Dålig efterfrågan går ut över miljön

"Drick ur ditt glas, se Döden på dig väntar,
Slipar sitt svärd, och vid din tröskel står.
Blif ej förskräckt, han blott på grafdörn gläntar,
Slår den igen, kanske än på et år"

Jag kan inte riktigt släppa irritationen över SJ. Visste ni att det finns en organisation som heter cykelfrämjandet? De har uppmärksammat att SJ inte längre tillåter hojar på tågen. Tror ni att de bedriver nån kampanj på sin hemsida för att få SJ att ta sitt förnuft till fånga? Nix. De konstaterar bara faktum. I stället kommer de med det matnyttiga tipset att ta flyget eftersom att en normal jonne inte överstiger bagagevikten. Tack ska ni ha! Vet ni vad, cykelfrämjandet? Jag är glad över att jag inte är medlem i er organisation.

Nu är jag lite antik, jag gillar tåg, även om SJ och alla andra tågbolag sabbat upplevelsen genom att de imiterar flyget i inredningsdesignen. Trots det föredrar jag tåg. Jag gillar mötena och samtalen som kan ske på ett tåg. Jag tror aldrig att jag har haft några minnesvärda konversationer med främmande människor på ett flygplan. Har du?

Här har ni felet i ett nötskal när det gäller SJ och deras lismande miljömedvetande: "Du kan inte skicka resväskor och bagage med SJ längre eftersom efterfrågan har varit så låg."*

Miljömedvetande kommer inte gratis. Och krockar marknadskrafterna med miljön är det miljön som får stå kvar på perrongen. Tack SJ för att ni på ett så tydligt sätt berättar sanningen.

*SJ:s hemsida om bagage och förvaring.

Meet Me in the Morning

"You say yes, I say no.
You say stop and I say go go go, oh no.
You say goodbye and I say hello"

Vagt satte den igång sen somnade jag om. Vaknar. Tystnad. Solsken irrar över golvet. Lockar inte. Vill ligga kvar. Ligger kvar. Ett öga bevakar klockan på dvd:en. Tystnaden fortsätter. Tänker stanna här tills musiken kastar mig ur sängen. Det gör den inte. Ligger kvar. I en halvtimme. Sen är det nog. Går upp väcker min dotter som lika lite vill stiga upp. Är tvungen att bära ut henne i köket. När mokabryggarens trygga puttrande sätter igång kommer det:

"Movitz, din lungsot den drar dig i graven. Knäpp nu oktaven..."

Det gurglar fram ur munnen. Vill inte tystas:

"..ännu en fälsup? Vill du dö? — Nej, gutår!"

Dottern tittar på mig med frågande blick. "Vem är det som ska dö?"

"Alla", svarar jag inte med ett leende. Säger bara muntert att det hon just har hört var Carl Michael Bellman. Han som alltid var ute på tokigheter med Tysken och Rysken.