"I’m just a poor wayfaring stranger
Traveling thru this world below
There’s no sickness, no toil, no danger
In that bright land to which I go"
Ibland måste man hålla två tankar i skallen samtidigt. Ett sånt exempel fanns i dagens Metro. Under rubriken "LO-basens make fick jobb - på LO" kan vi läsa att Lennart Wedin efter pension från IF Metall fått jobb på LO. Och? Kan det kanske vara så att han fick det på egna meriter? Att han sen kvitterar ut pension samtidigt är inte heller det särskilt mycket att ondgöra sig över. Går du i avtalspension och hittar ett annat jobb får du både pension och lön. Så fungerar det för dig, mig och för Lennart. Vad är problemet?
Just nu handlar det naturligtvis om ett drev som kampanjar för att Wanja Lundby-Wedin ska avgå. I ett drev är alla nyheter - oavsett dess bäring - viktiga för att fylla skuldbägaren. Den samlade skiten journalisterna lyckats gräva upp ska bli så pass stor att det inte längre går att värja sig med hedern i behåll - oavsett skitens bäring. Wanjas dagar är räknade. Så är det. Bara en lång industrisemester fylld av fästingar och mord kan rädda henne.
Samtidigt tycker jag att Wanja borde ha avgått redan vid AMF-skandalen. Hennes trovärdighetskonto tömdes då. LO:s styrelse hade kunnat sätta press på henne. Men då många förbund tjänar på att det sitter en svag LO-ordförande valde de att låta henne sitta, med allt vad det innebär i bristande förtroende för LO och arbetarrörelsen. En ytterligare förklaring ligger nog i att samtliga förbundsordföringar i LO-styrelsen också sitter med i andra styrelser och har säkert inte heller alltid läst det finstilta i alla kontrakt som ingåtts. Därför sitter vi där med en svag LO-ordförande som media kommer att skjuta ner vilken dag som helst. Och för var dag som drevet går dras facket allt mer i smutsen. Hur gräsrötterna ska kunna vända de neråtgående medlemssiffrorna under såna här förhållanden är för mig en gåta.
Problemet med maktfullkomliga ordföringar ligger dessvärre inbyggt i rörelsen. Det finns ingen bortre gräns för hur länge en ordförande kan sitta. Och ju längre en människa sitter på en maktposition desto mer maktfullkomlig kommer han eller hon att bli. En amerikansk president kan bara sitta i två mandatperioder, det vill säga åtta år. Detta för att ingen president ska kunna förvandlas till monark. Jag tycker det är ett bra system. Det ger en ödmjukhet inför ämbetet och skickar ut dig från posten vid ungefär den tidpunkt då du tappar den ödmjukheten.
Visar inlägg med etikett Media. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Media. Visa alla inlägg
onsdag 27 maj 2009
onsdag 25 februari 2009
Sinne för proportioner
Det är inte bara en fjärdedels semla på morgon som har gjort mig lätt illamående: Svenskan ägnar 14 sidor åt kronprinsessans förlovning. DN vill inte vara sämre, de snaskar på med 14 och en halv sida. Till DN:s försvar kommer att åtminstone ledaren vågar vara kritisk till monarkin en sådan här dag. Tack för det! Samtidigt håller halva Västra Götaland på att kastas ut i arbetslöshet. Nyhetsredaktionernas sinne för proportioner bör allvarligt ifrågasättas. Vilhelm Mobergs ord från 1955 är fortfarande rykande aktuella:
"I en monarki uppkommer det alltid en anda av undersåtlighet, som icke är fria medborgare värdig. Kring konungen med Guds nåde och hans anförvanter har i alla tider uppblommat en rik flora av servilitet och inställsamhet, kryperi och allsköns fjäsk. Denna undersåtlighet kräver sina offer i de bästa kretsar. Jag har sett högt bildade personer, som i andra sammanhang har ådagalagt intelligens, mista sin mänskliga värdighet inför en kunglig person: I närvaro av en medlem av kungahuset har de alldeles tappat koncepterna och stått där som förvandlade och stammat i förvirring och betett sig på ett sätt som närmast kan kallas fjantigt. Kungadömet frammanar och utvecklar några av människans mest förödmjukande egenskaper: begäret att stå i gunst hos de höga, ivern att få umgås med dem, tjänstvilligheten till varje pris, den böjda ryggen inför överheten. Kungligheten får undersåtarna att förnedra sig själva även om det inte är deras avsikt. Till konungen och hans hov hör lakejen, och kungadömet har alltid alstrat lakejsjälar eller vad vi kallar hovmannamentalitet: Denna beskäftighet hos människor, som i varje situation är beredda att stå sin härskare till tjänst."
