"I remember way back then when
Everything was true and when
We would have such a very good time
Such a fine time"
I veckan lyssnade jag en smula på Ekots Lördagsintervju. Det var programmet från den 16 maj med Piratpartiets Richard Falkvinge. En smått skrämmande upplevelse. Karln begär förtroende från svenska folket för att skicka ner nån till Bryssel utan att berätta vilken partigrupp de tänker liera sig med - om de kommer in i parlamentet. Och det hade väl varit frid och fröjd om Piratpartiet var ett enfrågeparti. Men det dementerar Falkvinge. Han upplyser lyssnarna om att de ska rösta som partigruppen, såvida det inte kolliderar med deras (rätt oklara) tankar om medborgarrätt. Hur ställer Piratpartiet då till arbetsrätten och kollektivavtalen? Ökad överstatlighet? Sociala rättigheters överhöghet gentemot marknadens? Det vet vi inte. Eftersom det är frågor som Piratpartiet inte vill prata om, men senare gärna rösta om. Att Falkvinge sen inte vill redovisa hur mycket stålar som folk har pröjsat in på hans konto och hur han sen har använt dem ger en fingervisning om vad för sorts typ han är - en glidare.
***
Barnledig helg. Den kunde ha startats med firmafest. Men jag hoppade det. Alkohol och frustration är ingen bra kombination. I stället vaknar jag tidigt idag, relativt utvilad. Om 55 minuter ska jag träffa mina cykelkompisar vid Kransen. Sen drar vi söderöver till Grindstugan och fikar. I morgon blir det Adelsö. Sen sista repet innan giget i nästa vecka. Jo, jag börjar nog få lite nerver inför det. Sist jag stod på en scen var nog ungefär vid tiden för Gustav Vasas död. Vi får väl se om vi kan enas om vilka låtar vi ska lira. Som det ser ut nu lär det bli samling i baren under ett par låtar...
Visar inlägg med etikett demokrati. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett demokrati. Visa alla inlägg
lördag 30 maj 2009
onsdag 27 maj 2009
Flera tankar i skallen samtidigt
"I’m just a poor wayfaring stranger
Traveling thru this world below
There’s no sickness, no toil, no danger
In that bright land to which I go"
Ibland måste man hålla två tankar i skallen samtidigt. Ett sånt exempel fanns i dagens Metro. Under rubriken "LO-basens make fick jobb - på LO" kan vi läsa att Lennart Wedin efter pension från IF Metall fått jobb på LO. Och? Kan det kanske vara så att han fick det på egna meriter? Att han sen kvitterar ut pension samtidigt är inte heller det särskilt mycket att ondgöra sig över. Går du i avtalspension och hittar ett annat jobb får du både pension och lön. Så fungerar det för dig, mig och för Lennart. Vad är problemet?
Just nu handlar det naturligtvis om ett drev som kampanjar för att Wanja Lundby-Wedin ska avgå. I ett drev är alla nyheter - oavsett dess bäring - viktiga för att fylla skuldbägaren. Den samlade skiten journalisterna lyckats gräva upp ska bli så pass stor att det inte längre går att värja sig med hedern i behåll - oavsett skitens bäring. Wanjas dagar är räknade. Så är det. Bara en lång industrisemester fylld av fästingar och mord kan rädda henne.
Samtidigt tycker jag att Wanja borde ha avgått redan vid AMF-skandalen. Hennes trovärdighetskonto tömdes då. LO:s styrelse hade kunnat sätta press på henne. Men då många förbund tjänar på att det sitter en svag LO-ordförande valde de att låta henne sitta, med allt vad det innebär i bristande förtroende för LO och arbetarrörelsen. En ytterligare förklaring ligger nog i att samtliga förbundsordföringar i LO-styrelsen också sitter med i andra styrelser och har säkert inte heller alltid läst det finstilta i alla kontrakt som ingåtts. Därför sitter vi där med en svag LO-ordförande som media kommer att skjuta ner vilken dag som helst. Och för var dag som drevet går dras facket allt mer i smutsen. Hur gräsrötterna ska kunna vända de neråtgående medlemssiffrorna under såna här förhållanden är för mig en gåta.
Problemet med maktfullkomliga ordföringar ligger dessvärre inbyggt i rörelsen. Det finns ingen bortre gräns för hur länge en ordförande kan sitta. Och ju längre en människa sitter på en maktposition desto mer maktfullkomlig kommer han eller hon att bli. En amerikansk president kan bara sitta i två mandatperioder, det vill säga åtta år. Detta för att ingen president ska kunna förvandlas till monark. Jag tycker det är ett bra system. Det ger en ödmjukhet inför ämbetet och skickar ut dig från posten vid ungefär den tidpunkt då du tappar den ödmjukheten.
