Äventyrsresor

"Vilken jävla lögn att det ska va' ens bästa tid
Vilken jävla lögn att det ska va' ens bästa tid"

Så var man hemma efter ett äventyr till Gotland. Det äventyrliga låg i att resa magsjuk. Ingen större höjdare vill jag påstå. Eländet började förra söndan. Tisdagsresan ställdes in. På onsdagseftermiddan bar det ändå av. Satt och knep hela vägen ner till Nynäshamn. Vidrigt. Blev tack och lov frisk lagom till midsommarafton. Några bilder blev det till slut även den här gången.

Fy fan för Celine Dion*

"Jag har synat oss, genom ett stetoskop
När det kommer så nära, är det bara sådär"

Punkåterträffen i Tanto blev lyckad, trots att ett gäng kids som försökte vara punk vräkte ut kass hårdrock på hög volym. Efter femtielfte Axl Rose-låten fick B nog och gick ner och tog ett tag om bandaren och vände den åt ett annat håll samtidigt som han vänligt men bestämt frågade om det gjorde nåt att han vände bandaren. Touché! Lillkillen såg rätt förvånad ut. Jag tror att chippen till och med sänkte lite efter det. Dagen blev lång med mycket snack, många garv och avslutades med att vi kördes ut från ett stängandes Street. Enda smolket i bägaren var hobbyknarkaridioten som ville ha tjack och frågade en av dem som jobbar på att ta sig ur sitt missbruk om han kunde fixa nåt. Men hämden var ljuv; han tog stålarna och drog, kom aldrig tillbaka. Förhoppningsvis åkte han hem och kollade på tv, men troligtvis inte. En lång och trevlig fredag straffade mig hårt igår. Återigen går en tacksamhetens tanke till min dotter som är världens bästa bakismedicin; hon beställde farsans spaghetti med köttfärssås, efterrätt: bananmilkshake och melon. Lustigt att man kan ta sig samman om man är tvingad.

***

Herregud vad Portugal lirade vackert långa stunder igår.

***

Demokrati är tydligen årets modeord på vänserpartiets kongress i Norrköping. Det ska skrivas in i alla tänkbara och otänkbara dokument så att alla förstår att partiet är demokratiskt.

***

Pepes väggspel med Nuno Gomes och avslutningen. Mmmm.

***

Lars Ohly valdes om till partiordförande. Staffan Norberg från Södertälje valde att kandidera mot honom. Och några av de glada "demokraterna" i partiet har mage att bli sura över att han inte drog tillbaka sin kandidatur.

***

Jag har tippat Tyskland - Italien i final. När jag såg Portugals spel tvekade jag en sekund. Men det fanns klara svackor i försvarsspelet. Ett bättre och effektivare lag än Turkiets kommer att skoningslöst utnyttja de svagheterna.

***

Solen skiner och prognosen säger cirka trettio grader i stan. Då tar jag surlyn ut på Södertörn. Där ska det tydligen bara bli 26. Kanske dags för årets första dopp?

***

* Min dotter gör inget annat än sjunger 'My Heart Will Go On'. Vad som kanske var förtjusande de första tio gångerna liknar mer och mer tortyr.

Stay Free

"falleri, fallera..."

För lite mer än ett år sen gick jag genom Tanto sökandes efter grupp människor varav de flesta jag inte hade sett på mer än 25 år. Jag var minst sagt nervös. Skulle det bli jobbigt och krystat, skulle jag känna igen dem och skulle de känna igen mig. Det gick bra. I skuggan satt och stod ett gäng medelålders män och kvinnor. Några kände jag igen, andra inte. Det blev en del garv och många kramar den dan. Ett halvår senare var det dags igen. Nere på Snövit. Fler kom och det var väldigt chosefritt. Och i morgon är dags för ännu en punkpicknick. Jag ser fram emot den. Faktiskt inte av nostaligiska skäl, utan för att jag verkligen uppskattar att träffa och bara snacka med flera av dem. För er som inte kan komma i morgon och av nån anledning seglar förbi härinne:

Bye Bye Bo Diddley Bye Bye

Idag tror jag att Håkan Hellström ägnar Bo Diddley en tanke. Utan ’Hush Your Mouth’ hade nog inte ’Dom fyra årstiderna’ låtit som den gör. Bo Diddley dog igår och blev 79 bast. Jag räknar honom som en av de mest inflytelserika personerna i rockhistorien. Chuck Berry skapade riffen, Little Richard det extravaganta, Jerry Lee Lewis rockröjaren, Ray Charles det själfulla, Elvis fixstjärnan och Buddy Holly nörden. Men Bo Diddley gick en egen väg, han utvecklade och arbetade runt beatet på ett sätt som fick det skenbart monotona att leva och bubbla som en vulkan. Hans arv lever därför inte bara vidare i det uppenbara som Rolling Stones, The Stooges, The Clash och U2, utan i alla typer av dansmusik. Jo, jag skulle nog våga säga att även technofansen idag bör skicka en tacksamhetens tanke till Bo.

