Varma fötter - en klassfråga

"Jag känner pojken här i fönstret mittemot
Han samlar drömmar i fickan
På en skenande cykel
Den där pojken blir säkert pilot"

Anneli Jordahl berättar i sin bok Klass - Är du fin nog om när hon och en kompis sitter och myser på tunnelbanan, Anneli har precis varit och köpt ett par varma vinterpjuck för 1 500 spänn. Ute är det svinkallt. Hon sitter där på tricken, varm om fötterna, samtidigt som hon noterar vad medresenärerna har på fötterna, två kvinnor har billiga skor - och säkerligen frusna lila tår - en man har ett par Bally Curlingkängor. Han lär inte frysa. Bara genom en snabb blick på sina medpassagerares skodon har Anneli klassindelat dem, kvinnorna är arbetarklass, mannen är medelklass.

Berättar skorna vilken klass du tillhör, tillhör jag nu medelklassen. Jag hatar att frysa om fossingarna. I flera dar har jag jagat ett par vinterkängor. Varenda sportbutikskedja har jag besökt. Resultatlöst. De snyggaste var de billigaste. Men det går jag inte på en gång till. Gjorde den missen för ett par år sen. Kängorna för femhundringen var slut innan vintern var det. Idag gick till Kängspecialisten och testade fyra olika par. Tack och lov var de "billigaste" skönast. Nu är jag 1 599 kronor fattigare. Men jag är varm om fossingarna när jag nu tar mina steg in i medelklassen.

***

I morgon blir det MBL-information, då berättar ledningen hur planerna för framtiden ska se ut och underförstått vilka som får fortsätta, även om detta nu är förhandlingsfråga. Men vi är en liten arbetsplats där var och en är anställd för sina särskilda kunskaper. När jag skriver dessa rader känner jag en oro i magen. Det kommer att bli jobbigt.

Jag fattar inte

"han samlar drömmar i fickan
på en skenande cykel"

Igår la regeringen fram en "stabilitetsplan" på 1 500 miljarder kronor. Staten ska vara garant för de lån som bankerna tar. Ni får förlåta mig min okunskap men alla, inklusive Anders Borg och Mats Odell, har ju sagt att de svenska bankerna stod på solid grund, att det inte var nån fara med det svenska finansiella systemet, om det inte var nån fara varför behöver de då våra pengar?

Onödigt uppvaknande

"se dig för lillebror, här kommer lyckan"

Jag vaknade vid fyra och kunde inte somna om, trots att Discovery visade nåt program om karpfiske. Nu är jag inte bara trött av förstörd nattsömn, jag är stel i kroppen och löparknäet har kommit tillbaka. Jag anade redan innan jag gick iväg till fotbollsplanen i går eftermiddag att det kanske inte var det absolut smartaste jag kunde hitta på. Men kul var det, även om vårt lag tappade rejält på slutet. Och av nån märklig anledning smakade Paulanerna efteråt alldeles utmärkt. Kanske blev det till och med en bira för mycket eftersom att vi började snacka om att starta ett band ihop. Förvisso ett coverband, men ändå. Inspirationskällan till bandet är Phil Spectors devis; dubblera allt! Bygg en musikalisk vägg. Till och med så här dan efter tycker jag att tanken är riktigt tilltalande. Eller så är jag bara på väg att bli jävligt uttråkad.

