söndag 29 juni 2008

Tour de Åland


"BRODOSPLIT" "1989". Jag reagerar omedelbart på skylten. I början av nittiotalet var jag aktiv i en hjälporganisation som försökte stödja staden Tuzlas medborgares försök att inte falla offer för det etniska galenskapen som härjade runt Bosnien, Kroatien och Serbien vid den här tiden och som försåg kriget med dess näring. Viking Lines Isabella är troligtvis ett av de sista fartygen som byggdes i Split innan kriget, som trasade sönder Jugoslavien, bröt ut 1990. I fredags förde hon mig och min jobbarpolare S över till Åland.



Vi checkade snabbt in och kastade oss sedan ut på hojarna. Vi hade knappt hunnit sätta oss på cyklarna för än vi upptäckte en åländsk sedvänja: Tuta på cyklisten. Förmodligen i all välmening, men två stockholmare reagerar kanske inte som det är tänkt - vi skriker okvädningsord till den första föraren. Vid den tredje tutningen börjar vi ana att det är fråga om nån lokal sedvänja.


Turen mot Eckerö gick först längs med huvudvägen. Men det är inte värre trafik än längs med en del av vägarna runt Södertörn. Efter några kilometer tog vi av till småvägarna. Vi följde ett cykelspår. Generellt var det oftast riktigt bra, vissa partier kan dock vara lite tjälskadade, andra partier är grusade i ett hundratal meter eller nån kilometer. Landskapet är både vackert och varierande. Vi stötte på en tysk cyklist från Düsseldorf som pratade svenska. Trots att det var sjätte året han hade med sig sin räser var vi de första han träffat på Åland med landsvägscyklar. Vi slog följe i nån mil innan jag och S tog av åt ett annat håll och åkte lite vilse.


Ibland kan man ju bli lite oense om vägen, men S visade prov på sina utmärkta ledaregenskaper och pekade med hela handen. Jag följde glatt efter. Och se, vi hamnade på ett bryggeri.


Stallhagens Bryggeri är världens enda åländska bryggeri, som det heter i reklamen. Självklart ville vi smaka. Bryggeriets pub var dock stängd. S som inte är så blyg av sig knackade på kontoret och vips hade vi var sin kall mellanöl i handen.


Vad som hände med den förra cyklisten som hittade till bryggeriet vill jag nog inte veta...


Efter ölen fick jag tydligen för mig att bli konstnärlig. Jag tror att ambitionen var att visa ett Campagnolonav i arbete. Hursomhelst cyklade vi tillbaka till Mariehamn. Den sista milen fick S klara sig själv. Jag kände att det fanns mer i benen som måste ut, så jag drog upp ett tempo som höll nästan hela vägen till hotellets uteservering. När S kom, tio minuter senare, hade han ytterligare en kall öl från Stallhagen väntandes. Kvällen avslutade vi på finkrog ätandes åländsk skärgårdstallrik med tillhörande dryckjom.


Dagen efter var vädret inte alls lika upplyftande. Vi trampade pliktskyldigt runt en si så där fyra mil och kom tillbaka till hotellet lagom för att hinna med en bastu innan den stängde.

Hemresan gick med ännu ett av Viking Lines fartyg från Brodosplit, Amorella. Det var inte direkt kärlek jag kände för många av mina medpassagerare. Nej det var nåt helt annat. Här hade det inte räckt med etnisk rensning. Ty alldeles oavsett etnicitet betedde sig alldeles för många som rena idioter. En lagom stor neutronbomb var vad jag önskade mig.


Inte blev vi gladare av Viking Lines säkerhetsarbete i restaurangen.


Med tanke på hur illa Lapin Kulta smakar var dock den här synen en fröjd för ögat. Fortsätt så.

tisdag 24 juni 2008

SEMESTERSTÄNGT

Återkommer till helgen.

tisdag 17 juni 2008

I'm a dude

"Well Billy rapped all night about his suicide"

- Vi fick jobbet!

"How he kick it in the head when he was twenty-five"

- Äuhm, vicket jobb???

"Speed jive don't want to stay alive"

- Nordeaknäcket, om deras placeringar!

"When you're twenty-five"

- Åh fan. Ja, det ska väl inte vara så svårt. Stoppa in lite ungar i nedre tonåren få det att se lite sjuttital ut, sen hur de ser ut idag. Busenkelt.

