Det här är vad jag kallar en cykelbana, Stella Fare.
En gång i tiden var jag förälskad i en Petra.
På väg upp mot Lluc.
Lycrasvetton från England blir omkörda.
Och även fotografen fick ge sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
-You know there ain't no street like home To make you feel so all alone-
Om mig
- Sånger från nedre botten
- Stockholm, Sweden
- Jag har en märklig ”sjukdom”, så gott som omedelbart när jag vaknar får jag en låt i skallen. Det är inget jag kan styra över. Vissa mornar kan jag komma på mig själv med att nynna på Snoddas, Boney M eller Dirty Pretty Things.
5 kommentarer:
Vår!
Great!
Välkommen hem.
CK
Jajamensan!
Tack.
:-)
Stella Fare, henne hade jag glömt...
Asd, lyllos dig.
Skicka en kommentar