Att uppskatta det vardagliga

"Monday, you can hold your head
Tuesday, Wednesday stay in bed"

När jag kom ut genom porten i morse fastnade jag nästan i dörröppningen, himlen var vidunderligt vacker i blått, vitt, grått med orangefärgade stråk. De gråare, lägre, molnen flög mot öst, de vita, högre, åt ett annat håll. Det är vid de här tillfällena jag får kraft. Jag vet inte om det är ett ålderstecken, men jag förundras allt mer över den skönhet som vi ofta tar för given, det kan vara allt från morgonrodnaden utanför mitt fönster till att vara omgiven av doften från varm skog en vårdag. Fan också, den sista meningen skulle jag inte ha skrivit. Det räcker med en titt i almanackan för att bli nedstämd. Det är minst fyra månader kvar tills tall och gran börjar andas i värmen sådär som den gör på sina ställen längs min väg ner över Södertörn.

***

Hur tolkar man att arbetsgivaren kommer och frågar om bloggar och vill ha med mig i en bloggredaktion? Är faran över eller ska jag arbeta som konsult? Jag orkar inte tänka på det. Jag känner mest tomhet just nu. Och i morgon vankas det julbord...

Hjälp en HTML-analfabet

"Du har hört den förut så du visslar med mej bah"

Förklara för mig, varför funkar inte koden på den här sidan: http://help.blogger.com/bin/answer.py?answer=42522&query=comments&topic=&type=f

Jag har försökt att lägga in den som ett nytt sidelement med hjälp av HTML/JavaScriptfunktionen. Recent Comments-rubriken dyker upp på sidan, men nya kommentarer syns ändå inte. Vad gör jag för fel?

Svar till Undrande

***

Den här vackra låten fick jag i skallen på vägen till jobbet och nu sitter den som klister:



Men det är helt ok, jag hoppas att den konkurrerar ut Giftig som börjar bli en ny morgonplåga.