Satan så snyggt

http://www.klingklang.de

Längtan

"People so busy, makes me feel dizzy
Taxi light shines so bright"

Fotbollsäsongen är tack och lov över. Cykelsäsongen är tyvärr också över. När morgonsolen bröt igenom molnen och fick putsen i husen runt omkring att glittra guldfärgat längtade jag omedelbart ut på vägarna. I stället blir det Friskis efter lunch. Följa sjukgymnastens råd, bygga benmuskler. Jag är fortfarande i stadiet att jag helst har nån med mig, men träningsdisciplinen böjar äntligen komma.

Apropå cykel, det är cirka åtta månader till den 20:e etappen i nästa års Tour de France. Ju mer jag tänker på den längtar jag efter att få följa skådespelet. Näst sista dan, 167 km bergsetapp som avslutas med klättringen upp för Mont Ventoux. Vad som än hänt i Touren fram till dess lär vara av akademisk betydelse. Mont Ventoux kommer att punktera åtskilliga drömmar. Kvastbilen kommer skoningslöst att sopa upp resterna dem vars drömmar ligger utspridda längs vägen. Efter 3 118 km i benen lär dagsformen (och förmodligen en och annan läkare) vara det som avgör hela 2009 års upplaga av TdF. Ett grymt raffinerat upplägg!

Hyckleriets renhet

"One soft infested summer me and Terry became friends
Trying in vain to breathe the fire we was born in
Catching rides to the outskirts tying faith between our teeth
Sleeping in that old abandoned beach house getting wasted in the heat"

En lågintensiv förkylning har hållit mig på mattan. Har inte orkat hänga med i nyhetsflödet, än mindre se partiledardebatter som numer rubriceras som "superveckan" efter amerikanskt manér. Jag super hellre ihjäl mig än ser och hör Mona och Fredrik följa manus i sex debatter efter varann.

***

Nu förstår jag varför en del cykelintresserade har blivit provocerade av att ha läst Johnny Greens 'Push Yourself Just A Little Bit More'. Smaka på följande citat: "The athlets on wheels have been pursued by purist accusations all down the line. Often accurately. So what? These men are heroes for racing great distances over massive mountains. And they take drugs. Double heroes." Nog låter det som drogromantik, men sätter du det i ett större perspektiv, vilket Johnny Green gör tror jag att han har rätt: "Our culture runs on drugs for work and play. As it always did. I'm including alcohol, nicotine and the deregulated supermarket shelf. What's so different about Le Tour de France?"

Stämmer tesen om att vårt samhälle snurrar på droger finns det bara en innebörd: Sluta jaga dem som tar droger som om de vore brottslingar. Om samhället tar kontrollen över droghanteringen kan en massa onödigt lidande besparas. Idag ska alkisar och knarkare skuldbeläggas 24 timmar om dygnet. Så cyniskt. Så ociviliserat. Så onödigt. Lägg resurserna på dem som vill bli rena i stället. Öppna stödenheter som tar emot 24 timmar om dygnet. Jag är övertygad om att vi på ett par år skulle få färre missbrukare och därmed färre brott.

Fausto Coppi, som vann TdF två gånger och Girot fem gånger, fick frågan i tv om han någonsin tagit droger. "Bara när det har varit nödvändigt" blev svaret, när intervjuaren frågade hur ofta det var, svarade Coppi; "Nästan alltid".

Jag läste härom veckan att vice OS-bossen, Thomas Bach, vill utesluta cykelsporten från OS på grund av doping-affärerna. När han ändå är i förbjudartagen kan han väl passa på att lyfta bort fridrotten, tyngdlyftningen och fotbollen också. Finns det nån som på fullt allvar inte tror att de bästa fotbollslagen i Europa hålls på benen med hjälp av läkare som jobbar i den berömda gråzonen? Du som räckte upp handen: Varför tror du då att Fifa inte accepterar Wada?

45"

"No, I don't want your sympathy,

the fugitives say that the streets aren't for dreaming now"

Jag ligger minst en dag efter när det gäller det mesta. På jobbet idag var det inte lätt att försöka hålla ordning på allt jag ska hålla ordning på. Alla papper såg vid första anblicken likadana ut, vilket skapade lite panikkänslor när jag gång efter annan letade efter de papper jag behövde. Kanske är det efterdyningarna av lördagens kalas, kanske är det nåt annat, nåt jag inte vill veta, nåt jag inte orkar tänka på.