Traveling thru this world below
There’s no sickness, no toil, no danger
In that bright land to which I go"
Ibland måste man hålla två tankar i skallen samtidigt. Ett sånt exempel fanns i dagens Metro. Under rubriken "LO-basens make fick jobb - på LO" kan vi läsa att Lennart Wedin efter pension från IF Metall fått jobb på LO. Och? Kan det kanske vara så att han fick det på egna meriter? Att han sen kvitterar ut pension samtidigt är inte heller det särskilt mycket att ondgöra sig över. Går du i avtalspension och hittar ett annat jobb får du både pension och lön. Så fungerar det för dig, mig och för Lennart. Vad är problemet?
Just nu handlar det naturligtvis om ett drev som kampanjar för att Wanja Lundby-Wedin ska avgå. I ett drev är alla nyheter - oavsett dess bäring - viktiga för att fylla skuldbägaren. Den samlade skiten journalisterna lyckats gräva upp ska bli så pass stor att det inte längre går att värja sig med hedern i behåll - oavsett skitens bäring. Wanjas dagar är räknade. Så är det. Bara en lång industrisemester fylld av fästingar och mord kan rädda henne.
Samtidigt tycker jag att Wanja borde ha avgått redan vid AMF-skandalen. Hennes trovärdighetskonto tömdes då. LO:s styrelse hade kunnat sätta press på henne. Men då många förbund tjänar på att det sitter en svag LO-ordförande valde de att låta henne sitta, med allt vad det innebär i bristande förtroende för LO och arbetarrörelsen. En ytterligare förklaring ligger nog i att samtliga förbundsordföringar i LO-styrelsen också sitter med i andra styrelser och har säkert inte heller alltid läst det finstilta i alla kontrakt som ingåtts. Därför sitter vi där med en svag LO-ordförande som media kommer att skjuta ner vilken dag som helst. Och för var dag som drevet går dras facket allt mer i smutsen. Hur gräsrötterna ska kunna vända de neråtgående medlemssiffrorna under såna här förhållanden är för mig en gåta.
Problemet med maktfullkomliga ordföringar ligger dessvärre inbyggt i rörelsen. Det finns ingen bortre gräns för hur länge en ordförande kan sitta. Och ju längre en människa sitter på en maktposition desto mer maktfullkomlig kommer han eller hon att bli. En amerikansk president kan bara sitta i två mandatperioder, det vill säga åtta år. Detta för att ingen president ska kunna förvandlas till monark. Jag tycker det är ett bra system. Det ger en ödmjukhet inför ämbetet och skickar ut dig från posten vid ungefär den tidpunkt då du tappar den ödmjukheten.
söndag 23 november 2008
This is Religion
"This is my face
I've got a thousand opinions
And half the time I'm trying to explain"
Lars Vilks är Sveriges nu mest kontroversielle konstnär. Han verk Nimis skapade en enorm debatt i lokalpressen. Var det Vilks gjort konst eller en skräpig provokation? Med Muhammed som rondellhund gick Vilks från att vara en rätt lokalt känd konstnär till att bli Sveriges störste provokatör. Jag kan inte direkt påstå att jag följt debatten särskilt noga. Inte heller har jag läst om vilka motiv Vilks har haft med verken. Tills nu. Igår sattes tydligen upp ett verk, Dogs, av Vilks på ABF-huset i Stockholm. I den efterföljande debatten hängde tydligen smockan i luften, så till den milda grad att Vilks slussades ut bakvägen av polis.
Nyheten gjorde mig förbannad. Vilks sätter upp ett verk och inbjuder till debatt. Det är uppenbart att Vilks belackare inte är intresserade av hans motiv bakom de verk han gör. Här, här och här kan du läsa lite mer om Vilks egna tankar kring Muhammed som rondellund och här om Vilks tankar kring Dogs. Inom konstvärlden sägs att alla gränser är sprängda, alla tabun är borta. Vilks undersöker påståendet genom rondellhunden Muhammed och Dogs och landar i den föga förvånade upptäckten att det visst finns gränser. Det går bra att i vårt sekulariserade samhälle att driva med eller ifrågasätta alla religioner, utom islam och judendomen. Då är rätten begränsad, endast en muslim eller jude får driva med den egna religionen. Vilks inte bara undersöker frågan, han ifrågasätter dessa religioners synliga och osynliga exklusivitet att avgöra vem som är kvalificerad att yppa kritik. Med all rätt. Lever vi i ett sekulariserat samhälle med både religionsfrihet och yttrandefrihet får faktiskt de religiösa samfunden acceptera att vi som inte är troende ifrågasätter och gör satir över deras religioner. Särskilt när de gör anspråk på att vara universella och inrymma hela sanningen. Sorry, men lämnar man målet så öppet går det inte att låta bli att sätta bollen i mål.