Själv såg jag Bo Diddley bara en gång, på Hard Rock Café i Stockholm nån gång på åttiotalet. Bandet var väl så där, men Bo Diddley var oerhört närvarande. En polare blev dålig mitt under konserten och vi stod nästan längst fram. Bo höll ett vakande öga på polaren hela tiden. En mycket märklig upplevelse.

Det hade varit lätt att avslutningsvis bara citera ABBA och säga, ”Thank You For The Music”, men det handlar om så mycket mer. Jag säger i stället: Tack för musiken och all inspiration du har gett till andra musiker som förstod att förvalta och förädla ditt arv.

***

Återigen vaknade jag med Säkert, 'Det kommer bara leda till nåt ont', klingande i skallen.

***

Igår var min hjärna tydligen på semester, jag kunde inte för min själ komma ihåg vad Pete Dohertys band heter och i en diskussion fick jag Johan Mjällby till Johan Mellberg. Så var det hela dan. Inte en siffra rätt. Varför ingen skickade hem mig från jobbet var en gåta.

Nya pers och goda bärs

"Och det här är vad alla har sagt om dig

Håll dig borta från honom han kommer att såra dig

Det här är vad alla har varnat mig;

Du är så bräcklig det kommer att krossa dig"

Marathonmannen fick sin öl igår och satte naturligtvis ett nytt personbästa, 3.26.28. Helt osjälviskt tar jag inte åt mig hela äran för H:s prestation, bara den största delen. Utan alla mil vi har lagt bakom oss på Södertörn är nog hemligheten. Apropå Södertörn hade jag med mig min arbetskamrat S på dagens tur. I fredags köpte han en ny Kona Jake som nu fick sitt premiäråk. I värmen höll vi ett rätt lugnt tempo och med tanke på att det var år sedan S hojade runt i terrängen tog vi också flera stopp då vi bara satt och njöt i solskenet. Självfallet avslutades turen så som en tur ska avslutas, med en god bira och en talltrik pommes med bea på en trevlig krog i Örby, förorten som Gud glömde.

Så här glad blir man på en nyköpt jonne när det går utför.

Men även på en nyköpt hoj måste man klara backarna.

Ty till dem som kämpar skola belöning varda givet.

Sen är det bara att rulla hem.

Konferenstrött

"Vi dansade i samma takt
Likadana hjärnor som redan tänkt på allt innan någonting hänt
gjort om till ironi rädd för något som känslor men slippa
vara smart i kväll"

Det blev lite sent igårkväll och allt för tidigt i morse. Jag var på konferens med jobbet. Föga förvånande hamnade vi i baren under kvällen och efter en hel dags allvar blev flamsigt värre framåt småtimmarna. 33:orna Starobrno gled försynt ner i strupen tills jag blev alldeles ölmätt. Av nån märklig anledning vägrade de ha kortet i baren så varje ny bira innebar en ny signering. Ramlade i säng vid tolv och vaknade klockan fem och kunde naturligtvis inte somna om. Efter en timmes roterande drog jag på mig kläderna och gick på skogspromenad. Hittade en skön klipphäll där jag kunde sitta och mysa och titta ut över fjärden i morgonsolen. Då var det faktiskt värt två timmars förlorad sömn. Kameran var med och ett resultat ser ni här ovanför.

2008 - Ett musikaliskt mellanår?

"Hej du försvann en dag gamla vän
Du fick en kille och ringde aldrig igen
Förutom när han jobbar då kan det va fint
Att ha middag bara tjejer dricka vin"

Om 2007 var ett bra musikår ser 2008 så här långt ut att bli ett mellanår. Jag kan för min själ inte påminna mig om en enda platta som har slagit knockout på mig än. Håkan Hellström, bra, men jag hade inte väntat mig nåt annat heller; Duffy, nja; The Last Shadow Puppets, sorry; Nick Cave & The Bad Seeds, överraskade mig, men inte blev jag knockad inte. Och så fortsätter det. Vid den här tiden förra året hade en rad utmärkta plattor släppts som sedan tog sig in på min årsbästalista. Det kan förvisso vara så att jag inte har varit tillräckligt uppmärksam. Kanske har den här mannen, som har bra koll på banden som är lite vid sidan av allfartsvägarna, upptäckt nåt som vi inte bör missa? Men ska jag döma av hans blogg har han inte direkt gjort vågen upprepade gånger åt nån ny musik.