Vilhelm Moberg Därför är jag republikan
"I en monarki uppkommer det alltid en anda av undersåtlighet, som icke är fria medborgare värdig. Kring konungen med Guds nåde och hans anförvanter har i alla tider uppblommat en rik flora av servilitet och inställsamhet, kryperi och allsköns fjäsk. Denna undersåtlighet kräver sina offer i de bästa kretsar. Jag har sett högt bildade personer, som i andra sammanhang har ådagalagt intelligens, mista sin mänskliga värdighet inför en kunglig person: I närvaro av en medlem av kungahuset har de alldeles tappat koncepterna och stått där som förvandlade och stammat i förvirring och betett sig på ett sätt som närmast kan kallas fjantigt. Kungadömet frammanar och utvecklar några av människans mest förödmjukande egenskaper: begäret att stå i gunst hos de höga, ivern att få umgås med dem, tjänstvilligheten till varje pris, den böjda ryggen inför överheten. Kungligheten får undersåtarna att förnedra sig själva även om det inte är deras avsikt. Till konungen och hans hov hör lakejen, och kungadömet har alltid alstrat lakejsjälar eller vad vi kallar hovmannamentalitet: Denna beskäftighet hos människor, som i varje situation är beredda att stå sin härskare till tjänst."
Vilhelm Moberg Därför är jag republikan
tisdag 13 januari 2009
onsdag 17 september 2008
One Track Mind
"And they all play on the golf course and drink their martinis dry,
And they all have pretty children and the children go to school
And the children go to summer camp and then to the university
Where they are put in boxes and they come out all the same"
Inte helt oväntat gick en av Svenskans ledarskribenter i spinn över Fredrik Reinfeldts regeringsdeklaration. Han lyckas också med konststycket att applådera Reinfeldts fadäs. En fadäs som den elake djävel jag nu är skulle älskat att se: statsministern rusar upp i talarstolen efter kungens tal. Orkestern lirar. Och lirar. Under tre musikstycken står Reinfeldt där i talarstolen. Det måste ha varit olidligt långa låtar för vår statsminister. "Det gäller att man är på plats om man ska få något gjort”, sa han tydligen när musiken tystnat. Och så kanske man kan se det. Personligen tycker jag bilden är talande för en regering som inte vill läsa på, utan tanklöst springer iväg och fattar en rad beslut som sedan måste revideras nåt år senare.
Sen är det inte utan att jag förundras över hur dessa nyliberaler resonerar. Nyss var vi inne i en högkonjunktur då var receptet för en fortsatt god ekonomi sänkta skatter, nu är vi på väg in i en lågkonjunktur och då är receptet återigen sänkta skatter. Det är nästan så att jag undrar om inte Walter Lure skrev låten 'One Track Mind' för dem.
And they all have pretty children and the children go to school
And the children go to summer camp and then to the university
Where they are put in boxes and they come out all the same"
Inte helt oväntat gick en av Svenskans ledarskribenter i spinn över Fredrik Reinfeldts regeringsdeklaration. Han lyckas också med konststycket att applådera Reinfeldts fadäs. En fadäs som den elake djävel jag nu är skulle älskat att se: statsministern rusar upp i talarstolen efter kungens tal. Orkestern lirar. Och lirar. Under tre musikstycken står Reinfeldt där i talarstolen. Det måste ha varit olidligt långa låtar för vår statsminister. "Det gäller att man är på plats om man ska få något gjort”, sa han tydligen när musiken tystnat. Och så kanske man kan se det. Personligen tycker jag bilden är talande för en regering som inte vill läsa på, utan tanklöst springer iväg och fattar en rad beslut som sedan måste revideras nåt år senare.