Och till dem som hotade Vilks igår, ingen tvingade er dit. Ni kunde ha stannat hemma och tittat på tv om ni inte orkar lyssna, få era uppfattningar ifrågasatta, eller var intresserade av att diskutera frågan om konstens gränser.
I've got a thousand opinions
And half the time I'm trying to explain"
Lars Vilks är Sveriges nu mest kontroversielle konstnär. Han verk Nimis skapade en enorm debatt i lokalpressen. Var det Vilks gjort konst eller en skräpig provokation? Med Muhammed som rondellhund gick Vilks från att vara en rätt lokalt känd konstnär till att bli Sveriges störste provokatör. Jag kan inte direkt påstå att jag följt debatten särskilt noga. Inte heller har jag läst om vilka motiv Vilks har haft med verken. Tills nu. Igår sattes tydligen upp ett verk, Dogs, av Vilks på ABF-huset i Stockholm. I den efterföljande debatten hängde tydligen smockan i luften, så till den milda grad att Vilks slussades ut bakvägen av polis.
Nyheten gjorde mig förbannad. Vilks sätter upp ett verk och inbjuder till debatt. Det är uppenbart att Vilks belackare inte är intresserade av hans motiv bakom de verk han gör. Här, här och här kan du läsa lite mer om Vilks egna tankar kring Muhammed som rondellund och här om Vilks tankar kring Dogs. Inom konstvärlden sägs att alla gränser är sprängda, alla tabun är borta. Vilks undersöker påståendet genom rondellhunden Muhammed och Dogs och landar i den föga förvånade upptäckten att det visst finns gränser. Det går bra att i vårt sekulariserade samhälle att driva med eller ifrågasätta alla religioner, utom islam och judendomen. Då är rätten begränsad, endast en muslim eller jude får driva med den egna religionen. Vilks inte bara undersöker frågan, han ifrågasätter dessa religioners synliga och osynliga exklusivitet att avgöra vem som är kvalificerad att yppa kritik. Med all rätt. Lever vi i ett sekulariserat samhälle med både religionsfrihet och yttrandefrihet får faktiskt de religiösa samfunden acceptera att vi som inte är troende ifrågasätter och gör satir över deras religioner. Särskilt när de gör anspråk på att vara universella och inrymma hela sanningen. Sorry, men lämnar man målet så öppet går det inte att låta bli att sätta bollen i mål.
Och till dem som hotade Vilks igår, ingen tvingade er dit. Ni kunde ha stannat hemma och tittat på tv om ni inte orkar lyssna, få era uppfattningar ifrågasatta, eller var intresserade av att diskutera frågan om konstens gränser.
måndag 16 juni 2008
Så mycket arbete, helt i onödan
Regeringens lagförslag om en generell övervakning av mejl- och teletrafiken är minst sagt onödig. Både säkerhetspolis och vanlig polis har idag rätten att avlyssna våra samtal och läsa vår post - oavsett om den är elektronisk eller inte - ifall misstanke om grov brottslighet finns. Till grov brottslighet räknas faktiskt terrorism, så argumentet om att den nya lagen behövs för att bekämpa terrorism är nys. Ty det är när det finns misstanke om brottslighet som de polisiära resurserna ska sättas in. Inte av slentrian. Och det är precis så det ska vara i en demokrati. Medborgare som inte är misstänkta för brott ska inte heller avlyssnas eller granskas av polis. Vilket är själva kärnan i grundlagen. Det nya förslaget ställer den tanken på huvudet och ser samtliga medborgare som potentiella terrorister. Det demokratiska och öppna samhället kan inte försvara sig med diktaturens metoder utan att ta stryk. Antingen är det öppna samhället värt att försvara med demokratiska medel eller så är det inte det. Men då inleds resan mot nåt annat, demokratur kanske.
torsdag 3 april 2008
Befogad oro?