Mr Jazz

"Jag går på samma gator tills de vänder
Den här stunden är i resten av mitt liv"

Det har släppts en hel radda med clashprodukter den senaste månaden. En bok, en dvd och en live-platta från giget på Shea Stadium. Jag tillåter mig att vara skeptisk till en hel platta från det giget. Varför? Redan på liven 'From Here To Eternity' är det oförsvarligt många låtar som Terry Chimes hackar sönder. För mig är The Clash storhet intimt förknippad med Topper Headon. Hans fenomenala trumspel är det som lyfte bandet från att vara ett habilt rockband till nåt annat, nåt betydligt mycket mer spännande. Att det dessutom var Topper som tog hand om två vilsna punkare i en hotellkorridor i Åbo 1979 och lät dom kvarta i hans rum har naturligtvis viss betydelse. Att han blev torsk på droger borde jag ha förstått då han på Café Opera tjatade som en galning på mig att hjälpa honom att hitta cola. Men drogberoendet till trots så är det fortfarande Topper som lyfter Combat Rock. Med en annan trummis hade plattan nog varit olidligt trist. Topper pendlar i intervjuer mellan att vara förorättad över Strummers sätt att hänga ut honom som knarkare och insikten om att han var en belastning för bandet. Intressant är dock vad han säger om Terrys återkomst i senaste numret av Mojo:

- When they sacked me they should have hired a shit-hot session drummer/../ With all respect to Terry Chimes, to get him back was suicide. He's a pretty good straightahead rock drummer, but... Joe should have known better. But we all should have known better.

När det gäller boken och dvd:en ska det tydligen mest handla om gammal skåpmat. Men ser man det som ett sätt att vara med och betala pensionspengar till Mick Jones, Paul Simonon och Topper Headon, ja då bör man naturligtvis köpa rubbet, utom plattan då. Terry Chimes klarar sig säkert bra på inkomsterna från sin kiropraktorklinik.



The Clash live från Paris 27 februari 1980

Chairman of the Bored

"Dom är uppe på taken alla är högt över staden

Sommaren snurrade fort, när vi bara snöade bort

Och jag vågade aldrig hålla din hand

Vi är inte såna som i slutet får varann"

Oinspirerad. Letar slött i morgontidningen efter nåt som kan få igång mig. Nåt att reagera på. Det är kris. Men det känns som om alla följer manus, utom nyliberalerna som har blivit märkvärdigt tysta. Eller omvända. Eller Gud vet vad. Vare sig Odell eller Alvendal säger nåt att hetsa upp sig över. Bara det förväntade. Trist. Och Fredrik Reinfeldt liknar mer och mer en tapet från tidigt sextiotal, ni vet de där som man måste gå jättenära för att se att de har ett skitfult mönster. Ohly och Sahlin då. Suck. Nej, jag orkar faktiskt inte tänka på att de ska representera oppositionen. Det är faktiskt en allt för deprimerande tanke. Jag tror att jag ska döpa om dem till Smilfinken och Känslan .

Inte blev jag gladare i morse av att väckarklockan ringde när mörkret fortfarande härskade utanför fönstret. Jag avskyr att stiga upp när det är mörkt. Jag avskyr att vakna av väckarklockor.

Tack och lov finns det ett par ljuspunkter i tillvaron. Sjukgymnasten sa i måndags åt mig att det nu är dags att testa knäet på en lite längre runda. En Tant har lovat att följa med som stödhjul. Och det är snällt. Sen har jag äntligen bjudit några vänner till middag på lördag. Jag har varit allt för dålig på sånt. Vilket är konstigt. Jag gillar att ha mina vänner på besök och jag gillar att laga mat till dem. En av maträtterna tillagas just nu. Så här såg den ut strax innan den åkte in i kylen:

En trött morgon

"Vi två hör hemma
i ett rum med inga andra
Om jag var tio år yngre
skulle jag inte behöva dig längre"

Olust. I flera nätter har nu sömnen blivit allt för kort. Ungefär mellan fyra och fem timmar. Det känns. Sitter nu på jobbet och glor ut genom fönstret. Klockan visar 08.31. Huvudet värker. En lista med måsten ligger på skrivbordet mittemot mig. Hur de ska bli gjorda innan lunch övergår nästan mitt förstånd. Längs ryggraden och i armhålorna har svetten börjat tränga fram. Tre timmar och 29 minuter kvar till lunch. Förmodligen blir det bara tre. För vid halv tolv lär min mage skrika högt av hunger och min blodsockernivå lär vara på en så låg nivå att jag blir en fara för min omgivning. Idag får vi ta saker och ting med ett stoiskt lugn. Det jag hinner med får ses som en ren bonus.