Sen är det inte utan att jag förundras över hur dessa nyliberaler resonerar. Nyss var vi inne i en högkonjunktur då var receptet för en fortsatt god ekonomi sänkta skatter, nu är vi på väg in i en lågkonjunktur och då är receptet återigen sänkta skatter. Det är nästan så att jag undrar om inte Walter Lure skrev låten 'One Track Mind' för dem.
torsdag 21 februari 2008
TV Eye
"It's the end of the world as we know it / Can I have some time alone
It's the end of the world as we know it / Can I have some time alone"
Jag måste erkänna att jag först var tveksam. Papa Dee som programledare för ett reseprogram, kan det va nåt? Har vi inte redan alldeles för många reseprogram som inte säger ett dyft om platserna de besöker? Kan en avdankad rappare/M.C/sångare göra nån som helst skillnad? Svar ja. Papa Dee drivs av en äkta nyfikenhet på människorna och musiken han möter. Hans berättelser är fyllda med en sån lust och kärlek till det han vill visa att det bara är att kapitulera. Det spelar ingen roll om han möter en äldre man i Kambodja som på ett stränginstrument lirar en typ av kambodjansk blues eller The Roots Radics på Jamiaca, Papa Dees ögon glittrar av glädje över det han får vara med om och den glädjen tränger rakt in i vardagsrummet. Men det är inte bara glädje vi får oss till livs, utan en kunnigt berättad historia som visar på hur musiken hänger ihop oavsett om du befinner dig Bombay, London eller New York. Den enda dippen var en kort sekvens när han hade landat i Bombay och gnällde över trötthet och värme. Det kan han gärna göra för kameramannen. Om kameran är avstängd. I tv framstår det som jävligt drygt. Han har betalt för att resa och ha kul. Det har sällan vi framför tv:n. Vi är glada om vi kommer iväg på en solsemester vartannat år. Producenten borde ha tagit fram saxen och klippt bort gnället.
Mitt gnäll är en petitess. I kväll kommer det fjärde avsnittet och då hamnar vi New York. Mellan klockan 20.00 - 20.45 svarar jag inte ens på nödanrop.
Vill du se de tidigare programmen kan du göra det här.
It's the end of the world as we know it / Can I have some time alone"
Jag måste erkänna att jag först var tveksam. Papa Dee som programledare för ett reseprogram, kan det va nåt? Har vi inte redan alldeles för många reseprogram som inte säger ett dyft om platserna de besöker? Kan en avdankad rappare/M.C/sångare göra nån som helst skillnad? Svar ja. Papa Dee drivs av en äkta nyfikenhet på människorna och musiken han möter. Hans berättelser är fyllda med en sån lust och kärlek till det han vill visa att det bara är att kapitulera. Det spelar ingen roll om han möter en äldre man i Kambodja som på ett stränginstrument lirar en typ av kambodjansk blues eller The Roots Radics på Jamiaca, Papa Dees ögon glittrar av glädje över det han får vara med om och den glädjen tränger rakt in i vardagsrummet. Men det är inte bara glädje vi får oss till livs, utan en kunnigt berättad historia som visar på hur musiken hänger ihop oavsett om du befinner dig Bombay, London eller New York. Den enda dippen var en kort sekvens när han hade landat i Bombay och gnällde över trötthet och värme. Det kan han gärna göra för kameramannen. Om kameran är avstängd. I tv framstår det som jävligt drygt. Han har betalt för att resa och ha kul. Det har sällan vi framför tv:n. Vi är glada om vi kommer iväg på en solsemester vartannat år. Producenten borde ha tagit fram saxen och klippt bort gnället.
Mitt gnäll är en petitess. I kväll kommer det fjärde avsnittet och då hamnar vi New York. Mellan klockan 20.00 - 20.45 svarar jag inte ens på nödanrop.
Vill du se de tidigare programmen kan du göra det här.
måndag 19 november 2007
Märklig nyhetsvärdering
"Here comes a delivery
Straight from the heart of my misery
So, comes a delivery
Straight from the heart, to you"
Ibland blir jag lite brydd. Ok, för att moderaterna har fått stå rampljuset i en något mindre smickrande exponering under det senaste året. Och ok för att en magnitud av nyheter kring en person, organisation, grupp eller fenomen till slut ger en viss trötthet bland både oss läsare och journalisterna som ska skriva om eländet. Men att de två stockholmsdrakarna, DN och Svenskan, helt väljer att förtiga nyheten om att moderata ministrar, statssekreterare och pressekreterare låter oss skattebetalare stå för notan till moderaternas interna angelägenheter är minst sagt märklig. Det är inte utan jag frågar mig vilken nyhetsvärdering som ligger bakom beslutet på redaktionerna. För det kan väl aldrig vara politiskt? Heder åt Expressen som är den enda stockholmstidningen som skriver om saken.