"And Wendy's stealing clothes from Marks and Sparks"

-Ja det låter som snabba cash. Vad ska vi ha för låt? Nåt med ABBA?

"And Freedy's got spots from ripping off the stars from his face"

- ABBA vore guld, men du får aldrig loss deras låtar. De där jävla Björn och Benny bevakar dom som om det vore guldreserven.

"Funky little boat race"

- The Sweet då, Ballroom Blitz!?!

"Television man is crazy saying we're juvenile deliquent wrecks"

- Ah, men va fan The Sweet ger ju inget cred. Jag skulle aldrig kunna visa mig på spyan om vi la in en sweetlåt, det fattar du väl.

"Oh man I need TV when I got T Rex"

- T Rex, David Bowie, Slade eller varför inte Mott the Hoople?

"Oh brother you guessed"

- Bra där! Mott the Hopple är fett med cred. Ian Hunter behöver säkert deg också. Vi kör på det.

"I'm a dude dad"

måndag 16 juni 2008

Så mycket arbete, helt i onödan

Regeringens lagförslag om en generell övervakning av mejl- och teletrafiken är minst sagt onödig. Både säkerhetspolis och vanlig polis har idag rätten att avlyssna våra samtal och läsa vår post - oavsett om den är elektronisk eller inte - ifall misstanke om grov brottslighet finns. Till grov brottslighet räknas faktiskt terrorism, så argumentet om att den nya lagen behövs för att bekämpa terrorism är nys. Ty det är när det finns misstanke om brottslighet som de polisiära resurserna ska sättas in. Inte av slentrian. Och det är precis så det ska vara i en demokrati. Medborgare som inte är misstänkta för brott ska inte heller avlyssnas eller granskas av polis. Vilket är själva kärnan i grundlagen. Det nya förslaget ställer den tanken på huvudet och ser samtliga medborgare som potentiella terrorister. Det demokratiska och öppna samhället kan inte försvara sig med diktaturens metoder utan att ta stryk. Antingen är det öppna samhället värt att försvara med demokratiska medel eller så är det inte det. Men då inleds resan mot nåt annat, demokratur kanske.

söndag 15 juni 2008

Förkyld och uttråkad

Har gått och blivit förkyld. Vilket innebär att alla friluftsaktiviteter är inställda. Under eftermiddagen har jag blivit mer och mer rastlös och uttråkad. Jag fattade inte riktigt vad det handlade om tills jag kom på att det nog handlar om ren och skär cykelabstinens. En helg utan att få åka ut på en tur är en halv helg. Från Omberg kom ett meddelande från en av pågarna i CKRM som genomfört Vätternrundan. Knäna hans hade tagit ordentligt med stryk och han trodde inte att han skulle göra om det. Men han kom i mål på lite mer än 18 timmar. När jag köpte Surlyn funderade jag efter ett tag på att ha Vätternrundan som mål, men jag insåg efter ett tags cykling att min rygg nog inte skulle palla. Fast å andra sidan bråkade den med mig efter tre mils cykling då. Nu klarar jag lite mer än sex mil och ryggen bråkar bara ibland. Men idag blev det som sagt ingen cykling. Att dessutom inte kunna lira boll en kväll som denna gör definitvt inte livet roligare. Snarare tvärtom. Det här får bli dagens tröst:



Att jag aldrig har sett den hos Markus på Babylon By Bike är minst sagt förvånande...

lördag 14 juni 2008

Vae Victis*

"But it ain't no modern miracle
That we found the golden rule
What you can't buy you gotta steal
An' what you say can't steal you better leave"

Vissa rubriker är värre än andra. De ger en dålig smak av högmod. När jag la dagens Svenskan på köksbordet glodde en sån rubrik upp i mitt ansikte: Lagerbäck har en plan. Herregud, tänkte jag och fixade med mokabryggaren. Det låter som nåt en uppblåst centurion i Asterix säger strax innan han och hela den romerska hären åker på fetpisk. Men egentligen är det ju det svenska landslaget som är den lilla galliska byn och spanjorerna de dumma romarna. Ja, så är det ju! Vi får verkligen hoppas Majestix-Lagerbäck har en modig plan mot Julius Aragones-Caesar och hans legioner. Men fan tro't.

* Ve de besegrade.

fredag 13 juni 2008

"Vad ska du göra i sommar?"