***

Clive hade ett kul inlägg igår, "inräkningar jag minns". Hon nämner bland annat Sam the Sham & the Pharaohs- "Wooly Bully" och vad som helst med Ramones. Själv har jag bara en; Mick Jones inräkning på White Man in Hammersmith Palais. Vilka har du?

***

Att de privatanställda bussförarna gått i strejk för en lön likställd med de som har en kommunal arbetsgivare, att få en rimlig dygnsvila samt en gräns vid tretton timmars arbete per dag tycker jag är självklarheter. Jag hoppas att konflikten blir kort och lyckad för busschaufförernas del.

2008 - Ett musikaliskt mellanår?

"Hej du försvann en dag gamla vän
Du fick en kille och ringde aldrig igen
Förutom när han jobbar då kan det va fint
Att ha middag bara tjejer dricka vin"

Om 2007 var ett bra musikår ser 2008 så här långt ut att bli ett mellanår. Jag kan för min själ inte påminna mig om en enda platta som har slagit knockout på mig än. Håkan Hellström, bra, men jag hade inte väntat mig nåt annat heller; Duffy, nja; The Last Shadow Puppets, sorry; Nick Cave & The Bad Seeds, överraskade mig, men inte blev jag knockad inte. Och så fortsätter det. Vid den här tiden förra året hade en rad utmärkta plattor släppts som sedan tog sig in på min årsbästalista. Det kan förvisso vara så att jag inte har varit tillräckligt uppmärksam. Kanske har den här mannen, som har bra koll på banden som är lite vid sidan av allfartsvägarna, upptäckt nåt som vi inte bör missa? Men ska jag döma av hans blogg har han inte direkt gjort vågen upprepade gånger åt nån ny musik.

***

Jag undrar hur mycket Ugglas skivbolag hade varit tvugna att punga ut med om de hade annonserat i TV4 om den kommande turnén?

Tankar i solen

"Jag kommer inte höra av mig igen
och jag kommer inte ta skulden"

Märkligt. Jag vågade till slut lyssna på Håkan Hellströms nya. Den har rullat ett par gånger i köket under matlagningen. Blev inte besviken. Inte heller till mig i trasorna. Är det inte ett ganska trist betyg? Hursomhelst vaknade jag med 'För en lång lång tid' i skallen och det är här det märkliga kommer in. Jag tycker att det faktiskt är en av de mer anonyma låtarna på skivan, ändå poppar den upp i skallen. Skumt.

***

Apropå pop. "Poppens" räddning på henkeborgs straff var hur snygg som helst.

***

Jag blir inte riktigt klok på Duffy och låten 'Mercy'. Tveklöst är att den svänger. Men känns den inte allt för utstuderad, lite modernt danssväng uppmixad med nån sextiotalssoul. Som klippt och skuren för att den ska gå hem i popstugorna. Och det gör den tydligen eftersom Duffys platta gick raka vägen in på albumlistan.

***

Bajens försvarsspel (över hela plan) lämnar däremot en hel del övrigt att önska.

***

Jag undrar vem av moderaterna i stan det är som ska ta upp Kristina Axén Olins skatteåterbäringsidé? I dagens Svenskan fortsätter artiklarna som visar på att det är nåt fundamentalt fel då stans (nu före detta) ledande politiker vill lämna skatteåterbäring till medborgarna samtidigt som larmrapporterna från verksamheterna står som spön i backen. Förvisso bygger undersökningen inte på Stockholm, men att tro att socialsekreterarna här i stan skulle ha det bättre och mer pengar att distribuera än exempelvis de i Eskilstuna vore naivt.

***

2-1 är inte 3-1 men bra mycket bättre än 1-2.