Straight from the heart of my misery
So, comes a delivery
Straight from the heart, to you"
Ibland blir jag lite brydd. Ok, för att moderaterna har fått stå rampljuset i en något mindre smickrande exponering under det senaste året. Och ok för att en magnitud av nyheter kring en person, organisation, grupp eller fenomen till slut ger en viss trötthet bland både oss läsare och journalisterna som ska skriva om eländet. Men att de två stockholmsdrakarna, DN och Svenskan, helt väljer att förtiga nyheten om att moderata ministrar, statssekreterare och pressekreterare låter oss skattebetalare stå för notan till moderaternas interna angelägenheter är minst sagt märklig. Det är inte utan jag frågar mig vilken nyhetsvärdering som ligger bakom beslutet på redaktionerna. För det kan väl aldrig vara politiskt? Heder åt Expressen som är den enda stockholmstidningen som skriver om saken.
måndag 15 oktober 2007
Lokko är värd en ursäkt - av Svenskan
"My girls mad at me
Been on the telephone for an hour
We hardly said a word
I tried and tried but I could not be heard"
Ok, i diskussionen om huruvida Lokko censurerade Lessing eller ej kan man konstatera att det finns, minst, tre texter utifrån samma situation eller huvudartikel. I papperstidningen, finns den berömda svordomen med. I den artikel som toppade ettan på nätupplagan fanns den inte med. När diskussionens vågor börjar svalla på min kommentarstråd, letar jag lite till i Svenskans nättidning och hittar en annan artikel och där fanns svordomen med, översatt, vilket den inte var i papperstidningen.
Jag kan bara förhålla mig till de saker jag läser, inget annat. Jag läste artikeln som toppade nätupplagan. Och utifrån den var rubriken befogad. Eftersom att det var huvudnyheten. Om det nu är en redigerare som slaktat texter utan större känsla för sak och person är det bara att beklaga. Självfallet bör Lokko ha en ursäkt, av sin arbetsgivare. Inte av mig.
***
Manu Chao lirade på Hovet igår och jag var där. Det svängde väl rätt rejält ibland. Jo, jag dansade. Men det blev till slut väldigt tjatigt. Tyvärr använder bandet sig av endast tre växlar: Oipunk, reggaegung och reggaegitarrkomp. Nämen förlåt, det var ett stänk salsa och en liten rumba också, båda med oipunk i sig. Det blir på tok för trist under två timmar. Kvällen avslutades på Imperiet i skatteskrapan.
Been on the telephone for an hour
We hardly said a word
I tried and tried but I could not be heard"
Ok, i diskussionen om huruvida Lokko censurerade Lessing eller ej kan man konstatera att det finns, minst, tre texter utifrån samma situation eller huvudartikel. I papperstidningen, finns den berömda svordomen med. I den artikel som toppade ettan på nätupplagan fanns den inte med. När diskussionens vågor börjar svalla på min kommentarstråd, letar jag lite till i Svenskans nättidning och hittar en annan artikel och där fanns svordomen med, översatt, vilket den inte var i papperstidningen.
Jag kan bara förhålla mig till de saker jag läser, inget annat. Jag läste artikeln som toppade nätupplagan. Och utifrån den var rubriken befogad. Eftersom att det var huvudnyheten. Om det nu är en redigerare som slaktat texter utan större känsla för sak och person är det bara att beklaga. Självfallet bör Lokko ha en ursäkt, av sin arbetsgivare. Inte av mig.
