And I'm sitting on my hands
And she sings to me that siren song
Here she comes again and I'm biting my lip
But it won't be long"
Idag har jag träningsvärk. I kinderna. Det var länge sen jag log och skrattade så mycket som igår. På cykelturen tillsammans med Markus log jag nästan konstant i fyra timmar. Det var en sån skön tur att jag nästan garvade mig upp för backarna. Vi tog det lugnt och körde medvetet lite vilse för att se om vi hittade nån bra väg från Södertäljevägen norröver och det gjorde vi. En tjälskadad historia som efter nån kilometer blev lite bättre. Vägen gick förbi den lilla sjön Ådran. Träden vid sjön avslöjade att en bäverkoloni har sitt bo där. Hade jag svettocyklat med Marathonmannen hade jag nog hoppat i, temperaturen var klart badbar (och det kommer från en tvättäkta badkruka). Nu räckte det med att doppa huvudet. Lite senare gjorde vi ett stopp vid Sundby Gård för lekamlig spis och Grudes Litografiska Museum och stentryckeri för själslig spis. Markus gav när vi skildes vid Älvsjö ett halvt erkännande till att asfalt inte alltid är nåt att hata. Väl hemma dåsade jag till framför Girot. Sen var det dags för lite kvällsfotboll med gubbgänget. Mot all förmodan återuppstod liket, vilket var kul. Garven avlöste varann i parti och minut. Nån skönfotboll bjöds det sannerligen inte på. Biran som sköljde ned grusdammet efteråt smakade naturligtvis förträffligt. Om liket fortsätter att sprattla får vi se. Vi har kört i åtta år nu och att få fira tioårsjubileum vore inte så dumt. Idag har jag lika mycket träningsvärk i kinder som i lår. Och det känns bara skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar