Vild sak

"Wild thing, you make my heart sing
You make everything
Groovy
I said wild thing..."

I morse drömde jag att jag stod i en replokal tillsammans med Pojken och Pinch. Om det var Micke på trummor minns jag inte. Mitt andra riktiga band, Snarklangarna. Jo, jag vet, namnet var inte direkt ascoolt, men jag var så glad över att få vara med i ett band igen att jag knappast skulle ha tjafsat om nånting. Ändå la jag av. Kommer inte ihåg varför. Kanske för att namnet var töntigt. Hursomhelst lirade de in en platta strax efter. Om den är bra eller inte har jag inte en susning om, jag tror inte att jag nånsin har hört den. Pojken var bra på sång, och det var hon och Pinch som lärde mig att slå ut några toner ur basen. Wild Thing var den första låten jag lärde mig. Jag var alltid bättre på att posera och showa än att lira. Jag håller fortfarande showandet före lirandet, vilken dag i veckan som helst. Men det måste bottna i nåt "äkta". Vilken adolffredrikselev som helst kan träffa toner och hålla takten. Men det är knappast det som rock 'n' roll handlar om, utan om att kunna förmedla en känsla, nåt som påminner om liv. Därför finns det inget värre i min bok än när nån ignorant pajas vräker ur sig; "men han kan ju inte sjunga", om någon, exempelvis Håkan Hellström, som om det var det allting handlade om.