"Hej, hej snubbar fula gubbar, stöter på sin dotters kompisar.
Hej, hej snubbar gamla gubbar, flicker akta er för pop-farfar"
Innan OS ens har börjat kommer dopingskandalerna. Och föga förvånande är det inom friidrotten. Sju ryskor har försökt byta ut sina pissprov i hopp om att ingen ska märka nåt. Två rumänskor har torskat med spår av epo i blodet. Tidigare i juli torskade ytterligare en. Alla inom grenen 1500 meter. Så nu har Rumänien inget dam-lag i grenen. Trots att vi nu har tio dopingfall inom en månad - jag kan nog ha missat några - så är kritiken inte alls lika hård som mot cykelsporten. Än så länge har jag inte läst några krönikörer eller sportkommentatorer som tycker att man ska lägga ned friidrotten likt Chris Härenstam förra året:
– Trovärdigheten är borta. Det är fruktansvärt att sporten får så stor uppmärksamhet. Jag tycker inte sporten ska ha någon uppmärksamhet.
Eller Pamela Andersson i Expressen:
"Ok, ni är inte jättemånga (högst 55 000 när jag kollar MMS-mätningarna), men jag måste ändå fråga er som kollar på Tour de France : fattar ni inte att de är dopade? Varje år hör man att "nu är det bättre", "nu är det upprensat" - men ändå blir Tour de France som vanligt Tour de Doping... Nu har fuskarna trampat runt på sina cyklar i en vecka och redan har en hel drös åkt dit. Riccardo Ricco vann etapper två dagar, en tredje dag plockade polisen honom för EPO-doping. "Chockerande", läser jag att cykelpresidenten säger. Haha, säger jag. Cykelsporten är ett skämt." (Pamela Andersson Expressen 2008 07 18. Länk saknas)
Förra året ertappades tre cyklister dopade under Touren av 190 startande. Under samma tre veckor ertappades fyra friidrottare dopade. Utanför tävlan. I år var det fyra cyklister under Touren som togs med brallorna nere. Nu har vi tio friidrottare. 14-7 till friidrotten för att snacka i sporttermer*. Det är inte utan att jag undrar vad Andersson och Härenstam tycker att man ska göra med de olympiska spelen? För det är väl inte så att de tycker att endast vissa sporter ska förbjudas eller tigas ihjäl i fall det förekommer doping i dem?
***
Ja du läste rätt i citat under rubben, Magnus Ugglas 'Fula Gubbar' väckte mig i morse. Nej, den kom inte från nån radio i närheten, utan spelades upp i mitt huvud. Kanske var det en varningsklocka för att jag tittade på en söt tjej i tjugoårsåldern som satt på Landets uteservering i går kväll. Vem vet? Men är det straffet lovar jag att aldrig mer titta åt nån som är yngre än mig själv.
***
*Siffrorna är från juli i år och förra året. Det vill säga under Tour de France-månaden.
Visar inlägg med etikett Magnus Uggla. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Magnus Uggla. Visa alla inlägg
fredag 1 augusti 2008
lördag 24 maj 2008
2008 - Ett musikaliskt mellanår?
"Hej du försvann en dag gamla vän
Du fick en kille och ringde aldrig igen
Förutom när han jobbar då kan det va fint
Att ha middag bara tjejer dricka vin"
Om 2007 var ett bra musikår ser 2008 så här långt ut att bli ett mellanår. Jag kan för min själ inte påminna mig om en enda platta som har slagit knockout på mig än. Håkan Hellström, bra, men jag hade inte väntat mig nåt annat heller; Duffy, nja; The Last Shadow Puppets, sorry; Nick Cave & The Bad Seeds, överraskade mig, men inte blev jag knockad inte. Och så fortsätter det. Vid den här tiden förra året hade en rad utmärkta plattor släppts som sedan tog sig in på min årsbästalista. Det kan förvisso vara så att jag inte har varit tillräckligt uppmärksam. Kanske har den här mannen, som har bra koll på banden som är lite vid sidan av allfartsvägarna, upptäckt nåt som vi inte bör missa? Men ska jag döma av hans blogg har han inte direkt gjort vågen upprepade gånger åt nån ny musik.
