"Boulevard Brune il est minuit.
Elle était blonde et si jolie
Comme si la brume s'était posée
Sur mon regard"
I morse var jag nattklubbsägare. Inte en gång utan två. Det var ett rätt litet och schabbigt ställe jag förestod. Jag satt på en liten scen och lirade bastonerna på ett elpiano, nån dam lirade resten. Först var det jazz, sen vaknade jag, kollade klockan, somnade om och hamnade på scenen igen och lirade nåt souligare. Det var inte många gäster och de som var där brydde sig inte om att det lät för illa. Det är inte ofta man återvänder till samma plats och samma dröm, men i morse var det så. Kanske berodde det på att jag såg slutet på Upp till kamp i går kväll.
Upp till kamp ja. Vad som var fint skildrat i slutavsnittet var hur familjelivet nöter ned de alternativa och rebelliska levnadssättet. Hur idealen krockar med vardag och ansvar. Att det man har att sätta emot den fullständiga försoffningen är vardagssolidariteten mellan vänner och familj. Visst det var på gränsen att bli smetigt. Ett par pistolskott löste dock den saken - lite för - elegant. Men jag sympatiserar med tanken och tror faktiskt att det är just i vardagen man som människa kan göra den största politiska skillnaden. Det handlar om ett slags vardagsmod; att våga ta ansvar för lite mer än sig själv. Det vill säga våga engagera sig. Eller som Manu Chao sa i en intervju:
–Man kan välja cynism, men det är inte särskilt modigt. Eller nihilism, men det är inte min livsfilosofi. Så vad är kvar? Hoppet, esperanza.
***
Om de dumma spelar oavgjort eller torskar sina matcher och Bajen vinner sina...
***
Och nu dagens väderprognos: En liten men enträgen sol lyser från Söder igenom stockholmsdiset till irritation för känsliga derbyögon.
Visar inlägg med etikett Public Service. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Public Service. Visa alla inlägg
tisdag 25 september 2007
onsdag 19 september 2007
Are children the only ones who blush?
"Some people, they like to go out dancing
And other peoples, they have to work, just watch me now!
And theres even some evil mothers
Well theyre gonna tell you that everything is just dirt"
Filmkrönikan. Vad säger man; ännu en make over som gick åt helvete. Uppenbarligen kan inte svt:s programdirektörer bestämma sig för om Filmkrönikan är ett vuxenprogram eller ett ungdomsprogram. Varje byte av programledare ger nya signaler. De två senaste programledarna lyckas förträffligt med att hålla flåset uppe. För fjortonåringar. Själv pallade jag inte med P3-svadan utan lämnade programmet åt sitt öde. Fast jag kanske inte längre tillhör målgruppen? Men det är inte utan att jag undrar varför inte svt kan köra två filmprogram, ett för de yngre och ett för oss andra (medelålders segskallar).
***
VM är över för den svenska truppen. Jag är inte helt förvånad. Malin Moström skyller i en krönika på orutin. Och visst kan det vara så. Men inte bara. Av de två matcher jag har sett har passningsspelet var under all kritik och har passningarna väl haft rätt adress, ja då har mottagningarna var bedrövliga. Vill man generalisera, och det vill man gärna, så är det här ett svenskt problem oavsett om det är herrar eller damer på plan. Visst, det har blivit bättre. Framförallt kortpassningsspelet. Men omvärlden har blivit mycket bättre, snabbare. Och då inställer sig frågan: Är det nåt fel på träningen i Sverige? Kanske övas det för lite långa passningar och mottagningar. Sen kan man alltid vara kritisk mot laguttagningen. Lotta Schelin, allsvenskans bästa striker, hamnar på kanten. När hon väl får köra på topp kommer målen. Det kanske säger nåt Dennerby?
***
Idag är det matchdag, i nåt betydligt intressantare än VM - Sanktan, ett hett derby väntar tjejerna. Vi får se om vi äntligen lyckas att besegra en motståndare på vår så kallade "hemmaplan". Det är dom värda tjejerna.
***
I morse var det riffet i Sweet Jane som sparkade upp mig från kudden. Förmodligen ett av de bästa rockriffen nånsin.
And other peoples, they have to work, just watch me now!