***
Manu Chao lirade på Hovet igår och jag var där. Det svängde väl rätt rejält ibland. Jo, jag dansade. Men det blev till slut väldigt tjatigt. Tyvärr använder bandet sig av endast tre växlar: Oipunk, reggaegung och reggaegitarrkomp. Nämen förlåt, det var ett stänk salsa och en liten rumba också, båda med oipunk i sig. Det blir på tok för trist under två timmar. Kvällen avslutades på Imperiet i skatteskrapan.
onsdag 10 oktober 2007
Fejsbok
"I get up in the evening, and I aint got nothing to say
I come home in the morning, I go to bed feeling the same way
I aint nothing but tired, man Im just tired and bored with myself
Hey there baby, I could use just a little help"
Näe, jag vaknade inte med Springsteen i skallen. Men jag har redan hunnit nynna den minst ett dussin gånger idag. De raderna känns som höstens tema. De kan med fördel puzzlas ihop med Iggy: "I'm Bored, I'm the chairman of the bored, I'm a lengthy monologue. I'm livin' like a dog".
***
En polare uppmanade mig att sajna upp mig på fejsboken. Ok, kan jag väl göra, tänkte jag. Så de senaste två dagarna har jag regrederat till min dotters nivå; sitter och samlar vänner digitalt. Wow! Näe, inte det minsta. Det enda som var lite kul var att få kontakt med ett par gamla flörtar och se att de var vid liv. I övrigt, förbannat överreklamerat. Eller som en annan gammal polare skrev:
"På nåt sätt känns det lite tragiskt att det är så man ska träffa sina gamla polare och inte i verkliga livet.Men om man, som jag, sitter fast hemma så kan det ju vara ett schysst sätt att hålla koll på folk."
Och så kan man också se det.
***
Gårdagens medietavla stod Aktuellt för i inslaget om överklassgrabbarna som stampade ihjäl en jämnårig. I inslaget om att de redan dömts på nätet filmades nån sajt och det var inte svårt att se ett namn där. Lägger man ihop att det i andra medier framgått att grabben tillhör en inflytelserik familj var det spot on. En snabb googling och jag fick fram samtliga namn. Ganska osmakligt av Aktuelltredaktionen om ni frågar mig.
I come home in the morning, I go to bed feeling the same way
I aint nothing but tired, man Im just tired and bored with myself
Hey there baby, I could use just a little help"
Näe, jag vaknade inte med Springsteen i skallen. Men jag har redan hunnit nynna den minst ett dussin gånger idag. De raderna känns som höstens tema. De kan med fördel puzzlas ihop med Iggy: "I'm Bored, I'm the chairman of the bored, I'm a lengthy monologue. I'm livin' like a dog".
***
En polare uppmanade mig att sajna upp mig på fejsboken. Ok, kan jag väl göra, tänkte jag. Så de senaste två dagarna har jag regrederat till min dotters nivå; sitter och samlar vänner digitalt. Wow! Näe, inte det minsta. Det enda som var lite kul var att få kontakt med ett par gamla flörtar och se att de var vid liv. I övrigt, förbannat överreklamerat. Eller som en annan gammal polare skrev:
"På nåt sätt känns det lite tragiskt att det är så man ska träffa sina gamla polare och inte i verkliga livet.Men om man, som jag, sitter fast hemma så kan det ju vara ett schysst sätt att hålla koll på folk."
Och så kan man också se det.
***
Gårdagens medietavla stod Aktuellt för i inslaget om överklassgrabbarna som stampade ihjäl en jämnårig. I inslaget om att de redan dömts på nätet filmades nån sajt och det var inte svårt att se ett namn där. Lägger man ihop att det i andra medier framgått att grabben tillhör en inflytelserik familj var det spot on. En snabb googling och jag fick fram samtliga namn. Ganska osmakligt av Aktuelltredaktionen om ni frågar mig.
måndag 13 augusti 2007
Utanför ämnet, igen
Nej. Det här duger inte. Ok, det är inte lätt att vinna matcher när domaren låter motståndarna gå fram som slåttermaskiner, men lägena! De ska sitta.
Tyckte du också att "expertkommentatorn" i sr:s webradio lät partisk? Det var han. "Putte" Carlsson är fetgårdare. Vilket tyder på en mycket slapp policy från sr:s sida. Vad blir nästa steg? Ett av licenspengar betalt samarbete mellan sr och dif media? Visst, det är inte många meter mellan radiohuset och kaknäs, men nån jävla måtta får det faktiskt vara.
