Ännu ett blandband

"Maybe you are number one in the world, you know
but you gotta remember, remember that you are just another cat"

Jah tyckte att Chaka Demus & Pliers video till Murder She Wrote var aningen sexistisk. Vad ska man då säga om U Roys gamla slagdänga, Runaway Girl, som även om den sätter damen på en piedestal snabbt drar undan mattan med orden att hon ändå bara är en brud. Underförstått att hon inte är lika mycket värd som
U Roys manliga vänner. Trots det var Runaway Girl låten som gjorde att jag köpte U Roys album, Dread in a Babylon, för ungefär trettio år sedan. Och plattan håller fortfarande.



Igår satte jag ihop ytterligare ett blandband, en fortsättning på britpopssamlingen jag gjorde i våras, men nu utan de historiska referenserna. På den här samlingen har jag tagit med låtar från ny (nåja några låtar från förra året finns med) brittisk musik som jag har gått igång på de senaste åren och lite nytt som jag hittade när jag satte ihop låtlistan. För riktiga anglofiler lär väl inget av det här vara nytt, men en eller annan som fladdrar förbi här kanske får upp ögonen, eller öronen för nåt han eller hon inte har hört tidigare. Så var så goda: England's Dreaming (och jo, jag vet att Malcolm Middleton är skotte, men titeln var för bra för att inte återanvändas).

Basslines

Jag kan inte noter och det kan säkert inte de flesta av er heller, så att försöka redogöra för reggaebasgången jag hade i skallen i morse verkar minst sagt lönlöst. I stället tar vi den lätta vägen och bjuder på en låt. Låten är från U Roys platta Dread In A Babylon, som var den första reggaeplatta jag köpte. Vill du veta mer om U Roy 'The Godfaher' och 'The Originator' of all MC's, kan du läsa lite om honom här eller här. Skulle du till äventyrs inte ha plattan, skyll dig själv.



Ps. Videon ses på egen risk. Låten kan klassas som sexistisk. Ds

"söderhärmaporna"

"You’re a little smarter than most of us,
You run so fast sometimes it’s hard to see you for dust,
Finding some time for you, it tortures me,
Which way will you go?"

"Tvättstugan. En outsinlig källa till..."

Så långt kom jag igår när jag hade för avsikt att återuppta bloggandet efter en hektisk arbetsvecka. Småbakis och trött som jag var trasslade jag in mig i formuleringskonstens snåriga labyrint. "En outsinlig källa till", sen var det tvärstopp. "Irritation", "ilska" likväl som "bloggande" var ord som jag hade tänkt skulle följa. Men näe, hjärnans synapser ville inte koppla. Proppskåpet hade uppenbarligen brunnit.

I den meningslösa jakten på inspiration hamnade jag hemma hos Staffan. Efter att ha garvat mig igenom hans inlägg insåg jag att dan som bloggare var över. Jag fick en sån formuleringsångest av hans underbara lustmord på The Clash Society, Södermalms musikermaffia, Håkan Waxegård och på Per Persson att resten av dan spenderades framför tv:n goffandes chips i sängen slumrandes till, eh, det har jag glömt. I själva sakfrågan, att Joe Strummer och The Clash nu är satta på konservativa musikaliska piedestaler, har Staffan rätt. Vilket är ganska motbjudande. The Clash var -när det väl begav sig- både nyskapande och förvaltande. För dem var det ingen motsättning att ha Bo Diddley eller Grand Master Flash & the Furious Five som förband. Snarare självklarheter. Våga vara nyfiken! manade de. Våga lämna all musikalisk dogmatism, bejaka all musik som betytt nåt för dig eller nåt nytt sound som får dina fötter att dansa. Ta in det i studion: "Bring me the biggest balalaika!"*

Men i sin iver att bejaka "det nya" förkastar Staffan "söderhärmaporna", vilket förmodligen är ett epitet som inte bara skulle kunna användas på Florence Valentin och Moneybrother, utan även på The View eller vilka som helst som använder en ordinär rocksättning. Men den gode Staffan får problem när han lyfter fram M.I.A och Lethal Bizzle som den nya skapelsens krona. Staffan, vad gör de som på ett avgörande sätt skiljer sig från det U Roy, Grand Master Flash, Beastie Boys, Public Enemy och all Djunglemusiker som kom i början av nittiotalet? Du får ursäkta men jag ser inte det nya och revolutionerande där heller. Jag ser bara en långsam utveckling; den globala byns möjligheter att utveckla lite grann genom korsbefruktning. En loop hämtad från en libanesisk bergssångare till ett juste groove? Men vänta! Det gjorde ju Byrne och Eno redan 1980.

När den gode Staffan skrev följande skrattade jag så att jag kiknade:

"Det är allt annat än ett minne jag vill dela kollektivt med dängfulla pomaderade rockromantiker i rocknrollsvart som tycker att vinylskivor är uppkåtande i nån källare på Söder. Jag har inget gemensamt med de där människorna. Eller rättare sagt: jag VILL inte ha nåt gemensamt med de där människorna."

Nu ska vi se:
"Dängfull" - senast i fredagskväll som spenderades på, jajamensan, Söder, check;
"pomaderad" - inte nu längre, men det får bli ett check eftersom jag troligvis skulle vara det om hårlängden tillät;
"rockromantiker" - dubbelcheck;
"rocknrollsvart" - check;
"vinylskivor uppkåtande" - ny vinylspelare inköptes för två år sen, check;
"källare på Söder" går däremot bort idag. Har dock varit med och drivit klubb här i början på nittiotalet och vänt vax på en del söderkrogar. Fan, det ser ut som om det blir ett check där också.

Staffan, jag tycks nog vara din värsta mardröm personfierad.

***

Dagens lyteskomik hittade jag i Svenskan: Anton "Bevara oss från gatuvåldet" Abele är medarrangör till galan 'Stoppa gatuvåldet' som ska vara idag. I Stadshuset. Med Beatrice Ask. Och Thomas Bodström.

* Joe Strummer om inspelningen av Sandinista!