Kalaset var hur trevligt som helst och de vänner som kom ihåg att jag fyller år vid den här tiden på året kom med jättefina presenter. Allt från hembakt bröd till en elvisp. Några av presenterna ser du på bilden. The Clash in Paris 1980 är från ett gig som visades i fransk tv. Det är en fantastisk liten sak från när de var som allra bäst, London Calling har nyss släppts och bandet har ett driv och en pondus som är rent häpnadsväckande. Och att det dessutom lyser igenom på en dvd är i sig ganska fantastiskt. Apropå the Clash, boken med det gula omslaget är Johnny Greens 'Push Yourself Just A Little Bit More' och handlar om Tour de France. Johnny Green var the Clashs tour manager. Jag har varit på väg att beställa boken länge, men har av olika anledningar inte kommit mig för. Men nu är prologen över och peletonen har precis gett sig iväg.

Gårdagen ägnades åt botgörelse. När jag vaknade vid åttatiden på morgonen satte jag på mig kläderna och gick ut i blåsten och småregnet. Jag gillar de där timmeslånga promenaderna i riktigt skitväder när jag är bakis. Luften är alltid friskare och botar bättre än i stekhet sol. Väl hemma igen var det bara att äta rester, sova och städa. Och faktiskt njuta av det.

14-7 i doping

"Hej, hej snubbar fula gubbar, stöter på sin dotters kompisar.
Hej, hej snubbar gamla gubbar, flicker akta er för pop-farfar"

Innan OS ens har börjat kommer dopingskandalerna. Och föga förvånande är det inom friidrotten. Sju ryskor har försökt byta ut sina pissprov i hopp om att ingen ska märka nåt. Två rumänskor har torskat med spår av epo i blodet. Tidigare i juli torskade ytterligare en. Alla inom grenen 1500 meter. Så nu har Rumänien inget dam-lag i grenen. Trots att vi nu har tio dopingfall inom en månad - jag kan nog ha missat några - så är kritiken inte alls lika hård som mot cykelsporten. Än så länge har jag inte läst några krönikörer eller sportkommentatorer som tycker att man ska lägga ned friidrotten likt Chris Härenstam förra året:

– Trovärdigheten är borta. Det är fruktansvärt att sporten får så stor uppmärksamhet. Jag tycker inte sporten ska ha någon uppmärksamhet.

Eller Pamela Andersson i Expressen:

"Ok, ni är inte jättemånga (högst 55 000 när jag kollar MMS-mätningarna), men jag måste ändå fråga er som kollar på Tour de France : fattar ni inte att de är dopade? Varje år hör man att "nu är det bättre", "nu är det upprensat" - men ändå blir Tour de France som vanligt Tour de Doping... Nu har fuskarna trampat runt på sina cyklar i en vecka och redan har en hel drös åkt dit. Riccardo Ricco vann etapper två dagar, en tredje dag plockade polisen honom för EPO-doping. "Chockerande", läser jag att cykelpresidenten säger. Haha, säger jag. Cykelsporten är ett skämt." (Pamela Andersson Expressen 2008 07 18. Länk saknas)

Förra året ertappades tre cyklister dopade under Touren av 190 startande. Under samma tre veckor ertappades fyra friidrottare dopade. Utanför tävlan. I år var det fyra cyklister under Touren som togs med brallorna nere. Nu har vi tio friidrottare. 14-7 till friidrotten för att snacka i sporttermer*. Det är inte utan att jag undrar vad Andersson och Härenstam tycker att man ska göra med de olympiska spelen? För det är väl inte så att de tycker att endast vissa sporter ska förbjudas eller tigas ihjäl i fall det förekommer doping i dem?

***

Ja du läste rätt i citat under rubben, Magnus Ugglas 'Fula Gubbar' väckte mig i morse. Nej, den kom inte från nån radio i närheten, utan spelades upp i mitt huvud. Kanske var det en varningsklocka för att jag tittade på en söt tjej i tjugoårsåldern som satt på Landets uteservering i går kväll. Vem vet? Men är det straffet lovar jag att aldrig mer titta åt nån som är yngre än mig själv.

***

*Siffrorna är från juli i år och förra året. Det vill säga under Tour de France-månaden.

Grattis Sastre!

"Now I know that, now I understand

You're turning a monkey on me"

Bara en punktering eller en vurpa kan nu stoppa Carlos Sastre från att bli Tour de France-vinnare. Efter nästan tio bast i den absoluta toppen av cyklister blir han belönad för allt slit. I intervjuer tackar han sitt lag och framförallt bröderna Schleck för att de offrade sig för honom. Och så var det verkligen i Alpe D´Huez där både Andy och Frank bevakade resten av konkurrenterna så att Sastre kunde dra. Och som han drog! När Evans väl fattade att det var ett allvarligt försök att ta över den gula ledartröjan, från Frank Schleck, var det för sent. Evans hade inte en ända hjälpryttare kvar, dem hade CSC kört skiten ur, och själv hade han inte benen.