"If it's true a rich man leads a sad life
That's what they say, from day to day
Then what do the all poor do with their lives?"

En kompis frågade vad jag ska göra i sommar. Jag funderade en smula och svarade; "titta på tv". Fram till den 29 juni pågår fotbolls-em, den 5 juli startar Tour de France och jag kommer att vara bänkad framför burken under båda. Det kanske låter skittrist, men att kolla in fotbolls-em eller TdF är för mig både bra avkoppling och stor underhållning.

***

Stor underhållning var också en artikel i dagens Svenskan där det stod att landslaget hade tagit ut sig fullständigt i matchen mot Grekland. Hm. Hur då? I mina ögon såg det ut som om det bara var ett lag som var intresserade av att lira, det andra duttade boll. Men kanske var det nylagda gräsmattan som sög musten ur dem.

***

Idag ska jag till Grönan på jobb. Ett tag funderade jag på om jag inte skulle stanna kvar på Tyrol för att sedan se Håkan Hellström, men jag har drabbats av nåt skit så halsen svider och skallen känns som en luftballong. Det blir ännu en kväll framför fotbolls-em. Jag får köpa en pava franskt rödtjut och en vitlöksost för att på så sätt stödja det franska landslaget. Och i ärlighetens namn, sämre kan man ju ha det om man nu ska gå och bli risig.

onsdag 11 juni 2008

Jokerman

"Jokerman dance to the nightingale tune,
Bird fly high by the light of the moon,
Oh, oh, oh, Jokerman"


Självklart. Det skulle vara Petter Hansson. Ingen annan. Och det slår liksom aldrig fel heller. Sekunderna innan hans komiskt sköna snubbelmål fick jag spel och skrek rakt ut: - BYT FÖR FAAN UT KARLN! Det var sen han givit oss prov på ännu en tokrensning som höll på att resultera i självmål. Innan dess hade han väl ett par vansinniga rensningar rakt ut i skottsektorn. Petter var inte att känna igen. Spelade stirrigt och osäkert. Sen kom målet. Och det var nog vad Petter behövde. Ty efter det spelade han säkrare, även om man nog måste erkänna att han inte sattes på några hårdare prov.

Mitt tips har hur som helst gått åt helvete, jag tippade en repris av Italien-VM; 1-2, 1-2, 1-2. Det gör mig inget om resten av raden spricker. Inte ett dugg faktiskt.

Egentligen borde min rubrik bara bestå av ett ord: FÖRLÅT. När jag såg startelvan mulnade jag och svor högt. Fyra allsvenska spelare på plan. Samtidigt. Ren och skär galenskap. Tydligen inte. Så Lagerbäck och Andersson, förlåt. Och ni spelare, Andersson, Svensson, Alexandersson och Larsson, förlåt.

Dottern var ovanligt intresserad av matchen. Visst hade jag ställt fram mutor i form av chips och dricka, men hon höll ställningarna bra, gick ut och ropade hejaramsor på balkongen lite då och då och somnade sött efter Hanssons mål. Men då var ju matchen i princip redan avgjord.

tisdag 10 juni 2008

Ditt namn betyder ingenting - det är vad du gör som räknas

I senaste numret av Offside berättar Angelos Charisteas om hur Otto Rehhagel vann över spelarna på sin sida. Laget hade förlorat två matcher efter varandra i förra EM-kvalet. Kritiken från media var skoningslös. Rehhagel tydliggjorde sin syn på saken: "När ett lag förlorar är det alltid tränarens fel". Han försvarade sina spelare gentemot pressen. Resten är fottbollhistoria.

Igår spelade Frankrike mot Rumänien i vad som måste vara lagets sämsta tävlingsmatch på mer än tio år. Inte ens under debaclet i Japan/Korea var Frankrike så uddlösa. Det är som sagt lätt att imponeras av namnen i en startelva, men någon ska få laget till en enhet. Att inte få de franska landslagsspelarna att prestera är nästan en bedrift i sig. Men det nåt sjukt med det överdrivna säkerhetstänkandet hos Domenech; ytterbackarna tycks ha fått order om att bara gå tio meter över mittlinjen; innermittfältarna är två deffensiva bollvinnande spelfördelare som aldrig tar andravåg; i straffområdet får endast en, allra högst två anfallare befinna sig på en och samma gång, såvida det inte är en fast situation, då kan de möjligtvis tillåtas fylla på med en eller annan mittback också. Det duger inte. Frankrikes landslag har så mycket spel i sig att Domenechs taktik är en ren och skär förolämpning mot varje spelare individuellt.