***

Jag undrar hur mycket Ugglas skivbolag hade varit tvugna att punga ut med om de hade annonserat i TV4 om den kommande turnén?

Hösten är här och ölen med, nästan

"Alla sömnlösa nätter
Allt rådlöst klamrande fast
till allt som är konstant
Och allt som en gång var ditt"

Idag kom nog hösten på riktigt. Att den har varit på gång ett tag har känts på luften. Men i morse var den mer definitiv. Det var lite mörkare vid frukostbordet. Jag tände en lampa. Utanför fönstret såg jag att björkarna stod och ryste i en gulare skrud än i går. Gråvädret gav en annan tyngd åt morgonen. Kaffet och duschen värmde behövligt. Promenaden från Gamla Stan var för kort. Jag kände att jag gärna hade fortsatt den runt Riddarfjärden för att samla tankarna och känna in den nya årstiden. En annan dag. Nu får vi samla tankarna vid skrivbordet i stället.

***

Oktoberfestölen har landat i Systembolagets sortiment. Igår provade jag två av dem: Löwenbräu Oktoberfestbier och Spaten Oktoberfestbier. Föga förvånande vann Spaten tävlingen på knock out. "Lövet" var osedvanligt tråkig i smaken, det var först när den hade fått upp värmen lite som smaken kom igång. Spaten å andra sidan, mmmm. Den slank ned alldeles för fort. Jag måste prova några till för att kunna komma med en utförligare mmmm. På väg hem ska försöka få tag på några Paulaner också. De brukar vara riktigt goda.

På beställningssortimentet har de dessutom Weltenburger Oktoberfestöl. Men nu ska ni få höra nåt sjukt. Jag ringde för att kolla om det gick att slänga in en beställning på vilket bolag som helst för att hämta ut det på mitt hemmabolag. Svaret var föga förvånande nej (även om jag inte begriper varför). Jag ville också veta hur snabbt mitt bolag kunde ha varan hemma om jag beställde den. Och nu kommer det: Weltenburger Oktoberfestöl får bara säljas i Skåne, ty det har importören bestämt!!! Ursäkta mig, men frågan är om Weltenburger Klosterbrauerei vet om att leverantören, Österlenbryggarna AB, sätter deras öl i ett handelsmonopol som av nån sjuk regionalistisk chauvinism bestämmer att biran endast får säljas i Skåne. Såvida det inte är på fat, för då har den förirrat sig upp till åtminstone en krog i huvudstan. Självklart klagade jag som fan och sa det här inte är acceptabelt. Jag ringde även ner till Österlenbryggarna och fick till svar att de skulle undersöka saken och att de skulle återkomma. Det var för två dar sen. Tror ni att de dryga jävlarna har hört av sig än?

Är du fortfarande arg

"You're the twinkle in your daddy's eye, a name you spray and scribble,
You made the girls all turn their heads, and in turn they made you miserable.
To be the heir apparent, to the kingdom of the invisible."

Startade dan med en promenad för att få igång ryggen och tänka över min situation. Men jag är fortfarande arg. Arbetskamraterna blev också rätt sura när jag berättade om "erbjudandet". Jag har kommit fram till att jag åtminstone ska söka andra arbeten, så får vi se vad det leder till.

Krokar är ett måste

"Vi dansade i samma takt
likadana hjärnor som redan tänkt på allt
innan nånting hänt
gjort om till ironi, rädd för nåt som känns
låt mig slippa vara smart i kväll."

Det är skönt nu när dottern är hemma. Hon har varit i Italien över helgen. Vet inte varför, men är hon hos sin mamma i stan känner jag inte samma saknad och övergivenhet som när hon är bortrest. Då går jag och tänker på henne och tycker att livet är ganska tråkigt eller snarare lite meningslöst, även om det naturligtvis öppnar dörren för diverse utsvävningar som jag inte kan ägna mig åt när hon är hemma. Därför känns det skönt att livet börjar återgå till sitt normala lunk; första fotbollsträningen med tjejerna igår, plugget börjar nästa vecka, första höstmatchen i Sanktan likaså.

