Dags att testa gränserna?

"Isn't it rich, isn't it queer
Losing my timing this late in my career
But where are the clowns - send in the clowns (there ought to be clowns)
Well maybe next year"

Grå, grå, grå. Inte de bästa förutsättningarna för att "göra nåt somrigt". Det känns som projektet börjar bli otursförföljt. Antalet soldagar under produktionsdagarna kan räknas på ena handens fingrar. Och när de väl inträffat har intervjuobjekten lyst med sin frånvaro. Hade semestern varit lika grå skulle jag anat en personlig konspiration mot mig från Guds sida. Sätter allt hopp till nästa vecka.

***

På tal om otursförföljd, cykelmeken har inte ringt än vilket innebär att hoppet om att få cykla en nyrenoverad Surly den 17 augusti tynar bort i takt med varje timmes uteblivet samtal. Egentligen är det ingen större fara på taket, men det vore skönt om växlarna skötte sig klanderfritt och kedjan roterade där den ska rotera i stället för vid sidan av. Petitesser! Se positivt på det hela. Idag inleds cykelreorna...

Satt framför datorn och letade efter en ny Södertörnsrunda igår. Hittade en som jag tror kan bli hur bra som helst. Jag har redan cyklat så gott som hela vägen, fast på andra rundor. Problemet är att jag inte vet om ryggen pallar cirka 10 mil än. Hittills klarar den omkring sex mil. Vilket är tre mer än för ett år sedan, då Västerhaninge - Ösmo gjorde ryggen så stel att jag nästan skrek i de sista backarna. Idag tror jag att ryggen klarar längre turer än sex mil, men då handlar det om att verkligen hitta mitt eget tempo och inte jaga nån annans. Nästa söndag lär jag bli varse. Men det vore skönt att testa gränserna redan i helgen.

***

Och när vi ändå är inne på otur, vad ska man säga om damlandslaget i fotboll? Inte en premiärseger på jag vet inte hur länge, var det tio bast? Det kan man kalla otur!

Gotta Gettaway

"We can dance all night with the bourgeoisie
Oh oh, oh oh"

Vissa dar är bättre än andra. Andra dar sämre. Det är sånt vi känner bara vi slår upp ögonen. Känslan för den här dan lutar mot den senare kategorin. Inte minst på grund av att jag vaknade med BWO i skallen. Ryggen var dessutom stel. Det släppte inte ens efter morgonjympan. Jo, jag ägnar mig faktiskt åt en kvarts morgongymnastik med Pontius Pilatusbollen varje morgon. Det får väl bli en halvtimmes promenad på lunchen. Har jag tur släpper det då.

På tunnelbanan satt som vanligt folk och tjattrade högt om sina ointressanta privatliv i mobiltelefoner och med grannar som de har följe med. Fullständigt olidligt om man som jag vill läsa en bok i lugn och ro. I stället läste jag samma meningar om och om igen.

Nej, det bästa vore en semester långt åt helvete bort från allting, till en plats som "no one else ever bothered about" som Malcolm Middleton sjunger i nån låt. Till dess får jag hållas med Stiff Little Fingers 'Gotta Gettaway'. Jag var aldrig toktorsk på Stiff, men den här låten kom Markus hem med när han och jag bodde ihop sommaren -79 och jag minns att jag spelade den nästan sönder och samman för den uttryckte en så desperat längtan att komma bort och iväg som jag lätt kunde identifiera mig med. Och för den som undrat var underrubriken till den här bloggen kommer ifrån, så är det från just 'Gotta Gettaway'.



***

UPPDATERING

Nå, nu blev inte dan så jävla hemsk som jag befarade, bara nästan. Arbetsdan var absolut ingen höjdare, mer motsatsen, till slut tröttnade jag på att vara en ögontjänare och bystade vid halv fyra. Det gav mig tid att handla mat och diverse dricka innan cykelturen. Cykelturen. Jag vet inte vad vi ska säga om den. Men det märktes vem som tränat hela vintern och som dessutom förbereder sig för ett nytt marathon. En sak är säker det var inte jag. Efter två mil, började jag få krampkänslor i vaderna. Efter två mil! Fan ta dem. I morgon ska de få tre och en halv mil som straff. Hursomhelst avrundades det hela på ett bra sätt. I stället för ett krogbesök åkte Marathonmannen och jag hem till mig där några Starobrno låg på kylning. När den första var uppdrucken fixade jag ihop min specialitet, spaghetti med köttfärssås. Låter det trist? Då är det inte mitt fel, utan ditt. Marathonmannen var mer än nöjd och slickade inte bara tallrikarna rena, utan även grytor och kastruller. Allting avslutades vackert med lite java från mokabryggaren tillsammans med lagom mycket Jameson. En taskig start måste ha ett bra slut, eller hur?

Ingen att skylla på

"The tide is high but I'm holding on
I'm gonna be your number one
I'm not the kind of guy who gives up just like that
Oh, no"

När jag var stammis hos naprapathögskolan i höstas tjatade naprapaten på mig om att jag måste skaffa mig en pilatesboll. Jag vet inte vad det är för fel på mig, men säger nån till mig att jag måste skaffa mig nåt så låter jag bli. Spelar ingen roll vad det är. Kan vara världens bästa platta eller en livsviktig medicin, sak samma, måste jag blir det inget av med det. Så är det bara. Nu har jag inte varit hos naprapaten sen i oktober. Av vinterträningen på Friskis & Svettis har det blivit noll och inget. Jag skyller de inställda träningspassen på jobbarkompisen som lovade dyrt och heligt att kämpa tillsammans med mig, men höll löftet lika hårt som en finansminister håller sina vallöften.

Våren lurar ute bland buskarna och flyttfåglarna börjar återvända till landet. Räsern står i källaren och frustar. I söndags köpte jag en gymboll. Ska försöka köra två tiominuterspass om dagen. Jag inser att jag måste. Sen fotbollsskadan för tre år sedan har ryggen bråkat med mig mer eller mindre regelbundet. Ska min rygg hålla finns det inte längre några alternativ, det är bara att träna. Och nu har jag inte längre nån annan att skylla på. Det är lite läskigt.

The Crooked Beat

"Sister Sue tell me baby what are we gonna do
She said take two candles,
And then you burn them out
Make a paper boat, light it and.... send it out
send it out now"

Idag är jag slut som artist. Morgonen inleddes med stretching, dusch, ligga på is. Sen var det dags för frukost. Med en sån start på dan längtar man faktiskt bara tillbaka till bingen igen. Nu har jag bokat tid till en naprapat. Tre veckor med stel rygg är faktiskt två för många. Jag hade tur och fick en tid redan idag. Med lite tur kommer det att kännas så pass bra att cykelturen över till BBB går lekande lätt, hem är jag inte orolig för eftersom att han lovade att köpa bärs. Jag tror dock inte att han har fått de här intressanta bärsen än. Jag ska gå igenom delar av hans treåriga bloggskörd och se vad vi kan göra med det till BBB:s treårskalas. Sen har han tydligen redan köpt en kopia av This is England. Både Markus och jag ogillar skarpt biograf(o-)kulturen som råder. Det kan nog bli en bra kväll. Om ryggen vill.

***

Johan Mjällby om Kim Källström inför träningsmatchen mot USA: " Kim är en underbar talang". Är man en talang om man spelar mer eller mindre ordinarie i Lyon?

***

Alex James: "De som brukade köpa Blur-skivor har slutat köpa skivor, de köper ost nu."