Om den andra matchen är det bara att lyfta på hatten för holländarna. I ett mästerskap har jag sällan sett ett lag sätta en så hård press på bollhållare under närmare nittio minuter. Italienarna gavs inte en lugn stund. Så fort bollen vanns ställdes den stenhårda pressen om till klassisk holländsk anfallsyra. Bäst på plan Giovanni van Bronckhorst. Upprinnelsen till andra målet var fenomenalt. Först räddningen på mållinjen, sen löpningen på den fria ytan, sen det fantastiska inlägget till Kuyts huvud som nickar bollen rakt på Sneiders fot. Mål. Att han sen satte sista målet var inte mer än rätt.

Ikväll börjar EM för svenskt och grekiskt vidkommande. Med tanke på hur jag lät mig imponeras av spelarnamn igår och helt glömde bort att det är två lag på plan är det väl bara att erkänna: Nej, jag tror inte på Sverige idag. Och faktiskt inte i de andra matcherna heller. Såja, nu har jag tippat det. Nu får laget gärna överraska mig. Stort.

måndag 9 juni 2008

Knirrande runt Södertörn


"But she was too young to fall in love
And I was too young to know"

Förra fredan var jag ute på ett Södertörnspass för mig själv och nånstans halvvägs började Surlyn att knirra. Till att börja med i backarna när jag tryckte ned högerpedalen. Ju längre färden gick desto mer knirrade det. På Sportson i Kungens kurva fick jag sadelstolpe och växlar justerade utan att det hjälpte. Jag gick in på Jim Langleys sida och fick tipset att göra rent trissorna, sagt och gjort. Öste i lite symaskinsolja i vevlagret av bara farten. Det blev lite bättre, men inte riktigt bra. Tog med cykeln till en gammal mek och då lät det naturligtvis inte ett dugg. Det gjorde det inte igår heller, tills vi närmade oss Örby. Då började det igen. Ska köpa lite riktigt fläsk idag och pilla isär trissorna en gång till och se om det hjälper.

Turen igår var intressant. Marathonmannen öste på värre än vanligt. S var riktigt seg i benen, av ren medmänsklighet stannade jag till ibland och väntade in honom så att han kunde få åka på rulle. Vid Ådran hittade vi ett bra ställe där vi kunde parkera hojarna och plumsa i plurret. Jag och Marathonmannen körde gubbmodellen; vatten till knäna och skopa över sig. S kastade sig frustande ut i den bruna sjön.

Testade att cykla med min nya lammullströja i värmen och det gick hur bra som helst. Den andas betydligt mycket bättre än diverse syntetmaterial. Hängde ut den på tork efteråt. Tog in den och luktade på den, inte ett spår av gammal svett kunde anas.

Dagens tips: När termometern står på över 25 grader blir vattnet i vattenflaskan snabbt varmt och äckligt. Fyll på vattenflaskan kvällen innan och lägg den i frysen och du har gott vatten större delen av turen.

***
Trots vinsten igår imponerades jag inte av tyskarna. Det var inte alls samma frenesi och magi som de bjöd på i VM. Även om målen var hur tjusiga som helst. Men jag håller nog fast vid tipset, Tyskland vinner.

***
Har ni också märkt av den nya folksjukdomen som svenskarna drabbats av? Handsvett brutalis, tror jag att den heter. Den insjukne kan inte hålla i nåt, allra minst en glasflaska. Den glider obönhörligen ur greppet och krossas mot marken. Spåren kan ses överallt; i parker, på cykelvägar, gator och torg. Jag misstänker att sjukdomen är släkt med en annan sjuka, nämligen Totalus hjärnsläpp.

