"I’m master skag trendy thought I knew just what to do,
I was only seventeen and I was out screwing the brew"
Bredvid mig står en mugg nybryggd espresso, en halv tumme Jameson i ett brett whiskeyglas och en liten mörk chokladbit. I hörlurarna toastar Mickey Dread. Helgen har börjat. Det har varit lite hektiskt i veckan, en deadline som kröp inpå. Men resultaten av mitt yrkesmässiga amatörfotograferande fick mig att slå frivolter i korridorerna på jobbet häromdan; jag hade tur, inte en gång utan fyra! Något jag har sugit ordentligt på när motgångarna har hopat sig i telefonen.
I morgon väntar en barnförbjuden sillmiddag hemma hos B med en skara vänner som jag träffar på tok för sällan. Vad som ska bli extra roligt är att en vän från Dackefejden -anno 1978- kommer. Vi har blivit "friends" på fejan och har haft mejlkontakt så jag stänkte iväg en fråga om P hade hade lust att komma och äta några sillbitar stillsamt nedsköljda med en eller annan snaps. Det hade hon. Vilket tyder på en hel del mod med tanke på att P egentligen inte känner mig eller de fyra andra herrarna som kommer. Fast hur fel kan det bli när du stoppar in sex personer i en lägenhet vars musikaliska bakgrund är likartad och som fortfarande gör sig gällande på ett eller annat sätt och som förutom musiken när ett hyfsat stort intresse för gröna kritade gräsmattor där 22 människor leker med en boll? Nej, tänkte väl det. Mer oroande är att jag bokat tvättstugan till lördag morgon och att en familjemiddag väntar allt för tidigt på eftermiddagen. Ty middagar hemma hos B plägar bli blöta tillställningar som slutar framför skivspelaren allsångssjungandes till Dylan eller Strummer. Sen slocknar ljuset och B får ett bord till att ställa ölen på.
