Vad ska du bli

"As I walk through This wicked world
Searchin' for light in the darkness of insanity
I ask myself Is all hope lost?
Is there only pain and hatred, and misery?"

Sitter på jobbet och försöker ta mig upp ur ledan. Elvis Costellos 'Armed Forces' är morgonens soundtrack. Solen skiner åtminstone. Alltid nåt. Igår frågade en i bolagsstyrelsen hur läget var. Orkade inte hålla masken och frågade henne om hon verkligen ville veta. Det ville hon. Förklarade att jag var mer än lovligt trött på hur personalpolitiken fungerar eller snarare hur den inte fungerar. Hon sa att hon förstod. Vad svarar man på det? Fint, gör nåt åt det då! Eller?

***

Trots att det råder mörker på jobbet finns det ljuspunkter i livet; dotterns Mamma Mia-föreställning igår var en stor sådan. Hon har lyckats få 21 barn och vuxna att engagera sig i ett halvår för att sätta upp Mamma Mia. Projektet har gått på grund otaliga gånger när tjejerna har blivit osams men M lyckades genom en stor dos diplomati ändå till slut att genomföra föreställningen. Det var rörigt, roligt och rörande. Precis som det ska vara när en hel hop tioåringar spelar sin första pjäs. De såg så lyckliga ut när de stod och tog emot blommor och applåder efteråt. Och jag tror att de flesta föräldrarna kände sig precis lika stolta som jag när barnen somnade igår kväll. Efteråt gick vi på M:s favoritkrog och åt grekiskt.

3 x Elvis & Lucinda

Efter minst en timma i fem skobutiker (utan ett enda inköp) och gud vet hur länge i en H&M-butik tillsammans med min pubertala nioåring behöver skallen rensas.

Hårdare tag

"Blood and Chocolate
I hope you're satisfied what you have done
You think it's over now
But we've only just begun"

Andas du ordet "vård" i samma andetag som brott och straff diskuteras blir du i princip omyndigförklarad. Trenden i Sverige är att straff ska vara straff för straffets skull. Ingen tycks längre tro att en människa som har begått ett brott kan genom vård och utbildning fås till ett liv utan kriminalitet. "Sånt snack är sjuttiotalsflum! En brottsling ska spärras in och nyckeln ska kastas i sjön."

Ett land som i princip praktiserar den hårda linjen fullt ut är USA. Där spärras brottslingar in i parti och minut. Faktiskt så till den milda grad att landet har flest fångar per capita i hela världen. Till och med fler än Kina. En av var hundrade amerikan sitter inne.

Men blir det bättre då, undrar jag.

Bloody Hell

"You can be my hero, by not letting me down
Not letting me down again, and being around"



John Cooper Clarke gjorde ett utbuat framträdande i Stockholm som förband till Elvis Costello, tror jag att det var, och när han gick av scenen började publiken taktfast klappa händerna för Elvis, då gick John Cooper Clarke in och gjorde extranummer.

LAJ och besöksrekordet

"When you're over me
there's no-one above you"

Ett Twinglyping och nytt besöksrekord. Den här bloggen fick ett nytt besöksrekord igår. Det var hela 266 nyfikna som följde länken från DN hit. 266. För ett par månader sen var det antalet besökare på en vecka. En normal dag kommer ungefär 50 och hälsar på mig. 50 personer gör en bra fest, för då hinner man slänga käft med alla. 266 blir oftast lite rörigt och man hinner bara säga hej och har dåligt samvete för att man inte pratade med fler. Ta bara en sån sak som att 266 kom förbi och bara en nykomling lämnade en kommentar. Är det inte konstigt? I och för sig tyckte jag inte att det jag skrev var särskilt kontroversiellt. Uppenbarligen ingen annan heller. Men jag hade gärna sett att Jah hade hälsat på lite tidigare och uppmärksammat mig på att ett 'jag' saknades samt att ett annat slarvfel fanns i texten. Fast eftersom jag tror på Lagen om alltings jävlighet, LAJ, var det knappast förvånande att gårdagens inlägg skulle innehålla fler fel än vanligt när fler än nånsin kommer på besök.

***

På björken utanför fönstret skvallrar de gula löven om att blåsten tilltar. Ändå känns det som om jag måste ut på cykeln idag. Man vet ju inte. Det här kan vara den sista söndagen för i år att flåsa sig fram på Södertörns småvägar. Resterande söndagar kan ju faktiskt vara fyllda av åska, regn och drivis. Och är det nåt Marathonmannen och jag har lärt oss så är det att i trakterna kring Västerhaninge blåser det alltid.

Är du fortfarande arg

"You're the twinkle in your daddy's eye, a name you spray and scribble,
You made the girls all turn their heads, and in turn they made you miserable.
To be the heir apparent, to the kingdom of the invisible."

Startade dan med en promenad för att få igång ryggen och tänka över min situation. Men jag är fortfarande arg. Arbetskamraterna blev också rätt sura när jag berättade om "erbjudandet". Jag har kommit fram till att jag åtminstone ska söka andra arbeten, så får vi se vad det leder till.

Stöld

"I met her in a club down in old soho

Where you drink champagne and it tastes just like cherry-cola"

"You know shell turn you, turn you in

Watch out for Charley's girl"

I en intervju för flera år sen satt Elvis Costello framför en flygel och visade rakt av vilka två låtar han snott ifrån och satt ihop till en egen. Jag tänker på den intervjun efter att jag äntligen kom på vilka två låtar som 1990s Arcade Precinct bygger på. Nu var det egentligen inte så avancerat eftersom att de delat upp stölderna; introt är från the Kinks Lola och refrängen från Lou Reeds Charley's Girl. Självklart hade jag alla tre låtarna i skallen när jag vaknade.

Det finns dom som sätter sig på höga hästar, gärna vissa journalister då det kan finnas en tacksam konflikt att elda lite under, som fördömer musiker som lånar/stjäl. Själv har jag inga som helst problem med det. Om Håkan Hellström lånar text från engelska förlagor och översätter efter eget huvud är det fine med mig. Samma sak om det gäller beats eller melodier. Musik är inget fastlåst fixerat dött ting. Den blandas i den stora underjordiska strömmen. Där det ständigt rör sig, bubblar och som ger nya eruptioner hela tiden. Ta Jamaica som exempel. Hittar nån på ett nytt beat eller en ny catchy melodi som funkar, försöker alla andra använda samma grej och göra det ändå grymmare. Inga sura miner där eftersom att alla vet att det för musiken framåt, inte bakåt.

***

Morgonpromenaden från M:s skola tog betydligt längre tid än vad den brukar. Skälet var att jag hade kameran med mig och fick för mig att plåta våren underifrån, att ligga i buskar kan ta tid även om man är nykter. När jag kollade in resultan var det betydligt knepigare än vad jag trott att få justa bilder. Av cirka 50 bilder var det väl två som på sin höjd duger. Men det gör inget det var skönt att inte brådska, utan strosa omkring som om jag var på semester och försöka se saker för första gången.

Och på sätt och vis gjorde jag ju det. Hur ofta ligger du under en buske och glor rakt upp mot himlen, nykter?