"Very unusual things, have a habit of happening
No one’s safe from statistics or sure things"
Mona Sahlin är oroad över att socialdemokraterna inte kommer att finnas som parti om 10-15 år. Det ska hon vara. Tappar man cirka 19 000 medlemmar på ett år är det ett tecken på att nåt inte står rätt till. Jag tror att det huvudsakligen beror på två faktorer: I politiken ses man som ung bara man är under 40 år och behandlas många gånger därefter av ens äldre partikamrater, det vill säga som mindre vetande; I de flesta partierna finns det dessutom en sådan centralstyrning att till och med kongressbeslut försvinner från den dagspolitiska dagordningen om partistyrelsen bestämmer sig för att begrava en fråga. Det är heller inte ovanligt att partistyrelsen driver en egen linje som inte är förankrad i lokalorganisationerna. Vem orkar vara aktiv då? Med en sådan verklighet är det snarare ett under att partierna har kvar några medlemmar överhuvudtaget.
Fast å andra sidan finns det allt för många ja-sägare här i världen, människor som inte har nåt emot att krypa för dem med mer makt än de själva har. Så vem vet, Mona kanske inte behöver vara orolig, partiet kommer att finnas kvar, men med betydligt färre, fast lojalare, medlemmar. Och de allra flesta av dem kommer som av en händelse kunna få sin utkomst ifrån sitt politiska medlemskap. Vi får alltså en heltidsavlönad representativ demokrati. Att gå med i ett parti kommer mer och mer likna en anställningsintervju. Är det inte meritokraternas våta dröm som vi kan skönja bortom horisonten?
No one’s safe from statistics or sure things"
Mona Sahlin är oroad över att socialdemokraterna inte kommer att finnas som parti om 10-15 år. Det ska hon vara. Tappar man cirka 19 000 medlemmar på ett år är det ett tecken på att nåt inte står rätt till. Jag tror att det huvudsakligen beror på två faktorer: I politiken ses man som ung bara man är under 40 år och behandlas många gånger därefter av ens äldre partikamrater, det vill säga som mindre vetande; I de flesta partierna finns det dessutom en sådan centralstyrning att till och med kongressbeslut försvinner från den dagspolitiska dagordningen om partistyrelsen bestämmer sig för att begrava en fråga. Det är heller inte ovanligt att partistyrelsen driver en egen linje som inte är förankrad i lokalorganisationerna. Vem orkar vara aktiv då? Med en sådan verklighet är det snarare ett under att partierna har kvar några medlemmar överhuvudtaget.
Fast å andra sidan finns det allt för många ja-sägare här i världen, människor som inte har nåt emot att krypa för dem med mer makt än de själva har. Så vem vet, Mona kanske inte behöver vara orolig, partiet kommer att finnas kvar, men med betydligt färre, fast lojalare, medlemmar. Och de allra flesta av dem kommer som av en händelse kunna få sin utkomst ifrån sitt politiska medlemskap. Vi får alltså en heltidsavlönad representativ demokrati. Att gå med i ett parti kommer mer och mer likna en anställningsintervju. Är det inte meritokraternas våta dröm som vi kan skönja bortom horisonten?
torsdag 20 december 2007
No future for you
"And we talk about friends and we talk about records, talk about life and
we’ll talk about death, and we dance in the living room, dance on the
sidewalks, dance in the movies, dance at the festivals, dance, dance"
En av de mer mossiga -i bemärkelsen otidsenliga- institutionerna i vårt land fick finna sig i att moderniseras 1979. En annan mossig klubb fortsätter att streta emot. Jämställdhet är bara ett av "de små stegens tyranni", låter riddarhusets ordförande, Henric Ankarcrona meddela. En annan av de blåblodiga, Gustaf Douglas, har dock tagit bladet från munnen. I riddarhusets tidning beklagar han sig:
- Jag fruktar att detta adelsmöte inte ens skulle kunnat förmå sig till att rösta för ståndsriksdagens avskaffande.
Tänker han upprepa sin motion ännu en gång vid ett kommande adelsmöte? Gustaf Douglas är bestämd: - Jag ser inte att det vore särskilt menningsfullt.*
Det är inte utan att jag är tacksam för att jag har fötts till livet i en någorlunda normal miljö. Man skulle kunna tycka att de här galningarna har spelat ut sin roll. Tyvärr är det inte riktigt så. Jag gick samtidigt som tre små adelsmän på universitetet. Familjernas inbördes rangordning var hur tydlig som helst. Samtliga hade legat på internat i grundskolan. Och allt var nu upplagt för att de ska bli framtidens makthavare inom politik, förvaltning eller näringsliv, om därom rådde inga tvivel. Att förneka klassbetydelsen i fråga om makt och inflytande i dagens Sverige är att ljuga. Cirka 60 år av socialdemokratiskt styre har i det här fallet inte gjort någon som helst skillnad.
