Land of 1001 Dances

Yes! Jag finns. Tror jag. Ettusen och en mustryckare har velat se min "profil". Vad förvånade de måste ha blivit när det enda de såg var bokstäver.

Får jag be om största möjliga tystnad?

"I get up in the evening, and I aint got nothing to say
I come home in the morning, I go to bed feeling the same way
I aint nothing but tired, man I'm just tired and bored with myself"

Ännu en morgon med ett otippat låtval från min mentala dj, Springsteens 'Dancing In The Dark'. Jag har alltid gillat låten, men aldrig framförandet. 'Dancing In The Dark' är en låt som gjord för Nebraska-plattan. Tänk er den med endast en acka som monotont hackar fram kompet till de inledande versraderna; I get up in the evening... Håll med om att den genast blev mycket bättre. Om resten av Born In The U.S.A-plattan bör man tala tyst, mycket tyst, den är så svulstig i sig själv att det enda sättet att bemöta den är genom att sänka rösten: både plattan med sin hopplösa 80-talsproduktion och turnén fick mig att tröttna på karln för lång tid framåt. born In the u.s.a förstörde trumljudet på rader av efterkommande plattor; det skulle vara stort, dånande och svulstigt. alla band sprang och köpte d-drums och med facit i hand lät det faktiskt skit. så nu fick jag det sagt.

***

Nu är det bara två arbetsdar kvar, sen börjar en treveckors semester. Skönt, hoppas jag. Kollar man runt i bloggossfären är det däremot redan semester. Flera av dem jag länkar till tycks antingen ha hittat en gnutta solsken att steka sig i eller korkek att kvarta under. Kanske har de drabbats av sommardepression? Eller har de bara försvunnit?

***

Det är något spöklikt över bloggar som inte uppdateras, ungefär som övergivna hus på landsbygden. Man går in och hittar minnen från förr, kvarlämnade till beskådan för dem som vågar kika in. Man undrar vart de tog vägen, de som bodde här. Och varför tog de inte med sig de här sakerna när de drog, varför lämnades allt vind för våg?

***

Låten Nebraska får mig att tänka på en annnan låt; Säkerts Allt som är ditt. Men nu har skotten redan fallit. Varför blir jag inte upprörd?

Bloggen - punkens barnbarn

"You screamed at the back, told her just jack
about how you lived on the weekend"


Även om den här bloggen skrivs på ett publiceringsverktyg som det står 'Blogger' på hade det lika gärna kunnat stå 'Min' på den. Vem som helst som orkar sätta sig med en bok om html-kodningar kan starta sin egen hemsida och därmed köra sin egen blogg. Såvitt jag förstår är det inte särskilt knepigt, men jag är en lat jävel så jag tog första bästa som jag hittade och det blev det Blogger som köptes av Google 2003 och därmed ingår mina texter och bilder i en riktig multis. För att få använda verktyget accepterade jag en lunta med corporate bullshit för att få skriva ur mig det jag vill. Jag har redan förträngt det mesta som jag skulle acceptera. Jag minns dock att de inte tog nåt som helst ansvar om bloggen försvinner på grund av tekniska problem och att de förbehåller sig rätten att fimpa den om de finner det önskvärt. Men som sagt det är smällar man får ta om man är lat.

Min poäng är dock att även om Blogger/Google skulle fimpa mig nu, så skulle jag kunna starta en ny blogg samma dag. Antingen hos nån annat storföretag eller sätta mig och läsa lite om kodningar, skaffa mig en egen domän och köra på: 'Powered By Me'. Att alla bloggare nu är sina egna journalister, krönikörer eller författare har dock ett ursprung: Punken. Under åren 1977-82 startades det med största sannolikhet fler band, skivbolag och egna tidskrifter (fanzines) än under nån annan tidigare period. Hittade du en källare att repa i; upp med äggkartongerna och sätt igång och lira då. Vaddå kan inte, vem bryr sig? Många gav fan i att skicka demos till skivbolagen när inspelningen var klar utan gick raka vägen till skivpressen och "fick 500 ex 7 tum svart vinyl" och sålde singeln till polare eller andra intresserade. Samma sak med alla dem som startade fanzines, inte satt de på kammaren och skrev den ena artikeln efter den andra och fick dem refucerade av Andersson, Hörnfeldt eller Olsson, utan de gick till stencilaparaten i plugget och fixade det antal kopior de behövde. Sen gick de till skivaffärerna som hade lite koll och lämnade en bunt, resten sålde de på gigen.

