"I caught a glimpse from the dreams of children
I got a feeling of optimism
But woke up to a grey and lonely picture
The streets below left me feeling dirty, and
I was alone, no one was there"
Fånigt, men jag hade dåligt samvete i fredags morse för att jag inte jobbade. Tack och lov gick det över så fort jag kom ut på vägarna. Det blev 8.7 mil på nya cykeln. Intrycket av att ha köpt en Mercedes förstärktes. På gott och ont. Den kan kännas lite stel och tung. Men reagerar fint på både acceleration och styrning. Cayon gör vad du vill att den ska göra. Det onda känns fortfarande i baken. Och idag ska rumpan härdas med ytterligare mil.
***
2-6 och jag missade kalaset.
***
Wanja Lundby-Wedin snackade tydligen bonusar i Sundbyberg. Det vore bättre om hon hade gjort det i styrelserummen i stället.
***
Vad Mona snackade om har jag redan glömt.
***
Henry inledde återtåget. Och jag missade det. Fan.
***
Är inte ens säker på om Lasse Ohly sa nåt alls på 1 maj.
***
The Jam ligger på skivtallriken:
Visar inlägg med etikett 1 maj. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 1 maj. Visa alla inlägg
söndag 3 maj 2009
tisdag 28 april 2009
Death or Glory
"From every dingy basement on every dingy street
every dragging handclap over every dragging beat
That's just the beat of time-the a beat that must go on
If you’ve been trying for years we already heard your song"
Den stora tröttheten brer ut sig. På jobbet är det som om allt färre bryr sig om annat än just deras egna lilla fält. Samma sak med mig. Kanske beror det på att stora förändringar pågår inom firman och att sådant ofta innebär att de som inte känner att de kan vara med och påverka stoppar huvudet i sanden.
1 maj närmar sig och normalt brukar jag jobba både inför och på arbetarnas dag, men i år är lusten borta. Söker mig inåt: Tänker att i år skiter vi i det där med 1 maj, vi cyklar till Skogskyrkogården och lägger en blomma på mormors grav i stället. Mormors födelsedag var på 1 maj. När jag var yngre innebar den dagen alltid demonstration, födelsedagsmiddag hos mormor, sen 1 maj-fest på kvällen. Länge var det en tradition - även om 1 maj-tågen jag gått i har växlat.
Sen ett par år tillbaka demonstrerar jag inte längre. Skälet är enkelt. Jag är inte syndikalist och inte heller medlem eller ens sympatisör med något parti. Det senare har faktiskt mindre med ideologi att göra än att jag har träffat för många av de ledande figurerna i de två huvudalternativen för att konstatera att det mer handlar om personliga skäl. Jag finner dem helt enkelt inte trovärdiga. Men demokratin är som den är. Ju färre som bryr sig innebär att vi får de ledare vi har förtjänat. Jag själv är således en del av problemet.
every dragging handclap over every dragging beat
That's just the beat of time-the a beat that must go on
If you’ve been trying for years we already heard your song"
Den stora tröttheten brer ut sig. På jobbet är det som om allt färre bryr sig om annat än just deras egna lilla fält. Samma sak med mig. Kanske beror det på att stora förändringar pågår inom firman och att sådant ofta innebär att de som inte känner att de kan vara med och påverka stoppar huvudet i sanden.
1 maj närmar sig och normalt brukar jag jobba både inför och på arbetarnas dag, men i år är lusten borta. Söker mig inåt: Tänker att i år skiter vi i det där med 1 maj, vi cyklar till Skogskyrkogården och lägger en blomma på mormors grav i stället. Mormors födelsedag var på 1 maj. När jag var yngre innebar den dagen alltid demonstration, födelsedagsmiddag hos mormor, sen 1 maj-fest på kvällen. Länge var det en tradition - även om 1 maj-tågen jag gått i har växlat.
Sen ett par år tillbaka demonstrerar jag inte längre. Skälet är enkelt. Jag är inte syndikalist och inte heller medlem eller ens sympatisör med något parti. Det senare har faktiskt mindre med ideologi att göra än att jag har träffat för många av de ledande figurerna i de två huvudalternativen för att konstatera att det mer handlar om personliga skäl. Jag finner dem helt enkelt inte trovärdiga. Men demokratin är som den är. Ju färre som bryr sig innebär att vi får de ledare vi har förtjänat. Jag själv är således en del av problemet.
fredag 2 maj 2008
Utan titel
"I would have given you all of my heart
But there's someone who's torn it apart
And she's taking almost all that I've got
But if you want, I'll try to love again
Baby I'll try to love again but I know"
Idag är vi lite trötta, som man säger när man i själva verket är rätt bakis. Igår var jag på 1 maj-fest på Street. ABF och LO-distriktet i Stockholm hade lyckats förmå sossarna och vänsterpartiet att inte ha egna fester utan komma till en gemensam för hela arbetarrörelsen. Ett trist coverband med en överentusiastisk sångare öste på i timmar. Trots det hade jag kul. Men jag misstänker att det hade mer med sällskapet att göra än festen i sig. Men idéen med festen tycker jag var bra. Sen borde det till en annan tingens ordning när det gäller demonstrationerna. I min värld borde det vara den fackliga rörelsen som på 1 maj sätter dagordningen och spikar kraven. Sen får partierna ansluta sig om de vill.