När Saunier Duval drog tillbaka sin sponsring efter dopingskandalen trodde jag att det skulle ta tid innan de hittade en ny sponsor. Icke. Nu går American Beef in som sponsor. Näst efter ett läkemedelsföretag var väl en amerikansk köttproducent det sista cykelsporten behövde som sponsor. En snabb googling och en massa hormonuppfödda kor dyker upp. Bravo!

För egen del blev det en kort tur ner till Skrubba och lite bad på en av Marathonmannens cyklar. Det är inte riktigt lika kul att jonna på en Mountainbike på landsvägar, men vad gör man när Surlyn är hos meken?

Klibbigt och svettigt

"Sweet Sweet Revenge
She carries a bitter sting
You go round believing in her
But she won't bring a thing"

Klockan står på 09:43 när detta skrivs. Svetten klibbar redan på rygg och i armhålor. Grannen i lägenhet 28 hade gett fan i att sopa golv och torka av maskinerna i tvättstugan. Vet ni vad jag hatar mest av allt med mina grannar. Det är inte det att de skiter i sina åtaganden så mycket som vad konsekvenserna av dem blir: Jag blir en sur gnällgubbe. Det finner jag oförlåtligt.

***

Idag kommer dotterns mor och hämtar barnet. För fadern betyder det en veckas semester, barnledig. Det är alltid kluvet det här med barnledigheten, får man skriva att man ser fram emot den utan att framstå som en ansvarslös skit? Fast frihetskänslan under barnledigheten brukar ge sig efter några dar, då kommer i stället längtan efter dottern smygande. Det känns tomt.

***

Hade Surlyn inte varit på verkstan hade det varit lätt att fördriva tiden; cykling på mornarna, krogbesök på kvällarna däremellan sömn och vila. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till. Endast en lång radda krogbesök är inte längre riktigt min grej, längre. Min kropp behöver röra på sig för att hela jag ska må bra. Men Marathonmannen har lovat att jag kan få låna nån av hans cyklar, fast jag tror att han menade för morgondagens tur. Jag behöver mer än så.

***

Idag kommer med all sannolikhet Tour de France att avgöras. Carlos Sastre eller Cadel Evans, är vad förhandssnacket handlar om. Och det verkar som en sannolik rysare. På första tempoetappen, som var 29, 5 km, kom Evans in 1 minut och 15 sekunder före Sastre. Dagens tempoetapp är 5, 3 mil. Vad statistiken inte berättar är vem som var starkast på slutet. Eller vem som efter 19 etapper har tröttast ben. På Anders Adamsons blogg har fans tittat på tempolopp historiskt och då talar det mesta för Evans. Men det finns en omständighet som skiljer, i de loppen hade inte Sastre en gul tröja på sig. Hur det än går kommer matchen dem två emellan att bli både svettig och spännande att följa.

Klonk

"I noticed at the ceremony, your corrupt ways had finally made you blind
I can't remember your face anymore, your mouth has changed,
your eyes don't look into mine"

På väg till badet härom dagen hörde jag ett klonkljud från bakhjulet. Inte särskilt högt, men det lät. Rytmiskt. Väl hemma lirade jag lite harpa på ekrarna och det hördes att det inte var samma ton i dem. Blev lite småsur eftersom jag fick hjulen riktade så sent som i april. Funderade på en snygg strategi i mitt klagomål, hur jag skulle få till det lagom avmätt så att de skulle ta på sig ansvaret. Dessutom hade jag lite gnäll över justeringen av framväxeln som gjordes för en månad sen. Utan att ha formulerat ett färdigt tal åkte jag iväg till cykelhandlarn i en from förhoppning att få ner kostnaderna. En av mekarna kände lite på ekrarna och såg det jag hade missat, fälgen hade spruckit. Min fromma förhoppning var med ens lika grusad som John Lee Augustyns chanser att vinna etappen i förrgår efter sin märkliga tur nedför branten. Först fick jag ett erbjudande om ett annat hjul, men då såg meken att jag har ett Campagnolonav och Campagnolokassett, varpå han sa det i och för sig går att byta till Shimano, men att jag kanske inte ville det. Och det hade han helt rätt i. Jag är löjligt förtjust i mina Campanav, de är omåttligt vackra. Efter många om och men har jag nu landat i att de får bygga ett nytt hjul kring mina gamla doningar. Men det finns inget dåligt som inte har nåt gott med sig (vilket ju alla vet är skitsnack), fälgbytet fick i alla fall fart på mina tankar om en restaurering av Surlyn. Nu är projektet igång. Tyvärr kom det lite olägligt, med en och en halv veckas semester kvar och den sista veckan barnledig med väderprognoser som utlovar fantastiskt cykelväder...
..det bara måste vara lagen om alltings jävlighet i kvadrat.

