45"

"No, I don't want your sympathy,

the fugitives say that the streets aren't for dreaming now"

Jag ligger minst en dag efter när det gäller det mesta. På jobbet idag var det inte lätt att försöka hålla ordning på allt jag ska hålla ordning på. Alla papper såg vid första anblicken likadana ut, vilket skapade lite panikkänslor när jag gång efter annan letade efter de papper jag behövde. Kanske är det efterdyningarna av lördagens kalas, kanske är det nåt annat, nåt jag inte vill veta, nåt jag inte orkar tänka på.

Kalaset var hur trevligt som helst och de vänner som kom ihåg att jag fyller år vid den här tiden på året kom med jättefina presenter. Allt från hembakt bröd till en elvisp. Några av presenterna ser du på bilden. The Clash in Paris 1980 är från ett gig som visades i fransk tv. Det är en fantastisk liten sak från när de var som allra bäst, London Calling har nyss släppts och bandet har ett driv och en pondus som är rent häpnadsväckande. Och att det dessutom lyser igenom på en dvd är i sig ganska fantastiskt. Apropå the Clash, boken med det gula omslaget är Johnny Greens 'Push Yourself Just A Little Bit More' och handlar om Tour de France. Johnny Green var the Clashs tour manager. Jag har varit på väg att beställa boken länge, men har av olika anledningar inte kommit mig för. Men nu är prologen över och peletonen har precis gett sig iväg.

Gårdagen ägnades åt botgörelse. När jag vaknade vid åttatiden på morgonen satte jag på mig kläderna och gick ut i blåsten och småregnet. Jag gillar de där timmeslånga promenaderna i riktigt skitväder när jag är bakis. Luften är alltid friskare och botar bättre än i stekhet sol. Väl hemma igen var det bara att äta rester, sova och städa. Och faktiskt njuta av det.

Another Musical Bisquit

"Wasted and wounded, it ain't what the moon did, I've got what I paid for now
See you tomorrow, hey Frank, can I borrow a couple of bucks from you
To go waltzing Mathilda, waltzing Mathilda,
You'll go waltzing Mathilda with me"

Återigen dyker den upp, Tom Traubert's Blues. Återigen helt oväntat. Och återigen kommer jag att lyssna på den innan solen går ner. Det fascinerar mig; att låtar som jag inte lyssnat på på länge kommer till mig som om jag hade hört dem det sista jag gjorde innan jag gick och la mig. Nu blir det som påminnelser eller uppmaningar; Hej! Leta upp mig! Lyssna till mig! Och när det gälller kategorin gamla favoriter är man ju tvungen att falla till föga. Grannar idag ska ni få höra Tom Waits sjunga Tom Traubert's Blues för er och mig.

Vet ni inte vilken låt jag snackar om, hittar ni den här.

Matildas the defendant

"And its a battered old suitcase to a hotel someplace
And a wound that will never heal
No prima donna, the perfume is on an
Old shirt that is stained with blood and whiskey
And goodnight to the street sweepers, the night watchmen flame keepers
And goodnight to Matilda, too"

Jag stod i duschen och tänkte precis "jaha, en tyst morgon" då utgångsraderna på Tom Waits 'Tom Traubert's Blues' kom nerdimpande i skallen. Det var inte bara texten det var melodin också. Det är i det läget man önskar sig Tom Waits röst. Tänk att yla igång hela huset klockan halv sju med en sån pipa. Fast jag hade nog skrämt dottern.



Tom Traubert's Blues bygger på Waltzing Matilda. En melodi som jag ibland får i skallen. Och det är verkligen en fenomenal melodi. Men jag ger inte mycket för originalet, det säger mig inte så där jättemycket, utan det är Tom Waits och Skids versioner som jag brukar lyssna på. Skids gör en fantastisk acapellaversion. Inte heller den har originaltexten, utan handlar om en från 1:a världskriget hemvändande aussiesoldat som berättar sin historia om anfallet av Gallipolli. Sången avslutas med att mannen sitter på verandan och ser veteranparaden gå förbi:

"And so now every April, I sit on my porch
And I watch the parade pass before me.
And I see my old comrades, how proudly they march,
Reviving old dreams of past glory,
And the old men march slowly, all bones stiff and sore,
They're tired old heroes from a forgotten war
And the young people ask "What are they marching for?"
And I ask meself the same question.
But the band plays "Waltzing Matilda,"
And the old men still answer the call,
But as year follows year, more old men disappear
Someday, no one will march there at all."

En så god antikrigssång som någon.

