"Into the night I crept back again
An animal wounded hiding in pain
I didn't know, I didn't believe
That I'd feel so lonely
Watching you leave"
Vaknade med Weeping Willows i skallen i morse. Inte så konstigt, jag lyssnade på deras debutalbum härom dan. Det håller fortfarande förvånansvärt bra.
I tisdags nåddes jag av nyheten om att Guru har kilat vidare. Trist. Guru var en av mina absoluta hip hop-favoriter. Och Mass Appeal håller jag för en riktigt stor låt. Gurus samarbeten i Jazzmatazz med jazzmusiker som Donald Byrd tror jag var mer betydelsefulla än vad man då förstod. Musikerna gjorde sitt återtåg till hip hopen precis när det kändes som om allt stagnerat.
I onsdags fick jag Charlatans Weirdo i skallen. De gjorde ett bra album, sen har jag inte orkat följa dem mer. Kanske ligger det fler guldkorn där, men de får ligga.
Undrar vilken nittiotalslåt som rasslar till i skallen i morgon. Hoppas bara att det inte blir tandläkarens No Coke eller tyskreggaegruppens The Sign.
Visar inlägg med etikett the charlatans. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett the charlatans. Visa alla inlägg
lördag 24 april 2010
torsdag 6 november 2008
Och så var det sagt det som måste sägas
"Look at your ugly shame
What are you talking for?
Look at your ugly shame
There's too much for me to know about"
Igår kunde jag inte hålla tyst längre. Jag sa åt mina arbetsgivare att de var på väg att fullständigt urholka vårt förtroende för dem, att de måste respektera vårt arbete och oss som anställda och människor. Kort sagt att de tar sitt arbetsgivaransvar. Dessvärre tog de nog inte till sig det jag sa. För båda höll därefter var sitt försvarstal fyllda med ursäkter och självförhärliganden, men tillbakavisade det jag krävt på varje punkt. Jag stod fast vid det jag sagt och förklarade att de gärna får tro att de respekterar oss, men om vi upplever att så inte är fallet då är det nog vår känsla som väger tyngst. Jag är rätt nöjd över att jag klarade av att hålla mig kall och inte bli personlig, vilket jag mycket väl hade kunnat bli. Efteråt kändes det riktigt bra. Som om jag fått ur mig nåt som jag burit på allt för länge. Två av mina arbetskamrater berömde mig. Enskilt. Men i natt hemsöktes jag av mina arbetsgivare, vi grälade. Nu är jag trött.
What are you talking for?
Look at your ugly shame
There's too much for me to know about"
Igår kunde jag inte hålla tyst längre. Jag sa åt mina arbetsgivare att de var på väg att fullständigt urholka vårt förtroende för dem, att de måste respektera vårt arbete och oss som anställda och människor. Kort sagt att de tar sitt arbetsgivaransvar. Dessvärre tog de nog inte till sig det jag sa. För båda höll därefter var sitt försvarstal fyllda med ursäkter och självförhärliganden, men tillbakavisade det jag krävt på varje punkt. Jag stod fast vid det jag sagt och förklarade att de gärna får tro att de respekterar oss, men om vi upplever att så inte är fallet då är det nog vår känsla som väger tyngst. Jag är rätt nöjd över att jag klarade av att hålla mig kall och inte bli personlig, vilket jag mycket väl hade kunnat bli. Efteråt kändes det riktigt bra. Som om jag fått ur mig nåt som jag burit på allt för länge. Två av mina arbetskamrater berömde mig. Enskilt. Men i natt hemsöktes jag av mina arbetsgivare, vi grälade. Nu är jag trött.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