Nu när bergsetapperna är över i årets Tour de France är det svårt att inte ha imponerats av CSC-stallets taktiska körningar över bergen, hur de kort och gott har kört skiten ur motståndarna. Belöningen är en första och andraplacering i sammandraget. Men fan vet om det håller. På lördag är det tempoetapp. Och då är det inte helt omöjligt att Cadel Evans tar tillbaka den gula tröjan från Carlos Sastre. 1.34 skiljer. Fast jag måste nog säga att jag håller på Sastre. Han har länge varit bland de tio bästa men aldrig vunnit nåt. Klart grabben ska ha en gul tröja på söndag.

***

I övrigt har semestern varit lugn, halvplanerna på lite vandring längs Sörmlandsleden dumpades i förra veckan på grund av vädret och efter att dottern i helgen hjälpt sin farmor med lite barnvaktande har hennes lust till längre utflykter hamnat på minus. Bäst är, enligt henne, en tur till Trekanten eller Mälaren. Alla förslag som innebär planeranden och resor kasseras urskiljningslöst redan vid ritningsbordet. Nåt jag tycker är både tråkigt och bra. Tråkigt för att vi inte kommer iväg på nåt spännande, men samtidigt bra eftersom att dottern har farit och flängt hela sommaren och att då välja att vara hemma tycker jag är en vettig reaktion.

Det tristaste som hänt under semestern, om man räknar bort debaclet med fälgen, är att jag och min mor återigen har hamnat på kant med varandra. Kanske inte den bästa starten på en semester man kan önska sig. Snarare tvärtom. Tyvärr är det inte första gången vi är i delo. När min ilska hade lagt sig bestämde jag mig för att låta allt bero. Jag orkar inte gå och älta all skit hela tiden. Det har under de senaste åren varit för mycket av den varan. Det räcker nu. Livet är alldeles för kort för bitterhet. Gråt, gå vidare.

You Get Under My Skin

"I always flirt with death
I could kill, but I don't care about it
I can face your threats
Stand up tall and scream and shout about it"

Jag vaknade av en mardröm i morse. Den var allt för hemsk för att berättas. För att du ska förstå räcker det med att jag säger att du aldrig skulle vilja drömma den. Aldrig nånsin.

Jag somnade om och vaknade en halvtimma senare av att klockan ringde. Mardrömmen hängde kvar som en kvarnsten runt min hals. När jag sköljde ur mokabryggaren fick jag tack och lov Only Ones 'Another Girl, Another Planet' i huvudet. Den är kvar där än. Tillsammans med mardrömmen.

Om du aldrig har hört Only Ones 'Another Girl, Another Planet' är det dags att du gör det nu. Ljudkvalitén är kanske inte den bästa, men låten är det inget fel på:



Och så hoppas vi att Thomas Lövkvist hänger i idag.

Wow liksom

"Your face when sleeping is sublime
And then you open up your eyes"

Thomas Lövkvist. Som tredje svensk genom tiderna kommer han idag att cykla ut på Touren i en ledartröja, den vita som kallas för "ungdomströjan". Han gör det efter ett fenomenalt tempolopp där han slutar elva. I totalen har han smugit sig upp till en åttonde plats. Det är stort. Riktigt stort. Dessvärre tror jag att få begriper Torens storhet, av nyhetsrapporteringen att döma inte särskilt många "sportjournalister" heller. Att DN viger halva ettan på sporten åt Lövkvist var antagligen bara ett olycksfall i arbetet. David Millar, som tävlar för Slipstream, skriver på sin blogg om Touren:

"The Tour is different. There is so much energy present, it buzzes, you can feel it all around you. There is a constant background noise and you know that if you disengage from it for a moment, you can lose everything. This energy depletes as the race goes on, but this first week is electric. T-Bag (Trent Lowe) said after the race that he was already shitting himself in the neutral. It was about as sketchy and nervous as the final of any other bike race, which puts it into perspective."

Jag kanske är cynisk, men jag tror faktiskt inte att Lövkvist skulle få Svenskans bragdmedalj ens om han behåller den vita tröjan hela vägen in i mål. Nej, så illa kan det väl inte vara tänker du kanske. Jo, precis så illa är det. 2004 lyckades bragdmedaljsjuryn med konststycket att helt glömma bort Magnus Bäckstedts bragd, vinsten i cykelsportens mest prestigefyllda endagstävling, Paris-Roubaix. Han var inte ens nominerad!

Nå, nu struntar vi i alla ignoranta människor och gläds med Lövkvist i stället och hoppas att stallet har för avsikt att inte bara klippa den gula tröjan, utan också försvara den vita.