Pajasnytt

"The downtown trains are full
With all those Brooklyn girls
They try so hard to break out of their little worlds"

Usch, igår kväll var det inte roligt. Rastlös med en liten gnagande huvudvärk. Ölsugen utan att dem jag ville dricka med var hemma. Satt och bläddrade i telefonboken några gånger fram och tillbaka. Men vissa dar orkar man inte börja om, utan vill bara ha den trygghet som nära vänner ger - dem som man inte måste berätta allt för, dem som man kan sitta tyst med utan att det blir jobbigt. Käkade några brattar med en polsk surkålsgryta och sköljde ned det hela med en Primator. Satte mig framför datorn, fortfarande rastlös, surfade runt utan att kunna koncentrera mig. När klockan var åtta bestämde jag mig för att stanna hemma. Satte på tv:n för att se reprisen på Kobra. Såg förtexten och eftertexten. Vart programmet tog vägen har jag ingen aning om.

***

Aftonbladet fortsätter att publicera tidningen Expos granskning av sverigedemokraternas förtroendevalda politiker. Jag har svårt för att bli upprörd. Borde kanske bli det. Men kommer på mig själv med att sitta och le. Här är ett gäng politiker som gapar högt om mer lag och ordning, om att invandrare (och då framför allt muslimer) som begår brott ska utvisas. Själva skiter dom högaktningsfullt i att betala böter, skatt eller ens underhåll till sina barn.

Som fredagsnöje tar de sig en bläcka, spöar på frun, om de har nån, saknas fru går det bra med vilken blatte som helst, sen avslutas kvällen med en riktigt skön fyllkörning. På lördan, efter att de har kommit ut ur fyllecellen, är det dags för torgmöte. Då ska det förklaras för Svensson att de är precis som dem och att allt som hände dan innan är illvilligt förtal från den stora –judiska, fast det törs dom inte säga- mediakonspirationen och att även om det hade hänt, vilket det ju inte har, så var det inte deras fel, utan muslimernas fel. "För det är ju dom som kommer hit med sina främmande seder och förtrycker sina kvinnor. Ja, dom spöar ju på dem när de är nyktra! Vad är det för jävla sätt? Det är ju så provocerande att man inte orkar vara nykter, betala skatt, böter eller underhåll. Tacka fan för att man är ute och fyllkör."

***

Enligt folkpartiets Birgitta Ohlsson, är USA ”en av Sveriges mest trogna allierade”. Jag som trodde det var tvärtom.

***

Hur många minuter tror ni att det kommer att ta innan kommentarstråden är full av bakfulla sd:are som ska berätta sanningen om sitt martyrskap? Två, fem eller tio? Som ansvarig utgivare för mina åsikter kan jag kort berätta att alla anonyma inlägg fimpas utan pardon. I Rule This Site!

***

One Love!

En man utan svar och ansvar

"You wave your hand and they scatter like crows
they have nothing that will ever capture your heart
theyr'e just thorns without the rose
be careful of them in the dark"

Mats Odell. Vad säger man om Mats Odell? Såg delar av en presskonferens häromdagen där han satt på podiet med en Karin Sakkunnig, tror jag hon hette. Medierna var ditkallade för att staten ska sälja ut åtta procent av aktierna i Telia Sonera. Det var nästan för pinsamt för att vara sant. Varje fråga som gick lite djupare än det som redan stod i presskommunikén bollade han raskt vidare till Karin Sakkunig. I dagens Svenskan blir det än mer pinsamt. Riksrevisionen har ett flertal gånger begärt in sakskäl till varför just de sex statliga bolag som regeringen har flaggat för att de ska bort ska säljas ut. Regeringen har inte velat/orkat svara Riksrevisionen. Mats Odell påstår sig "inte varit inblandad". Näringslivsjournalisten Jonas Fröberg lyckas dock nåla fast Odell på ett bra (och faktiskt underhållande) sätt:

Ni hävdar ju själva att ni för varje bolag ska gå igenom för- och nackdelar inom sex olika sak­områden inför en försäljning.

–Det finns några skrivningar i vårpropositionen, men vi har aviserat varför vi säljer i valrörelsen. De kan läsa om det i valmanifestet, det skickar vi gärna över till dem. Men vi kommer att lämna ut allt vi har.

Men de letar efter sakskälen att sälja just de här sex bolagen. Finns de dokumenten?

–Jag vet inte, vi lämnar ut allt vi har. Men vi har fattat ett politiskt beslut. Så enkelt är det.

Sedan säger Mats Odell att analysen av att sälja bolagen pågår – just nu.

Urtjusigt! Men vad säger man egentligen om Mats Odell?

***

Kom igår kväll på kopplingen mellan Anders Wendin och Mink de Ville. När jag lyssnade på Tom Waits Downtown Train insåg jag att Pengabrorsans tolkning (och för övrigt hela plattan) är mer inspirerad av Minken än av Tom. Kul.