***
Jag undrar hur mycket Ugglas skivbolag hade varit tvugna att punga ut med om de hade annonserat i TV4 om den kommande turnén?
Du fick en kille och ringde aldrig igen
Förutom när han jobbar då kan det va fint
Att ha middag bara tjejer dricka vin"
Om 2007 var ett bra musikår ser 2008 så här långt ut att bli ett mellanår. Jag kan för min själ inte påminna mig om en enda platta som har slagit knockout på mig än. Håkan Hellström, bra, men jag hade inte väntat mig nåt annat heller; Duffy, nja; The Last Shadow Puppets, sorry; Nick Cave & The Bad Seeds, överraskade mig, men inte blev jag knockad inte. Och så fortsätter det. Vid den här tiden förra året hade en rad utmärkta plattor släppts som sedan tog sig in på min årsbästalista. Det kan förvisso vara så att jag inte har varit tillräckligt uppmärksam. Kanske har den här mannen, som har bra koll på banden som är lite vid sidan av allfartsvägarna, upptäckt nåt som vi inte bör missa? Men ska jag döma av hans blogg har han inte direkt gjort vågen upprepade gånger åt nån ny musik.
***
Jag undrar hur mycket Ugglas skivbolag hade varit tvugna att punga ut med om de hade annonserat i TV4 om den kommande turnén?
måndag 5 maj 2008
No Pussy Blues
..den 25:e smäller det...
Nick Cave och jag har ingen närmre relation. Visst, han har gjort en och annan bra låt, men jag har alltid tyckt att han grottat för mycket i biblia och det gamla testamentet och för mycket ond bråd död som känts mer än lovligt poserande. Nu har han dock slagit mig med häpnad två gånger på bara några månader, först med plattan 'Dig Lazarus Dig', som jag ännu inte har köpt, och nu med den här Grindermanlåten:
Som Jane säger i Paris Texas: "Yepp, I know that feeling".
***
Jag får sluta kolla på Magnus Ugglas Var fan e mitt band. Det är uppenbarligen skadligt.
Nick Cave och jag har ingen närmre relation. Visst, han har gjort en och annan bra låt, men jag har alltid tyckt att han grottat för mycket i biblia och det gamla testamentet och för mycket ond bråd död som känts mer än lovligt poserande. Nu har han dock slagit mig med häpnad två gånger på bara några månader, först med plattan 'Dig Lazarus Dig', som jag ännu inte har köpt, och nu med den här Grindermanlåten:
Som Jane säger i Paris Texas: "Yepp, I know that feeling".
***
Jag får sluta kolla på Magnus Ugglas Var fan e mitt band. Det är uppenbarligen skadligt.
torsdag 24 april 2008
Statistik, faktum och jämförelser
Det började med ett par toner. Sen borta. Vred mig i sängen undrandes vad det var som var så bekant. Somnade om. Vaknade tio minuter senare. Samma sak. Låg kvar i sängen och försökte urskilja vad klockan var och vad det var för toner jag hade hört. Såg att jag försovit mig. Steg upp, väckte dottern, fixade frukost i ilfart och sätter mig till bords. Då kommer det: "Va fan, va fan e mitt band". Tack och lov började dottern nynna på nåt annat.
***
Gårdagens inlägg om brott och straff och om att var hundrade amerikan sitter i fängelse fick två kommentatorer att hävda saker utifrån "statistik" och "faktum". Bådas fakta borde därför kunna granskas. Nu visade det sig vara betydligt svårare än vad man kunde tro. I Eurostats Statistics in Focus 15/07, Populations and Social Conditions - Crime and Criminal Justice skriver de följande om jämförelser:
"Most of the data are taken from information recorded or reported by
the police. Comparisons of crime levels based on the absolute
figures would be misleading, since they are affected by many
factors, including:
• different legal and criminal justice systems
• rates at which crimes are reported to the police and recorded
by them
• differences in the point at which crime is measured (for
example, report to the police, identification of suspect, etc.)