För den som vill läsa fler som bloggar om TdF kommer dagens tips här.

Ett skönt samtal

"Violence, violence
It's the only thing that'll make you see sense
Violence, violence
It's the only thing that'll make you see sense"

T ringde igår. Jag fick svårt att hålla mig för skratt. Dels för att hon ringde och det lät på henne som om livet hittat tillbaka till henne. Dels för att hon som vanligt ringde och behövde lite hjälp. Jag vet inte om jag var till så stor hjälp, men det var skönt att höra hennes skånska och att pratas vid ett tag. Vi höll oss till nuet, det är ju trots allt i det vi lever. Jag lät alla frågor bero. Kanske blir det tid till dem en annan dag, kanske inte.

***

4-3. Den segern var dyrköpt.

***

Fyra arbetsdar kvar till semestern. Jag har inte planerat ett dugg. Funderar på att ta med dottern på lite äventyr längs Sörmlandsleden. En övernattning under bar himmel. Ändå tvekar jag lite. Jag är så långt från en lantis man kan komma; det växer asfalt mellan mina tår. Att smälla upp tält och koka käk i stormkök finns inte i min världsbild. Om det blir av får det bli torkat kött, bröd och vatten. Och kanske nåt godis.

***

Fantastiskt att utbrytningen höll igår. Som jag ser det berodde det på två saker: Att utbrytarna körde för varandra hela vägen till sista kilometermärket; att lagen i klungan inte kunde samarbeta.

***

När alla nu är eniga om att Petter Andersson borde få plats i landslaget, kan vi omedelbart räkna bort honom. Lagerbäck faller endast till föga för mediastormar om det handlar om Henrik Larsson. Inte annars.

***

Efter dagens tempoetapp skulle det förvåna mig mycket om Feillu har kvar den gula ledartröjan.

En skön helg

"Isn't it bliss?
Don't you approve?
One who keeps tearing around,
One who can't move.
Where are the clowns?
Send in the clowns"

Helgen har varit kanon. I fredags var jag och såg Dream of Life -dokumentären om Patti Smith- på Debaser. Jag ska villigt erkänna att jag inte följt Pattis musikaliska produktion under senare år. Däremot är jag fascinerad av henne som människa. En poet och posör, modeikon och hippietant, rockrebell och husmor. Motsatserna skulle kunna rabblas länge. Dessa motsatta bilder förstärktes genomgående i filmen till dess att det märkliga inträffar att de smälter ihop och på nåt märkligt vis blir en logisk helhet. Efter filmen hamnade jag i baren på Matkultur på Erstagatan. En eloge till tjejen i baren som löste mitt kvällssug på ett lysande sätt genom att servera lite gott knäckebröd med örtsmör. Det smakade utmärkt till en stor tjeck.

Igår tog jag och Marathonmannen en tur ner till Skrubba koloniområde för ett bad. Ölen och retsinan från fredagen gjorde sig påmind och nånstans innan nerförsbacken till Älta fick jag håll. Under 1970-talet hade min mormor en kolonistuga i Skrubba och det var där jag blev kär för första gången och tog min första fumlande sexuella steg. Jag gillar att åka dit ibland och låta minnena skölja över mig. I fredags var det bara Drevvikens kalla vatten som sköljde bort svetten. Väl tillbaka i stan köpte vi pizzor och bänkade oss framför Eurosports sändning från Touren. Första etappens avslutning var en fantastisk uppvisning av Alejandro Valverde där han i den sista kurvan -som är i en uppförsbacke!!!- lyckas få ut en sån acceleration att han lätt spurtar förbi en tillintetgjord Kim Kirchen.

Vid min barndoms badplats i Skrubba

På väg hem rullade jag förbi puben där F jobbar eftersom att jag visste att några gammelpunks skulle träffas där. Puben har ett bra sortiment öl och bland annat en hel mängd olika sorter från det lilla Ölands Gårdsbryggeri. Jag provade både Ölands öl och Ölänningen, båda var mycket goda och av alekaraktär. Det var som vanligt gott att träffa kompisarna från förr och det blev en hel del garv innan jag hoppade upp på jonnen och cyklade hem.

I morse var det tänkt att jag skulle jobba, men inspirationen uteblev fullständigt. Satt framför datorn och blängde håglöst. Sen började ju sändningen från dagen etapp och då kan man ju inte gärna jobba. Något jag får ta igen senare under dan eller kvällen.

