Seg morgon

"Bang bang you’re dead
Oh I’m so easily lead
Bang bang you’re dead
Put all the rumours to bed"

I morse var det en trög start på dan. Ingen morgontidning. Ingen dotter att väcka. Satt där vid frukostbordet, såg ut i grådiset, och längtade mig blå efter M. Även om jag tycker bäst om tysta mornar saknade jag hennes undringar, tankar och närvaro så att det nästan gjorde fysiskt ont i mig.

Tunnelbanan var överfull efter ett inställt tåg. Orkade inte med tjattret och trängseln utan gick av vid Gamla Stan för en promenad längs vattnet. Samtidigt började grådiset ge vika för stråk av blå himmel. Det är märkvärdigt vad synen av vatten kan skänka mig lugn.

Utanför fönstret reflekteras solen i bilarnas backspeglar. Det blir nog en bra dag ändå. Inte så konstigt kanske då en vän har bjudit med mig på öl- & whiskeymässan i eftermiddag. Många godsaker att prova, både från lokala svenska bryggerier liksom en del från engelska övärlden samt från staterna. Misstänker att besöket kräver en viss planering. Kul ska det hursomhelst bli.

Längtar

"Thought he was done man, thought he was finished, But he’s back up again"

Ett vackert omslag - Off Topic Pt. 3

"Summertime,

And the livin' is easy

Fish are jumpin'

And the cotton is high"

Herregud vad arbetsmoralen höll på att krackelera vid kvart i ett idag. Solen sken över huvudstaden och det var ungefär 15 grader varmt. Hade jag inte haft möte med högsta hönset hade jag nog kompat ut eftermiddagen och åkt ut med räsern i stället. Nu får jag hoppas på ett liknande vårväder till helgen. Men fan tro't. På bilden ser ni Gösta "Fåglum" Pettersson, Sveriges bästa cyklist genom tiderna. Göstas meritlista är väl rätt ok:

3 VM-guld i lagtempo 1967, 1968 och 1969
1 OS-silver lagtempo 1968
1 VM-brons på 18 mil linje 1964
1 VM-brons i lagförföljelse (bana) 1968
1 OS-brons 18 mil linje 1968
1 OS-brons lagtempo 1964
Seger i Giro dItalia 1971
3:a i Världcupen 1971
3:a i Tour de France 1970
7 st. ind. SM-guld (6 st. tempo och 1 st. linje)
Ett flertal amatörsegrar i etapplopp mellan 1964 och 1969

Krokar är ett måste

"Vi dansade i samma takt
likadana hjärnor som redan tänkt på allt
innan nånting hänt
gjort om till ironi, rädd för nåt som känns
låt mig slippa vara smart i kväll."

Det är skönt nu när dottern är hemma. Hon har varit i Italien över helgen. Vet inte varför, men är hon hos sin mamma i stan känner jag inte samma saknad och övergivenhet som när hon är bortrest. Då går jag och tänker på henne och tycker att livet är ganska tråkigt eller snarare lite meningslöst, även om det naturligtvis öppnar dörren för diverse utsvävningar som jag inte kan ägna mig åt när hon är hemma. Därför känns det skönt att livet börjar återgå till sitt normala lunk; första fotbollsträningen med tjejerna igår, plugget börjar nästa vecka, första höstmatchen i Sanktan likaså.

Visst, det är skönt att drälla omkring i lalalala-land utan mening och mål ett tag. Låta livet bara flyta på runt omkring en. Men bara en tid, sen måste livet faktiskt få struktur, få sina krokar som man kan hänga upp tillvaron på. Kanske är därför jag har svårt för längre ledigheter, jag får inte ett skit gjort. Ingen planerad renovering av kvarten kommer till stånd och inga drömresor blir gjorda. Löser korsord och läser deckare. Öppnar en öl. Tvingar nån mig så kan jag väl fixa ihop nåt käk eller gå och bada. När klockan sedan klämtar och det är 48 timmar kvar till att visslan ljuder drabbas jag av total deprimerad rastlöshet. 'Is that all there is my friend?' undrar jag samtidigt som jag frenetiskt börjar ringa vännerna för att få ut dem på ölhävning. Tre veckor har gått. Till ingen nytta.