"If you're after getting the honey - hey
Then you don't go killing all the bees"
Ledighetsveckan börjar gå mot sitt slut. Och det har varit en bra vecka med en perfekt blandning av fest och vila. ”Punkpilsnern” förra söndan blev dessvärre ingen större höjdare, ett gäng fick för sig att dra och se Hanoi Rocks. Jag hamnade förvisso där lite senare och hann se ett par låtar som stärkte mig i min övertygelse om att de är och alltid har varit ett rätt trist band. Fast tveklöst har Mike Monroe både karisma och röst, men det räcker inte för mig. Måndan den 22 december hade jag en handfull vänner hemma för en tapasmiddag till Joe Strummers minne. Självklart blev det blött. Och sent. Precis som det ska vara om nåt ska göras i hans minne. B kraschade i min binge och jag i dotterns. Tidigt på morgonen ringde hans dam om och om igen i nån skitnödig julstressnevros och krävde att jag skulle väcka B för att han skulle handla och laga julmat klockan åtta på morgonen. Jag förklarade, relativt artigt, att det tänkte jag inte göra och att jag hade för avsikt att fortsätta sova, vilket jag rekommenderade henne att också försöka med. Därefter la jag på luren. Senare har jag förstått att jag tydligen var mycket otrevlig mot henne.
Till Joe Strummer-galan på Kägelbanan vägrade jag dock att bege mig. Ok, jag tror säkert att Neneh Cherry och Love Antell (lyssna på Hellre Blind demo. Det svänger) gjorde hyfsat ifrån sig, säkert också David Sandström. Men jag begriper inte tanken med de här kvällarna; att radda upp ett gäng kända popmusiker – med mer eller mindre starkt förhållande till Joe - och låta dem spela en Clash-cover var. Vad är poängen? Inte ens den första minnesgalan var särskilt bra.
Julen firades med dottern i lugn och ro. På julafton var vi över hos min kusin och jag åt mig mätt på sill och lax. Resten av veckan har det sovits, vilats och glufsats. Jag är faktiskt lite stolt över att jag varenda morgon har vaknat kring 06.00, men tvingat mig att somna om. Bara en dag har jag gått upp innan tio. Ni anar inte vilken kraftansträngning det är som ligger bakom det…
Igår blev det en barrunda. Tack och lov var jag hemma vid ett-rycket och inte vid fem. Idag mår jag trots allt rätt bra.
***
För att verkligen symbolisera julens fredsbudskap har Israel börjat fredsbomba Gaza. Det räckte tydligen inte med att förvägra Gazas befolkning mat, el och andra förnödenheter. Nu ska de bombas till underkuvelse. Finns det verkligen människor som fortfarande förvånas över att hunsade palestinier sätter fast x antal kilo dynamit runt kroppen och spränger sig själva och människor omkring dem i luften? Vad väntar ni er, att de ska spänna fast några kilo olivkvistar och sjunga We Shall Overcome som svar på förnedringen och bombangreppen? Fast å andra sidan; kanske vore det ett effektivare vapen mot den israeliska krigsmakten. Vad vet jag. Det enda jag vet med säkerhet är att om man förnedrar någon tillräckligt länge är risken att man får ta konsekvenserna av det. Oavsett vad det handlar om.
***
Det blev aldrig nån årsbästalista i år. Jag har helt enkelt inte tyat, som Karl-Oskar uttryckte saken. Sorry!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Strongt att inte gå upp före tio. :-)
Själv vaknade jag efter tolv i dag efter en helt vanlig arbetssöndag var jag helt slut. Jag tror det är samlad trötthet som måste tas igen på något vis.
Instämmer vad gäller Israels attacker, dock med ett undantag som kanske inte faller i god jord. Hade inte Hamas börjat brassa på med sina raketer mot Israel så fort det var slut på vapenstilleståndet kanske detta inte hänt. Jag tycker Hamas, vad än deras svenska fans säger, har ansvar för vad som händer folket de säger sig representera.
Sad but true, som Metallica sade.
Jah, då gäller detsamma Israels regering, eller hur? Hamas är också valda i fria och demokratiska val, oavsett vad vi tycker om dem. Israels blockad mot Gazas invånare spelar naturligtvis en viss roll i sammanhanget. Jag tänker inte älta historia utan hänvisar till Amnesty och där kan man i en rad artiklar följa händelserna. Alla är inte heller hyllningar till palestinska myndigheter, men när det gäller brott mot folkrätt och konventioner råder det inga tvivel om vilka som bär huvudansvaret: http://www.googlesyndicatedsearch.com/u/AISE?ie=UTF-8&oe=UTF-8&q=gaza
Nu är det så, att Hamas, precis som till exempel de irländska republikanerna i Nordirland hade, har en politisk och en militär gren. De som valde Hamas valde den politiska grenen. Den militära fick de på köpet och den biter inga demokratiska beslut på.
Visst är Israels valda regering en stor skurk i sammanhanget. Men kan det vara så, att Hamas militära gren på ett cyniskt sätt retat upp israelerna, väl vetande om vad som skulle hända? Eller är de så dumma att de tror att de ska kunna besegra Israel militärt?
När det gäller Hamas populäritet tror jag inte att du kan räkna bort de militära insatserna eller den politiska retoriken kring dem. Det israeliska förtrycket av palestinier på Västbanken och i Gaza har trots otaliga vapenvilor och "självstyre" fortsatt med oförminskad styrka. De olagliga bosättningarna fortsätter att breda ut sig på av Israel ockuperad mark. Under sådana omständigheter är jag inte det minsta förvånad över att unga palestinier tar till vapen. Sen kan jag tycka att valet av mål är helt åt h-e. Men Hamas populäritet handlar till stor del om deras enorma sociala insatser:
"Its popularity stems in part from its welfare and social services to Palestinians in the occupied territories, including school and hospital construction. The group devotes much of its estimated $70 million annual budget to an extensive social services network, running many relief and education programs, and funds schools, orphanages, mosques, healthcare clinics, soup kitchens, and sports leagues. According to the Israeli scholar Reuven Paz "approximately 90 percent of the organization's work is in social, welfare, cultural, and educational activities". (Wikipedia)
PLO hade chansen att göra detsamma, men valde att använde biståndet till att belöna sig själva. Ur det perspektivet är jag inte ett dugg förvånad över Hamas populäritet.
När det gäller frågan om Hamas är cyniska eller dumma i huvudet svarar jag nog ingetdera. Jag tror att de är desperata och fyllda av hat. En kombination som sällan leder till kloka beslut.
Och för tydlighetens skull: Jag har inget till övers för Hamas drömmar om ett islamistiskt Storpalestina.
Jag råkade höra på radio folk som uttalade sig inifrån Gaza när bombardemanget inletts. De ville ha slut på det, från båda sidor. Jag tror inte att alla faller för ett Hamas som gjort krigande och våld till en livsstil, utan att en övervägande del av folket i Gaza faktiskt vill ha fred och lugn så att alla goda krafter får en möjlighet att få ett slut på denna konflikt och den misär den innebär.
Skicka en kommentar