Äntligen

Sell Out

"You've done too much
much too young
Now you're married with a kid
when you could be having fun with me"

Jaha, så var han igång igen då, Teflonpannan Odell. Lycklig som ett barn över att ha "sålt ut" nåt igen. Men vilar det inte ett löjets skimmer över hela den här affären? Det statliga fastighetsbolaget, Vasakronan, säljs till ett annat statligt fastighetsbolag; AP Fastigheter. Men Mats ler och säger:

- Det är det verkligen inte. AP-fonderna har pengar som de ska placera. Staten har inte pengar att placera.

Och så lovar han intäkterna ska gå till allt mellan himmel och jord, från vägbyggen till pensionärer. Men först ska amorteringarna på statens lån betalas. Hur mycket som sen ska räcka till vägar, järnvägar och äldreboenden återstår att se. Hur äldreboendena blev en statliga angelägenhet förtäljer dock inte nyhetsrapporteringen. Men i Odells värld tycks allt vara möjligt.

***

Marathonmannen var inte bakis igårkväll när vi tog en liten tur ner till Flaten på cyklarna. Han försvann som en avlöning i backen upp mot Hellas. Sen satt han utanför korvkiosken i Älta och väntade vänligt in mig när jag kom flåsande. Vi avslutade med ett par Staropramen på nån uteservering i Hammarby innan vi skiljdes.

***

Det är lite trist att inte få se Gustav Larsson i Touren. Jag tror nog att han hade gjort bra ifrån sig där också.

***

Marathonmannen blev inte alls besviken över att slippa bråka med min dator i kväll. Mycket märkligt.

***

En del tycker att cykling är en fjollsport. Ta ett titt på klippet och fundera sen på om du själv skulle våga delta i ett lopp. Vilket som helst.



***

I morgon blir det först några mil runt Södertörn, sen ska jag och Marathonmannen bänka oss i en soffa och se första etappen på Touren med några riktigt goda bärs. Vad du än gör, ring mig inte mellan 14.45 och 17.00. Jag kommer inte att svara.

Random

"L'enfer du Nord: Paris - Roubaix (Tour de France, Tour de France)
La Cote d'Azur et Saint Tropez (Tour de France, Tour de France)
Les Alpes et les Pyrennees (Tour de France, Tour de France)
Derniere etape Champs-Elysees (Tour de France, Tour de France)"

Huvudvärk när jag slår upp ögonen är i min värld ingen bra start på dan. Tack och lov har jag fått sova mina sex och en halv timme. När det började bli svettigt på tricken vid Slussen bestämde jag mig för att hoppa av vid Gamla Stan och gå över Riddarholmen och Järnvägsbron över till Vasagatan. Det brukar kunna fläkta lite längs den vägen. Inte idag.

***

Jag har hamnat i ett litet dilemma. I morgon kväll har jag bjudit in Marathonmannen så att han kan tömma min dator och installera om alltihop i ett fåfängt försök att få fanstyget att fungera problemfritt. Alldeles nyss såg jag att det är förhandsvisning av filmen Dream of Life som är en dokumentär om Patti Smith. Att dricka ett par bärs på nån just uteservering och sen slinka in på Debaser Medis och se en film i ett par timmar och sen skölja ner upplevelsen med ytterligare ett par bärs låter faktiskt som ett alldeles utmärkt fredagsnöje. Hur göra? Kan jag ställa lite mat och några öl i kylen till Marathonmannen och önska honom lycka till? Får fundera på det här.

***

Bajens backlinje mot Halmstad: En anfallare, två mittfältare och en debutant.

***

Igår satt jag hemma med hörlurar och lyssnade på The Jams Setting Sons. Jag häpnar fortfarande över vilken fantastisk platta det är. Och får fortfarande rysningar av Private Hell. Jag fattar inte hur en 21-årig Paul Weller kunde skriva den texten.

***

Ramis skada kom lite väl olägligt.

***

Två dar kvar.



***

Solen skiner.

"Vad ska du göra i sommar?"

"If it's true a rich man leads a sad life
That's what they say, from day to day
Then what do the all poor do with their lives?"

En kompis frågade vad jag ska göra i sommar. Jag funderade en smula och svarade; "titta på tv". Fram till den 29 juni pågår fotbolls-em, den 5 juli startar Tour de France och jag kommer att vara bänkad framför burken under båda. Det kanske låter skittrist, men att kolla in fotbolls-em eller TdF är för mig både bra avkoppling och stor underhållning.

***

Stor underhållning var också en artikel i dagens Svenskan där det stod att landslaget hade tagit ut sig fullständigt i matchen mot Grekland. Hm. Hur då? I mina ögon såg det ut som om det bara var ett lag som var intresserade av att lira, det andra duttade boll. Men kanske var det nylagda gräsmattan som sög musten ur dem.