***
Apropå First Cut Is The Deepest, för nån vecka sen skrev jag om Duffy, kolla in P.P. Arnold i den här videon:
Men det är Norma Fraziers version jag har haft i skallen:
But there's someone who's torn it apart
And she's taking almost all that I've got
But if you want, I'll try to love again
Baby I'll try to love again but I know"
Idag är vi lite trötta, som man säger när man i själva verket är rätt bakis. Igår var jag på 1 maj-fest på Street. ABF och LO-distriktet i Stockholm hade lyckats förmå sossarna och vänsterpartiet att inte ha egna fester utan komma till en gemensam för hela arbetarrörelsen. Ett trist coverband med en överentusiastisk sångare öste på i timmar. Trots det hade jag kul. Men jag misstänker att det hade mer med sällskapet att göra än festen i sig. Men idéen med festen tycker jag var bra. Sen borde det till en annan tingens ordning när det gäller demonstrationerna. I min värld borde det vara den fackliga rörelsen som på 1 maj sätter dagordningen och spikar kraven. Sen får partierna ansluta sig om de vill.
***
Apropå First Cut Is The Deepest, för nån vecka sen skrev jag om Duffy, kolla in P.P. Arnold i den här videon:
Men det är Norma Fraziers version jag har haft i skallen:
tisdag 1 maj 2007
1 maj
"You didn't know it, you didn't think it could be done,
in the final end he won the wars
After losin' every battle."
I dag är det 1 maj, arbetarnas dag, och jag tänker inte demonstrera. Som hemlös socialist har jag svårt att rätta in mig i ledet, oavsett om det är socialdemokratiskt eller vänsterpartistiskt. Men vad viktigare är, är att tanken på att partierna arrangerar arbetarnas demonstrationer är ett feltänk utifrån att partiet är avantgardet och den fackliga röran, är just en röra vars krav bör hållas tillbaka till förmån för de genomtänkta parollerna som Partiet har tänkt ut. På 1 maj borde det vara tvärtom: Idag borde det vara fackföreningsrörelsens medlemmars dag. Den dag då våra krav hörs och syns. Vill partierna delta i demonstrationerna skulle det vara ok; fyll på bakom bara. Jag tror att 1 maj skulle engagera fler med ett sådant upplägg: Tydligare krav vid en borgerlig regering och förhoppningsvis tuffare krav vid en socialdemokratisk. I Stockholm har Grafiska Fackföreningen motionerat i LO-distriktet om en liknande ordning. Det tycker jag är bra. För då skulle även jag -och troligen många med mig- kunna gå ut och demonstrera.
***
1 maj är för mig alltid intimt förknippad med Åsögatan 180. Där bodde min mormor från 1964 tills att dog för sex år sen. 1 maj var mormors födelsedag. På Åsögatan åts det alltid middag och tårta och småkakor efter demonstrationerna på sjuttio- och åttiotalen. Idag skulle hon ha fyllt 97 år.
in the final end he won the wars
After losin' every battle."
I dag är det 1 maj, arbetarnas dag, och jag tänker inte demonstrera. Som hemlös socialist har jag svårt att rätta in mig i ledet, oavsett om det är socialdemokratiskt eller vänsterpartistiskt. Men vad viktigare är, är att tanken på att partierna arrangerar arbetarnas demonstrationer är ett feltänk utifrån att partiet är avantgardet och den fackliga röran, är just en röra vars krav bör hållas tillbaka till förmån för de genomtänkta parollerna som Partiet har tänkt ut. På 1 maj borde det vara tvärtom: Idag borde det vara fackföreningsrörelsens medlemmars dag. Den dag då våra krav hörs och syns. Vill partierna delta i demonstrationerna skulle det vara ok; fyll på bakom bara. Jag tror att 1 maj skulle engagera fler med ett sådant upplägg: Tydligare krav vid en borgerlig regering och förhoppningsvis tuffare krav vid en socialdemokratisk. I Stockholm har Grafiska Fackföreningen motionerat i LO-distriktet om en liknande ordning. Det tycker jag är bra. För då skulle även jag -och troligen många med mig- kunna gå ut och demonstrera.
***
1 maj är för mig alltid intimt förknippad med Åsögatan 180. Där bodde min mormor från 1964 tills att dog för sex år sen. 1 maj var mormors födelsedag. På Åsögatan åts det alltid middag och tårta och småkakor efter demonstrationerna på sjuttio- och åttiotalen. Idag skulle hon ha fyllt 97 år.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