Tyckte du också att "expertkommentatorn" i sr:s webradio lät partisk? Det var han. "Putte" Carlsson är fetgårdare. Vilket tyder på en mycket slapp policy från sr:s sida. Vad blir nästa steg? Ett av licenspengar betalt samarbete mellan sr och dif media? Visst, det är inte många meter mellan radiohuset och kaknäs, men nån jävla måtta får det faktiskt vara.
söndag 29 juli 2007
Dopingdrev på fludder
"Come on outside - I'll sing you a lullaby,
Or tell a tale of how goodness prevailed.
We ruled the world - we killed and robbed,
The fucking lot - but we dont feel bad.
It was done beneath the flag of democracy,
You'll believe and I do - yes I do - yes I do -Yes I do"
Nu är jag mer än lovligt trött på att så fort nån säger cykel eller Tour de France så poppar ordet doping upp. I skuggan av det stora cykelloppet och under samma tid har inte mindre än tre friidrottare ertappats som dopare. Det vill säga lika många som har ertappats under Touren. Trots det skriver media spaltmetrar om friidrott varje dag utan att den för cykel obligatoriska spalten med dopingfall finns med. Världens största cykellopp är däremot förpassat till notiser, med bifogad dopingspalt. Enda undantaget är Svenskan, som har haft en bra bevakning av Touren, men inte ens de klarar av att hålla två saker isär. Friidrotten har tydligen en egen medial måttstock. Ibland undrar jag om inte sportjournalisterna själva är dopade, för mycket fludder kanske, eftersom att det ofta bara blir pladder*.
Föga förvånande presterar de två cykelälskarna Roberto Vacchi och Anders Adamson på Eurosport den bästa journalistiken om cykling; de undersöker och förklarar regler, granskar hur kontrollerna görs och förklarar skillnader och berättar hur de anser att det borde se ut. Visst det är subjektivt, men vilken journalistik är inte det? Glömde jag att berätta att de inte är journalister?
Samtidigt utvecklar sig Touren till att bli en av de mer spännande loppen på årtionden. Jag har följt loppet i många år och kan inte minnas när den sista etappen faktiskt var betydelsefull. Den som haft den gula ledartröjan tidigare år ska ha minst fått hjärtinfarkt för att missa slutsegern. I år skiljer det trettioen sekunder mellan ettan och trean. Tvåan, Cadel Evans, ligger 23 sekunder efter. Och nu kommer det bästa: Om han kommer i mål först av alla och fyra sekunder före ettan, Alberto Contador, vinner han hela Tour de France. Varför? Jo, en etappsegrare får tjugo bonussekunder! Vad jag ska göra i eftermiddag? Ja gissa.
***
Appropå cykel. I förrgår såg jag en snubbe gå och dra en barnvagn iklädd den snyggaste cykeljacka jag nånsin sett. Undrar om Linton är medlem?
***
Den borgerliga partierna talar alla om att de vill "reformera" arbetsrätten, en del av dem hänvisar till Danmark som nån förebild. Och så här roligt kan det bli då.
***
Kul att vakna med The Jam i huvudet. Det var verkligen inte igår. Låten heter 'Little Boy Soldier' och finns på, i mitt tycke deras bästa skiva, Setting Sons. Här har ni ett nervigt framträdande från 1980 med 'Set The House Ablaze' (från Sound Affects) och 'Little Boy Soldiers'. Frågan är om inte den är mer aktuell idag än när den skrevs.
* Fludder är en benämning på neråtpiller.
Or tell a tale of how goodness prevailed.
We ruled the world - we killed and robbed,
The fucking lot - but we dont feel bad.
It was done beneath the flag of democracy,
You'll believe and I do - yes I do - yes I do -Yes I do"
Nu är jag mer än lovligt trött på att så fort nån säger cykel eller Tour de France så poppar ordet doping upp. I skuggan av det stora cykelloppet och under samma tid har inte mindre än tre friidrottare ertappats som dopare. Det vill säga lika många som har ertappats under Touren. Trots det skriver media spaltmetrar om friidrott varje dag utan att den för cykel obligatoriska spalten med dopingfall finns med. Världens största cykellopp är däremot förpassat till notiser, med bifogad dopingspalt. Enda undantaget är Svenskan, som har haft en bra bevakning av Touren, men inte ens de klarar av att hålla två saker isär. Friidrotten har tydligen en egen medial måttstock. Ibland undrar jag om inte sportjournalisterna själva är dopade, för mycket fludder kanske, eftersom att det ofta bara blir pladder*.