***

Idag ska jag till Grönan på jobb. Ett tag funderade jag på om jag inte skulle stanna kvar på Tyrol för att sedan se Håkan Hellström, men jag har drabbats av nåt skit så halsen svider och skallen känns som en luftballong. Det blir ännu en kväll framför fotbolls-em. Jag får köpa en pava franskt rödtjut och en vitlöksost för att på så sätt stödja det franska landslaget. Och i ärlighetens namn, sämre kan man ju ha det om man nu ska gå och bli risig.

Stel måndag

"...den e giftig å den smittar ner dig
du har hört den förut så du visslar me mej, bah"

Stel. Mange Schmidt i skallen. Otippat? Nix, stelheten kommer från fotbollspremiären igår och att 'Giftig' skulle fastna i skallen var ingen högoddsare, refrängen är som ett hubbabubba under skosulan. Vad som däremot är helt otippat är att jag inte är bakis. Vi blev ändå sittande på 3V från åtta till elva och på den tiden hinner det slinka ner några Urquell. Det blev mycket snack om musik igår; om Manic Street Preachers, Radiohead och Jens Lekman bland andra, om de är bra eller inte. Jag och B landade i att Manics sångare är för opersonlig för att göra några större avtryck i historien. Radiohead, tja, de är för trista kort och gott. Jens Lekman likaså. Det borde införas det inte ett varningssystem inom musiken; tråkar du ut oss en gång, gult kort, tråkar du ut oss en gång till rött kort. Efter ett rött kort ställs nästa spelning in.

***

En annan som borde få rött kort och därmed inte få ställa upp i nästa tävling är Cadel Evans som inte ens försökte vinna etappen, och ta in sekunderna på Contador, utan i stället bevakade sin andraplats. Snacka om tråkig! Är det inte ens förbannade skyldighet i en tävling att försöka, om det finns den minsta chans, att vinna den?

Dopingdrev på fludder

"Come on outside - I'll sing you a lullaby,
Or tell a tale of how goodness prevailed.
We ruled the world - we killed and robbed,
The fucking lot - but we dont feel bad.
It was done beneath the flag of democracy,
You'll believe and I do - yes I do - yes I do -Yes I do"

Nu är jag mer än lovligt trött på att så fort nån säger cykel eller Tour de France så poppar ordet doping upp. I skuggan av det stora cykelloppet och under samma tid har inte mindre än tre friidrottare ertappats som dopare. Det vill säga lika många som har ertappats under Touren. Trots det skriver media spaltmetrar om friidrott varje dag utan att den för cykel obligatoriska spalten med dopingfall finns med. Världens största cykellopp är däremot förpassat till notiser, med bifogad dopingspalt. Enda undantaget är Svenskan, som har haft en bra bevakning av Touren, men inte ens de klarar av att hålla två saker isär. Friidrotten har tydligen en egen medial måttstock. Ibland undrar jag om inte sportjournalisterna själva är dopade, för mycket fludder kanske, eftersom att det ofta bara blir pladder*.

Föga förvånande presterar de två cykelälskarna Roberto Vacchi och Anders Adamson på Eurosport den bästa journalistiken om cykling; de undersöker och förklarar regler, granskar hur kontrollerna görs och förklarar skillnader och berättar hur de anser att det borde se ut. Visst det är subjektivt, men vilken journalistik är inte det? Glömde jag att berätta att de inte är journalister?

Samtidigt utvecklar sig Touren till att bli en av de mer spännande loppen på årtionden. Jag har följt loppet i många år och kan inte minnas när den sista etappen faktiskt var betydelsefull. Den som haft den gula ledartröjan tidigare år ska ha minst fått hjärtinfarkt för att missa slutsegern. I år skiljer det trettioen sekunder mellan ettan och trean. Tvåan, Cadel Evans, ligger 23 sekunder efter. Och nu kommer det bästa: Om han kommer i mål först av alla och fyra sekunder före ettan, Alberto Contador, vinner han hela Tour de France. Varför? Jo, en etappsegrare får tjugo bonussekunder! Vad jag ska göra i eftermiddag? Ja gissa.

***

Appropå cykel. I förrgår såg jag en snubbe gå och dra en barnvagn iklädd den snyggaste cykeljacka jag nånsin sett. Undrar om Linton är medlem?

***

Den borgerliga partierna talar alla om att de vill "reformera" arbetsrätten, en del av dem hänvisar till Danmark som nån förebild. Och så här roligt kan det bli då.

***

Kul att vakna med The Jam i huvudet. Det var verkligen inte igår. Låten heter 'Little Boy Soldier' och finns på, i mitt tycke deras bästa skiva, Setting Sons. Här har ni ett nervigt framträdande från 1980 med 'Set The House Ablaze' (från Sound Affects) och 'Little Boy Soldiers'. Frågan är om inte den är mer aktuell idag än när den skrevs.

