Trött och glad

Vaknade strax efter fem. Inget läge att somna om då väckningen stod på 05.30. Gick upp och värmde på spaghettin och köttfärssåsen från igår. Hällde upp ett glas jos. Satte på kaffe och hämtade tidningen. Noterade med förvåningen att Majlard, den majlarden, fortfarande är kvar. Satt och funderade på hur det kan komma sig, utan att komma på en enda anledning. Hann göra morgonjympan innan det var dags att rulla iväg. I bilen på väg till Uppsala hade jag en spänd förväntan. Vad hade jag gett mig in på? Ok för att rulla runt Södertörn i ensamt majestät. Men cykla klunga! Aldrig gjort förr.

Innan jag vaknade drömde jag att jag lirade fotboll. Kanske gjorde jag det i sömnen också för ena vaden kändes stel när jag satt där i bilen och fylldes av tvivel. Väl framme fick vi våra nummerlappar. Eftersom vi hade anlänt i god tid fanns det alldeles för mycket tid till att gå omkring och titta på fincyklar. Och de andra cyklisterna. Med klubbtröjor. Valde att sätta mig i en mellangrupp och hoppas på det bästa. Sen bar det av. I minst en och halv mil satt jag alldeles för spänd med händer på bromsarna. Ögon gick som en pingisboll mellan framförvarande cyklist och täten. Det var skitläskigt. Och hur kul som helst. Tempot låg kring 30 km/h. För att få släppa krampgreppet om bromsarna bestämde jag mig för att gå upp och ta några förningar. Hur lätt som helst. Med vinden i ryggen. Och regnet som blötte ner allt som gick att blöta ned. Klarade backarna bra och fick till och med order om att slå av på tempot. Framme vid depån träffade vi den andra mellangruppen. Snabba gruppen hade gett sig iväg till Löwenströmska sjukhuset för att få i sig lite kaffe och hitta skydd från regnet. Planen om att alla skulle åka gemensamt från depån fick flyttas fram.

Vår grupp åt snabbt upp och precis när vi ska dra kommer det två motorcykelpoliser som undrar vad det är för lopp som vi cyklar. Nån berättar att det är ett välgörenhetslopp för Barncancerfonden. Sen slängs det käft i några minuter. Varpå nån annan undrar om de är vår eskort till Stockholm. Då garvar poliserna och säger att de kan eskortera oss förbi golftävlingen vid Arlanda stad. Vi rullar ut. Med två motorcykelpoliser framför oss med blåljusen på. Fy fan vad kul det var att ligga där längst fram i gruppen och se minerna från förvånade golfentusiaster. TdF någon? Efter ett par kilometer fick vi klara oss själva.

På Löwenströmska sjukhuset satt både snabba gruppen och den andra mellangruppen och fikade. Det blev en lång seg väntan. Långsamma gruppen var inte bara långsam den hade cyklat fel också. Till slut kommer en rapport om att de redan har passerat oss. Upp igen. Då jag hade hunnit bli lite kall bestämde jag mig för att köra på för att få upp värmen. Efter nån mil märker jag att jag är på väg att bli sist. I den snabba gruppen. Samåkningen är nu ett minne blott. Hänger på så gott det går. Då den delen av norra förorterna är Terra Nullius i min värld så vill jag för allt i världen inte bli avhängd. Blir det ändå vid Ulriksdals station. Tack och lov hade jag de andra hela tiden i sikte.

Strax nedanför Karolinska samlas vi igen. Efter en kvarts väntan dyker resten upp och i samlad tropp åker vi upp till Astrid Lindgrens barnsjukhus där en symbolisk gåva ämnades över. En av sponsorerna lovar också en gåva till sjukhuset. Jag, S och M bestämmer oss för att inte köra vidare till målet på Gärdet. Vi har uppnått det vi bestämde oss för att uppnå. Vårt mål ligger i stället på 3V i Kransen.

Jag kan lova att biffen med bea aldrig har smakat så gott som idag. Ölen behöver vi inte orda om.

Hemma. Det är svårt att få bort det trötta och nöjda flinet ur fejset. Jag grejade det! Och ryggen? Tja, den känns inte värre än vanligt. Om två veckor rullar vi igen.

***

Morgonlåt? 05.10? Glöm det.

What Do I Get?