På förekommen anledning. Music Maesto:
*Arte Et Marte. sid 8
we’ll talk about death, and we dance in the living room, dance on the
sidewalks, dance in the movies, dance at the festivals, dance, dance"
En av de mer mossiga -i bemärkelsen otidsenliga- institutionerna i vårt land fick finna sig i att moderniseras 1979. En annan mossig klubb fortsätter att streta emot. Jämställdhet är bara ett av "de små stegens tyranni", låter riddarhusets ordförande, Henric Ankarcrona meddela. En annan av de blåblodiga, Gustaf Douglas, har dock tagit bladet från munnen. I riddarhusets tidning beklagar han sig:
- Jag fruktar att detta adelsmöte inte ens skulle kunnat förmå sig till att rösta för ståndsriksdagens avskaffande.
Tänker han upprepa sin motion ännu en gång vid ett kommande adelsmöte? Gustaf Douglas är bestämd: - Jag ser inte att det vore särskilt menningsfullt.*
Det är inte utan att jag är tacksam för att jag har fötts till livet i en någorlunda normal miljö. Man skulle kunna tycka att de här galningarna har spelat ut sin roll. Tyvärr är det inte riktigt så. Jag gick samtidigt som tre små adelsmän på universitetet. Familjernas inbördes rangordning var hur tydlig som helst. Samtliga hade legat på internat i grundskolan. Och allt var nu upplagt för att de ska bli framtidens makthavare inom politik, förvaltning eller näringsliv, om därom rådde inga tvivel. Att förneka klassbetydelsen i fråga om makt och inflytande i dagens Sverige är att ljuga. Cirka 60 år av socialdemokratiskt styre har i det här fallet inte gjort någon som helst skillnad.
På förekommen anledning. Music Maesto:
*Arte Et Marte. sid 8
lördag 29 september 2007
I min trädgård, del två
"In my garden, there are the post office, y'a my buddies, the cashier of the Felix Potain,
In my garden, there is my dog, there is its niche, there is its wine,
In my garden, there are the julots not-cores, y'a factories, y'a of the dustbins,
y'a the swindlers of the street of Courcelle"*
Jim Carrol och John Lydon. Den ene amerikan från New York, poet och musiker, den andre andre irländare från London, oljudssammansättare, vad kan dessa herrar ha gemensamt? Jo, båda gick i katolska skolor och hatade varenda minut av det. Varför? Konformiteten, tvånget att underkasta sig dogmerna, nunnornas och lärarnas sadism, den intellektuella öknen som dessa skolors läror stod för.
Ah, men vi lever inte på 1960-talet kan säkert någon kristen friskoleentusiast invända. Det är förbjudet att spöa ungar. Det är förvisso sant. Vi lever på 2000-talet och vi vet att psykisk tortyr är effektivare än fysisk. Och i många kristna samfund är fortfarande synden är bärande del av tron. Enligt deras tro är vi människor av naturen syndfulla. Tvingar vi våra barn att tro att de hamnar i helvetet om de onanerar så kanske de låter bli (säkert). Lever de efter den rätta läran - skuldtyngda, eftersom ingen klarar av det - så kommer de till himlen snabbare än det går att säga Satan. Lena Ringqvist berättar här om sin uppväxt i ett frireligiöst hem (tack Jah för länken). Hon är idag tacksam för att det inte fanns några friskolor när hon var barn.
När tron blir en dogm, det vill säga att trons lagar står över samhällets lagar, kan Riksdagen klubba vilka lagar och förordningar de vill. Den nationella skolplanen är inte värd mer än pappret som du skriver ut den på. En sekts friskola förblir en sekts friskola och de, i förhand annonserade, kontroller som görs kommer inte att påvisa några fel och brister i undervisning. Varför skulle den göra det? De är inte idioter som agar barn eller lär dem att tron på att Gud skapade världen på sju dagar faktiskt är en överordnad lära framför vetenskapen när det företas en inspektion. Men är du dogmatiskt troende kan det stå vad som helst i de läroböcker som eleverna måste tillgodogöra sig enligt läroplanen, Bibelns ord väger tyngre. Så är det bara.