Idag funkar bloggen på samma sätt. Vilket får en del journalister och författare att skrynkla på näsan och peka den upp i skyn. Men som sagt, vem bryr sig? En del bloggar har fler läsare än vad många av dessa journalister och författare har på finsidorna i drakarna och kulturtidskrifterna. Och det är klart att det måste kännas tufft. Men det är inget nån bör eller ska be om ursäkt för.

78-33 That's my number

"Ingenting känns bättre, ingenting ger mig nåt mer.
Att sitta här och plocka, det e're bästa som jag vet.
Jag plockar ut det hela, plockar ner dig del för del.
Älskar, älskar inte, älskar inte något mer."

OK gårdagen var verkligen inte så illa; ett juste duggregn under matchen är faktiskt skönare omständigheter än strålande solsken om man tvingas till fysisk aktivitet. Matchen slutade 0-2 till de goda, det vill säga vårt lag. Själv försökte jag i det längsta att undvika spel, men tvingades in i andra halvlek. Det tog väl tio minuter innan reptilhjärnan slog till och jag glidtacklar bort en boll mitt skottögonblicket med min trasiga fot först. Mitt i tacklingen inser jag vad jag gör, men då är det bara att fullfölja, att stoppa då skulle bara öka skaderisken än mer. Pang sa det och jag linkade av. Tack och lov blev det bara lite ömt, för jag hann inte stå många minuter vid sidan innan en lagkompis kom linkande och tvingade ut mig på banan igen. Trots att det här var den andra matchen för säsongen som jag varit med på känns det konstigt nog ändå som om det var min första. Kanske för att jag faktiskt spelade nästan en hel halvlek den här gången, förra var jag kanske inne i tio minuter.

***

Orkade inte sätta mig vid datorn i morse. Hade sovit taskigt. Hopparen kom också förbi ett tag och tittade till mig. Fick ligga och läsa Offside tills att sömnen kom.

***

Är det bara jag som tycker att verkar som om bloggandet och kommenterandet förbereder sig på semester och att det därför är lite laid back?

***

Hur fan kan inbördes möten slå högre än poängskillnad? Jag vet vilka som vann den moraliska segern. Kolla in målskilnaden: 78-33. På 38 spelade matcher!

***

Det ryktas om att Svin Otto har pröjsat sin mastersexamen. Jag vet inte varför jag inte kommer att bli förvånad om det skulle visa sig vara sant.

***

Damn! I ett svagt ögonblick tackade jag ja till en plåt till derbyt i morgon. I klacken. Varför? Jag känner mig färdig med den. Jag har blivit lat. Jag vill sitta ner och se fotboll och ställa mig upp när det vankas mål. Sen avskyr jag resan från Solna. SL har aldrig koll på när det är derby och sätter därför aldrig in några extratåg eller extrabussar som raskt forslar oss bort från Nedre norrland.

Off Topic pt. 2

Följande lista kommer från Bloggportalen.

"Mest sökta termer just nu
1. sexblogg*
2. gruppsex
3. sex
4. sexblogg
5. stringtrosor
6. stureplan
7. skatteåterbäring
8. ebba von sydow"

Som om det inte var nog:

"De mest diskuterade nyheterna i kategorin Musik, 11/6 2007
Rosing & Gynning - kvinnor med klass (6 bloggar)
Mental ohälsa fick Paris ur fängelset (4 bloggar)"

Känns det inte som om nåt med kategorin blev galet?

Fast egentligen undrar jag: Vafan är det för fel på folk?

