En trött morgon

"Vi två hör hemma
i ett rum med inga andra
Om jag var tio år yngre
skulle jag inte behöva dig längre"

Olust. I flera nätter har nu sömnen blivit allt för kort. Ungefär mellan fyra och fem timmar. Det känns. Sitter nu på jobbet och glor ut genom fönstret. Klockan visar 08.31. Huvudet värker. En lista med måsten ligger på skrivbordet mittemot mig. Hur de ska bli gjorda innan lunch övergår nästan mitt förstånd. Längs ryggraden och i armhålorna har svetten börjat tränga fram. Tre timmar och 29 minuter kvar till lunch. Förmodligen blir det bara tre. För vid halv tolv lär min mage skrika högt av hunger och min blodsockernivå lär vara på en så låg nivå att jag blir en fara för min omgivning. Idag får vi ta saker och ting med ett stoiskt lugn. Det jag hinner med får ses som en ren bonus.

***

Clive hade ett kul inlägg igår, "inräkningar jag minns". Hon nämner bland annat Sam the Sham & the Pharaohs- "Wooly Bully" och vad som helst med Ramones. Själv har jag bara en; Mick Jones inräkning på White Man in Hammersmith Palais. Vilka har du?

***

Att de privatanställda bussförarna gått i strejk för en lön likställd med de som har en kommunal arbetsgivare, att få en rimlig dygnsvila samt en gräns vid tretton timmars arbete per dag tycker jag är självklarheter. Jag hoppas att konflikten blir kort och lyckad för busschaufförernas del.

Night Train

"Det var vi som skulle stå längst fram när hela skiten
bara sa pang, pang, pang"

03.15 lyser siffrorna från displayen. Pissnödig. Går upp och gör det som måste göras. I köket tar jag ett glas vatten. Återvänder till sängen. Försöker hitta tillbaka till sömnen, men det är kört. Sätter på tv:n. På tv4 visar de CBS 60 Minutes. Inslaget handlar om sömnforskning och om att människor som bara sover fyra till sex timmar om dygnet är en fara för sig själva och sin omgivning. Att Three Mile Island, Exxon Valdez Oljekatastrof och Tjernobyl alla troligen berodde på sömnbrist hos den ansvariga personalen. Skönt att jag inte kan klanta till det så till den milda grad på mitt jobb, tänker jag när jag förlikat mig med mitt nattliga öde.

***

Mats "Teflonpannan" Odell fick 55 miljarder för Vin & Sprit. I år gav Vin & Sprit 800 miljoner i utdelning till aktieägaren, staten. Pengar som används till gemensamma nyttigheter (och även en del onyttigheter). Odell har gjort en kortsiktig vinst som får finansiera skattesänkningar. I längden har vi som medborgare blivit fattigare. Men det är inget som bekymrar Odell. Är det nåt som bekymrar Odell över huvud taget, undrar jag ibland.

***

På radiosporten refereras det från en nyplöjd åker i Bohuslän. Under såna förutsättningar är jag inte förvånad över att det fortfarande står 0-0. Men det ska nog lösa sig snart.

***

Såja, det tar sig.

***

Slut. Och Rami höll nollan. Det får han gärna fortsätta med.

Vårstädning

"Stop making the eyes at me, I'll stop making the eyes at you
And what it is that surprises me, is that I don't really want you too"

"I Know You Got Soul - If You Didn't You Wouldn't be in here"

"Out the door Down the stairs Out the close Down the street
On the bus To the pub And there people meet"

Wow. Är jag på väg att få nygamla vanor? En natt till utan att vakna vid 2, 3, 4, utan vid sexrycket som vanligt. Självklart firade jag det med att somna om ett par gånger, därav tre citat. Otippat att Bobby Byrd och James Brown's Funky People skulle komma indansande på morgonen. Men det kan nog behövas lite dans, dans, dans nu. Känns som om jag diat mig själv överfull med navelskådande och självömkande anglosaxisk pop och slammer. Det är nog dags att öppna balkongdörren på vid gavel och vädra ut ångesten. Broder Bob och Broder Linton får ta grovrengöringen. Finputsningen får skötas av the Skatalites, the Temptations, Amadou & Mariam, Manu Chao och Ali Farka Toure. Sen borde det vara hyfsat rent.

***

Jag såg bara rubriken i dagens Svenskan, "Frankrikes solsida", och jag visste att det var en påminnelse om mitt misslyckade projekt sen ett år tillbaka; att ta mig till Marseille. Jag har en massa saker att skylla på, men som egentligen inte gills: Inget pass (hur svårt kan det vara att fixa ett nytt?), vägrar resa med antifackliga Ryanair (som om det inte fanns fler bolag som flyger till Frankrike!?!), taskigt med stålar (jo, men vem gör mina ekonomisk prioriteringar?), ingen att resa med (OCH?) och sen finns det säkert en massa andra fåniga ursäkter som jag inte orkar dra. Varför Marseille? Jo, det hela handlar främst om vilka städer jag vill åka och titta på fotboll i. De ska fylla två kriterier: Stan måste vara intressant i sig, ha en historia som lockar; Ligan och laget måste vara sevärt. De städer som just nu toppar min önskelista är alltså Marseille och Istanbul. Att Marseille går före Istanbul handlar väl mer om fotbollshistoria än något annat. Dokumentären 'Zidanes bästa lag' och Erik Nivas lysande romantiska artikel hjälpte också till. Men, föreställ dig att se ett Istanbulderby mellan Galatasaray och Fenerbache på plats, det tror jag är riktigt mäktigt.