"They're there to humiliate you and browbeat you. Believe it or not, there's people who are trying to bring that back into the schools again, to restore law and order to future societies!"**
* Babelfishöversättningen av Manu Chaos Le Petit Jardin är kanske inte helt klockren, men rolig är den.
** John Lydon, Rotten (No Irish, No Blacks, No Dogs).
In my garden, there is my dog, there is its niche, there is its wine,
In my garden, there are the julots not-cores, y'a factories, y'a of the dustbins,
y'a the swindlers of the street of Courcelle"*
Jim Carrol och John Lydon. Den ene amerikan från New York, poet och musiker, den andre andre irländare från London, oljudssammansättare, vad kan dessa herrar ha gemensamt? Jo, båda gick i katolska skolor och hatade varenda minut av det. Varför? Konformiteten, tvånget att underkasta sig dogmerna, nunnornas och lärarnas sadism, den intellektuella öknen som dessa skolors läror stod för.
Ah, men vi lever inte på 1960-talet kan säkert någon kristen friskoleentusiast invända. Det är förbjudet att spöa ungar. Det är förvisso sant. Vi lever på 2000-talet och vi vet att psykisk tortyr är effektivare än fysisk. Och i många kristna samfund är fortfarande synden är bärande del av tron. Enligt deras tro är vi människor av naturen syndfulla. Tvingar vi våra barn att tro att de hamnar i helvetet om de onanerar så kanske de låter bli (säkert). Lever de efter den rätta läran - skuldtyngda, eftersom ingen klarar av det - så kommer de till himlen snabbare än det går att säga Satan. Lena Ringqvist berättar här om sin uppväxt i ett frireligiöst hem (tack Jah för länken). Hon är idag tacksam för att det inte fanns några friskolor när hon var barn.
När tron blir en dogm, det vill säga att trons lagar står över samhällets lagar, kan Riksdagen klubba vilka lagar och förordningar de vill. Den nationella skolplanen är inte värd mer än pappret som du skriver ut den på. En sekts friskola förblir en sekts friskola och de, i förhand annonserade, kontroller som görs kommer inte att påvisa några fel och brister i undervisning. Varför skulle den göra det? De är inte idioter som agar barn eller lär dem att tron på att Gud skapade världen på sju dagar faktiskt är en överordnad lära framför vetenskapen när det företas en inspektion. Men är du dogmatiskt troende kan det stå vad som helst i de läroböcker som eleverna måste tillgodogöra sig enligt läroplanen, Bibelns ord väger tyngre. Så är det bara.
"They're there to humiliate you and browbeat you. Believe it or not, there's people who are trying to bring that back into the schools again, to restore law and order to future societies!"**
* Babelfishöversättningen av Manu Chaos Le Petit Jardin är kanske inte helt klockren, men rolig är den.
** John Lydon, Rotten (No Irish, No Blacks, No Dogs).
tisdag 11 september 2007
Jesus died for somebodys sins - But not mine
"Muffle the drums.. and hope the new century comes…
Was it all the amphetamine presidents and their busy wives
Or did Manhattan crumble the day Marilyn died?"
Marita Ulvskog har tagit bladet från mun i en intervju i Svenskan och föreslår ett förbud mot religiösa friskolor. Om ett par dagar kommer säkert någon annan högt uppsatt sosse säga motsatsen, så är ordningen i partiet återställd. Det vill säga att den röstfiskande pragmatismen åter får ett ansikte. I sak har Ulvskog naturligtvis rätt. Det är inte ett steg tillbaka att de religiösa friskolorna fått frihet att indoktrinera barn med statliga pengar, det är hundratals steg.
Människor som på fullt allvar anammar Bibeln, Koranen eller vilken annan bok bokstavligt är en samhällsfara. Vad människor tror på i sitt hem eller i sitt samfund är deras ensak, ty vi har religionsfrihet, såvida det inte står i strid mot andra människors demokratiska rättigheter. Då måste den religiösa friheten faktiskt inskränkas på samma sätt som den politiska inskränks. Och det är väl här man kan fråga sig om de bokstavstrognas tro inte per automatik förnekar andra människor deras rättigheter. Ur det perspektivet är det en självklar hållning att skolor som drivs av religiösa samfund och sekter ska ha rätten att göra det. Men endast på barns fritid och utan statsunderstöd.
Det finns en text som många har fått i sina mejl och som alltid blir aktuell när religion och fundamentalistisk kristendom diskuteras:
Öppet brev till de präster som skrivit under uppropet mot välsignelseakten för homosexuella.