And theres even some evil mothers
Well theyre gonna tell you that everything is just dirt"
Filmkrönikan. Vad säger man; ännu en make over som gick åt helvete. Uppenbarligen kan inte svt:s programdirektörer bestämma sig för om Filmkrönikan är ett vuxenprogram eller ett ungdomsprogram. Varje byte av programledare ger nya signaler. De två senaste programledarna lyckas förträffligt med att hålla flåset uppe. För fjortonåringar. Själv pallade jag inte med P3-svadan utan lämnade programmet åt sitt öde. Fast jag kanske inte längre tillhör målgruppen? Men det är inte utan att jag undrar varför inte svt kan köra två filmprogram, ett för de yngre och ett för oss andra (medelålders segskallar).
***
VM är över för den svenska truppen. Jag är inte helt förvånad. Malin Moström skyller i en krönika på orutin. Och visst kan det vara så. Men inte bara. Av de två matcher jag har sett har passningsspelet var under all kritik och har passningarna väl haft rätt adress, ja då har mottagningarna var bedrövliga. Vill man generalisera, och det vill man gärna, så är det här ett svenskt problem oavsett om det är herrar eller damer på plan. Visst, det har blivit bättre. Framförallt kortpassningsspelet. Men omvärlden har blivit mycket bättre, snabbare. Och då inställer sig frågan: Är det nåt fel på träningen i Sverige? Kanske övas det för lite långa passningar och mottagningar. Sen kan man alltid vara kritisk mot laguttagningen. Lotta Schelin, allsvenskans bästa striker, hamnar på kanten. När hon väl får köra på topp kommer målen. Det kanske säger nåt Dennerby?
***
Idag är det matchdag, i nåt betydligt intressantare än VM - Sanktan, ett hett derby väntar tjejerna. Vi får se om vi äntligen lyckas att besegra en motståndare på vår så kallade "hemmaplan". Det är dom värda tjejerna.
***
I morse var det riffet i Sweet Jane som sparkade upp mig från kudden. Förmodligen ett av de bästa rockriffen nånsin.
tisdag 18 september 2007
Är jag ett brottsoffer nu?
"Parabolerna på balkongerna
får in tv från hela världen
But a tenner in my pocket
And a fridge full of beer
Damn! I wish I was a lesbian"
Förvirrad. Jag? Nej då inte alls. Det är bara min mentala jukebox som fått knäppen och kör de här tre låtarna på random, annars är det bra. Eller kanske inte. Naprapateleven är däremot överlycklig.
***
S uppmärksammade mig på Kristian Luuks nya snackis, Videokväll hos Luuk, vars grundläggande idé var lite bekant. "Med sig har gästen fem musikvideor som alla har betytt något i deras liv" som det står i programpresentationen. Känns det möjligen igen? Ska jag ringa brottsoffermyndigheten och beklaga mig nu?
***
Jag hamnade mitt i trafikkaoset igår, fick gå från Odenplan till Centralen. Inga större problem, jag hade inte bråttom. Men andra hade säkert det. Det fick mig i stället att tänka på prishöjningen på SL-kortet. Klart att stålarna måste in för att kollektivtrafiken ska fungera. Det som jag däremot kan finna upprörande är att trängselskatten nu införts med följden att fler åker kommunalt, men att stålarna som tickar in går till vägbyggen, när satsningen på den spårbundna trafiken genom stan är ordentligt eftersatt. Samtidigt avlöser rapporterna varandra som visar på människans påverkan, eller snarare förstöring, av miljön. Vi behöver inte fler bilar i städerna. Vi behöver kollektivtrafik som fungerar snabbt och smidigt.
får in tv från hela världen
But a tenner in my pocket
And a fridge full of beer
Damn! I wish I was a lesbian"
Förvirrad. Jag? Nej då inte alls. Det är bara min mentala jukebox som fått knäppen och kör de här tre låtarna på random, annars är det bra. Eller kanske inte. Naprapateleven är däremot överlycklig.
***
S uppmärksammade mig på Kristian Luuks nya snackis, Videokväll hos Luuk, vars grundläggande idé var lite bekant. "Med sig har gästen fem musikvideor som alla har betytt något i deras liv" som det står i programpresentationen. Känns det möjligen igen? Ska jag ringa brottsoffermyndigheten och beklaga mig nu?