Visst, det är skönt att drälla omkring i lalalala-land utan mening och mål ett tag. Låta livet bara flyta på runt omkring en. Men bara en tid, sen måste livet faktiskt få struktur, få sina krokar som man kan hänga upp tillvaron på. Kanske är därför jag har svårt för längre ledigheter, jag får inte ett skit gjort. Ingen planerad renovering av kvarten kommer till stånd och inga drömresor blir gjorda. Löser korsord och läser deckare. Öppnar en öl. Tvingar nån mig så kan jag väl fixa ihop nåt käk eller gå och bada. När klockan sedan klämtar och det är 48 timmar kvar till att visslan ljuder drabbas jag av total deprimerad rastlöshet. 'Is that all there is my friend?' undrar jag samtidigt som jag frenetiskt börjar ringa vännerna för att få ut dem på ölhävning. Tre veckor har gått. Till ingen nytta.

Får jag be om största möjliga tystnad?

"I get up in the evening, and I aint got nothing to say
I come home in the morning, I go to bed feeling the same way
I aint nothing but tired, man I'm just tired and bored with myself"

Ännu en morgon med ett otippat låtval från min mentala dj, Springsteens 'Dancing In The Dark'. Jag har alltid gillat låten, men aldrig framförandet. 'Dancing In The Dark' är en låt som gjord för Nebraska-plattan. Tänk er den med endast en acka som monotont hackar fram kompet till de inledande versraderna; I get up in the evening... Håll med om att den genast blev mycket bättre. Om resten av Born In The U.S.A-plattan bör man tala tyst, mycket tyst, den är så svulstig i sig själv att det enda sättet att bemöta den är genom att sänka rösten: både plattan med sin hopplösa 80-talsproduktion och turnén fick mig att tröttna på karln för lång tid framåt. born In the u.s.a förstörde trumljudet på rader av efterkommande plattor; det skulle vara stort, dånande och svulstigt. alla band sprang och köpte d-drums och med facit i hand lät det faktiskt skit. så nu fick jag det sagt.

***

Nu är det bara två arbetsdar kvar, sen börjar en treveckors semester. Skönt, hoppas jag. Kollar man runt i bloggossfären är det däremot redan semester. Flera av dem jag länkar till tycks antingen ha hittat en gnutta solsken att steka sig i eller korkek att kvarta under. Kanske har de drabbats av sommardepression? Eller har de bara försvunnit?

***

Det är något spöklikt över bloggar som inte uppdateras, ungefär som övergivna hus på landsbygden. Man går in och hittar minnen från förr, kvarlämnade till beskådan för dem som vågar kika in. Man undrar vart de tog vägen, de som bodde här. Och varför tog de inte med sig de här sakerna när de drog, varför lämnades allt vind för våg?

***

Låten Nebraska får mig att tänka på en annnan låt; Säkerts Allt som är ditt. Men nu har skotten redan fallit. Varför blir jag inte upprörd?

Brev till T

"Vi dansade i samma takt
Likadana hjärnor som redan tänkt på allting innan nånting hade hänt"

T. Jag tänker på dig nästan dagligen. Varje dag jag passerar tågbron mellan Gamla Stan och Slussen tittar jag upp mot ditt fönster och undrar vad du gör nu. Vi sa att vi skulle käka tillsammans du, din mor och jag efter Hattes begravning. Jag vill inte ligga på. Jag fattar om det varit för mycket och att du inte orkar planera. Fattar om du behöver distans för att komma vidare, komma upp ur sorgen och tillbaka till livet. Sånt tar tid. Och jag förstår om du känner att du inte pallar möta mig nu, eftersom att jag för alltid är förknippad med den där natten då J gick över berget. Jag vet inte om du känner dåligt samvete för att du inte ringt. För att den där middagen inte blivit av. Men du, ha inte det. Vi människor har en konstig förmåga att samla dåliga samveten i onödan. Och du vet nog att du alltid kan ringa mig. När du orkar och på dina villkor. Tills dess kommer jag titta upp mot dina fönster och undra: Vad gör du nu? Hur mår du?

Kram


Häsningar från

Mig

Hellre fria än fälla, ok?

"Dom jävlarna ska skjutas, dom jävlarna ska skjutas,
dom jävlarna ska skjutas, dom jävlarna ska skjutas"

Det var lite segt i morse också. Huvudet ville inte lämna kudden och musiken drog inte igång förrän till kaffet. Fanns det inte ett radioprogram på sten-kake-åldern som hette skivor till kaffet? Hur det nu var med den saken så var det i alla fall Säkert som inledde dagen. Det är onekligen en stark låt Annika har fått till i 'Allt som är ditt'. Jag minns knappt senast en svensk musiker hade nåt politiskt att säga. Först blev jag nästan generad när jag hörde den. Det var var nåt Ebba-pubertalt över sticket, "Dom jävlarna ska skjutas". Samtidigt inte. Men trots att jag har full förståelse för känslan, finns det nåt obehagligt över låten. För till skillnad mot 'Vi ska beväpna oss', känns 'Allt som är ditt' mer allvarligt menad. Och då får jag problem. Jag är klockren motståndare till dödsstraffet eftersom att det är oåterkalleligt. Är det nåt jag inte heller har förståelse för är det lynchmobsjuridik. Inte heller den personliga vendettan. Rättsstatens principer om att endast de som bevisats skyldiga kan dömas tycker jag om. Även konsekvenserna av det tilltalar mig: Det vill säga hellre att en skyldig går fri än att en oskyldig åker dit.

