Livsandarna återvänder

"Idle kids with idle hearts
Some of them went too far
Some still waiting there"

Solen målar fasader och tak i längtansfulla färger utanför mitt fönster. Innanför sitter jag trött men ändå rätt nöjd. Gårdagen var kalas. Inte ens påminnelsen om löparknäet kan ändra det. Under själva spinningpasset hade jag inga problem, utan de kom nån timme efter då jag fick en känning när jag gick upp för trappor. Idag har det nästan helt gått över. I det här läget kan man antingen bli deppig eller se det positiva i situationen. Jag väljer det senare. Hela hösten har jag knappt kunnat cykla nåt över huvudtaget. Det har blivit lite korta distanser i närområdet innan knäet har sagt åt mig att ta mig hemåt. Sjukgymnastiken har gett mig verktyg att jobba med, vilket gjorde att jag landade på Friskis & Svettis. I en månads tid har jag kört medelpass spinning en till två gånger i veckan, varvat med ett eller två styrkepass. Gårdagens 105 minuterspass var ett test och jag väljer att se det som lyckat. Konditionsmässigt klarade jag det galant, i vanlig ordning trilskades ryggen en smula. Men det är jag van vid. Alltså är det bara att fortsätta att jobba på i ungefär en vecka till. Sen bör jag nog vila en vecka eller två för att sedan dra igång igen.

***

Gårdagen avslutades med ett andra rep med "Väggen", det var rostigt och bröligt men gick ändå snabbare att få ihop låtarna än vid första repet, vilket ju är ett steg i rätt riktning. Sen var det riktigt kul att träffa Pinch igen. Jag tror inte vi har setts på nästan trettio år. Vi lirade i samma band 1979, då jag hängde på mig basen och han fick väl med milt våld sätta mina fingrar där de skulle vara på banden. Sen gick våra vägar åt skilda håll. Igår korsades våra vägar igen och det kändes riktigt gott att sitta på 3V efteråt och snacka över några öl.