***

Ikväll vankas det gubbfotboll. Dessvärre inomhus. Men ändå. För min del är det ett stort steg framåt.

***

Jobbig helg. Jag vet inte när jag ska få tid till en cykeltur runt Södertörn. I morgon jobbar jag. På söndag blir det antingen fotbollslek eller fotbollsmatch. Hur det än blir har jag inte ben som klarar både cykling och fotboll. Trist.

***

Är det inte dags för Rajraj att lägga in sig på torken?

Musik och politik

"Lura mej
nej,nej
va folk än säger ..."

Ikväll blir det Billy Bragg på Södran. Jag hoppas verkligen att det blir bättre än förra gången jag såg honom, då hade han precis släppt albumet England, Half English och framträdandet var lite småsegt och gubbigt. Inte för att jag har några förväntningar på att Billy alltid ska vara den unge arge man som skrev det tidiga åttiotalets vackraste kärlekslåt, nej det vore allt för orättvist. Men kanske skulle han återigen lita på sig själv och ta ned formatet till en acka, tele eller ett piano, eller varför inte alla tre. Nå, vi får väl se vad kvällen ger.



Det går ju inte gärna att skriva ett inlägg om Billy Bragg utan att bli politisk. Häromdan skrev jag om att Kristina Axén Olin ville ge stockholmarna skatteåterbäring. Idag presenterade Svenskan ytterligare en rapport som får Axén Olins skatteåterbäring att se ut som nåt helt annat, nämligen nedskärningar i vår gemensamma välfärd. Det vill säga i de tråkiga områdena vård, skola och omsorg. Rapporten visar att antalet lärare per elever är färre än för ett år sedan. I en annan artikel om skolan framgår det att många skolor prioriterar bort studievägledare av ekonomiska skäl och för dem som har jobbet är situationen omöjlig, snittet är en studievägledare på 550 elever. Skatteåterbäring någon?

Väntan

"He was sitting taking his piano lessons, we were on half an E
Invested life in medicine, had so much shit going on"

I min väska som står vid dörren ligger Håkan Hellströms senaste platta. Den skulle kunna vara i datorn nu, men det är den som sagt vad inte - utan i väskan. I en och en halv vecka har skivan funnits till försäljning. Av nån anledning har jag inte velat köpa den. En kompis ringde i förra veckan och var alldeles till sig i trasorna; han hade tyckt att 'För sent för edelweiss' var rätt medioker vid en första lyssning, sen hade den växt och växt och till slut var han tvungen att ringa mig och dela med sig av glädjen. Jag vet inte om jag ville vara med och dela hans glädje. I går fick jag plattan av en annan kompis. Jag tog hem den och la den vid stereon. Förträngde den. I morse slängde jag ned den i väskan. Nu ligger plattan alltså där i väskan och undrar varför jag inte sätter på den. Och jag vet inte riktigt varför. Kanske är jag rädd att bli besviken.

Paulaner Oktoberfestbier - En hälsodryck

"Behöver lite kärlek från fel sort, och sympatier från fel håll
Behöver lite kärlek från fel sort, och sympatier från fel håll"

Nio Paulaner Oktoberfestbier gör dig frisk. Det är sant. Jag har testat. Att sen dan efter försöka sig på att cykla Västerhaninge - Ösmo med H på en ny räser är dock inget jag rekommenderar. Det var stört omöjligt för mig att hitta ett tempo som funkade. I ena sekunden kände jag mig i hyfsad form och kunde hjälpa till att hålla tempot uppe, i nästa var allt bara en nära-döden-upplevelse. Väl framme i Ösmo stod jag och hulkade, men hade inget att spy upp. H blev dock imponerad. De är konstiga de där marathonmänniskorna. Efter en delad pizza och varsin öl blev livet åter värt att leva. Väl hemma igen sov jag mig igenom Roma-Juve. Efter en carbonara fortsatte slumrandet framför ointressanta tv-program.