Tre silver. Så här långt. "Sveriges sämsta OS på 104 år!" skriker rubrikerna i dagens tidningar. Svenskans papperstidning säger 112 år. Sånt vet jag ingenting om. Och jag är inte heller riktigt säker på att jag bryr mig. Visst är det trist när en handfull medaljkandidater inte finns med på pallen. Men det är inte världens undergång för det. Vare sig för Sanna Kallur eller Therese Alshammar. Trots att envetna mikrofoner har stuckits upp under gråtsnoriga näsor och velat veta exakt hur djävligt det känns. Frågan, hur känns det? kan ibland vara bra för att det kan komma raka svar som ger bra rubriker. Samtidigt, finns det lägen då den faktiskt inte behövs, som när någon gråter mitt framför dig.
Tre silver. Så här långt. Två av dem i cykel. Det är inte utan att jag skulle vilja höra Chris Härenstam och Pamela Andersson summera OS. Eller nej, det vill jag faktiskt inte. Däremot skulle jag vilja fråga dem: Hur känns det att cykelgrenen räddade Sverige från ett fullständigt fiasko i detta OS?
***
Vilken låt jag vaknade med tänker jag inte berätta. Jag är nämligen skittrött på att det är nån låt som använts i reklamsyfte som jag sen får i skallen. Det spelar ingen roll om låten är bra eller ren dynga. Jag vill inte ha reklamlåtar i skallen. Punkt.
***
Jag långsint? Inte då.
Visar inlägg med etikett Sport. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sport. Visa alla inlägg
onsdag 20 augusti 2008
söndag 29 juli 2007
Dopingdrev på fludder
"Come on outside - I'll sing you a lullaby,
Or tell a tale of how goodness prevailed.
We ruled the world - we killed and robbed,
The fucking lot - but we dont feel bad.
It was done beneath the flag of democracy,
You'll believe and I do - yes I do - yes I do -Yes I do"
Nu är jag mer än lovligt trött på att så fort nån säger cykel eller Tour de France så poppar ordet doping upp. I skuggan av det stora cykelloppet och under samma tid har inte mindre än tre friidrottare ertappats som dopare. Det vill säga lika många som har ertappats under Touren. Trots det skriver media spaltmetrar om friidrott varje dag utan att den för cykel obligatoriska spalten med dopingfall finns med. Världens största cykellopp är däremot förpassat till notiser, med bifogad dopingspalt. Enda undantaget är Svenskan, som har haft en bra bevakning av Touren, men inte ens de klarar av att hålla två saker isär. Friidrotten har tydligen en egen medial måttstock. Ibland undrar jag om inte sportjournalisterna själva är dopade, för mycket fludder kanske, eftersom att det ofta bara blir pladder*.
Föga förvånande presterar de två cykelälskarna Roberto Vacchi och Anders Adamson på Eurosport den bästa journalistiken om cykling; de undersöker och förklarar regler, granskar hur kontrollerna görs och förklarar skillnader och berättar hur de anser att det borde se ut. Visst det är subjektivt, men vilken journalistik är inte det? Glömde jag att berätta att de inte är journalister?
Samtidigt utvecklar sig Touren till att bli en av de mer spännande loppen på årtionden. Jag har följt loppet i många år och kan inte minnas när den sista etappen faktiskt var betydelsefull. Den som haft den gula ledartröjan tidigare år ska ha minst fått hjärtinfarkt för att missa slutsegern. I år skiljer det trettioen sekunder mellan ettan och trean. Tvåan, Cadel Evans, ligger 23 sekunder efter. Och nu kommer det bästa: Om han kommer i mål först av alla och fyra sekunder före ettan, Alberto Contador, vinner han hela Tour de France. Varför? Jo, en etappsegrare får tjugo bonussekunder! Vad jag ska göra i eftermiddag? Ja gissa.
