"I want to be straight, I want to be straight
I'm sick and tired of taking drugs and staying up late.
I wanna confirm, I wanna conform
I wanna be safe and I wanna be snug and I wanna be warm"
Märkligt. Att få Ian Dury & The Blockheads 'I Want To Be Straight' i huvudet tillhör verkligen inte vanligheterna. Förvisso ingår 'Hit Me With Your Rhythm Stick' i nån usel reklam för gud vet vad just nu, men det är ju liksom inte samma låt. 'I Want To Be Straight' är ett fantastiskt litet örhänge som jag tror att varenda en som använt lite för mycket droger kan ta till sig. Ian Dury & The Blockheads 'Do It Yourself' ingår fortfarande i min basföda, det är skiva lika viktig för mig som mitt dagliga spis. Ian Dury & The Blockheads beskylls för att vara pubrockare, men i och med 'Do It Yourself' kan de snarare anklagas för att ha varit pubfunkare. Musiken är omisskänsligt brittisk, men med ett sväng inspirerat av James Brown, Parliament och George Clinton. Jag såg dem live bara en enda gång. På Roskilde under tidigt åttiotal. En fantastisk spelning, en våg av energi, galenskap och glädje svepte över mig.
När det begav sig, i slutet av sjuttiotalet, fick min dåvarande flickvän en fantastisk gåva av journalisten Erik Hörnfeldt; en Blockheadsklocka! Det är nästan så att jag misstänker att vår relation tog slut bara för att jag var för avundsjuk på klockan. Urtavlan hade samma logga som du ser här ovanför. Hur fin som helst. En sån skulle det vara ballt att ha. Har du kvar den Katti?
