Musik och politik

"Lura mej
nej,nej
va folk än säger ..."

Ikväll blir det Billy Bragg på Södran. Jag hoppas verkligen att det blir bättre än förra gången jag såg honom, då hade han precis släppt albumet England, Half English och framträdandet var lite småsegt och gubbigt. Inte för att jag har några förväntningar på att Billy alltid ska vara den unge arge man som skrev det tidiga åttiotalets vackraste kärlekslåt, nej det vore allt för orättvist. Men kanske skulle han återigen lita på sig själv och ta ned formatet till en acka, tele eller ett piano, eller varför inte alla tre. Nå, vi får väl se vad kvällen ger.



Det går ju inte gärna att skriva ett inlägg om Billy Bragg utan att bli politisk. Häromdan skrev jag om att Kristina Axén Olin ville ge stockholmarna skatteåterbäring. Idag presenterade Svenskan ytterligare en rapport som får Axén Olins skatteåterbäring att se ut som nåt helt annat, nämligen nedskärningar i vår gemensamma välfärd. Det vill säga i de tråkiga områdena vård, skola och omsorg. Rapporten visar att antalet lärare per elever är färre än för ett år sedan. I en annan artikel om skolan framgår det att många skolor prioriterar bort studievägledare av ekonomiska skäl och för dem som har jobbet är situationen omöjlig, snittet är en studievägledare på 550 elever. Skatteåterbäring någon?