***
Appropå cykel. I förrgår såg jag en snubbe gå och dra en barnvagn iklädd den snyggaste cykeljacka jag nånsin sett. Undrar om Linton är medlem?
***
Den borgerliga partierna talar alla om att de vill "reformera" arbetsrätten, en del av dem hänvisar till Danmark som nån förebild. Och så här roligt kan det bli då.
***
Kul att vakna med The Jam i huvudet. Det var verkligen inte igår. Låten heter 'Little Boy Soldier' och finns på, i mitt tycke deras bästa skiva, Setting Sons. Här har ni ett nervigt framträdande från 1980 med 'Set The House Ablaze' (från Sound Affects) och 'Little Boy Soldiers'. Frågan är om inte den är mer aktuell idag än när den skrevs.
* Fludder är en benämning på neråtpiller.
Or tell a tale of how goodness prevailed.
We ruled the world - we killed and robbed,
The fucking lot - but we dont feel bad.
It was done beneath the flag of democracy,
You'll believe and I do - yes I do - yes I do -Yes I do"
Nu är jag mer än lovligt trött på att så fort nån säger cykel eller Tour de France så poppar ordet doping upp. I skuggan av det stora cykelloppet och under samma tid har inte mindre än tre friidrottare ertappats som dopare. Det vill säga lika många som har ertappats under Touren. Trots det skriver media spaltmetrar om friidrott varje dag utan att den för cykel obligatoriska spalten med dopingfall finns med. Världens största cykellopp är däremot förpassat till notiser, med bifogad dopingspalt. Enda undantaget är Svenskan, som har haft en bra bevakning av Touren, men inte ens de klarar av att hålla två saker isär. Friidrotten har tydligen en egen medial måttstock. Ibland undrar jag om inte sportjournalisterna själva är dopade, för mycket fludder kanske, eftersom att det ofta bara blir pladder*.
Föga förvånande presterar de två cykelälskarna Roberto Vacchi och Anders Adamson på Eurosport den bästa journalistiken om cykling; de undersöker och förklarar regler, granskar hur kontrollerna görs och förklarar skillnader och berättar hur de anser att det borde se ut. Visst det är subjektivt, men vilken journalistik är inte det? Glömde jag att berätta att de inte är journalister?
Samtidigt utvecklar sig Touren till att bli en av de mer spännande loppen på årtionden. Jag har följt loppet i många år och kan inte minnas när den sista etappen faktiskt var betydelsefull. Den som haft den gula ledartröjan tidigare år ska ha minst fått hjärtinfarkt för att missa slutsegern. I år skiljer det trettioen sekunder mellan ettan och trean. Tvåan, Cadel Evans, ligger 23 sekunder efter. Och nu kommer det bästa: Om han kommer i mål först av alla och fyra sekunder före ettan, Alberto Contador, vinner han hela Tour de France. Varför? Jo, en etappsegrare får tjugo bonussekunder! Vad jag ska göra i eftermiddag? Ja gissa.
***
Appropå cykel. I förrgår såg jag en snubbe gå och dra en barnvagn iklädd den snyggaste cykeljacka jag nånsin sett. Undrar om Linton är medlem?
***
Den borgerliga partierna talar alla om att de vill "reformera" arbetsrätten, en del av dem hänvisar till Danmark som nån förebild. Och så här roligt kan det bli då.
***
Kul att vakna med The Jam i huvudet. Det var verkligen inte igår. Låten heter 'Little Boy Soldier' och finns på, i mitt tycke deras bästa skiva, Setting Sons. Här har ni ett nervigt framträdande från 1980 med 'Set The House Ablaze' (från Sound Affects) och 'Little Boy Soldiers'. Frågan är om inte den är mer aktuell idag än när den skrevs.
* Fludder är en benämning på neråtpiller.
Etiketter:
Cykling,
doping,
Journalistik,
Kultur,
Media,
Musik,
Sport,
The Jam,
Tour de France
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)