Föga förvånande presterar de två cykelälskarna Roberto Vacchi och Anders Adamson på Eurosport den bästa journalistiken om cykling; de undersöker och förklarar regler, granskar hur kontrollerna görs och förklarar skillnader och berättar hur de anser att det borde se ut. Visst det är subjektivt, men vilken journalistik är inte det? Glömde jag att berätta att de inte är journalister?
Samtidigt utvecklar sig Touren till att bli en av de mer spännande loppen på årtionden. Jag har följt loppet i många år och kan inte minnas när den sista etappen faktiskt var betydelsefull. Den som haft den gula ledartröjan tidigare år ska ha minst fått hjärtinfarkt för att missa slutsegern. I år skiljer det trettioen sekunder mellan ettan och trean. Tvåan, Cadel Evans, ligger 23 sekunder efter. Och nu kommer det bästa: Om han kommer i mål först av alla och fyra sekunder före ettan, Alberto Contador, vinner han hela Tour de France. Varför? Jo, en etappsegrare får tjugo bonussekunder! Vad jag ska göra i eftermiddag? Ja gissa.
***
Appropå cykel. I förrgår såg jag en snubbe gå och dra en barnvagn iklädd den snyggaste cykeljacka jag nånsin sett. Undrar om Linton är medlem?
***
Den borgerliga partierna talar alla om att de vill "reformera" arbetsrätten, en del av dem hänvisar till Danmark som nån förebild. Och så här roligt kan det bli då.
***
Kul att vakna med The Jam i huvudet. Det var verkligen inte igår. Låten heter 'Little Boy Soldier' och finns på, i mitt tycke deras bästa skiva, Setting Sons. Här har ni ett nervigt framträdande från 1980 med 'Set The House Ablaze' (från Sound Affects) och 'Little Boy Soldiers'. Frågan är om inte den är mer aktuell idag än när den skrevs.
* Fludder är en benämning på neråtpiller.
onsdag 20 juni 2007
Hammarby kan inte vinna
"Dina läppar skickar kyss ifrån Helsingborg
jag fick en bild på telefon
Är det din önskan så är det min lag
Du vet jag släpper allt och flyger ner idag"
Egentligen hade jag tänkt att sätta in en bild på Sebbe dagen till ära, men kom på att jag fotade den här bilden från gården där jag växte upp i förra veckan. Och på nåt sätt är den talande för derbyt; Bajen förbjöd djurgårn att lira boll på mittfältet och framför backlinjen. Och som dom gjorde det! Sulan, Traore, Sebbe och Lolo stängde varenda yta och gav varandra ett otroligt understöd. Jag vet att jag är pervers, men jag älskar bra defensiv fotboll som utmynnar i något konstruktivt. Igår utmynnade det i seger.
***
Matematik:
Aftonbladet: 110 anhållna i natt - i ingressen blir de 130 som gripits.
Svenskan: Samma som ovan - igen bildtext.
DN: Samma som som ovan - ingen bild.
Expressen: 128 huliganer gripna efter derby - I bildtexten: Över 150 huliganer greps i Stockholm inför derbyt
City: 128 huliganer gripna - i bildtexten blir de över 150.
Metro: 110 derbyhuliganer anhölls efter upplopp.
Priset för störst uppfinningsrikedom går till Expressen som lyckas bokföra de gripna både inför och efter derbyt. Kreativt!
***
Jag hinner inte idag att återkomma till mina tankar om min gamla förort som jag besökte i förra veckan, men de ligger kvar och det finns säkert nån bild till som illustration. Berättelsen om skylten är lite rolig. Den måste ha kommit upp nån gång kring 1970. Vi spelade brännboll på gården. En dag fick nån av oss till en ordentlig snedträff och bollen åker in i ett fönster. Alla ungar är som bortblåsta från gårdens yta. Några dar senare sitter skylten med texten BOLLSPEL FÖRBJUDET uppe. Samma dag drog en ny match igång. Fler snedträffar blev det, men inga fler doror gick. Däremot minns jag att nån fick brännbollsträet i skallen. Men det är en annan historia. Vad ungarna gör på gården idag har jag ingen aning om.
söndag 3 juni 2007
All The Young Punks
"Andas, jag kan inte andas
För det låter så pinsamt kvavt där jag står brevid dig.
