Titthål

"It takes money to make money they say
Look at the Fords, but didnt they start that way
Anyway, it makes no difference to me"

Lördagmorgon i förorten: Galengrannen snickrar på sitt livsprojekt (alternativt driver ett svartsnickeri i lägenheten), dottern repar ABBA-låtar med hög röst, pappan städar, tröttnar, sätter sig framför datorn, i mp3-spelaren spelar Kate Nash på högsta volym. Försöker hitta lite mental frid innan det är dags att åka in till stan för middag med modern. Kvar att göra: skura toalett och handfat, träna och duscha.

***

Snacka om otippad morgonlåt, Lou Reeds 'Men of God Fortune'. Var kom den ifrån? Förvisso ligger Transformer på skivtallriken, men Berlin var det nog minst ett år sedan jag lyssnade på.

***

Ikväll blir det till att sitta framför tv:n när ett gäng dansande deoderanter ska uppträda från Skellefteå, eller var det Sollefteå? Kvittar vilket. Vad jag inte förstår är varför man gör en sån stor sak av att evenemanget sänds från Långtbortfrånstan när det inte handlar om lokala förmågor. Hade det varit så hade det kanske blivit intressant. Men nu, nej. Fast eftersom jag lade beslag på bästa sändningstid igår, Johnny Cash-dokumentären, får jag hålla en låg profil i kväll. Jag håller koll på chipsskålen, läsken och protokollet.

One Step Forward - Two Step Backward

"Oh, out of the light
Like a star, like a hero"

Suck. Det räckte uppenbarligen med att jag och dottern kvartade in framför schlagereländet för att jag skulle få en Perrelli i skallen.

***

Att det är Ulvskog som öppnar dörren för ett regeringssamarbete och inte Sahlin ska nog mest ses som en testbalong. Blir den inte nedskjuten på stubben av partiets betongsossar går tanken att utvecklas. Skjuts den ned får Marita stå där som ett fån. Och Mona går fri. En del politiska bloggare försöker i sina kommentarer att få vänsterpartiet att framstå som ett gäng kommunister, med en politisk agenda som ligger miltals ifrån sossarnas, som kommer att försöka förstatliga hela näringslivet vid ett regeringsskifte. Den som studerat vänsterpariet lite närmre ser saken lite annorlunda. Partiet har under de senaste åren tagit rygg på den radikala delen av fackföreningsrörelsen. En av vänsterns viktigaste källor till den dagspolitiska kursen är LO-Tidningens LO-opinion, som tar tempen på vad fackligt aktiva tycker i dagsaktuella politiska frågor. En del bedömare ser inte heller sprickan inom socialdemokratin. Toppen lierar sig hellre med miljöpartiet, medan partiets gräsrötter och trogna väljare gör en annan analys. Vore det LO:s medlemmar och fackligt förtroendevalda som fick välja vilket parti sossarna ska bilda regering med så väljer de vänsterpartiet. Inte miljöpartiet. Skälet är enkelt: Miljöpartiet är när det kommer till arbetsrättsliga frågor ett borgerligt parti. De klarar inte av att göra en maktanalys i ekonomiska frågor och de är motståndare till en demokratisering av arbetslivet.

Alldeles oavsett är utspelet från Sveavägen intressant. Men ska de tre partierna lyckas enas om en politik är det hög tid att de börjar förhandla om den politiska dagordningen. Det finns många grund och blindskär att sätta en gemensamma skuta på.

Förvirrad

"Vilklen härlig dag laalalala
Man blir härligt glad, laalalala"

Jepp jag hade den gamla schlagern i skallen i morse. Fråga mig inte varför. Jag tror inte att jag har hört den de senaste dagarna. Av nån anledning fick jag dessutom för mig att det är en gammal Siwan-låt, men när jag googlade på 'Vilken härlig dag' kom bara Ted Gärdestad och Lotta Engberg upp. Men varför hör jag ett sextitalsarr i skallen? Tedan körde sjuttiotal och Lotta...tja, hon körde väl dansband innan hon körde i diket? Så varför hör jag en blåssektion och lite motownsinspirerad schlagerpop? Är det nån som har koll, var vänlig och förklara då det här för mig. Svensk schlager är liksom inte riktigt min boogie.