Nu är det inte så att Annika är förespråkare av lynchmobsjuridiken. På sin blogg skriver hon:

"Jag har förstått att det är den låt på skivan som flest älskar och även den som flest hatar. Dom jävlarna ska skjutas-partiet är ju onekligen lite magstarkt. Låt mig förklara. Jag är egentligen inte alls nere med ett öga för ett öga, en tand för ni vet vad. Däremot handlar Allt som är ditt om att vi hela tiden lyckas rikta uppmärksamheten mot offret i stället för mot förövaren, idioten.I låten ville jag bara ställa det rakt. Vems felet är alltså."

Jag fattar vad hon menar, men är ändå ambivalent till texten. Å nu har jag fått den i huvudet...

***

Senare.

Å andra sidan sjunger jag gladeligen med i 'I Shot The Sheriff', men det är ju lite Ebbavarning där med. Är det ämnet? Att ämnet kräver seriositet och då tar man någon på orden om hon sjunger att förövarna ska skjutas? Eller är det som S sa; att så fort det är en kvinna som är hämnaren så upprörs vi. Kvinnor ska inte hämnas...

..nej. Jag tror inte att det är på det viset när det gäller mina funderingar. Fast å andra sidan kan man sjunga "dom tål lite bly i nackarna" i sin avsky mot klassamhället, utan att för den skull vilja skjuta någon kan man nog lite Kill Billigt sjunga att "dom jävlarna ska skjutas" om våldtäktsmän. Men sen läser jag en av kommentarerna på Säkerts blogg och blir jävligt beklämd. För då visar det sig att nån tog låten på allvar och anmäler sig till bödel.

Äh, jag blir inte klok på det här.

***

Jag försökte lägga upp låten så där snyggt som jag sett andra göra, men det var tydligen överkurs...
..ni får helt enkelt klicka här och kolla in den i stället.

All The Young Punks

"Andas, jag kan inte andas
För det låter så pinsamt kvavt där jag står brevid dig.
För trött för att dölja, det måste vara uppenbart
Åh kom inte närmre, åh snälla kom närmre
Snälla kom närmre, snälla kom närmre, kom närmre..."

Det var en vacker dag igår. Bakfyllan till trots. Både jag och T lekte nog med tanken att ligga kvar i våra sängar och ynka oss, men var båda jävligt glada över att vi tog oss till Tanto för en re-union med människor vi inte sett på nästan trettio år. Lite komik var det också. Platsen som var sagd var nedanför minigolfen. När T och gick där och tittade på alla solbadare undrade vi över vilket gäng det kunde vara, fick det inte att stämma, sen kollade vi upp mot slänten bredvid och där i skuggorna stod det några svartklädda typer. Vi gick dit och möttes av Krippa, Deep Torkel, Frobbe Johan och Bosse Belsen. Bara då var det värt att ha lämnat sängen. Sen kom de en efter en: Irre, Peter, Mosse, Rikard, Pelle, Jimmy, Delta, Toril, Clarin och flera som jag inte hann surra med. Och allt var najs och avspänt. Folk kom och gick. Precis som då. Det mest dramatiska var när Max jagade bort en gubbe som ville fotografera ultrahuspunkarna, som fortfarande är och ser ut som punkare. Stort garv. Även om allt var najs satt jag ändå och tittade efter Marie, Lotta, Petra, Katti, Leila, Laila, Kicko, Yvette, Pojken och alla andra tjejer som jag undrat över. Men igår var de nån annan stans.

***

Efteråt gick jag, B, H och T hem till T och fixade pasta med köttfärssås och drack vin och kollade matchen. Det är nåt särskilt med danskmatcherna. Och den igår var nästan olidlig i sin dramatik. Det finns inte mycket att säga om domarens beslut, mer än att det är trist för Petter Hansson. Äntligen ett mål. Som inte längre räknas. Kul dag på jobbet? Danskjävlarna bedriver nån sorts kampanj som går ut på att få dåren som rusade in på plan att bli svensk. Kolla själva: Här och här. Osmakligt är bara förnamnet.