Kommentarsfunktioner

"I'm Mr. Boombastic say me fantastic touch me in my back she says I'm Mr Ro...mantic
I'm Mr. Boombastic say me fantastic touch me in my back she says
boom
boom
boom"

Det finns en sak jag inte begriper med en del bloggare. De skriver mer eller mindre tänkvärda inlägg som jag som läsare ibland får lust att kommentera, berömma, kritisera or what ever. Deras kommentarsinställningar är som öppna hav, vem som helst med en liten jolle eller ett hangarfartyg kan ta sig in och uttrycka sig. Och det är väl utmärkt, om det verkligen är respons man vill ha. Men är det verkligen det? Jag har märkt att vissa bloggare inte ids svara ens på den försyntaste fråga eller kommentar. Antingen är de självgoda och tråkiga eller så lider de av permanent förstoppning. Hursomhelst tycker jag att det är trist.

Bodil Malmsten funderar just nu på att stänga sin gästbok. Hon känner dåligt samvete när hon inte svarar tillräckligt fort och får dåligt samvete om hon gör det för då tar hon tid av sitt arbete. Äntligen någon som ändå funderar över tingens funktion och kommer fram till att en gästbok/kommentarsfunktion inte är något självändamål. Jag tycker hon ska stänga. Det viktigaste är att få utlopp för skrivandet. Har man inte tid, eller lust, att svara på andras tankar om det man skrivit då ska man inte heller ha nån gästbok/kommentarsfunktion. Det blir ärligast så. En bra skribent läser jag även om han eller hon skiter i att svara. Men jag struntar numer att kommentera inläggen.

När det gäller min egen sida har jag som princip att besvara människors frågor och kommentarer så fort som möjligt. Det anser jag handlar om ren hövlighet. Anonymt tjafs, rasistiska eller sexistiska åsikter deletas rakt av utan bedövning. I rule this site.

Några tips

"Visst känns det fint att va vid liv, en dag till
visst känns det fint nu, hurricane?
Oh hurricane, nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig
alla talar om dig, hurricane..."

Jag sover fortfarande dåligt och vaknar flera gånger per natt. Men i morse vid femtiden var det faktiskt roligt för en gång skull eftersom jag vaknade av en knäpp dröm; Jag surfade längs med skenorna efter ett tåg/tunnelbana nånstans mellan Åkeshov och och Ängbyplan. Det var både läskigt och kul. Av nån outgrundlig anledning var sångerskan i saligt insomnade Catatonia inblandad på nåt sätt. Låg och smålog ett tag åt drömmen, slog på tv:n, zappade lite innan jag somnade om. TV:n är min sömntablett, funkar nästan jämnt.

"Ni na na ni na na
Ni na na ni na"

Här är veckan bloggtips:

Igår kväll satt jag och surfade runt lite bland andra som bloggar och hittade några som jag vill tipsa om. Pysan är en kvinna som drabbats av bröstcancer och använder bloggen som dagbok, det är ärligt och rakt skrivet. En annan som skriver rakt och ärligt är Vendettanbettan. Hon kämpar för återfå nån form av normalitet efter ha blivit utsatt för mordförsök av sin psykotiska kille. Vendettanbettan och hennes dotter lever idag som flyktingar. En annan ny intressant bekantskap är Thomas Halvarssons blogg, han skriver underfundigt och engagerat om böcker, musik och sin boxer, fick mig ett par sköna garv när jag läste honom.

Män i min ålder ska falla ner på knä och tala i tungor bara nån nämner Eldkvarn, inte jag. De har gjort några justa vax, inte tu tal om det, men jag kan som sagt inte bli lyrisk över det. Vad som dock är välformulerat och mer eller mindre genomtänkt är Pluras blogg. Klart läsvärd och rekommenderas varmt.

Att återigen vakna med Hurricane Gilbert ringande i huvudet gjorde inte ont.

Kan fortfarande inte låta bli att le åt ett allsvenskt resultat. Man ska kanske inte glädjas åt andras olycka, men...
..Jo.