Jag har en del frågor till er präster som vet och kan allt.
Jag tänker sälja min dotter som slav (2:a Mos 21:7). Vad kan vara ett skäligt pris?I 3:e Mos 21:20 står det klart och tydligt att jag får äga både manliga och kvinnliga slavar från ett grannland. En vän till mig hävdar att detta gäller bara människor utanför EU. Kan han ha rätt?
Min granne som jobbar på Kvantum insisterar på att även jobba på söndagar. Enligt 2:e Mos 35:2 så måste han dräpas. Är jag moraliskt ansvarig för att göra detta själv?
Jag besöker inte kyrkan då jag lider av stor närsynthet och enligt 3:e Mos 21:20 får jag inte närma mig Guds altare om jag ser dåligt. Min son konfirmerar sig nu och del vore kul att se hur han uppför sig i kyrkan. Är det okej om jag sitter i vapenhuset?
Kan mina barn börja träna fotboll i IFK Värnamo då 3:e Mos 11:7-8 säger att de inte får röra resterna efter en död gris. Eller måste de fortsatta spela här hemma med en plastboll?
En bonde här ute i Tånnö envisas med att odla olika grödor på samma jord och syndar därmed mot 3:e Mos 19:19. Han har även den fula ovanan att svära mycket. Nu är hans fru inte heller mycket bättre då hon envisas med att gå klädd i kläder som är gjorda av mer än ett tygmateriel (vanligen bomull och polyester). Är det nu nödvändigt att samla hela Tånnöbyn för att stena dem? (3:e Mos 24:10-16). Kan vi inte bara bränna dem på bål som vi brukar göra med människor som ligger med sina släktingar (3:e Mos 20:14)?
Jag vet att ni präster har gått på djupet i dessa frågor så jag ser fram mot tydliga och raka svar. Stort tack till er rakryggade präster som tydligt visar att Guds ord är evigt och oföränderligt.
Magnus Samuelsson i Tånnö
Frid!
Was it all the amphetamine presidents and their busy wives
Or did Manhattan crumble the day Marilyn died?"
Marita Ulvskog har tagit bladet från mun i en intervju i Svenskan och föreslår ett förbud mot religiösa friskolor. Om ett par dagar kommer säkert någon annan högt uppsatt sosse säga motsatsen, så är ordningen i partiet återställd. Det vill säga att den röstfiskande pragmatismen åter får ett ansikte. I sak har Ulvskog naturligtvis rätt. Det är inte ett steg tillbaka att de religiösa friskolorna fått frihet att indoktrinera barn med statliga pengar, det är hundratals steg.
Människor som på fullt allvar anammar Bibeln, Koranen eller vilken annan bok bokstavligt är en samhällsfara. Vad människor tror på i sitt hem eller i sitt samfund är deras ensak, ty vi har religionsfrihet, såvida det inte står i strid mot andra människors demokratiska rättigheter. Då måste den religiösa friheten faktiskt inskränkas på samma sätt som den politiska inskränks. Och det är väl här man kan fråga sig om de bokstavstrognas tro inte per automatik förnekar andra människor deras rättigheter. Ur det perspektivet är det en självklar hållning att skolor som drivs av religiösa samfund och sekter ska ha rätten att göra det. Men endast på barns fritid och utan statsunderstöd.
Det finns en text som många har fått i sina mejl och som alltid blir aktuell när religion och fundamentalistisk kristendom diskuteras:
Öppet brev till de präster som skrivit under uppropet mot välsignelseakten för homosexuella.
Jag har en del frågor till er präster som vet och kan allt.
Jag tänker sälja min dotter som slav (2:a Mos 21:7). Vad kan vara ett skäligt pris?I 3:e Mos 21:20 står det klart och tydligt att jag får äga både manliga och kvinnliga slavar från ett grannland. En vän till mig hävdar att detta gäller bara människor utanför EU. Kan han ha rätt?
Min granne som jobbar på Kvantum insisterar på att även jobba på söndagar. Enligt 2:e Mos 35:2 så måste han dräpas. Är jag moraliskt ansvarig för att göra detta själv?
Jag besöker inte kyrkan då jag lider av stor närsynthet och enligt 3:e Mos 21:20 får jag inte närma mig Guds altare om jag ser dåligt. Min son konfirmerar sig nu och del vore kul att se hur han uppför sig i kyrkan. Är det okej om jag sitter i vapenhuset?