***
Ikväll fortsätter EM-underhållningen. Kolla in Frankrikes startelva, spelarna kommer från fem klubbar: en från Aresenal, tre från Barcelona, två från Bayern München, tre från Chelsea och två från Lyon. Sen ska de prestera också. Helst bättre än de gjorde i Japan och Korea. Italiens startelva går inte heller av för hackor, även om den är spretigare.


söndag 8 juni 2008

Fy fan för Celine Dion*

"Jag har synat oss, genom ett stetoskop
När det kommer så nära, är det bara sådär"


Punkåterträffen i Tanto blev lyckad, trots att ett gäng kids som försökte vara punk vräkte ut kass hårdrock på hög volym. Efter femtielfte Axl Rose-låten fick B nog och gick ner och tog ett tag om bandaren och vände den åt ett annat håll samtidigt som han vänligt men bestämt frågade om det gjorde nåt att han vände bandaren. Touché! Lillkillen såg rätt förvånad ut. Jag tror att chippen till och med sänkte lite efter det. Dagen blev lång med mycket snack, många garv och avslutades med att vi kördes ut från ett stängandes Street. Enda smolket i bägaren var hobbyknarkaridioten som ville ha tjack och frågade en av dem som jobbar på att ta sig ur sitt missbruk om han kunde fixa nåt. Men hämden var ljuv; han tog stålarna och drog, kom aldrig tillbaka. Förhoppningsvis åkte han hem och kollade på tv, men troligtvis inte. En lång och trevlig fredag straffade mig hårt igår. Återigen går en tacksamhetens tanke till min dotter som är världens bästa bakismedicin; hon beställde farsans spaghetti med köttfärssås, efterrätt: bananmilkshake och melon. Lustigt att man kan ta sig samman om man är tvingad.

***

Herregud vad Portugal lirade vackert långa stunder igår.

***

Demokrati är tydligen årets modeord på vänserpartiets kongress i Norrköping. Det ska skrivas in i alla tänkbara och otänkbara dokument så att alla förstår att partiet är demokratiskt.

***

Pepes väggspel med Nuno Gomes och avslutningen. Mmmm.

***

Lars Ohly valdes om till partiordförande. Staffan Norberg från Södertälje valde att kandidera mot honom. Och några av de glada "demokraterna" i partiet har mage att bli sura över att han inte drog tillbaka sin kandidatur.

***

Jag har tippat Tyskland - Italien i final. När jag såg Portugals spel tvekade jag en sekund. Men det fanns klara svackor i försvarsspelet. Ett bättre och effektivare lag än Turkiets kommer att skoningslöst utnyttja de svagheterna.

***

Solen skiner och prognosen säger cirka trettio grader i stan. Då tar jag surlyn ut på Södertörn. Där ska det tydligen bara bli 26. Kanske dags för årets första dopp?

***

* Min dotter gör inget annat än sjunger 'My Heart Will Go On'. Vad som kanske var förtjusande de första tio gångerna liknar mer och mer tortyr.

fredag 6 juni 2008

Wild Youth & Ol' Farts

"I'm walking in the street
With the lastest on my feet
And the hair that makes the people stop and stare"


torsdag 5 juni 2008

Stay Free

"falleri, fallera..."

För lite mer än ett år sen gick jag genom Tanto sökandes efter grupp människor varav de flesta jag inte hade sett på mer än 25 år. Jag var minst sagt nervös. Skulle det bli jobbigt och krystat, skulle jag känna igen dem och skulle de känna igen mig. Det gick bra. I skuggan satt och stod ett gäng medelålders män och kvinnor. Några kände jag igen, andra inte. Det blev en del garv och många kramar den dan. Ett halvår senare var det dags igen. Nere på Snövit. Fler kom och det var väldigt chosefritt. Och i morgon är dags för ännu en punkpicknick. Jag ser fram emot den. Faktiskt inte av nostaligiska skäl, utan för att jag verkligen uppskattar att träffa och bara snacka med flera av dem. För er som inte kan komma i morgon och av nån anledning seglar förbi härinne:

onsdag 4 juni 2008

"Längst bak där satt alla som inte var så balla"

"nåra e noll å andra ett"

Idag beslutar riksdagen troligen om förändrade regler i sjukskrivningsprocessen och sjukförsäkringssystemet. Sjukpenningen kommer att tidbegränsas till högst 364 dagar. Arbetsförmågan ska prövas i tre steg, i stället för i den nuvarande sjustegsmodellen. Arbetsgivaransvaret för rehabilitering tas bort. Det finns en omvänd logik här. Myndigheterna ska jaga ut de sjuka i arbetslivet, alternativt till socialbidragstagande. Men myndigheterna har inga möjligheter att sätta press på stora arbetsgivare att ta sitt sociala ansvar och försöka hitta alternativa arbetsuppgifter till en som har slitits ut. Med tanke på att många människor faktiskt blir sjuka av sina arbeten är det osmakligt att dessa arbetsgivare nu helt frias från ansvar. Särskilt beklämmande är det när det handlar om arbetsgivare som stat, kommun och landsting. En distriktsläkare vid namn Bengt Järhult har skrivit en mycket tydlig insändare i Svenskan som beskriver vad förändringarna handlar om och vilka konsekvenser de kommer att få. Läs den.