* Fludder är en benämning på neråtpiller.

Drönartillvaro

"What a liv an bamba yay - it dread - when the two sevens clash
What a liv an bamba yay - when the two sevens clash"

Tillbaka i stan efter fem dar bland mygg, broms, flugor, grodor, kor, huggorm, havsörn plus en uppsjö av andra fåglar och åtta aborrar. De sistnämnda hamnade på grillen. Nu var det inte min förtjänst att vi fick färsk fisk utan min väns son som plockade upp allihop på en halvtimme medans hans far och jag stod var sin sida och blev allt mer avundsjuka eftersom våra kast var fullständigt resultatlösa. Vännen hyr ett torp i närheten av sjön till vänster på bilden. Om det inte regnar är livet där enkelt; ut med båten till nån av öarna för bad och fiske, tillbaks när man känner för det, ungarna lattjar runt med fotbollar, badminton eller i snickarboa, T går och fixar med kåken, jag läser, hjälper till om det kniper, fixar käk, dricker öl. Ungarna blandar hallon och vinbär med snask. Nytt för i år var att T tagit med sig sin Fender Twin Reverb, stratan, en virvel med vispar och en bas. Det blev lite Clash och Ramones för att äldsta sonen har börjat lira lite och gillar dem (vilket vi naturligtvis inte gör, nej då). På en urusel cd-spelare gick Säkert, Culture och Lucinda Williams varma. Kort och gott var det en behaglig tillvaro.

***

Jag fick läsintresset tillbaka lite av Stieg Larssons Män som hatar kvinnor, en bok som jag inte velat läsa eftersom den var så omsnackad och att jag rent generellt har svårt det ämnet. Kanske är det minnet av min morsa och jag inlåsta på toaletten nån gång på 1970-talet som gör att jag inte har nån lust att läsa om karlar som beter sig som svin. Men nu fick jag boken av morsan så den åkte med av bara farten och jorå, den är rätt spännande.

***

Tillbaka i stan och i närheten av nyheter känns som om den förra tillvaron utan nyhetsflödet var skönare. Michael Rasmussen fick sparken av Radobank och Vinokourov bloddopad. Årets Tour börjar dessvärre bli parodisk. Den påminner om friidrotten för några år sen när varje löpare som tog en medalj fick lämna tilbaka den på grund av doping. Med tanke på allt fler avslöjas fattar jag inte riktigt hur man tänker när man accepterar att få ett, eller självmant petar i sig ett, preparat som inte är tillåtet. Kan de inte föreställa sig skammen när de står där med brallorna nere?

***

Knäppast i år: Både jag och T drömde, samma natt, om att korna kom in i trägårn från samma ställe...

..näst knäppast: Jag har byggt en övergång till en kohage.

Sunny Afternoon

"Stop making the eyes at me, I'll stop making the eyes at you
And what it is that surprises me is that I don't really want you to"

Dottern har inte vaknat. SMHI har lovat sol. Pappan sitter vid datorn och försöker komma på nåt vettigt att göra för dan. Egentligen behöver det inte vara så krångligt. Egentligen är det bara att ta på sig badbrallorna och dra iväg till nåt bad. Om det inte vore för att jag: 1. är en badkruka; 2. hatar att ligga och steka mig på en strand. I stället sitter jag och googlar på kanotuthyrning och kanotleder. Så får det bli. Vi drar till Hellasgården. Där finns det både bad, bangolf och kanotuthyrning.

***

Att Linus Gerdemann inte skulle palla att försvara ledartröjan var nästan helt klart. Att en före detta världsmästare i Mountain Bike vinner den hittills tuffaste bergsetappen och dessutom tar över ledartröjan säger kanske nåt om årets Tour. Hursomhelst blir det mer spännande. Men det är hatten av för Michael Rasmussen, vilken körning! Sen kan T-Mobile hävda att han "stal den gula" bäst de vill. Det är laget som ska försvara en ledartröja.

***

Nyamko Sabuni går från klarhet till klarhet. Från SVT:s hemsida:

"Till SVT:s Rapport sade hon att de flyktingar som vistas i landet utan tillstånd är vuxna människor som gjort ett eget val.

-Vi underlättar hemvändande om du vill. Men väljer man att stanna har man ju skapat ett problem för sig själv, sade Sabuni på lördagen."

Vissa bloggare tycks bli förvånade över att Sabuni intar en liberal ståndpunkt. Inte jag. Ståndpunkten är helt i linje med den nyliberala strömfåra som den här regeringen har valt som signum. Var och en sitt eget ansvar bär. No matter what.

***

Ettan, tvåan, trean och fyran har svenskt tal, varför inte femman?