Kan mina barn börja träna fotboll i IFK Värnamo då 3:e Mos 11:7-8 säger att de inte får röra resterna efter en död gris. Eller måste de fortsatta spela här hemma med en plastboll?
En bonde här ute i Tånnö envisas med att odla olika grödor på samma jord och syndar därmed mot 3:e Mos 19:19. Han har även den fula ovanan att svära mycket. Nu är hans fru inte heller mycket bättre då hon envisas med att gå klädd i kläder som är gjorda av mer än ett tygmateriel (vanligen bomull och polyester). Är det nu nödvändigt att samla hela Tånnöbyn för att stena dem? (3:e Mos 24:10-16). Kan vi inte bara bränna dem på bål som vi brukar göra med människor som ligger med sina släktingar (3:e Mos 20:14)?
Jag vet att ni präster har gått på djupet i dessa frågor så jag ser fram mot tydliga och raka svar. Stort tack till er rakryggade präster som tydligt visar att Guds ord är evigt och oföränderligt.
Magnus Samuelsson i Tånnö
Frid!
fredag 23 mars 2007
Weak
"There are things you need to know about me I’m weak right now, so weak right now"
Andra morgonen i rad som vaknar jag onödigt tidigt, typ vid 4. I morse var det nån jobbig dröm som låg kvar å körde eftertexten i huvudet till tonerna av Back In My Arms Again (länkversionen är lysande!). Trots musikvalet kändes det inte riktigt som om det var dags att stiga upp. Somnade därför om. Sen försov jag mig. Typiskt. Men precis när jag sätter mig upp i sängen drog den mentala morgonradion igång the Quiz. Snacka om att bli bönhörd.
En som verkligen föreföll weak var Göran Persson i gårdagens avsnitt av Ordförande Persson. En ensam och sjuk man lallade runt framför kameran. Hånandes sina ministrar när de inte tyckte lika som han. Ömkandes sig själv över deras "svek" när de tar andra politiska ställningstaganden än han.
Det fanns bilder i dokumentären som jag tycker var talande och skrämmande: GP ätandes ensam i regeringsmatsalen. Vid det gigantiska bordet blev han så liten så liten; EMU-valet där han går runt samma bord ensam, i ett hörn står Nuder. Avsåndet mellan dem ser ut att vara en ocean, trots att Nuder var Perssons närmste man. Och på något sätt tror jag dessvärre att det är talande bilder av socialdemokratins problem. Eller kanske alla politiska partiers problem. Toppkorkarna tillåts flyta iväg, "skyddade" av murar av välvilliga medarbetare som aldrig vågat ha och stå för en avvikande uppfattning. På så sätt isoleras toppkorken mer och mer och den maktfullkomliga arrogansen tillåts inte bara gro, den vattnas och ges all den näring som den aldrig borde få.
Andra morgonen i rad som vaknar jag onödigt tidigt, typ vid 4. I morse var det nån jobbig dröm som låg kvar å körde eftertexten i huvudet till tonerna av Back In My Arms Again (länkversionen är lysande!). Trots musikvalet kändes det inte riktigt som om det var dags att stiga upp. Somnade därför om. Sen försov jag mig. Typiskt. Men precis när jag sätter mig upp i sängen drog den mentala morgonradion igång the Quiz. Snacka om att bli bönhörd.
En som verkligen föreföll weak var Göran Persson i gårdagens avsnitt av Ordförande Persson. En ensam och sjuk man lallade runt framför kameran. Hånandes sina ministrar när de inte tyckte lika som han. Ömkandes sig själv över deras "svek" när de tar andra politiska ställningstaganden än han.
Det fanns bilder i dokumentären som jag tycker var talande och skrämmande: GP ätandes ensam i regeringsmatsalen. Vid det gigantiska bordet blev han så liten så liten; EMU-valet där han går runt samma bord ensam, i ett hörn står Nuder. Avsåndet mellan dem ser ut att vara en ocean, trots att Nuder var Perssons närmste man. Och på något sätt tror jag dessvärre att det är talande bilder av socialdemokratins problem. Eller kanske alla politiska partiers problem. Toppkorkarna tillåts flyta iväg, "skyddade" av murar av välvilliga medarbetare som aldrig vågat ha och stå för en avvikande uppfattning. På så sätt isoleras toppkorken mer och mer och den maktfullkomliga arrogansen tillåts inte bara gro, den vattnas och ges all den näring som den aldrig borde få.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