"Why must you record my phone calls?
are you planing a bootleg LP?
Said you've been threatened by gangsters
Now it's you, that's threatening me"*

Ikväll spelar Buzzcocks på Medis och det är ju klart att jag går dit. Buzzcocks var ju det där stora lilla bandet, du vet. Ett band vars storhet jag begripit först långt senare. Då, när det begav sig, fastnade jag föga förvånande för 'Ever Fallin In Love' och 'Orgasm Adict', men inte så mycket mer. Idag när jag ibland stoppar in en samling-cd med dem förvånas jag ofta över hur modernt det låter. Men så är det ju med en del band; de kan flyga iväg på en "ny" våg och när vågen har strandat och all bråte som följt med ligger där på stranden är det ytterst lite som har nån glans kvar. Buzzcoks är ett av banden från punken med vars låtar du fortfarande kan trä ett vackert pärlhalsband.



Var förbi cykelmeken igår. Det lär inte bli nån nyrenoverad Surly till Ride Of Hope. Höll på att komma ur affären med en Nishiki Criterium i stället. Men jag är verkligen inte säker på att det är en cykel till jag behöver mest. Fast då skulle jag kunna sätta på lite fetare svålar på Surlyn och göra den till en bruks- och grusvägsjonne. Ah, vilket lyxproblem...

* Tillägnas regeringen och de borgerliga partierna. Tack till Pinch som gjorde kopplingen först.

Dags att testa gränserna?

"Isn't it rich, isn't it queer
Losing my timing this late in my career
But where are the clowns - send in the clowns (there ought to be clowns)
Well maybe next year"

Grå, grå, grå. Inte de bästa förutsättningarna för att "göra nåt somrigt". Det känns som projektet börjar bli otursförföljt. Antalet soldagar under produktionsdagarna kan räknas på ena handens fingrar. Och när de väl inträffat har intervjuobjekten lyst med sin frånvaro. Hade semestern varit lika grå skulle jag anat en personlig konspiration mot mig från Guds sida. Sätter allt hopp till nästa vecka.

***

På tal om otursförföljd, cykelmeken har inte ringt än vilket innebär att hoppet om att få cykla en nyrenoverad Surly den 17 augusti tynar bort i takt med varje timmes uteblivet samtal. Egentligen är det ingen större fara på taket, men det vore skönt om växlarna skötte sig klanderfritt och kedjan roterade där den ska rotera i stället för vid sidan av. Petitesser! Se positivt på det hela. Idag inleds cykelreorna...

Satt framför datorn och letade efter en ny Södertörnsrunda igår. Hittade en som jag tror kan bli hur bra som helst. Jag har redan cyklat så gott som hela vägen, fast på andra rundor. Problemet är att jag inte vet om ryggen pallar cirka 10 mil än. Hittills klarar den omkring sex mil. Vilket är tre mer än för ett år sedan, då Västerhaninge - Ösmo gjorde ryggen så stel att jag nästan skrek i de sista backarna. Idag tror jag att ryggen klarar längre turer än sex mil, men då handlar det om att verkligen hitta mitt eget tempo och inte jaga nån annans. Nästa söndag lär jag bli varse. Men det vore skönt att testa gränserna redan i helgen.

***

Och när vi ändå är inne på otur, vad ska man säga om damlandslaget i fotboll? Inte en premiärseger på jag vet inte hur länge, var det tio bast? Det kan man kalla otur!

Ride Baby Ride

Semestern är slut. Var på jobbet igår. Jobbade hemma idag. Hur skönt som helst och precis en sådan mjukstart som varenda en kan behöva. Försökte lura några arbetskamrater att vi ska ställa upp på Ride of Hope och lyckades ganska bra. En är på och två har sagt kanske. Ride of Hope är ett välgörenhetslopp där anmälningsavgifter samt pengagåvor går till Barncancerfonden. Cykelloppet startar i Lund och går i mål i Stockholm. Man kan välja att cykla hela loppet eller ta deletapper. I vårt fall blir det Uppsala - Stockholm.



Har jag lite tur hinner jag få Surlyn servad innan dess. Jag har bestämt mig för att ta kostnaden för nytt Campagnolo vevparti och ny bakväxel i stället för att köpa en ny hoj. Anledningen är enkel. Jag kommer aldrig att göra mig av med Surlyn och då är det lika bra att fixa till alla skavanker så att den funkar som den ska. Det är den värd.

Jag har även lagt upp två nya länkar under rubriken Vi rullar. Den första går till Johan som gillar att ställa upp på långlopp och den andra till Tant Augusta som också cyklar långt, till exempel till Dorotea från Stockholm. Att läsa deras bloggar är för mig ren och skär inspiration.