***
Jag hamnade mitt i trafikkaoset igår, fick gå från Odenplan till Centralen. Inga större problem, jag hade inte bråttom. Men andra hade säkert det. Det fick mig i stället att tänka på prishöjningen på SL-kortet. Klart att stålarna måste in för att kollektivtrafiken ska fungera. Det som jag däremot kan finna upprörande är att trängselskatten nu införts med följden att fler åker kommunalt, men att stålarna som tickar in går till vägbyggen, när satsningen på den spårbundna trafiken genom stan är ordentligt eftersatt. Samtidigt avlöser rapporterna varandra som visar på människans påverkan, eller snarare förstöring, av miljön. Vi behöver inte fler bilar i städerna. Vi behöver kollektivtrafik som fungerar snabbt och smidigt.
söndag 6 maj 2007
Klasslikgiltighet
"It takes a lot of desperation to make a move"
Gårdagkvälllens public service-tv bjöd på två klassrelaterade program. Dels satt Stina och pratade klass med Janne Josefsson, Ebba von Sydow, Jens Lapidus och Börje Ahlstedt. Hur nu än intervjuerna gick kom jag på mig själv med att jag bara lyssnade in Börje A och Janne J. Vad Jens sa har jag ingen aning om. Ebba erkände att hon varit och handlat nån trasa för sju papp. Jaha. Sa hon nåt mer? Har ingen aning. Kvart över nio började sen en dansk film som fått alla danska filmpriser man kan få, som var till bredden fylld med gräddan av dansk scenkonst. Efter en kvart flackade jag med blicken, klickade på och av text-tv, för att slutligen byta kanal till programmet om den femte Beatlen, Stuart Sutcliffe. Funderade ett kort tag över varför. Jag kom fram till att det är av samma anledning som jag aldrig har pallat med Ingmar Bergmans mest hyllade verk; jag är totalt likgiltig för överklassens relationer, ångest och övriga förehavanden. Jag har ungefär lika mycket gemensamt med en ur överklassen som med en från Borneos regnskoggar, eller en marsian för den delen. Dramatiseringar om deras liv och leverne intresserar mig helt enkelt inte alls. Jag möjligen sträcka mig till att se en dokumentär, av samma skäl som jag ser en dokumentär om Borneos regnskogar, en fascination över det främmande. Men en hel spelfilm? Nej tack. Eller för att citera Joe Strummer:
"I don't wanna hear about what the rich are doing
I don't wanna go to where the rich are going
They think they're so clever, they think they're so right
But the truth is only known by guttersnipes"
***
Janne Josefsson blir allt mer lik Göran Persson när GP framstod som en buffel. Undrar om det är samma mediacoach som fått Janne J att ställa upp i varenda talkshow som kan uppbringas? Och när ska han vara med i Bolibompa?
"It takes a lot of desperation to make a move"
Gårdagkvälllens public service-tv bjöd på två klassrelaterade program. Dels satt Stina och pratade klass med Janne Josefsson, Ebba von Sydow, Jens Lapidus och Börje Ahlstedt. Hur nu än intervjuerna gick kom jag på mig själv med att jag bara lyssnade in Börje A och Janne J. Vad Jens sa har jag ingen aning om. Ebba erkände att hon varit och handlat nån trasa för sju papp. Jaha. Sa hon nåt mer? Har ingen aning. Kvart över nio började sen en dansk film som fått alla danska filmpriser man kan få, som var till bredden fylld med gräddan av dansk scenkonst. Efter en kvart flackade jag med blicken, klickade på och av text-tv, för att slutligen byta kanal till programmet om den femte Beatlen, Stuart Sutcliffe. Funderade ett kort tag över varför. Jag kom fram till att det är av samma anledning som jag aldrig har pallat med Ingmar Bergmans mest hyllade verk; jag är totalt likgiltig för överklassens relationer, ångest och övriga förehavanden. Jag har ungefär lika mycket gemensamt med en ur överklassen som med en från Borneos regnskoggar, eller en marsian för den delen. Dramatiseringar om deras liv och leverne intresserar mig helt enkelt inte alls. Jag möjligen sträcka mig till att se en dokumentär, av samma skäl som jag ser en dokumentär om Borneos regnskogar, en fascination över det främmande. Men en hel spelfilm? Nej tack. Eller för att citera Joe Strummer:
"I don't wanna hear about what the rich are doing
I don't wanna go to where the rich are going
They think they're so clever, they think they're so right
But the truth is only known by guttersnipes"
***
Janne Josefsson blir allt mer lik Göran Persson när GP framstod som en buffel. Undrar om det är samma mediacoach som fått Janne J att ställa upp i varenda talkshow som kan uppbringas? Och när ska han vara med i Bolibompa?
"It takes a lot of desperation to make a move"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