***

Mer spännande på hemmaplan är dock dagens match. Nej, jag tänker faktiskt inte på den grönvita mot den svartröda - den ska Bajen ta. PUNKT. Jag tänker på matchen på Brantbrinks IP kl 16.30, i Sanktan F8-11, mellan Tullinge och IK Tellus. Jag är redan ett nervvrak, min dotter är däremot lugn efter en smågnällsstart på dan.

Dagens musiktips

"Now they’ve gone and left us
And we’re not here
Just the ghosts of the people they once held dear
We’re an army around the country, we’re all stuck in our rooms
It takes a lot of desperation to make a move"

YES! En hel natts sömn! Förvisso bara fem och en halv timme, men ändå. Barnen sover (jag har lånat en unge till), vilket innebar att morgonfikat och tidningen kunde inmundigas i lugn och ro. Inte ens rubriker som vittnar om att regeringens miljöpolitik suger (sorry, Svenskans nätupplaga suger också, därför blir det en länk till konkurrenten) kunde få mig ur balans.

***

Hade jag varit barnledig i kväll vet jag var jag hade varit. Har ni fortfarande inte lyssnat till den här låten, vänta inte, gör det nu. Har ni inget att göra ikväll, dra då dit och berätta sen för mig om det var så bra som jag misstänkar att det kommer att bli. Eller förresten, gör inte det, sug på karamellen själva, jag vill nog inte veta vad jag missar.

***

Titelspåret, Savane, på Ali Farka Toures sista platta är nog låten som Manu Chao har velat göra i tio års tid. Förmodligen förra årets bästa låt i alla kategorier. Tyvärr hittar jag ingen länk till den, men ni som fortfarande inte hört Ali, kolla in det här så får ni en känsla av det handlar om. På mäklarspråk säger man väl att studion har en öppen planlösning men med ett visst renoveringsbehov...

***

Nu är tjejerna vakna och då måste jag serva dem med the och mackor.

***

Enjoy yourself!

Ps. Låttexten har inget med bilden att göra. ds

You can't judge a book by looking at the cover

"When you're over me
There's no-one above you
It's in your eyes
Uncomplicated "

Sjukskrev mig igår. Kände att jag inte orkar vara Bror Duktig en dag till. Sömnproblemen är tillbaka, vilket innebär att jag vaknar tre fyra gånger per natt. Oftast somnar jag om när jag kollat klockan på dvd:n, men ibland vaknar jag till, ligger och stirrar i mörkret ett tag innan jag sätter på tv:n. Zappar runt till jag hittar nåt som är avlägset intressant, sänker volymen till det blir ett mummel, ligger och glor tills jag somnar om. När det sen är dags att kliva upp är jag lika pigg som en av Crabofix fiskar. Det enda som är någorlunda lustfyllt och uppiggande är att vara med och träna och se tjejerna lira fotboll.

Jag vet inte hur jag har lyckats missa det, men i dagens Svenskan var det en stor artikel i kulturdelen om ett läsprojekt bland metallarna på Sandvik. Sedan 1999 har cirka 280 farsor varit med i Läs för mig, pappa. Med hjälp av ABF, Ordfront och En bok för allas vänner bjuds det in till träffar med författare, bibliotekarier och andra textarbetare där det snackas om böcker och läsande. För många av grabbarna har det blivit ingången till en ny värld. Några av dem börjar nära egna författardrömmar, andra vågade ta steget till att bli fackklubbens sekreterare. En del av dem med flera ungar har varit med sen starten och även om de kanske inte läser så mycket själva har läsandet för barnen blivit viktigt. Jag blev glad när jag läste om projektet.

Min dotter fyller åtta om en månad och trots att hon nu kan läsa vill hon ändå att jag läser för henne varje kväll (och jajamensan, hon rättar mig så fort jag läst fel). Vår lässamvaro grundade jag redan när hon var bebis. Jag älskade att läsa pekböcker och kortsagor för henne då och älskar fortfarande att dela en berättelse med henne nu. Det gäller att gripa varje kväll, inse att det är en ynnest som är kort, för snart kommer det en kväll då M säger:

- Pappa, jag kan läsa själv.

Waiting for the Big Sleep

"Du skjöts i bitar, jag kanske gled emellan"

Hopparen återkom i natt (han hade självklart ett namn, men här får han gå under epitetet hopparen). Jag minns inte riktigt på vilket sätt han dök upp i natt, eller för den delen vad han gjorde där. Jag tror att det var under nåt av alla vaknanden som han kom smygande. Det är märkligt hur minnet spelar en spratt, hans ansikte och hårfärg blir otydligare och otydligare.

Vad jag gör på jobbet idag har jag ingen aning om, nån annan, nån smartare, hade sjukskrivit sig. Men nån perverterad form av arbetsmoral säger att jag måste bli klar med ett par saker innnan jag kan gå hem och lägga mig så att jag åtminstone kan va en någorlunda fungerande farsa när jag hämtat dottern på fritis.

Min största längtan just nu är en natts ostörd sömn. Tack.