• differences in the rules by which multiple offences are counted
• differences in the list of offences that are included in the overall
crime figures
Figures for the prison population may also be affected by many
factors, including
• number of cases dealt with by the courts
• the percentage receiving a custodial sentence
• the length of the sentences imposed
• the size of the population on remand
• the date of the survey, especially where amnesties (or other
early or executive release arrangements) apply
For these reasons, direct comparisons of crime levels in different
countries should be avoided. Rates per head of population (which
might imply that such comparisons could be made) are therefore not
presented in this publication, except in the case of homicide and the
prison population, where the figures may be more readily
comparable."
Samma sak säger Brottsförebyggande rådet på sin hemsida:
"Det är dock svårt att jämföra mängden anmälda brott mellan olika länder på ett rättvisande sätt. Det finns juridiska skillnader när det gäller vilka handlingar som är brott, som har viss betydelse. Men störst inverkan har skillnaderna i rutinerna för att registrera och i statistiken mäta antalet brott. Sverige har ett extensivt sätt att föra statistik som driver upp nivåerna jämfört med andra länder. Därför är det i regel tveksamt att jämföra själva nivåerna. Under förutsättning att sätten att föra statistik inte ändras över tid, är det däremot rimligt att titta på utvecklingen ungefär som EUROSTAT gör."
Vad går det då att konstatera? Jo, att Sverige i stort följer samma brottsutveckling som många andra EU-länder. Men att vi är nästan sämst i klassen på att ta livet av varandra. Mordet på Engla och andra vidrigheter till trots så har det här landet uppenbarligen ändå gjort nåt rätt. För jag köper inte rasbiologiska förklaringar till att svenskar har ihjäl varandra i sämre utsträckning än vad övriga EU-medborgare har.
***
Gårdagens inlägg om brott och straff och om att var hundrade amerikan sitter i fängelse fick två kommentatorer att hävda saker utifrån "statistik" och "faktum". Bådas fakta borde därför kunna granskas. Nu visade det sig vara betydligt svårare än vad man kunde tro. I Eurostats Statistics in Focus 15/07, Populations and Social Conditions - Crime and Criminal Justice skriver de följande om jämförelser:
"Most of the data are taken from information recorded or reported by
the police. Comparisons of crime levels based on the absolute
figures would be misleading, since they are affected by many
factors, including:
• different legal and criminal justice systems
• rates at which crimes are reported to the police and recorded
by them
• differences in the point at which crime is measured (for
example, report to the police, identification of suspect, etc.)
• differences in the rules by which multiple offences are counted
• differences in the list of offences that are included in the overall
crime figures
Figures for the prison population may also be affected by many
factors, including
• number of cases dealt with by the courts
• the percentage receiving a custodial sentence
• the length of the sentences imposed
• the size of the population on remand
• the date of the survey, especially where amnesties (or other
early or executive release arrangements) apply
For these reasons, direct comparisons of crime levels in different
countries should be avoided. Rates per head of population (which
might imply that such comparisons could be made) are therefore not
presented in this publication, except in the case of homicide and the
prison population, where the figures may be more readily
comparable."
Samma sak säger Brottsförebyggande rådet på sin hemsida:
"Det är dock svårt att jämföra mängden anmälda brott mellan olika länder på ett rättvisande sätt. Det finns juridiska skillnader när det gäller vilka handlingar som är brott, som har viss betydelse. Men störst inverkan har skillnaderna i rutinerna för att registrera och i statistiken mäta antalet brott. Sverige har ett extensivt sätt att föra statistik som driver upp nivåerna jämfört med andra länder. Därför är det i regel tveksamt att jämföra själva nivåerna. Under förutsättning att sätten att föra statistik inte ändras över tid, är det däremot rimligt att titta på utvecklingen ungefär som EUROSTAT gör."
Vad går det då att konstatera? Jo, att Sverige i stort följer samma brottsutveckling som många andra EU-länder. Men att vi är nästan sämst i klassen på att ta livet av varandra. Mordet på Engla och andra vidrigheter till trots så har det här landet uppenbarligen ändå gjort nåt rätt. För jag köper inte rasbiologiska förklaringar till att svenskar har ihjäl varandra i sämre utsträckning än vad övriga EU-medborgare har.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
