Redaktionella döskallar

"These days I find that you don't listen,
These days I find that we're out of touch"

Jag har verkligen försökt att inte skriva ett dugg om IB-affären. Människor föds och människor dör, vad som händer däremellan är det intressanta. Och jag misstänker att IB fick ett intressant liv. Men hans filmer ger jag inte ett dyft för, de tråkar ut mig. Men nu var det inte hans liv eller filmer som fick mig framför tangentbordet. Utan de häpnadsväckande usla skribenterna och rubriksättare som frossat i IB:s död. Låt oss ta några exempel ur Aftonbladet:

"När Börje Ahlstedt, 68, började som skådespelarelev fick han rykte om sig att ha samarbetssvårigheter."

Johanna, hur gammal är egentligen Börje nu? Det var väl på sextiotalet han var på Dramatens scenskola. Låt oss fortsätta:

"Jag står i kö på mataffären när jag drabbas av nyheten om den svenske filmikonens död."

Kära Anders. Citatet är så tokigt att jag inte vet var jag ska börja. Har de kassorna på taket? Hur drabbas man av att en 89-åring, som man inte är släkt med, dör? Kan en ikon dö? Jag trodde att ikoner redan var döda. IB fick tydligen lite nya vänner på slutet:

"Så minns vännerna Bergman: Woddy Allen, Lena Adelsohn Liljeroth, Henning Mankell,Cissi Elwin, Stellan Skarsgård Carl Bildt, Bibi Andersson, Thommy Berggren, Stig Björkman, Jörn Donner, Lars von Trier och Fredrik Reinfeldt."

Inte visste jag att IB var polare med statsministern och några statsråd, eller med Cissi för den delen. Men man vet så lite nu för tiden.

Och hur var det nu med "Kvinnorna som vakade vid Bergmans dödsbädd", glömde ni att stoppa in artikeln eller var det bara ett bra försäljningsargument?