"Massa människor säger hej
jag kan bara namnet på en del
Jag säger hej tillbaks och jag låtsas att jag vet
Folk jag inte sett sen nån gång när vi va punk
Men jag är glad att se att dom lever
och tiden stannar en sekund"
Visar inlägg med etikett Facebook. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Facebook. Visa alla inlägg
fredag 21 november 2008
söndag 6 januari 2008
Dagens bloggtips
"I'm not making a fool of myself
Oh tell me
I'm not making a fool of myself"
Märkligt. De små söta skottarna har fastnat i skallen på mig. Ändå lyssnade jag på Dylans Desire, en Mott-samling och en Stax-samling i går. Håll med om att det artilleriet borde få vad som helst att utrymma byggnaden, men nej då. Fast samtidigt kan jag inte påstå att jag mår dåligt av att ha dem i skallen, de är ju trots allt väldigt charmiga. Även om musiken de gör inte kan anses vara så där jättenyskapande. Samtidigt tycker jag nog att de har lagt till precis så mycket av sig själva i det de gör att det inte känns som efterapningar på tidigare hjältar.
Apropå det. Staffan har skrivit en rolig -och för den delen tänkvärd- önskan till Andres Lokko om vad han skulle vilja att Lokko tog upp i sina krönikor från andra sidan kanalen. Som vanligt kunde jag inte hålla tyst, utan hamnade raskt i en diskussion om musik. Jag tycker att du ska läsa inlägget och själv delta i diskussionen. När det gäller Staffans blogg har jag haft den som favorit sen strax innan jul då jag hittade den. Jag kanske inte alltid är överens med den gode Staffan, men jag gillar hans egensinne. Sen visade det sig att vi båda är med i Gallerian Punx på fejan och om jag fattade saken rätt var även han på återföreningen på Snövit innan jul. Trots det känner vi inte varandra. Hursomhelst, jag lägger upp honom i länklistan så att inte bara jag hittar honom snabbare utan även du.
Oh tell me
I'm not making a fool of myself"
Märkligt. De små söta skottarna har fastnat i skallen på mig. Ändå lyssnade jag på Dylans Desire, en Mott-samling och en Stax-samling i går. Håll med om att det artilleriet borde få vad som helst att utrymma byggnaden, men nej då. Fast samtidigt kan jag inte påstå att jag mår dåligt av att ha dem i skallen, de är ju trots allt väldigt charmiga. Även om musiken de gör inte kan anses vara så där jättenyskapande. Samtidigt tycker jag nog att de har lagt till precis så mycket av sig själva i det de gör att det inte känns som efterapningar på tidigare hjältar.
Apropå det. Staffan har skrivit en rolig -och för den delen tänkvärd- önskan till Andres Lokko om vad han skulle vilja att Lokko tog upp i sina krönikor från andra sidan kanalen. Som vanligt kunde jag inte hålla tyst, utan hamnade raskt i en diskussion om musik. Jag tycker att du ska läsa inlägget och själv delta i diskussionen. När det gäller Staffans blogg har jag haft den som favorit sen strax innan jul då jag hittade den. Jag kanske inte alltid är överens med den gode Staffan, men jag gillar hans egensinne. Sen visade det sig att vi båda är med i Gallerian Punx på fejan och om jag fattade saken rätt var även han på återföreningen på Snövit innan jul. Trots det känner vi inte varandra. Hursomhelst, jag lägger upp honom i länklistan så att inte bara jag hittar honom snabbare utan även du.
måndag 22 oktober 2007
Are You Alright?
"?"
Jag minns inte vilken låt som for förbi i morse, ni får förlåta mig, men för en gångs skull var mitt fokus helt inställt på jobb från frukostkaffet tills för en timme sen. Därför har jag förträngt morgonmusiken. Sorry.
Nå, nu sitter jag här med Lucinda Williams strömmande ur högtalarna. Tempot och känslan i låtarna känns helt rätt just nu. Lite blått, lite trasigt och väldigt vackert. De senaste dagarna har varit lite omvälvande. På ansiktsboken har en mängd gamla vänner dykt upp. Nån tjej hade startat en grupp "för såna som oss"* och där poppar en det ena och än det andra bekanta ansiktet upp. Ansikten jag i många fall inte sett på nästan trettio år. Det blir en del märkliga virituella möten, ungefär som i Thåströms Söndagsmåndagssång:
"Massa människor säger hej
jag kan bara namnet på en del
Jag säger hej tillbaks och jag låtsas att jag vet
Folk jag inte sett sen nån gång när vi va punk
Men jag är glad att se att dom lever
och tiden stannar en sekund"
En Richard hörde av sig och ville bli min "vän". Jag kunde för min själ inte komma ihåg nån Richard som såg ut på det viset. Men efter en timme föll poletten ned: Det var ju K! K som jag lirat med. Jag hade helt glömt bort vad K hette egentligen och bilden som var lite oskarp var i halvfigur och ansiktet i profil med lite skägg. Hur skulle jag kunna plocka hem den på första försöket, efter nästan 25 år?
Och idag hörde en E av sig. Jag hade inte en susning. Jag luskade runt lite och hittade några bilder från när vi var unga och då känner jag ju igen henne, men minns inte så mycket mer än så. Men ändå är det gott att se att ännu en lever och mår någorlunda bra.
Alla dessa möten fick mig att tänka på Lucinda Williams 'Are You Alright':
För det ju trots allt kanske mest vad man vill veta. Att allt är bra. Inte att vi ska börja umgås igen eller vad som helst. Men visst finns det trådar som hänger och slänger lite grann som gör en nyfiken på ett möte eller två.
***
Har ni märkt att allt fler skivbolag stoppar länkmöjligheten från Youtube? Är det inte fascinerande att se dem gräva sin egen grav?
