyshambles whilst The Libertines (without Doherty) completed tour commitments in Japan. Distraught and angry, Doherty burgled Carl Barât's flat taking several items and being subsequently arrested. On 11 August, he pleaded guilty at the preliminary hearing to the charge of burglary.
On 7 September, 2003, Judge Roger Davies sentenced Doherty to 6 months in prison. He served his sentence in Wandsworth prison. This sentence was later reduced on appeal by Judge Derek Inman to two months. Barât was waiting for Doherty outside the prison when he was released.
Mick Jones returned as producer for the second attempt to record the second album. However, Doherty had returned to his old ways and habits, so relationships were strained. Security hired for the protection of Doherty and Barât often had to be used to keep them from fighting. The album had been finished and Doherty left the mixing and dubbing to the others; he would never return to the studios with The Libertines.
On 14 May 2004 he was admitted to The Priory, a high-profile retreat, in an attempt to beat his addictions. He left there early, returned but then left again a week later on June 7. Doherty's rehab was, once again, unsuccessful. He abandoned the monastery and went to Bangkok to find drugs.
The Libertines did not let Doherty play with them but promised "When he cleans up his addictions he will be immediately welcomed back into the band". However, Doherty had managed to achieve growing success and fame with his new venture, Babyshambles, which further reduced the likelihood of reconciliation. Meanwhile, The Libertines were still releasing fresh material. The new single "Can't Stand Me Now", which detailed the breakdown of the ailing frontmen's once seemingly cast iron friendship, and illustrated the love/hate relationship between Doherty and Barât was released on 9 August, and charted at #2. The song included Doherty asking a question - 'Have we enough to keep it together?'. Their eponymous second album was released in late August and topped the album chart. Their final single, "What Became of the Likely Lads" reached #9.
Hämtat från Wikipedia
tisdag 14 augusti 2007
En spegelbild genom tiden
"You're still young, that's your fault,
There's so much you have to go through"
I morse mötte jag en ung kille vars blick och hela uppenbarelse var full av smärta. Ögonen sökte genom dimman efter något eller någon. Men på Vasagatan finns bara tillfällig smärtlindring att få. Jag kände igen mig.
There's so much you have to go through"
I morse mötte jag en ung kille vars blick och hela uppenbarelse var full av smärta. Ögonen sökte genom dimman efter något eller någon. Men på Vasagatan finns bara tillfällig smärtlindring att få. Jag kände igen mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
