Meet Me in the Morning

"You say yes, I say no.
You say stop and I say go go go, oh no.
You say goodbye and I say hello"

Vagt satte den igång sen somnade jag om. Vaknar. Tystnad. Solsken irrar över golvet. Lockar inte. Vill ligga kvar. Ligger kvar. Ett öga bevakar klockan på dvd:en. Tystnaden fortsätter. Tänker stanna här tills musiken kastar mig ur sängen. Det gör den inte. Ligger kvar. I en halvtimme. Sen är det nog. Går upp väcker min dotter som lika lite vill stiga upp. Är tvungen att bära ut henne i köket. När mokabryggarens trygga puttrande sätter igång kommer det:

"Movitz, din lungsot den drar dig i graven. Knäpp nu oktaven..."

Det gurglar fram ur munnen. Vill inte tystas:

"..ännu en fälsup? Vill du dö? — Nej, gutår!"

Dottern tittar på mig med frågande blick. "Vem är det som ska dö?"

"Alla", svarar jag inte med ett leende. Säger bara muntert att det hon just har hört var Carl Michael Bellman. Han som alltid var ute på tokigheter med Tysken och Rysken.