*Ebba Grön, We're Only In It For The Drugs
Jag minns inte vilken låt som for förbi i morse, ni får förlåta mig, men för en gångs skull var mitt fokus helt inställt på jobb från frukostkaffet tills för en timme sen. Därför har jag förträngt morgonmusiken. Sorry.
Nå, nu sitter jag här med Lucinda Williams strömmande ur högtalarna. Tempot och känslan i låtarna känns helt rätt just nu. Lite blått, lite trasigt och väldigt vackert. De senaste dagarna har varit lite omvälvande. På ansiktsboken har en mängd gamla vänner dykt upp. Nån tjej hade startat en grupp "för såna som oss"* och där poppar en det ena och än det andra bekanta ansiktet upp. Ansikten jag i många fall inte sett på nästan trettio år. Det blir en del märkliga virituella möten, ungefär som i Thåströms Söndagsmåndagssång:
"Massa människor säger hej
jag kan bara namnet på en del
Jag säger hej tillbaks och jag låtsas att jag vet
Folk jag inte sett sen nån gång när vi va punk
Men jag är glad att se att dom lever
och tiden stannar en sekund"
En Richard hörde av sig och ville bli min "vän". Jag kunde för min själ inte komma ihåg nån Richard som såg ut på det viset. Men efter en timme föll poletten ned: Det var ju K! K som jag lirat med. Jag hade helt glömt bort vad K hette egentligen och bilden som var lite oskarp var i halvfigur och ansiktet i profil med lite skägg. Hur skulle jag kunna plocka hem den på första försöket, efter nästan 25 år?
Och idag hörde en E av sig. Jag hade inte en susning. Jag luskade runt lite och hittade några bilder från när vi var unga och då känner jag ju igen henne, men minns inte så mycket mer än så. Men ändå är det gott att se att ännu en lever och mår någorlunda bra.
Alla dessa möten fick mig att tänka på Lucinda Williams 'Are You Alright':
För det ju trots allt kanske mest vad man vill veta. Att allt är bra. Inte att vi ska börja umgås igen eller vad som helst. Men visst finns det trådar som hänger och slänger lite grann som gör en nyfiken på ett möte eller två.
***
Har ni märkt att allt fler skivbolag stoppar länkmöjligheten från Youtube? Är det inte fascinerande att se dem gräva sin egen grav?
*Ebba Grön, We're Only In It For The Drugs
onsdag 10 oktober 2007
Fejsbok
"I get up in the evening, and I aint got nothing to say
I come home in the morning, I go to bed feeling the same way
I aint nothing but tired, man Im just tired and bored with myself
Hey there baby, I could use just a little help"
Näe, jag vaknade inte med Springsteen i skallen. Men jag har redan hunnit nynna den minst ett dussin gånger idag. De raderna känns som höstens tema. De kan med fördel puzzlas ihop med Iggy: "I'm Bored, I'm the chairman of the bored, I'm a lengthy monologue. I'm livin' like a dog".
***
En polare uppmanade mig att sajna upp mig på fejsboken. Ok, kan jag väl göra, tänkte jag. Så de senaste två dagarna har jag regrederat till min dotters nivå; sitter och samlar vänner digitalt. Wow! Näe, inte det minsta. Det enda som var lite kul var att få kontakt med ett par gamla flörtar och se att de var vid liv. I övrigt, förbannat överreklamerat. Eller som en annan gammal polare skrev:
"På nåt sätt känns det lite tragiskt att det är så man ska träffa sina gamla polare och inte i verkliga livet.Men om man, som jag, sitter fast hemma så kan det ju vara ett schysst sätt att hålla koll på folk."
Och så kan man också se det.
***
Gårdagens medietavla stod Aktuellt för i inslaget om överklassgrabbarna som stampade ihjäl en jämnårig. I inslaget om att de redan dömts på nätet filmades nån sajt och det var inte svårt att se ett namn där. Lägger man ihop att det i andra medier framgått att grabben tillhör en inflytelserik familj var det spot on. En snabb googling och jag fick fram samtliga namn. Ganska osmakligt av Aktuelltredaktionen om ni frågar mig.
I come home in the morning, I go to bed feeling the same way
I aint nothing but tired, man Im just tired and bored with myself
Hey there baby, I could use just a little help"
Näe, jag vaknade inte med Springsteen i skallen. Men jag har redan hunnit nynna den minst ett dussin gånger idag. De raderna känns som höstens tema. De kan med fördel puzzlas ihop med Iggy: "I'm Bored, I'm the chairman of the bored, I'm a lengthy monologue. I'm livin' like a dog".
***
En polare uppmanade mig att sajna upp mig på fejsboken. Ok, kan jag väl göra, tänkte jag. Så de senaste två dagarna har jag regrederat till min dotters nivå; sitter och samlar vänner digitalt. Wow! Näe, inte det minsta. Det enda som var lite kul var att få kontakt med ett par gamla flörtar och se att de var vid liv. I övrigt, förbannat överreklamerat. Eller som en annan gammal polare skrev:
"På nåt sätt känns det lite tragiskt att det är så man ska träffa sina gamla polare och inte i verkliga livet.Men om man, som jag, sitter fast hemma så kan det ju vara ett schysst sätt att hålla koll på folk."
Och så kan man också se det.
***
Gårdagens medietavla stod Aktuellt för i inslaget om överklassgrabbarna som stampade ihjäl en jämnårig. I inslaget om att de redan dömts på nätet filmades nån sajt och det var inte svårt att se ett namn där. Lägger man ihop att det i andra medier framgått att grabben tillhör en inflytelserik familj var det spot on. En snabb googling och jag fick fram samtliga namn. Ganska osmakligt av Aktuelltredaktionen om ni frågar mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