För trött för att dölja, det måste vara uppenbart
Åh kom inte närmre, åh snälla kom närmre
Snälla kom närmre, snälla kom närmre, kom närmre..."
Det var en vacker dag igår. Bakfyllan till trots. Både jag och T lekte nog med tanken att ligga kvar i våra sängar och ynka oss, men var båda jävligt glada över att vi tog oss till Tanto för en re-union med människor vi inte sett på nästan trettio år. Lite komik var det också. Platsen som var sagd var nedanför minigolfen. När T och gick där och tittade på alla solbadare undrade vi över vilket gäng det kunde vara, fick det inte att stämma, sen kollade vi upp mot slänten bredvid och där i skuggorna stod det några svartklädda typer. Vi gick dit och möttes av Krippa, Deep Torkel, Frobbe Johan och Bosse Belsen. Bara då var det värt att ha lämnat sängen. Sen kom de en efter en: Irre, Peter, Mosse, Rikard, Pelle, Jimmy, Delta, Toril, Clarin och flera som jag inte hann surra med. Och allt var najs och avspänt. Folk kom och gick. Precis som då. Det mest dramatiska var när Max jagade bort en gubbe som ville fotografera ultrahuspunkarna, som fortfarande är och ser ut som punkare. Stort garv. Även om allt var najs satt jag ändå och tittade efter Marie, Lotta, Petra, Katti, Leila, Laila, Kicko, Yvette, Pojken och alla andra tjejer som jag undrat över. Men igår var de nån annan stans.
***
Efteråt gick jag, B, H och T hem till T och fixade pasta med köttfärssås och drack vin och kollade matchen. Det är nåt särskilt med danskmatcherna. Och den igår var nästan olidlig i sin dramatik. Det finns inte mycket att säga om domarens beslut, mer än att det är trist för Petter Hansson. Äntligen ett mål. Som inte längre räknas. Kul dag på jobbet? Danskjävlarna bedriver nån sorts kampanj som går ut på att få dåren som rusade in på plan att bli svensk. Kolla själva: Här och här. Osmakligt är bara förnamnet.
För det låter så pinsamt kvavt där jag står brevid dig.
För trött för att dölja, det måste vara uppenbart
Åh kom inte närmre, åh snälla kom närmre
Snälla kom närmre, snälla kom närmre, kom närmre..."
Det var en vacker dag igår. Bakfyllan till trots. Både jag och T lekte nog med tanken att ligga kvar i våra sängar och ynka oss, men var båda jävligt glada över att vi tog oss till Tanto för en re-union med människor vi inte sett på nästan trettio år. Lite komik var det också. Platsen som var sagd var nedanför minigolfen. När T och gick där och tittade på alla solbadare undrade vi över vilket gäng det kunde vara, fick det inte att stämma, sen kollade vi upp mot slänten bredvid och där i skuggorna stod det några svartklädda typer. Vi gick dit och möttes av Krippa, Deep Torkel, Frobbe Johan och Bosse Belsen. Bara då var det värt att ha lämnat sängen. Sen kom de en efter en: Irre, Peter, Mosse, Rikard, Pelle, Jimmy, Delta, Toril, Clarin och flera som jag inte hann surra med. Och allt var najs och avspänt. Folk kom och gick. Precis som då. Det mest dramatiska var när Max jagade bort en gubbe som ville fotografera ultrahuspunkarna, som fortfarande är och ser ut som punkare. Stort garv. Även om allt var najs satt jag ändå och tittade efter Marie, Lotta, Petra, Katti, Leila, Laila, Kicko, Yvette, Pojken och alla andra tjejer som jag undrat över. Men igår var de nån annan stans.
***
Efteråt gick jag, B, H och T hem till T och fixade pasta med köttfärssås och drack vin och kollade matchen. Det är nåt särskilt med danskmatcherna. Och den igår var nästan olidlig i sin dramatik. Det finns inte mycket att säga om domarens beslut, mer än att det är trist för Petter Hansson. Äntligen ett mål. Som inte längre räknas. Kul dag på jobbet? Danskjävlarna bedriver nån sorts kampanj som går ut på att få dåren som rusade in på plan att bli svensk. Kolla själva: Här och här. Osmakligt är bara förnamnet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
