Total C-o-n Control

"All over the news spread fast
They're dirty, they're filthy
They ain't gonna last!"

Innan frukost hade jag ett knippe låtar i skallen. Jag vaknade av The Clashs 'Complete Control'. När jag klev ur sängen kom Billy Braggs 'Sexuality' farande från ingenstans. Det gjorde mig så glad att jag tänkte, "ah, här har jag fredagshälsningen till ansiktsboksvännerna". Ända sen jag sajnade upp mig där har jag varje fredag skickat en låt från YouTube som helghälsning. Sexuality fick mig att tänka på när jag såg Billy Bragg på Kolingsborg i mitten av åttiotalet och han lirade 'Police & Thieves' - som jag självklart fick i skallen medan jag irrade runt i köket - och som han presenterade som en Clash-låt. Jag kunde inte hålla mig utan vrålade allt vad jag kunde: "Junior Murvin wrote that tune!". Billy replikerade blixtsnabbt: "I'm sorry Joe, you're right". Medan kaffet kokade kom 'Capital Radio' in skallen. Sen vaknade dottern och började sjunga hela Mamma Mia-potpurriet och då dog min jukebox. Den oproportionella andelen Clash-låtar har naturligtvis sin förklaring i att det är de låtarna vi repar just nu.

Väl framme på jobbet tänkte jag slänga iväg hälsningen innan dagens sysslor tog vid. Efter några om och men hittade jag videon. Tryckte på play. Videon drar igång och allt är tyst. Då ser jag en liten Notice:

"This video contains an audio track that has not been authorised by WMG. The audio has been disabled."

Efter en försvarlig mängd svordomar gav jag upp. Skivbolagen är så fjärran från sina kunder att de endast förtjänar en sak: Sin egen snara död.

Men det fanns något obehagligt ironiskt i det hela. Första gången jag möter en av skivbolagen censurerad video, är det en Billy Bragg-låt. En person jag förknippar med kamp för yttrandefrihet och antikapitalism. Jag gick in på www.billybragg.com och letade upp mailadressen till hans management och skrev ett riktigt surt brev. Det ska bli intressant att läsa svaret. Om jag får något.

Liket lever

"And here she comes again
And I'm sitting on my hands
And she sings to me that siren song
Here she comes again and I'm biting my lip
But it won't be long"

Idag har jag träningsvärk. I kinderna. Det var länge sen jag log och skrattade så mycket som igår. På cykelturen tillsammans med Markus log jag nästan konstant i fyra timmar. Det var en sån skön tur att jag nästan garvade mig upp för backarna. Vi tog det lugnt och körde medvetet lite vilse för att se om vi hittade nån bra väg från Södertäljevägen norröver och det gjorde vi. En tjälskadad historia som efter nån kilometer blev lite bättre. Vägen gick förbi den lilla sjön Ådran. Träden vid sjön avslöjade att en bäverkoloni har sitt bo där. Hade jag svettocyklat med Marathonmannen hade jag nog hoppat i, temperaturen var klart badbar (och det kommer från en tvättäkta badkruka). Nu räckte det med att doppa huvudet. Lite senare gjorde vi ett stopp vid Sundby Gård för lekamlig spis och Grudes Litografiska Museum och stentryckeri för själslig spis. Markus gav när vi skildes vid Älvsjö ett halvt erkännande till att asfalt inte alltid är nåt att hata. Väl hemma dåsade jag till framför Girot. Sen var det dags för lite kvällsfotboll med gubbgänget. Mot all förmodan återuppstod liket, vilket var kul. Garven avlöste varann i parti och minut. Nån skönfotboll bjöds det sannerligen inte på. Biran som sköljde ned grusdammet efteråt smakade naturligtvis förträffligt. Om liket fortsätter att sprattla får vi se. Vi har kört i åtta år nu och att få fira tioårsjubileum vore inte så dumt. Idag har jag lika mycket träningsvärk i kinder som i lår. Och det känns bara skönt.

Musik och politik

"Lura mej
nej,nej
va folk än säger ..."

Ikväll blir det Billy Bragg på Södran. Jag hoppas verkligen att det blir bättre än förra gången jag såg honom, då hade han precis släppt albumet England, Half English och framträdandet var lite småsegt och gubbigt. Inte för att jag har några förväntningar på att Billy alltid ska vara den unge arge man som skrev det tidiga åttiotalets vackraste kärlekslåt, nej det vore allt för orättvist. Men kanske skulle han återigen lita på sig själv och ta ned formatet till en acka, tele eller ett piano, eller varför inte alla tre. Nå, vi får väl se vad kvällen ger.



Det går ju inte gärna att skriva ett inlägg om Billy Bragg utan att bli politisk. Häromdan skrev jag om att Kristina Axén Olin ville ge stockholmarna skatteåterbäring. Idag presenterade Svenskan ytterligare en rapport som får Axén Olins skatteåterbäring att se ut som nåt helt annat, nämligen nedskärningar i vår gemensamma välfärd. Det vill säga i de tråkiga områdena vård, skola och omsorg. Rapporten visar att antalet lärare per elever är färre än för ett år sedan. I en annan artikel om skolan framgår det att många skolor prioriterar bort studievägledare av ekonomiska skäl och för dem som har jobbet är situationen omöjlig, snittet är en studievägledare på 550 elever. Skatteåterbäring någon?

Tystnad - igen

Jag drömde att det var vinter i morse igen. Kanske var det köldchocken som gjorde att det var alldeles tyst i skallen när jag vaknade. Hursomhelst byggde jag fantastiska snögrottor, det var lika kul som när jag var barn och vi byggde dem på riktigt.

***

Vilka låtar, eller snarare melodier, förföljer dig? Eller har du inga sådana hang ups? I mitt fall har jag kommit på att den melodi som jag troligen oftast har i huvudet är introt på Four Tops 'Reach out I'll be there'. Jag kan gå och nynna eller vissla på den tills att arbetskamrater och vänner säger; "Tack, nu räcker det". Den poppar upp i tid och otid. Dessutom är den en suverän 'ute-å-gå-snabbt-låt', vilket inte är så förvånande eftersom att det är en up tempo-låt, med ett distinkt beat. Och rösten. Levi Stubbs. Inte konstigt att Billy Bragg döpte en låt efter en av soulens vackraste röster. Den låten är inte heller så tokig. Jag skulle nog vilja påstå att den dessutom ligger på en av Billys bästa plattor. Men det är en annan historia som man brukar säga.