***

Rubriken och underrubriken kommer från Stefan Sundströms låt 'Babyland'.

tisdag 3 juni 2008

Guidance - Something Looking Good

Ett litet grått plastpaket låg på hallgolvet när jag kom hem. Med ivrigt försiktiga fingrar klipptes plasten upp. Ha! Det tog nästan tre veckor, men det var värt väntan. Nu har jag en klassisk cykeltröja i mjuk ull från Portland Cyclewear. Så mycket snyggare än så här blir det inte.


Kanske att det borde ha stått Strummer/Jones i det svarta fältet...

Bye Bye Bo Diddley Bye Bye

Idag tror jag att Håkan Hellström ägnar Bo Diddley en tanke. Utan ’Hush Your Mouth’ hade nog inte ’Dom fyra årstiderna’ låtit som den gör. Bo Diddley dog igår och blev 79 bast. Jag räknar honom som en av de mest inflytelserika personerna i rockhistorien. Chuck Berry skapade riffen, Little Richard det extravaganta, Jerry Lee Lewis rockröjaren, Ray Charles det själfulla, Elvis fixstjärnan och Buddy Holly nörden. Men Bo Diddley gick en egen väg, han utvecklade och arbetade runt beatet på ett sätt som fick det skenbart monotona att leva och bubbla som en vulkan. Hans arv lever därför inte bara vidare i det uppenbara som Rolling Stones, The Stooges, The Clash och U2, utan i alla typer av dansmusik. Jo, jag skulle nog våga säga att även technofansen idag bör skicka en tacksamhetens tanke till Bo.

Själv såg jag Bo Diddley bara en gång, på Hard Rock Café i Stockholm nån gång på åttiotalet. Bandet var väl så där, men Bo Diddley var oerhört närvarande. En polare blev dålig mitt under konserten och vi stod nästan längst fram. Bo höll ett vakande öga på polaren hela tiden. En mycket märklig upplevelse.

Det hade varit lätt att avslutningsvis bara citera ABBA och säga, ”Thank You For The Music”, men det handlar om så mycket mer. Jag säger i stället: Tack för musiken och all inspiration du har gett till andra musiker som förstod att förvalta och förädla ditt arv.

***

Återigen vaknade jag med Säkert, 'Det kommer bara leda till nåt ont', klingande i skallen.

***

Igår var min hjärna tydligen på semester, jag kunde inte för min själ komma ihåg vad Pete Dohertys band heter och i en diskussion fick jag Johan Mjällby till Johan Mellberg. Så var det hela dan. Inte en siffra rätt. Varför ingen skickade hem mig från jobbet var en gåta.

söndag 1 juni 2008

Nya pers och goda bärs

"Och det här är vad alla har sagt om dig
Håll dig borta från honom han kommer att såra dig
Det här är vad alla har varnat mig;
Du är så bräcklig det kommer att krossa dig"

Marathonmannen fick sin öl igår och satte naturligtvis ett nytt personbästa, 3.26.28. Helt osjälviskt tar jag inte åt mig hela äran för H:s prestation, bara den största delen. Utan alla mil vi har lagt bakom oss på Södertörn är nog hemligheten. Apropå Södertörn hade jag med mig min arbetskamrat S på dagens tur. I fredags köpte han en ny Kona Jake som nu fick sitt premiäråk. I värmen höll vi ett rätt lugnt tempo och med tanke på att det var år sedan S hojade runt i terrängen tog vi också flera stopp då vi bara satt och njöt i solskenet. Självfallet avslutades turen så som en tur ska avslutas, med en god bira och en talltrik pommes med bea på en trevlig krog i Örby, förorten som Gud glömde.


Så här glad blir man på en nyköpt jonne när det går utför.

Men även på en nyköpt hoj måste man klara backarna.


Ty till dem som kämpar skola belöning varda givet.

Sen är det bara att rulla hem.