Malmöpolisen e inte så smart

Filmen ovanför är polisens egen film som de tydligen använt som bevismaterial mot dem som deltog i kravallerna i Rosengård. Den är rätt vidrig. Tyvärr inte förvånande. Jag har själv åkt runt i en polisbil med två rasistiska poliser efter att ha blivit misshandlad, efter ett tag bad jag att få kliva ur bilen då deras rasism kändes som ytterligare ett övergrepp. Med en sådan rasistisk attityd som de här malmöpoliserna visar till medborgare har de i mina ögon förverkat förtroendet och borde snarast avskedas. Polisväsendet ska inte bara vara Vellinges polis, utan även medborgarna i Rosengårds.

Att filmen sen får mig att -helt osökt- tänka på en låt. Tja, det hör väl till den här bloggen...

I slutändan

"And all together it went well
We made pretend we were best friends
Then she said, "Oh, I can wait"
They ordered me to make mistakes"

Det tog två och en halv timme innan jag till slut hittade låten. Jag hade bara melodin att gå på när jag vaknade, sen efter en timme kom en snutt text farande genom skallen; det skulle nog vara nåt 'end' med. Därefter tror jag att det handlade om att sätta ihop melodin och ett 'end' med en sångstil. Då landade jag mellan Arctic Monkeys och The Strokes. Känslan sa mig att det nog var de senare och från plattan 'Is This It'. Frågan vara bara vilken låt? En googling hjälpte mig inte, eller rättare jag läste texterna för slarvigt och det var ett tag sen jag lyssnade på plattan och därför hade jag svårt att sätta musik till en del texter. Till slut var det bara att rota fram plattan sätta på den och vänta. Pang! Där, mitt i fjärde låten, Barely Legal, kom melodin! Och nog fanns det ett 'end' med:

"It all works somehow in the end..."

Here We Go Again!

"Nina's in the bedroom
She said time to go now
But leaving it ain't easy
I got to let go
I got to let go"

På Hellas är både bangolfen och kanotuthyrningen stängda på måndagar. Tack och lov hade ingen tagit bort sjön. Som sagt det är enkelt. Dottern var i plurret minst tjugo gånger. Pappan satt och log vid sidan av. Vi tog en kort promenad längs med nån av stigarna och det tog nog inte mer än femton meter förräns min morsa stannade till med orden "Sommar-Kalle!". Jaha, vi var inte klädda för att leta kantareller, men kom ändå därifrån med lagom många för att dottern och jag skulle få varsin liten knäcke med 'Sommar-Kalle' på. Ner i stekpannan med en klick smör. Fram med Vika-knäcket. Lite salt och vitpeppar på. Voila! Behöver jag säga att det smakade utsökt? Så finns det dem som bara svischar förbi maten. Fast det såg rätt kul ut, även om vi höll på att bli överkörda av tre snubbar.

I dag väntar nästa naturupplevelse, Tyresta nationalpark med lite nordisk urskog.

***

Några timmar senare: Vid sjön på bilden satt vi och åt lunch. Vatten, ciabatta och en salami Napoli Piccante. Sen en kopp kaffe. Tyresta är helt klart värt ett besök, skogslandskapet skiftar så att det aldrig blir tråkigt. Från myrar till berg till trollskog. Hur skönt som helst med en plats där jag bara hörde skogens ljud. Jo, och dottern förstås. Fast det är inte utan att man undrar hur folk är funtade. Åka ut i en nationalpark med hunden, hunden skiter, nån tar upp bajset med en bajspåse och slänger den i ett dike. Hur fan tänker man då? Att påsen bryts ner snabbare än hundbajset? Vad ger ni era djur att äta, bly?